Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skjuta ihjäl’

Ett inlägg om en bok.


 

Helgonet och utpressarnaTio spänn gav jag för Leslie Charteris lilla bok Helgonet och utpressarna i oktober förra året på Återbruket. Jag har sett boken säljas för det fyrdubbla på nätet, så visst var den värd sin guldpeng, trots sina 52 år på nacken. (Yngre än jag, visserligen, men…) I kväll läste jag ut den lilla boken som innehöll två Helgonet-historier i bästa 60-tals deckarform.

Den första berättelsen, Tiggarkungen, handlar om nåt så aktuellt som tiggare som utnyttjas av ligor. Tiggarna tvingas betala skummisar för beskydd. Men naturligtvis kommer Helgonet till deras hjälp. Den andra berättelsen, Den maskerade ängeln, handlar om uppgjorda boxningsmatcher och människor som inte drar sig för att skjuta ihjäl andra människor hur och när som helst.

Det är ett faktum att detta inte är nån Nobellitteratur. Ändå gillar jag främst Tiggarkungen, som har ett oväntat slut. Den maskerade ängeln känns lite mera seg och hoppig. Men den största behållningen är nog trots allt översättningen. Boken kom ut 1964 och är alltså översatt till dåtidens moderna svenska. Jag skrattar högt åt uttryck som…

pysen, hör nu hänn, babbla bredvid mun, barberare, blomkålsöron, pappsen, knallebyssa

med flera. Och så undrar jag hur Helgonet kan ha så snabb reaktionsförmåga och så bra kondis trots att han dricker friskt med alkohol och röker…

Men detta ÄR charmigt. Toffelomdömet blir i alla fall medel för denna dubbel-deckare.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det vimlar av brittiska kriminalserier på TV. En av dem, Line of duty,  startade i söndags på SvT1. Idag blev det äntligen tillfälle för Fästmön och mig att titta. Och det är bara att konstatera att vissa serier är dåliga, andra är bra.

Är den populäre Gates korrupt?


Polisen Steve
omplaceras efter en otäck händelse där en oskyldig man har skjutits ihjäl. Hans nya uppdrag består av att utreda korruption inom kåren. Hans första uppdrag blir att utreda den populäre kommissarien Gates, Årets polisman. Det hela börjar med en struntsak och Steve ifrågasätter utredningen. Han tvingas emellertid fortsätta och plötsligt framstår Gates inte fullt lika änglalik.  När han en dag hittar en otrevlig ”present” på sitt bilsäte inser han att Gates troligen döljer nånting.

Den här första delen av fem tillhör kategorin Bra Brittiska Kriminalserier, tack och lov. Den är spännande och utvecklingen är delvis oväntad. En till synes enkel sak har flera bottnar. Bra och trovärdigt skådespeleri gör pricken över i:et.

Högsta betyg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Sista sommarlördagen och vad passar väl bättre då än skräckfilm? Vi bänkade oss i TV-sofforna med Jurtjyrkogården 2 (1992) på TV11, Fästmön och jag.

Döda som begravs igen blir levande.


Veterinären Chase tar sin tonårige son Jeff
och flyttar efter att Jeffs mamma har dött. Jeff får snart en kompis i den tjocke och lite mobbade Drew. Drew bor med sin mamma och styvfar Gus. Styvfadern är inte särskilt snäll, men Drew har sin älskade hund Zowie. Bara det att Gus skjuter ihjäl Zowie en dag. Drew tar sin döda hund och begraver honom på Jurtjyrkogården. Och det vet ju alla att den som begraver nån där får träffa den döde igen. Levande…

Boken Jurtjyrkogården och dess filmversion tyckte jag var riktigt bra. Den här uppföljaren blir mest tramsig. Och en orgie i äckliga mordmetoder.

Nej, det här blir inget högt betyg, inte. Det blir lägsta.


Livet är kort.

Read Full Post »

TV-serier, allra helst av polisart, finner jag extra njutbara när de inte håller på i evigheters evighet amen utan har typ två långfilmslånga avsnitt. På det viset är Arne Dahls Misterioso föredömlig! I kväll bänkade mamma och jag oss för att se den andra och avslutande delen.

Magnus var rätt tyst i kväll. Fotot är taget av Stefan Jerrevång, släkting till Bosse som myntade det användbara uttrycket ”Jajamens”, tro???

 

Jakten på seriemördaren som skjuter ihjäl finansmän fortsatte i afton. Spåren spretade åt alla möjliga håll, men till sist kommer en av poliserna äntligen på rätt spår. Det visar sig att en av de ursprungliga teorierna som las fram faktiskt var korrekt! Mycket mer kan jag inte avslöja, egentligen, för då berättar jag ju slutet på TV-serien/boken. Men jag kan säga att Magnus Samuelsson var rätt tyst i kväll och ärligt talat kändes det ganska bra. Det är inte roligt att höra nån bräka på östgötska och framstå som småblåst – alla östgötar är nämligen inte korkade, vi bara pratar lite fult.

I kväll kändes skådespeleriet bättre och storyn flöt också på i en bra takt. Tyvärr måste man visst alltid blanda in otrohetsaffärer och det känns både tröttsamt och uttjatat. Herrejisses, är alla poliser otrogna? Knappast…

Högre betyg för del två, men högsta blir det inte!

Read Full Post »

Uppdaterat: I egna tidningen säger Thomas Mattsson att han anser sig ha gjort samhället en tjänst, i princip, eftersom det nu finns en insmugglad pistol färre på Malmös gator.

 

Min gamla antagonist (sic!) när det gäller den ”duktige” chefen vid Röda Korset, han som tog från de fattiga för att ge till… sig själv och sin rika familj, Thomas Mattsson ligger pyrt till. Inte nog med att han är chefredaktör på Expressen, nu är han också åtalad för vapenbrott. Upprinnelsen är en händelse förra året när han och en journalist skulle visa hur lätt det är att… få tag på vapen i Malmö.

Thomas Mattsson säger i Dagens Nyheter:

[…] Det här var ett jättebra reportage i tidningen publicerat under en tid då både justitieministern och integrationsministern åkte till Malmö för att prata om den här lasermannen […]

Han tycker att det är fel att Expressen inte skulle få utöva det han kallar

[…] aktiv journalistik […]

Med detta menar han alltså det faktum att han och journalisten skaffade en pistol. På lagligt sätt, dårå?

Själv säger jag… Eh… nej… Jag tycker inte att det är fel med aktiv journalistik, men ja, jag tycker att det är fel när man bryter svensk lag. Att skaffa vapen på olagligt sätt… är ju olagligt.

Fast Thomas Mattsson menar att han inte har begått nåt brott:

[…] Våra advokater säger att detta överhuvudtaget inte är brottsligt. Det finns särskilda paragrafer i vapenlagen som stadgar att man inte kan eller behöver åtalas om det är uppenbart att det inte har funnits något uppsåt. […]

Det fanns inte något uppsåt..? Eh… nehej… Var inte uppståtet att… försöka visa hur lätt det är att skaffa ett vapen på olagligt sätt? Men nej, uppsåtet var att skriva om det hela i en tidning som har maaassor av läsare:

[…] Dessutom är det presenterat i en tidning med en miljon läsare. Det finns ju inget tvivelsmål, inte ens hos åklagaren, att det här är gjort ur ett journalistiskt perspektiv för att granska vapenhandeln under en period där en människa faktiskt gick runt och sköt ihjäl människor. […]

Nja, jag tycker ärligt talat att det här inte håller. Men Thomas Mattsson förnekar alla brott och hävdar att det är

[…] samhällsviktig journalistik […] 

och

[…] klassisk journalistik […]

Hmm, hmm… Är det nån sorts journalistik detta inte är..? Den gamla vanliga visan att journalister drivs av nån sorts uppdrag att upplysa allmänheten. Det uppdraget har ju inte journalister, faktiskt. Det är ungefär som att säga att alla sjuksköterskor har ett kall… Betänk, tidningar produceras för att tjäna pengar. Att somliga journalister vill göra ett scoop och kanske få sitt namn känt nämner han inte. Vilken sorts journalistik är det, tro? Förslag, nån???

Read Full Post »