Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skitjobbigt’

Ett inlägg om alkohol.


Jag läser lite här och var på nätet
om en juridikprofessor emerita som vill förbjuda föräldrar att dricka alkohol inför sina barn. Kan inte låta bli att fundera över detta och skriva ner mina tankar.

Min första reaktion är 

Självklart! Man ska inte dricka när man har sina minderåriga barn hos sig!

Men ju mer jag läser, desto mer tycker jag att förslaget känns väldigt krystat. Vårdnadsfylla… För mig är föräldrar alltid föräldrar och vårdnadshavare, även skilda föräldrar som vissa dagar inte har sina barn hos sig. Man kan ju liksom inte avsäga sig sitt föräldraskap bara för att man just den dagen eller veckan inte har barnen hos sig. Det är ju ungefär som att säga att

jag är sosse [nu är jag inte sosse, men…] måndag till fredag när jag arbetar på partikansliet. På helger är jag moderat.

Naturligtvis tycker jag INTE att det är OK att föräldrar super sig dyngraka när de har omyndiga barn i sin vård. Det gäller inte bara skilda föräldrar, det gäller alla föräldrar. Men jag tycker inte att det är fel att kunna ta sig en öl och ett glas vin och sen stoppa där. På så vis visar man ju barn att alla faktiskt inte har problem med alkohol. För alkoholproblem, eller alkoholsjuka, kan ju yttra sig på lite olika sätt. En del kan inte sluta dricka när de väl har börjat. Men många nöjer sig med ett glas vin till maten eller en öl till fredagschipsen. Sen är det bra.

Och faktiskt tycker jag att det inte är nån skillnad om man dricker sig full och oredig med eller utan barn – det är lika taskigt mot barnet vilket som!!! Barn är nämligen inte dumma, de uppfattar mer än vi tror. Att tvingas vara med en full förälder är naturligtvis skitjobbigt för en unge, men att veta att föräldern, på annan plats än med barnet, är full, är minst lika jobbigt för ett barn.

tre glas granatäppledryck

Ett glas eller tre? Vem bestämmer var gränsen går? (Glasen på bilden innehåller alkoholfri granatäppledryck.)


Jag tror inte på att vi ska kliva in i de svenska hemmen
och tala om hur, när och om föräldrar – som ju alltid är föräldrar! – ska få dricka sig fulla eller dricka för att det är gott. En förälder som super, för att prata ren svenska, gör ju sina barn illa oavsett om h*n har barnen hos sig eller inte. Hur kul är det med en pappa eller mamma som raglar runt i byn och sluddrar? Inte ett dugg!

När man har mognat i ålder får man vissa insikter. Det var ett tag sen jag fattade att jag varken blir snyggare eller mer spirituell när jag dricker. Inte heller blir jag smartare. Inte tycker jag att andra blir det heller. Jag gillar inte heller att tappa kontrollen. Då är det inte svårt att dricka måttligt. Men måttligt kan ju vara olika för dig och mig och därför är det ju också omöjligt att lagstifta mot vårdnadsfylla.

I stället för att lagstifta tycker jag att man borde sätt in särskilda insatser i familjer där alkoholen tar för stor plats. Frågan är bara vem ska avgöra hur stor plats det får ta? Hur ska det övervakas? Med kameror i hemmen??? Vi måste våga prata om alkohol. Vi måste våga prata med våra barn om alkohol. Vi måste våga ta upp frågan med dem som är sjuka i alkoholism, vi måste hjälpa dem att må bättre. För mår alkoholsjuka föräldrar bättre gör garanterat deras barn det också. Tror jag. Vad tror du?

Läs mer hos till exempel Fatou, som jag tycker skriver klokt om detta! Det är inte lätt att ha en åsikt, men vi måste våga prata om alkohol, i alla fall.


Livet är kort.

Read Full Post »

Tyvärr för alla oönskade besökare som smyger in här under natten (vågar ni inte visa er i ljuset, spricker ni då, eller vad?) har ridån gått upp idag igen. Det var verkligen ingen höjdare att tillbringa julafton på egen hand. Jag grinade mig igenom större delen av dan. Kämpade för att bita ihop när mamma ringde – typ fem gånger. Kämpade för att inte visa nåt här på bloggen.

Jag tittade på Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton och efter det orkade jag inte mer. Jag mådde så illa efter julmaten, det gav liksom inte med sig. Borstade tänder och gick och la mig tjugo över åtta och grät mig till sömns. För att vakna vid 23-tiden – klarvaken…

Karl Bertil Jonssons pappa

Tyko Jonsson, som har närt en kommunist vid sin barm…


Så småningom klev jag ur sängen
mitt i natten för att öppna mina julklappar. Jag orkade inte göra det tidigare och det kändes förresten så ledsamt att öppna dem alldeles ensam. Jo jag VET. Min ensamhet är på sätt och vis självvald. Det blev den när jag tackade ja till förturen till operation. Och det är inget jag ångrar. Men ändå. Jag kände mig väldigt, väldigt ensam. Jag hade fixat fem julklappar till mig själv som jag hade slagit in, just in case jag inte skulle få några andra.

Klappar till mig själv

Jag gav mig en fotobok, med titeln Året på Ultuna (mina egna bilder), en bok, ett par strumpor med fiskar på, ett datumblock och ny plastfilm till Ajfånen.


Men Tomten hade inte glömt bort mig!
Tomten i Motala hade ju skickat ett grönt paket och detta innehöll två böcker av en författare jag gillar att läsa just nu, Kjell Eriksson. TACK SNÄLLA FEM FÖR KLAPPAR OCH BESÖKET HOS MAMMA!!!

Klappar från FEM

Klappar från FEM! 


Även Tomten i Förorten
hade kommit ihåg mig. Från Jerry kom tre böcker varav en som jag redan hade fått. När det gäller böcker måste man ALLTID kolla av först… Men de andra två har jag inte, TACK!

Klappar fr Jerry

Två av tre som jag inte har.


Fästmöns
snälla mamma
hade inte bara bidragit med Janssons frestelse utan också med en klapp från henne och L. Den innehöll nånting jag verkligen behöver för jag är otroligt torr. Har torra fläckar framför allt på armarna, så Olivcrème blir toppen! TACK!

Klapp fr Annas mamma o L

Härligt för mitt torra skinn!


Det var riktigt pinsamt
att ta emot klappar från dessa, för jag har inte köpt nånting till nån av dem. Det kom som sagt en operation emellan och före blev det så stressigt med att försöka ordna så att ”barnen” fick klappar och jag fick mat i kylen. Sen var jag osäker på klapperierna med somliga eftersom jag inte fick nåt till 50-årsdagen. Tänkte att då köper vi inga klappar heller. När jag sen fick veta att det var klappar på gång var jag för sjuk för att köpa. Och ”barnens” löste jag som sagt på annat sätt. Men jag vet inte om de var nöjda, har inget hört. Att köpa julklappar i efterskott tror jag inte på, men jag har planer på att vissa levande änglar ska få nånting som tack för mycken hjälp. Det känns bättre än att komma efter jul med julklappar. Och snart är julen över. Förhoppningsvis snart.

Annas klappar sparade jag till sist. Jag hade fått för mig att ett av paketen från henne innehöll plastfilm till Ajfånen – för det hade jag köpt på skoj både till henne och mig. Men det var ett USB-minne på 32 GB – perfekt! Idag – eller nån annan dag – ska jag föra över mina bilder som nu är utspridda överallt… Fotcrème och böcker fick jag också, TACK snälla älskling!

Klappar från Anna

Klappar från Anna!


Vid det här laget
var klockan nästan två…

Klockan nästan två

Klockan var nästan två när jag hade öppnat alla julklappar.


Jag var vaken till klockan tre,
ungefär. Är rädd att jag störde min älskling väldigt mitt i natten med en jobbig sms-konversation. Men, som sagt, jag var så ledsen och bedrövad igår. Jag tror att jag har drabbats av nån sorts post-op depression för jag bara gråter. Gråter, gråter, gråter typ hela tiden. Det är skitjobbigt och ytterligare ett skäl till att jag drar mig undan människor. Jag blir ju inte vackrare heller av tårarna, ser allt mer ut som en gris.

Tofflan mitt i natten

Tofflan mitt i natten.


Idag vaknade jag halv nio.
Det var ganska mörkt ute och det snöar som 17. Känner mig faktiskt ganska insnöad…

Insnöad

Insnöad… OBS! Den läskiga snögubben på bilden är inte mitt verk.


I natt lät det som om nån i huset
hade vinterkräksjukan. Det plus snön gör inte precis att jag är sugen på en liten promenad, men annars är det en intention jag har. Jag måste i vart fall gå till soprummet med all julmat som har hamnat i komposten. Det luktar inte gott efter ett tag…

Kring operationsärret är det fullt av röda prickar som kliar som fan. Jag är allergisk mot plåster och kirurgtejp och gissar att det är såna rester som jag inte har fått bort. Jag får nämligen fortfarande inte tvätta mig i området, bara låta duschvatten försiktigt rinna över.

Förutom eventuell promenad och bildöverföring till min USB-sticka har jag inga större planer för dagen. Ikväll ska jag se på Änglagård: Sjuhundrafyrtiofjärde sommaren, men jag ska också se dokumentärfilmen om Olof Palme på SvT, uppdelad i tre avsnitt för TV. Den senare får jag emellertid spela in eftersom programmen krockar.

Vad händer hos dig då???


Livet är kort.

Read Full Post »