Vecka 31: Augusti och Februari

Alltså, jag gillar augusti! Det är fortfarande sommar, men det börjar bli höst. Februari, däremot, är vinter och grått och kanske slask eller skitkallt. Ingen bra månad alls. Därför, kära läsare, är veckans höjdpunkter sorterade under Augusti och veckans bottennapp under Februari. Det är inte svårare än så här:

Augusti

• Vänner (det är gott nog att ha några få i verkliga livet, än flera hundra på Fejan)
• Bilbakelser (gott och sött och annorlunda)
• En lyckad utflykt (och två nära och kära som fick träffas)
• Silvertejp (såå användbart!)
• Lars Lerin (verkar vara en spännande konstnär! Honom vill jag veta mer om!)

Februari

• Galna grillare som snudd på sätter eld på sina träd (använd för ändamålet avsedd plats, för fan!)
• Fortum (som enligt en säljare inte kollar NIX, men enligt Alexandra Hempel på Kundservice(?) inte behöver det för den uppringde har troligen registrerat sina personuppgifter nånstans)
• En allt mer ensam som kacklar högt och kackar stort i sin lilla bur (skit i mig och sköt dig själv!)
• Journalister som inte kan stava (skitdåligt, ni ska vara proffs!)
• Förluster av vänner (det gör alltid ont, men ibland är det nödvändigt)

Livet är kort.

Read Full Post »

Alla Hjärtans Dag – en mildare dag

Äntligen är det lite mildare väder! I morse var det bara ungefär tre minusgrader. Fast å andra sidan snöar det. Inte så mycket, men några små flingor har singlat genom luften och det har nog snöat mer i natt. Den här vintern har verkligen varit konstig! Först var den bara mörk och snöfri och full av oro, för min del. Nyårsafton slog till och blev skitkall. Sen blev det varmare ett tag igen innan vintern kom på riktigt. Varje morgon ser jag nu hur det ljusnar allt mer. Vågar jag tro på en ljus framtid?

Ett vinterdopp kanske?

Nää, nån vintermäniska är jag inte! Men jag förvånas över – ta i trä! – att jag inte har blivit sjuk den här säsongen. Inte nånting, nästan, förutom magsjukan som den lilla överdoseringen av C-vitamin brus. Då trodde jag ju att jag skulle bli förkyld – men inte! Den enda riktiga krämpa jag har haft i vinter är självsprickor vid tummarna. De vill inte riktigt läka på grund av kylan och ändå smörjer jag händer och fingrar noga och flera gånger varje dag.

Så här ond såg högertummen ut för ett par veckor sen.

Idag är det Alla Hjärtans Dag och jag tänker mig ut till min Fästmö i kväll. Var och en får tycka vad den vill om den här dan, men jag råkar älska nån och vill uppmärksamma det lite extra just idag. Helst av allt hade jag bjudit ut min kära, men det får bli vid ett annat tillfälle, jag tror inte att ”barnen” skulle uppskatta att gå på romantisk middag med oss. I stället tänker jag åka ut och dela ut några pussar och vara med familjen ett par timmar innan jag måste hem och sova.

Den Mest Älskade. Bilden är från i somras. 

Anledningen till att jag måste hem och sova i tid är att jag ska ha avstämningsmöte med prefekten i morgon förmiddag. Det var han som anställde mig och nu vill han veta hur långt jag har kommit. Jag är nervös, men laddad och nöjd med det jag har åstadkommit hittills, på knappa två veckor. Idag blir det till exempel en intervju innan vi har institutionsinformation då bland annat jag ska presentera mig. I eftermiddag får jag besök av en Mats som vill prata elektroniska informationstavlor med mig. Det är så roligt och det känns fortfarande ovant och stort att nån efterfrågar mina tjänster och mina kunskaper. Det var inte så väldigt länge sen jag var en utstött, bortstött och tärande – i mina egna ögon. Tro inte för en sekund att jag har glömt det! Tro inte att jag inte vet vad du som inte har jobb går igenom – jag har varit i alla känsomässiga faser: hopp, förtvivlan, apati, suicidalfunderingar, nytt hopp, jävlar anamma, förtvivlan igen…

I helgen frågade Anna mig vad jag vill gör på min födelsedag. Ja, det råkar ju vara så att jag fyller halvsekel i vår. Jag skulle så gärna vilja ordna en fest för alla som har funnits här för mig på olika sätt under de här senaste tre åren, men tyvärr tillåter inte ekonomin det. Och faktum är att min framtid inte på nåt sätt är ”säkrad”. Jag står utan försörjning igen den 1 maj. Mamma tycker att jag ska fira högtidsdan i Metropolen Byhålan, men det tycker inte jag. Troligtvis försöker jag ordna så att Anna och jag kan åka bort några dar inom Sveriges gränser och njuta av varandra och kansek nån hotellfrukost, eller så. Vi får se.

Sist, men definitivt inte minst…

Ett stort GRATTIS till min vän Bibbi som fyller år idag!

Jag har inte glömt bort dig och jag har inte glömt bort mina löften om att försöka få till samarbete. Jag jobbar på det!!!

Nu blev du allt förvånad, Bibbi! 

Read Full Post »

Den sista måndagen

Idag är det den sista måndagen för min del här på kontoret. Jag är jätteledsen inuti, men än så länge har jag inte visat nåt utåt. Tror jag.

Morgonen var skitkall, typ minus sju grader nånting. Det verkar som om det har snöat i natt. Plogbilen gasade runt på gården. Jättebra och fint att få bort all snö, men sandningen då? Det var minst sagt halt på väg till garaget.

Två forskare hörde av sig under morgonen och nu har jag bearbetat deras texter på både svenska och engelska och publicerat på hemsidan. Endast två gånger två texter/sidor återstår nu. Vi får se om jag kan ro det hela i land. Annars har S lovat att ta de två återstående forskarna i öronen. Jag har både ringt och mejlat men inte fått några svar.

Kollegan I kom med en papperskasse med kläder som kanske passar Elias. Bland annat låg en supersnygg militärgrön täckväst i dun överst och när jag grävde lite hittade jag ett par fina handskar som ser helt oanvända ut, en mössa, en färggrann skjorta, en massa t-shirtar och en tjocktröja. Tänk att det finns så snälla människor! Tack! Jag ska förstås överlämna kassen till Elias mamma för granskning, men kläderna såg vid en hastig blick väldigt fina ut!

En klädkasse som toppades med en supersnygg militärgrön dunväst fick jag till Elias idag.

I morgon förmiddag är jag alltså ledig för att ge mig ut på anställningsintervju. Jag är orolig för körningen. Det var verkligen snorhalt i morse och vad jag förstår ska vädret hålla i sig. Tanken på att åka samma väg fem dar i veckan är inte särskilt lockande i skrivande stund. Men, men, jag försöker hålla ett öppet sinne och ska åka dit med ett leende på läpparna, så som jag har blivit lärd.

Read Full Post »