Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skjuta budbäraren’

Småkyligt är det inte. Det är skitkallt, för att tala lätt svenska. Temperaturen sjönk redan igår kväll och i morse var det 16 grader kallt. När jag huttrande cirkulerade in genom dörrkarusellen på jobbet hörde jag nån på väg in i hissen fnissa:

Varmt och skönt idag, eller hur?

Och så stack JJ ut huvudet och skrattade. Jag svarade:

Dags att ta på sig bikini.

Men sånt dags blir det aldrig för min del. Nu när jag inte bara är fet och ful utan dessutom vanprydd av ett gigantiskt ärr blir det aldrig mer bikini – inte offentligt, i alla fall.

När dagen så småningom vaknade var det för att bli en solig dag igen. Härligt! Man blir mycket piggare! Jag vill ge mig ut och fota, men jag är tveksam till om såväl häl som iPhonekamera håller för det.

Idag jobbar jag på femte våningen. Jag berättade för B om att jag har fått en förhandsförfrågan om ett eventuellt uppdrag för en tredje institution. Men jag kan ju inte jobba mer än heltid… OM jag får ett erbjudande gäller det att tänka över saken ordentligt. Jag trivs bäst på institution 1, men jag har bara 20 procent (en dag i veckan) där. Om det gick att kombinera på nåt sätt… Ja ja, jag har inte fått nån formell förfrågan än, så…

Igår jobbade jag lite längre eftersom lunchen med Lisbeth blev lång. Det sista jag gjorde var att publicera en nyhet på externwebben för institution 2. När jag sen satt i bilen fick jag ett mail från fakulteten att jag i slutet av nyheten hade gått ut med förtida information om beslut som inte var tagna än. Jag blev självklart irriterad eftersom jag hade kollat uppgiften med berörd person. Hade några ärenden på vägen hem, men så snart jag fått igång min dator hemma mailade berörd för att kolla. Jo, det var rätt som fakulteten angett. Men på frågan vad jag skulle skriva i stället har jag fortfarande inte fått nåt svar. Fick därför klura ut nån passande formulering och vid halv sju-tiden igår publicerade jag detta hemifrån. Ibland är det underbart med modern teknik! Däremot gillar jag inte när det blir fel. Och gissningsvis är det som vanligt budbäraren som blir skjuten om nån nu, under den en och en halva timme ursprungstexten låg ute, skulle råka ha sett felaktigheten.

Sanningen kommer om natten

Hon var med mig i bilen i morse.


Irritationen flöt emellertid ut i morse,
för i bilen hade jag sällskap av Sarah Dawn Finer. Hennes skiva går alldeles utmärkt att köra bil till också. Jag fick tillfälle att lyssna ordentligt på texterna och en del av dem går rätt in.

Idag är institutionsmötet inställt. Jag har i stället ägnat mig åt att försöka dra i en publikationshärva samt kollat upp läget med en nyhet om en spännande rapport, gett lite råd så där. Och så har jag haft besök på rummet av Johan, som fladdrade förbi här med en kartong till en av forskarna.

I eftermiddag blir det arbete med forskningssidorna på institution 1:s externwebb samt ett möten kring detta. Jag tror inte att jag har nåt problem att fylla resten av den här bikinitajmdan…


Livet är kort.

Read Full Post »

Vem heter Klemens? Jag bara undrar. För om jag kände nån som heter just Klemens skulle jag gratulera honom på namnsdagen. Det är ett sånt ovanligt namn och jag tänker att jag borde känna en Klemens. Men det gör jag alltså inte.

En lång och välbehövlig dusch blev det när jag kom hem till lyan i Nyby. Mitt hår har blivit så kasst. Det blir flottigt och läskigt efter bara nån dag. Irriterande. För mitt hår är nåt jag alltid har varit ganska glad över. Annars finns det inte mycket att yvas över vad gäller mitt utseende…


Skulle behöva ett hatt när håret är hemskt. Frissan Mona tog den här bilden för några år sen. Det är hon som brukar göra underverk med mitt hår. Det ska hon göra i december igen, tack och lov.

                                                                                                                                                       Läser och läser och tittar och fattar ingenting. Ja det handlar om Den Stora Skandalen. Den som inte alls är nåt skämt vid fikabordet utan allvarliga anklagelser om nåt som finns svart på vitt. Det blir inte lätt att ta sig ur härvan – inte ens om man har rent mjöl i påsen. Tro mig, jag om nån vet. Jag får fortfarande frågor om vad jag har gjort. Jag har inte gjort nåt. Men jag kan inte bevisa motsatsen. Och inte var det direkt nån som stod upp för mig när jag behövde. Så är det. Inget att älta.

Jag har varit och hämtat ett paket och gjort smärre paket av det hela. Mer säger jag inte. Det blir kristallklart för de inblandade vad det handlar om – så småningom.

Clark Kents* bensinmätare fick tics när jag lämnat av Fästmön vid jobbet i morse. Nu har han fått sig lite till livs så att ticsen slutade. Men jisses, vad stor han börjar bli i aptiten.

Och så fick jag beröm för ett inlägg och sen togs det tillbaka. Som vanligt (harkel…) var jag ”oskyldig”. Jag hade läst en artikel på lokalblaskans hemsida och refererade den. Drog slutsatser efter den. Det borde jag kanske inte ha gjort, men i såna fall innehåller artikeln på lokalblaskans hemsida fel. Man ska inte skjuta budbäraren, man ska inte skjuta nån, men om det är fel i tidningen bör man påpeka det för tidningen. Inte gå på en läsare som har åsikter baserade på en felaktig artikel.

Nu ska jag äta frukost och läsa ovan nämnda lokalblaska fast i pappersform. Nästa ärende på dagordningen blir att gå ut i förrådet och rafsa fram några stakar och sånt. För du har väl inte glömt att det är första advent på söndag???


Så här såg en av mina stakar ut förra året på första advent. Jag tror inte den skiljer sig så mycket utseendemässigt i år.

                                                                                                                                                       *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »