Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skeptisk’

Orden i rubriken är inte mina utan sex av tio kommunalpolitikers/kommunala chefstjänstemän. Så många anser nämligen att det inte finns nåt klimathot, enligt en undersökning av Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

FOI skickade en enkät till politiker och chefer i 63 kommuner. Knappt 2 400 personer svarade. Och som sagt, sex av tio på höga positioner eller beslutsfattare inom kommuner anser att det inte finns nåt klimathot. En av tio förnekar helt den globala uppvärmningen.

Annika Carlsson-Kanyama är forskningschef för klimat- och energifrågor på FOI och står bakom rapporten. Hon säger i en artikel i Dagens Nyheter:

Det är klart att det inte är bra. De här personerna känner ju att de inte behöver ta ansvar för miljöarbetet i sin kommun […]

Och det är väl en understatement, eller?.. Global uppvärmning kan nämligen vara ett stort säkerhetsproblem för vårt land. Om ingen planerar för till exempel översvämningar, vad händer när såna katastrofer sker? För att de sker vet vi ju.

Allvarligt är det också att så många tvivlar på forskningen på området. Men det finns alltså så kallade

klimatförnekare

i en del kommuner, ofta små och konservativa kommuner, enligt rapporten.

Men kanske är det mest allvarligt att både klimatförnekare och klimatövertygade ser mindre allvarligt än gemene man på utmaningarna för kommunerna. För vem vill ta itu med att minska utsläppen av koldioxid i sin kommun om man är skeptisk rent generellt till klimathot? Vem tar ansvar om kommunalpolitiker och höga kommunala tjänstemän inte gör det?

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg:

Lördag och det dags igen! I kväll är det den andra deltävlingen i Melodifestivalen 2012, denna gång från Göteborg. Jag hoppas kunna live-blogga i afton från TV-soffan i Himlen (ja mig skulle väl ingen tordas bjuda in till nån deltävling live…).

Vi laddade med tårta på eftermiddagen och är nu klara för kvällens drabbning…

Anna är tårtfyndig! Här tårtan till vår 21-åring.


Klockan är 20
och det är dags att putsa brillorna, sätta på SvT1 och skruva upp volymen. Melodifestivalens andra deltävling från Göteborg kan börja…

Kvällen inleddes med ett märkligt pojkband. Men låtarna var fina! Tyvärr var framträdandet lite väl tramsigt med framrusande tjejer som skrev, men jag gillar när Sarah Dawn Finer sjunger – och bjussar på sig själv!

Helena Bergström verkar lysa med sin frånvaro. Rätt skönt. Kaj Kindvall har lämnat över stafettpinnen som kommentator till Kersti Adams Ray.

Så här ser lördagens startfält ut:

1. Soldiers – Ulrik Munther
En bra ballad. Och sjunga kan han, pojken. Men det är just det pojkiga som får mig att… känna mig som en gammal tant. Pojken står på scenen och ser ut som Emil i Lönneberga. Och tänk… Det irriterar mig! Ingen utstrålning som får mig att hoppa högt och jubla. Men som sagt, bra låt och bra röst

2. Baby Doll – Top Cats
Jaha. Dags för hillbillys, jag menar rockabillys. Är det schlager, det? Nää, back to Byhålan, please.

3. I din himmel – Sonja Aldén
Men hallå! Vem har stajlat henne? Nää, det är inte medeltidsveckan i Visby, Sonja, det är Melodifestivalen! En ballad igen. Det här är schlager för mig. Men lite väl långsamt. Och detta förstärks sen hon slängde av medeltidsdräkten och sjunger i nattlinne. Gäspigt…

4. Aldrig aldrig – Andreas Lundstedt
Nu ska det uppenbarligen dansas, det är vad som utlovas! Andreas Lundstedt är åtminstone snyggt klädd, inte konstigt på nåt sätt. Men danslåt… Tja, en lite sorglig sån. Jag vet inte om jag får så stor lust att dansa. Blir mest… deppig av låten…  Sången är helt OK!

5. Stormande hav – Timoteij
Låtmakarna hade varken tvättat sig eller klätt upp sig, såg det ut som. Kan man inte tänka sig att se liiite fin ut när det är Melodifestivalstävling? Fyra blondiner som ser likadana ut, fast två är lite längre än de andra. En fartig låt, med lite folkmusikinspiration. Rösterna helt OK. Varför tycker jag att detta är tråkigt..?

6. Shout It Out – David Lindgren
En man i kostym. Men varför i h-e gympadojor till? Fult! Men låten är danskulig och medryckande. Lite larvigt försök till flirtande med publiken, bara och en artist utan så mycket utstrålning, tyvärr.

7. Det går för långsamt – Mimi Oh
Men herreminje! Här var det färgstarkt… Jag får nästan sätta på mig solbrillor… Ytterligare en blondin. Varför ser de alla likadana ut? Sången är svag i början. Nej, det här tilltalar inte mig alls. Urtrist!

8. Ge aldrig upp – Thomas Di Leva
Dags för herr Magnusson i klänning. Jag är skeptisk redan innan han har äntrat scenen… Låten har han skrivit helt själv. Och det märks. Gnälligt och flummigt. Usch!

Medan jag smälter dessa traumatiska intryck dukar Fästmön fram ost och kex. En ost som luktar som nåt man har bakom öronen. Men den smakar säkert kanon till Antè-vinet! Det hjälper i alla fall nästan mot Helena Bergström och det dåliga manuset.

Röstningen har nu börjat och som vanligt har svenska folket ingen smak. Di Leva, Top Cats, Timoteij, Ulrik Munter och David Lindgren var de fem som först gick vidare…

Till finalen gick: Ulrik Munther (som tidigare vunnit Lilla Melodifestivalen. Det var väl igår, då.) och David Lindgren.

Till andra chansen gick: Top Cats och Timoteij.

Sammanfattning: Det var ju uppgjort att dessa skulle gå vidare. Och det var väl bättre än att Di Leva gick till final eller fick en andra chans. Men vad Emil i Lönneberga och en David utan utstrålning kan åstadkomma i finalen återstår att se. Bättre än förra deltävlingen ändå. Men bra? Nej.

Även denna gång innehöll startfältet en del gamla schlagerrävar (i det facket stoppar jag Sonja Aldén och Andreas Lundstedt, Timoteij kan väl knappast kallas för gamla, men ändå schlagervana). Här finns också ett par för mig helt okända artister (David Lindgren och Mimi Oh), en liten pojke (Ulrik Munther) och en man i konstig klänning (Thomas Di Leva) vars låtar ger mig spader.

Vill du värma upp med en riktig schlagermassaker kan jag varmt rekommendera Jontas  vars rapportering visserligen inte gick live, men som fick mig att skratta så jag trillade av stolen när jag läste den!!!

Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

Ibland när man kommer till ett nytt jobb kan man mötas av en viss försiktighet. Lite avstånd. Man blir betraktad en stund, ett par dar. Jag har blivit en fena på att se hur nya människor ser på mig – och om blicken är skeptisk, vänlig, nyfiken eller avståndstagande. Vid eftermiddagsfikat igår diskuterade vi hur decennier får representera olika stilar och moden. Till och med en av professorerna deltog. Föreställningen om att här råder en strikt hierarki känns inte riktigt applicerbar här. Jag upplever dessutom att institutionen har högt i tak – på flera sätt…


Här är högt i tak – på flera sätt.


I onsdags, när det var min första arbetsdag
på nya stället, fick jag en guidad tur av M bland medarbetarna. Problemet var bara att så många var på andra aktiviteter. Inte så många häckade på sina kontor. Därför skrev jag ett mejl till alla dan därpå där jag presenterade mig lite och berättade vad jag ska göra på jobbet samt bjöd in till samtal. Att jag skrev på två språk blev väldigt uppskattat, tror jag!  Nog inser jag med mitt förnuft att jag inte kan intervjua alla 50 personer som arbetar här, men några ska jag i alla fall träffa. Jag har bokat in tre möten/intervjuer hittills. Idag har många kommit förbi mitt kontor för att hälsa och en del har haffat mig i korridorerna. Jag smyger nämligen omkring lite i korridorerna här – av flera skäl. Jag fotar, förstås, men jag känner också in miljön och människorna som arbetar här. Småpratar lite. Lär känna. Hur ska jag annars kunna göra en översyn och ta fram en plan för kommunikationen på institutionen?

Det snöade bara lite fint i morse, men det var fruktansvärt halt och kylan håller i sig. Termometern visade runt -13 grader. I kväll kommer Fästmön – det känns som om det var evigheter sen vi sågs. Det blev ju inte så mycket förra helgen eftersom min mage var i olag. Elias gick tillbaks till skolan i onsdags och jag hörde igår kväll att han var duktig och kämpade med läxorna. Trots att han var hemma och sjuk och borta från skolan ungefär en vecka har han kommit ikapp och kunde lämna in idag. Det tycker jag är jättebra jobbat! För faktum är att jag också tycker att de har ganska många läxor – de går ju bara i andra klass…

I afton blir det fredagspizza, men resten av helgen tänker jag vara kockig och slå på stort i köket. Till lördagsmiddag planerar jag pasta och italiensk färssås med massor av vin. Till söndagen blir det kyckling i gorgonzolasås, serverat till potatisgratäng med massor av vitlök. Anna jobbar som vanligt, två tidiga morgnar, men samtidigt slutar hon också tidigt så vi kanske kan göra nåt på eftermiddagen.  På lördag kväll bänkar vi oss förstås framför TV:n för att se den första deltävlingen i Melodifestivalen 2012  . Jag försöker live-blogga då och jag hoppas att du hänger på och kommenterar – om du inte har nåt bättre för dig! Den som vill kan smyglyssna och smygtitta en minut på bidragen redan nu kan göra det här!

Read Full Post »

Jag hickar till lite (eller ganska mycket, faktiskt!) när jag läser att Lill-Bajs Lill-Babs, Caroline af Ugglas och Patrik Sjöberg med flera ska bli zombier. Fast bara på TV6, dock. Det ska bli en åtta delar lång serie med titeln Den sista dokusåpan. Och dokusåpor är ju, som bekant, en genre som jag är synnerligen skeptisk emot, för att tala milt men ärligt.

Den här TV-serien ska handla om ett gäng kända svenskar som flyr genom ett zombieserat Sverige. En sorts Blair Witch Project.

Jag säger bara…

Eh… Det är väl den första september idag och den första april???

Read Full Post »

Tobias Brandel skriver om nätskepticism i en intressant krönika hos Svenska Dagbladet. Han lyfter fram det pysande missnöjet och skepticismen mot internet och nätkulturen och undrar om det har blivit mode att vara skeptisk mot internet.

Under året har det förekommit flera debatter kring internet. Vi har till exempel Apples förbud mot nakenhet, sex, religionskritik och skarp satir i appar till Ipad och Iphone. Wikileaks har blivit allt mer ifrågasatt – organisationen har fått stark kritik för sitt dåliga skydd av käll0r.

I vissa länder har sociala medier använts när folket har kämpat mot diktaturer. Men sen visade sig ju den försvunna bloggaren A gay girl in Damascus vara en 40-årig heterosexuell man i Skottland… Vidare har Google anklagats för att filtrera nätet så att vi som användare bara ser det Google tror att vi vill se. Och sommarens terrorattacker i Norge har startat en debatt om internet och övervakning och anonymitet – nåt som upploppen i London har spätt på så att man nu diskuterar att förbjuda människor att twittra eller fejsbooka om man misstänker att de håller på med nåt olagligt. Vi har också en pågående debatt om brottslighet på internet och polisens små befogenheter att övervaka nätet.


Webbtroll ägnar sig snart åt brottslighet på internet, i alla fall enligt svensk lag från den 1 oktober.

                                                                                                                                                                  Men vad handlar det om? Är det inne att vara skeptisk mot internet? Är det ett bakslag för internet eller handlar det faktiskt om besinning? Den amerikanska författaren och journalisten Susan Maushart menar att det handlar om det senare. Det var för övrigt hon och hennes familj som under ett år levde helt offline.

Bäst sammanfattning tycker nog ändå såväl Tobias Brandel som jag att Brit Stakston gör:

Nätet är en del av vår verklighet och kan användas lika mycket till goda saker som till onda… Det är ju inte antingen eller. Det är inte internet som är problemet. Det är vi människor som är det.

Vad ville jag nu säga med det här inlägget då??? Jo, att det ju inte är internet i sig som är farligt utan vi människor och hur vi använder nätet, våra syften ibland. Personligen använder jag bland annat min blogg för att skriva mig ur en kris, men också för att upprätthålla en hyfsad nivå och träna mitt skrivande genom att skriva om sånt som intresserar och engagerar mig. När det gäller internet generellt ser jag det som en oändlig källa till kunskap och nyheter. Men jag har också lärt mig att bli mer och mer skeptisk och kritisk till det som skrivs och att bli mer och mer observant på vad jag själv skriver, hur jag uttrycker mig med mera.

Hur använder du internet? Tycker du att nätet är farligt?

Read Full Post »

Jag sitter mitt i natten och funderar över mindfulness. Jag skulle vilja skriva nåt klokt, intressant och insatt om detta, men känner för lite till det. Det är ett av dessa uttryck/fenomen som jag får en känsla av är rätt inne just nu. Och då blir Tofflan skeptisk!

Samtidigt känner jag spontant att mindfulness verkar klokt. Begreppet i sig betyder, direktöversatt, medveten närvaro. Att vara uppmärksam, sinnesnärvarande. Att leva mer i nuet. Ursprunget är från zenbuddhismen. Genom meditation bli bättre rustad att möta negativa stunder i vardagen. För det är i nuet vi lever – det förflutna är ju redan över och framtiden har inte skett än…


Framtiden för den här blomman blev ett äpple.

                                                                                                                                                                    Hur och för vad använda mindfulness? Antingen i terapi eller som självhjälp. För stresshantering, emotionell balans, ökad självinsikt och för att stärka positivt tänkande. Men också mot sömnproblem och smärta.

Jag önskar att jag hade hittat detta när jag gick in i min kris. Nu känns det som om det är lite… för sent. Jag hade kunnat använda delar av mindfulness som verktyg för att komma vidare, att inte låta det onda ta över mig. Det har alltid varit svårt för mig att leva i nuet. Jag är en sann planerare och om min tillvaro raseras så som den gjort uppstår självklart en kris.


Jag föll. Jag blev nedsågad.

                                                                                                                                                            Kommer man igenom en kris och ut på andra sidan sägs det att man blir en starkare människa. Det vill jag tro. Jag vill tro ÄNNU MER än tidigare att ingen sätter sig på mig igen utan att möta motstånd, till exempel. Jag vill fortsätta tro att människor är goda, men har samtidigt lärt mig att vara mer reserverad och att ta mer tid på mig innan jag bestämmer mig för om en person är pålitlig eller om den när som helst hugger mig i ryggen. Det är en skada jag har fått, inser jag, men samtidigt är jag så pass gammal att jag inte längre kan vara lika blåögd som jag en gång var…


Att bygga upp på nytt…

                                                                                                                                                               Det förflutna är verkligen passerat. Det går inte att göra nåt åt. Det är som det är. Människor har visat sina rätt jag – så även jag själv. Jag har förlorat så kallade vänner och bekanta under resans gång. En del som jag känt i över 20 år. Det har inte varit smärtfritt, kan jag meddela. Men jag har överlevt och jag har funnit en ny trygghet i mig själv – och också hittat nya vänner! Jag vill dock ha till protokollet att jag inte är utan skuld.


Sant om vänskap, eller hur? Kan man inte själv vara en vän får man inte heller några vänner.

                                                                                                                                                          Framtiden… Jag har givetvis mål, men jag vet ju inte vad som sker. Jag vågar inte gå in i mig själv och se. Det får jag inte heller göra, den… förmågan (?) är jag endast tillåten att använda när jag ska hjälpa andra. Men som sagt. Mål har jag. Delmål och slutmål. Och det vore väl själva F*N om jag inte når några av dem nu när jag är så bestämd på att vägen leder uppåt igen!


Om jag vågar öppna grinden kanske vägen leder uppåt – trots att entrén ser så risig ut…

Read Full Post »

Viol Fundraising är en ny välgörenhetsorganisation i vårt land. Ja den är så ny att den knappt är en månad gammal i skrivande stund. Och ändå har den redan hamnat på FRII:s varningslista. FRII är alltså Frivilligorganisationernas Insamlingsråd, en sorts välgörenhetsorganisationernas klubb. Rådet har 125 medlemmar som till exempel De Stora Elefanterna Cancerfonden, Rädda Barnen, Röda Korset, Greenpeace, Amnesty International, Svenska Kyrkan med flera.

Men vad är det nu med Viol Fundraising som FRII varnar för? Grundidén låter ju förnuftig: den som skänkar pengar till välgörenhet inom en stor organisation ska kunna bestämma exakt vart dessa pengar ska gå. Viol Fundraising fördelar sen de inkomna bidragen till organsationer med så kallade 90-konton. Man samlar in pengar men samlar också in folk som inte riktigt vet vart de vill skänka pengar, de blir medlemmar. Ett årsmöte bestämmer sen vart de osäkra medlemmarnas pengar ska gå.

Ett 90-konto innebär att en organisation är kontrollerad av Svensk Insamlingskontroll. Minst 75 procent av de insamlade pengarna ska gå till avsett ändamål. Fast Viol Fundraising har ju inte nåt 90-konto. Ändå utlovar man att minst 76 procent av alla insamlade pengar ska gå till välgörenhet. Och liiite märkligt känns det allt att ett årsmöte bestämmer vart pengarna ska gå, inte medlemmarna själva, som det väl var meningen. Eller? Eftersom det inte finns nåt samarbete heller mellan De Stora Elefanterna de stora organisationerna, menar FRII, kan man ju också undra hur och vad man berättar för sina medlemmar…


Varningsflagga eller inte för Viol Fundraising???

                                                                                                                                                       Hittills i år har Viol Fundraising samlat in 11 000 kronor, så det är ju inga miljoner vi snackar om än så länge. Nu i slutet av maj bestämmer årsmötet vart pengarna ska gå.

Vi får la si, vi får la si… Personligen är jag, som bekant, YTTERLIGT skeptisk till så kallade välgörenhetsorganisationer, typ Röda Korset och välgörenhetslotterier, typ Postkodlotteriet. Det senare har ju inte nåt 90-konto och skänker … vad är det… hela (!) 27 procent av vinsten till välgörenhet. Men då har förstås de högsta cheferna fått ut sina flermiljonerslöner först. Vilken tur. För dem, alltså.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »