Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skitrolig’

Ett argt inlägg.


 

Peter och Vargen

Ganska arg

Det kliar i pannan idag. Det är hornen som vill tränga ut genom huden. Jag är arg. Generellt sett tycker jag att det är bättre att vara arg än att vara ledsen. Ilska kan ge styrka. Men det är inte alltid så konstruktivt det heller.

Tålamodet är kort. Redan i morse blev jag ilsken på tre personer eller företeelser i ganska snabb takt. Först folk som försöker vara roliga (människor som inte försöker vara roliga, däremot, är oftast skitroliga när de råkar vara… roliga, typ).

Sen irriterar jag mig på alla som kommenterar blogginlägg på Twitter. Varje gång jag skriver ett blogginlägg skickar jag en puff till Twitter att det finns nåt nytt att läsa. Ska man kommentera texten ifråga bör man ju göra det här och inte på Twitter, tycker jag. Det är ungefär som om du gör radioreklam för en vara du vill sälja – och så försöker folk beställa vara genom att kontakta radion. Lika dumt, tycker jag. Och ilsknar till varje gång jag tycker att nån gör fel. (Det tycker ju säkert inte de som gör det, men…)

Ovanpå det… turkost Alltså, turkost får mig att se rött! Det är ingen färg och det gör ont i mina ögon att se nåt turkost. Det gjorde extremt ont i morse att i förbifarten råka se att nån har turkosa jävla persienner! URRRRRRRRRRRRK!

Droppen kom på vägen till jobbet. Hur i helvete kan man köra som om man fick sitt körkort på postorder när man åker omkring i en firmabil, väl uppmärkt med firmanamnet? Hört talas om varumärkesbyggande respektive – krossande??? Alltså, som medtrafikant vill man ju aldrig bli/inte fortsätta vara kund där. Hade jag varit riktigt elak så hade jag lagt ut namnet på företaget i fråga här. Men jag är inte elak idag. Bara arg. Eller jävligt förbannad.

För övrigt är jag felfri. (<== ironi)


PS Kom på en sak till!
Folk som pratar lååångsamt… Alltså, jag blir så nervös att jag börjar stamma! Och det spelar ingen roll om vi pratar svenska eller engelska. Jag stammar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var en skitrolig förmiddag idag! Jag intervjuade, var för sig, två mycket engagerade forskare. Och de var så olika sinsemellan! Man får verkligen träna på att vara kameleont som kommunikatör… Men å vilka spännande saker folk jobbar med!

En kameleont kan ändra färg för att passa in i olika miljöer.


Det var lite datorstrul
på förmiddagen, men jag har fått en nätverkskabel bytt, en kabel som var fel. Vem vet, kanske räcker det?

På vägen hem började magen bråka och jag mådde så illa att jag nästan kräktes i bilen. Inte hade jag kunnat stanna för att göra det heller, eftersom illamåendet kom över mig strax före Dofternas bro*. Men jag klarade mig, tack och lov.

Väl hemma skurade jag badrummet och toaletten/duschrummet och så grep jag mig an en strykhög. Ja, nog är energin på väg tillbaka igen! Doktorn ringde för resten inte idag, så gissningsvis var övriga prover OK. Men däremot hade det landat en kallelse till gastroskopi en måndag nu i mars. Som tur var ska jag INTE göra undersökningen på Sjuktstugan i Backen, dit vill väl ingen som har lite sunt förnuft. Särskilt inte efter dagens utspel om besparingar… Äh, om jag hade varit tvungen att göra undersökningen där hade jag väl fått vänta ett år eller så. Det brukar vara den typen av längd på väntetiderna.

Jag slog Fästmön en signal och hon hade inte varit på sjukgymnastik i bassängen idag. Undras om hon ens har gjort sina vanliga övningar??? Elias mådde väl lite bättre, men blir hemma från skolan i morgon också. Han är visst väldigt täppt i näsan och tjock i halsen. I morgon ska jag hämta Anna vid jobbet klockan 21 och sen blir hon hos mig ett tag. Hon berättade att hon ska jobba ett dagpass på söndag, klockan 7 – 16, i stället för det tredje kvällspasset på raken. Det blir jobbigt att missa en sovmorgon, men samtidigt får vi ju lite kväll tillsammans i stället.

Om en stund ska jag kasta mig ner i favoritfåtöljen och glo på mitt favoritprogram på TV, Antikrundan. En annan favoritserie börjar för resten nästa vecka, på tisdag. Det är de allra sista avsnitten av Desperate Housewives


*Dofternas bro = går över Fyrisån på ett ställe och där luktar det alltid ve och förbannelse!

Read Full Post »

Eftermiddagen blev det möte för min del. Det var intressant att se ett möte så disciplinerat som detta – jag kunder ju inte låta bli att jämföra med motsvarande möten i mitt förra liv. pratade alla i munnen på varandra, ordföranden kunde inte leda mötet (ingen pondus) och minnesanteckningarna var hej-kom-och-hjälp-mig – om de alls var… Nu var det enda som var lite odisciplinerat att två mobiler ringde, S:s kommentar (två gånger):

Var det maken?

M1:s småroliga kommentarer och M2, som såg väldigt trött ut. Kan tänka mig att det hade kunna bli ett fnissanfall. Om vi nu inte alla var så disciplinerade…

En snabb mugg java efter mötet och så var det plötsligt bara en timma kvar till hemgång. Jag filade lite på nyhetsbrevet, la till en del uppgifter efter underlag från Carl eller webben.

Vägen hem var hemsk! Bilköerna var kilometerlånga och jag behövde gå på toa = ingen kul kombo… Messade lite med Fästmön när bilen stod stilla vid rödljus. Hon har blivit kontaktad av en journalist som vill intervjua henne – journalisten hade läst en kommentar som hon gjort här på min blogg! Ha ha, det blev lite grann

Jag mötte Lassie…

Hoppas Anna ställer upp, hon behöver få lite uppmärksamhet för hon är nämligen inte bara söt och vän, hon är skärpt, klok – och alldeles för lågmäld med sina sunda åsikter! (Hon är för övrigt skitrolig också, men det kanske inte passar sig i detta sammanhang att hon visar sin vassarappa tunga, menar jag…)

Jag hann hem innan katastrofen var ett faktum. Sparkade sen igång en maskin tjockis-svart tvätt och satte mig en stund vid pusslet. Tyvärr blev ljuset snabbt för dåligt, så jag fick bara dit en enda bit. Men – skryt, skryt – jag fick också dit en bit i morse, bara så där, när jag borstade tänderna. Som kvinna kan jag ju göra två saker samtidigt.


Visst kan man väl ändå säga att två tredjedelar är lagt?

                                                                                                                                                                    Av pusslets 1 500 bitar gissar jag att cirka 500 ännu inte är lagda på sin rätta plats. Så två tredjedelar är lagt, eller hur?

Nu ska jag surfa runt bland nyhetssidorna och kolla om det har hänt nåt i världen som jag kan reta upp mig på blogga om. Och så blir det en runda bland mina favoritbloggar. Ska väl se klart sista halvtimman av Mördare okänd också. Och telefonera med Anna. Midda? Äh, det hinner jag inte idag heller, jag hyfsade chokladasken med de belgiska sjöfrukterna som jag tog fram igår. Den asken som jag fick i julklapp förra året och som nyss passerat bäst-före-datum…

Read Full Post »