Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skeptisk’

Ett inlägg om en film.


 

Små citroner gulaNyårsafton och hur roar en en mamma? Vi försökte hitta lite underhållning på SvT och fann en film, Små citroner gula (2013), som vi ville se i kväll. Vanligen har vi inte alls samma smak när det gäller litteratur, men boken med samma titel av Kajsa Ingemarsson, har vi båda läst en gång och gillat. Lite skeptiska inför filmen var vi emellertid.

Agnes är en ung tjej som älskar matlagning, helst hemma hos mamma och pappa. Men hon jobbar också på Fina Restaurangen – till dess hon råkar sätta sin chef i brand. Samtidigt blir hon dumpad av sin, i mina ögon, rätt hopplösa pojkvän, värsta Uffe Lundell-fanset. En före detta kollega vill öppna restaurang och ber Agnes gå in som delägare. Agnes får låna mycket pengar av sin mamma. Dessutom bor hon granne med värsta matskribenten. Dessvärre går det mesta åt skogen. När två veckor återstår till konkursen inser Agnes att nåt revolutionerande måste göras.

Det här är en dramakomedi och både mamma och jag tyckte att den var både rolig och sorglig. Men mest var den nog lättsam och roande, precis så som vi önskade.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

Citroner

Citroner som jag har fotat och som inte har nåt med filmen att göra.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite ja ja, sånt är livet-inlägg.


 

Termometer med minusgrader

Det var minusgrader för första gången igår och det är fortsatt kallt idag.

Så blev det helg. Gissa vem som vaknade strax efter klockan sex i alla fall? Slumrade sen gjorde jag. Men den riktiga sömnen ville inte komma tillbaka. I stället tillbringade jag nån timme med Maj i sängen. Det är nog det enda negativa med att ha börjat jobba – jag hinner inte läsa lika mycket och ofta! Eller rättare sagt: jag orkar inte och hinner inte. (I hela detta stycke hade jag bytt pronomen från det till jag. Självkänslan! Sen bytte jag tillbaka igen. Jag skriver som jag vill på min blogg. Och jag ville ändra.)

Idag har jag massor att göra (att sitta en stund vid datorn och inte jobba är en av sakerna jag har att göra) och min tanke var att ta saker i den takt jag har lust med. Så blir det inte. Min dag var ju så inrutad, men jag fick, som siste man, slänga om lite bland mina rutor. Det är väl bra att jag jobbar på det. Att vara flexibel, alltså. Fast det är ju lättare när det finns gott om tid och när en känner att en inte kommer i sista hand.

Det är kallt och soligt. Redan igår noterade jag de första riktiga minusgraderna för säsongen. Men det var tidigare än i morse. Idag tycks kylan hålla i sig. Jag gillar inte att vara ute och köra bil på två bra och två dåliga sommardäck när det är så här. Kylan kom tidigt i år. Nu blir väntan lång till de nya vinterdäcken den 26 oktober. En spännande grej med att köra i kväll blir i alla fall att kolla hur mina nya, starkare linser funkar i mörkerkörning. Jag kan rimligtvis inte se sämre än jag gjorde före bytet.

Hur jag mår? Tackar som frågar, Ingen! Igår kväll fick jag feber, men segade mig ändå uppe till klockan 23. Sen somnade jag som en sten. I morse när jag vaknade fanns inte ett spår av febern. Dessutom är näsan varm och luftrören inte alls lika irriterade som igår kväll. Så det vete tusan om jag inte bara var

lite trött.

Eller så blir luftrören irriterade av kylan, inte av nån infektion. Irriterad var förresten ordet, för det är jobbigt att inte känna sig helt på topp.

Detalj ur tavlan Just nu vill jag leva av Kitty Lindsten

”Just nu vill jag leva” heter tavlan som bilden visar en detalj av. Konstnären heter Kitty Lindsten.

Jag vill hoppa tillbaka till det här inläggets början och böckerna om Maj. Nu läser jag sista delen i trilogin. Jag var nyfiken på böckerna, men sen lite skeptisk. Nu dras jag in i berättelsen, jag känner med karaktärerna – frustration, framför allt. Boken blir en del av mig. En del som just nu är glad och tacksam för det som finns i mitt liv, men som ändå inte kan låta bli att känna en viss besvikelse och sorg. Var det så här livet skulle bli och vara? Denna ständiga kamp för att hitta en plats i tillvaron. En plats, som sen inte på nåt sätt är cementerad. Och under tiden glömmer jag liksom bort det viktigaste: att leva. Ibland kan jag känna ett stick av vemod över mina val. För jag anar vad som komma skall, jag ser det i min närhet, på sätt och vis. Men borde jag inte vara nöjd då över att jag ändå har valt, inte blivit tvingad? I skrivande stund kan jag inte besvara den frågan.

Gult träd

På väg att ta slut, men kommer igen gäller för trädet. Men för mig?

Det är visst lite trångt i bröstet, denna lördagsmorgon. Jag har rivit ur sängarna och ska bädda rent, trots att den ena sängen knappt är soven i. Jag tvättar. Krukväxterna har fått lite omsorg. Deras jord var lika torr som ett par vinterfnasiga läppar. Duscha, tvätta håret, äta frukost ska jag göra innan jag samlar ihop mina sopor. Det skulle behövas en skottkärra! Jag fattar inte hur det kan bli så mycket sopor när jag inte är hemma om dagarna?! Sen iväg på några ärenden och köpa mat. Hade tänkt fika, men det får vara. Hem igen och ringa mamma. Städningen sparar jag till i morgon, likaså läsningen och recensionen av professor Frans i serieform. Av den senare ska det bli två versioner, en till bloggen, en till UppsalaNyheter.

Bloggen ja… Det är nu bara åtta procents utrymme kvar. I veckan har jag inte haft nån större lust med bloggen, men jag har harvat på. Och det tänker jag göra till slutet. Det är bara att inse att skrivlusten lyser med sin frånvaro. Den kommer inte tillbaka, jag har knappt ens känt nåt behov av att vardagsprata av mig heller. Jag kan lika gärna fortsätta att prata med tapeterna, responsen är så liten. Samtidigt vill jag ändå tacka DIG som då och då lämnar en kommentar här! Själv läser jag knappt bloggar längre, men det är inget jag har dåligt samvete för. Det bara är så. Jag orkar varken med glättiga och ytliga bloggar eller deppiga. Been there, done that, liksom…

Jag har skrivit en bok. Jag har skickat manus. Men jag är varken ung eller känd. Möjligen skulle den bli utgiven posthumt om… Pensionssparande? Nä, jag tänker på att jag vill återvända till jorden när jag är färdig här. Och det finns det inte pengar till idag. Åter igen, been there, done that… But have I seen it..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

ag heter inte Miriam

När nya böcker, filmer, pjäser, musik etc höjs till skyarna alltför mycket brukar jag bli ganska skeptisk. Jag vill bilda mig en egen uppfattning, men i vissa lägen blir jag nästan anti i förväg. Jag läser för övrigt aldrig några recensioner innan jag läser en bok.

Men jag blev aldrig motvallskärring innan jag läste Majgull Axelssons senaste roman, Jag heter inte Miriam, trots att jag har noterat att den har fått lovord från alla håll. Jag vet nämligen att Majgull Axelsson kan skriva bra böcker. Och den här boken är inget undantag.

När boken börjar är det Miriams 85-årsdag.  Familjen har samlats för att fira henne när hon plötsligt utbrister

Jag heter inte Miriam!

Naturligtvis tror alla att hon har blivit lite… snurrig. Men när dotterdottern Camilla tar sin farmor på en promenad börjar farmodern berätta det hon aldrig har pratat om tidigare: livet i koncentrationslägren.

Jag har inte orkat läsa boken så snabbt som jag har önskat. Det handlar om att jag har varit sjuk och haft svårt att ligga eller sitta och läsa. Men det handlar inte bara om det. Den här boken är… jobbig att läsa. Man kan inte smita undan från… hemskheterna. Det jag inte kan låta bli att undra är hur många andra det finns som liksom Miriam inte har berättat om sitt förflutna – och som inte nånsin avslöjar allt.

Majgull Axelsson har alltid skrivit bra böcker. Jag heter inte Miriam är inget undantag. Min tidigare favorit, Aprilhäxan, har nu blivit ifrånsprungen. Av Miriam. Jag gillar det raka språket. Berättelsen, som är pang på. Jag kan varken väja eller värja mig. Eftersom jag har svårt att hålla reda på alltför många karaktärer i böcker är boken också på det viset perfekt för mig. Här är persongalleriet alldeles lagom stort. Ibland har jag också svårt att hänga med när en roman hoppar i tiden och väver samman två eller flera historier. Ibland blir det inte heller bra litteratur helt enkelt därför att författaren inte lyckas. Majgull Axelsson gör det bara helt suveränt.

Nåt annat än högsta Toffelbetyg kan det förstås inte bli!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett snurrade inlägg.


Alltså det går fortfarande lite runt
i skallen, men jag mår bättre (tackar som frågar!) efter att ha ätit lite OCH telefonerat med en go vän. Så nu tänkte jag ut och snurra i cyberspace för att kolla om det står nåt tokigt eller slugt i media. Häng på – men bara om du vill, förstås!

 

stekta ägg

För mycket fett tror jag inte är bra.

LCHF kan ligga bakom strokeökning. Det blir allt vanligare att unga människor i vårt land får stroke. och hjärtinfarkt. När jag var i tonåren, på den äldre stenåldern, kände jag faktiskt en jämnårig tjej som hade fått stroke och det var ovanligt! Ett gäng doktorer tror i vart fall att ökningen av stroke idag beror på LCHF-kosten, med lite kolhydrater men mycket fett. Dessutom ökar vi i vikt, nåt i alla fall jag kopplar ihop med fett. Jag är mycket skeptisk till LCHF av skälet att jag tror lagom är bäst. Den dieten visar inget lagom och en del av dess anhängare beter sig som om de tillhör nån sekt. I alla fall en del som har kommenterat här på min blogg…


Ensamma och fattiga kan bli utan gravsten i Södertälje.
Vilken tur att det finns plats för min askurna i familjegraven i Metropolen Byhålan! Där finns det en sten, men skit samma om mitt namn står på den. Bara jag får vila där. För övrigt är jag glad att jag inte bor i Södertälje, ba!

 

stranden

Varamon rules! Forever and ever.

Varamon populäraste badplatsen i Östergötland. Men DET är väl inte förvånande?! Svenska Turistföreningen frågade folk om länens bästa badplats. Hela 1 800 personer tyckte Varamon i Östergötland. Självklart!!!


JC lägger ner i Uppsala.
Trist!
För det var en affär som la upp jeansen åt den som inte ville eller kunde släpa fram symaskinen själv.

Bananbyrån på Stora torget

Bananbyrån fanns ett tag på Stora torget i Uppsala.

Pressbyrån byter namn – men bara under Stockholm Pride, förstås. Nu kan man handla på Homobyrån, Bögbyrån, Flatbyrån och Queerbyrån. Vi ska för övrigt bo nära Flatbyrån från och med i morgon!


Schlagerkväll på Pride.
Och där är inte jag utan här. Suck… Men live-TV är där. (OBS! Det är paus lite då och då!)


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en tandkräm.


Uppdatering:
Faktum är att Oral-B Pro-Expert inte är dyrare än vanliga tandkrämer som Colgate och Pepsodent. På Tokerian, till exempel, är  Oral-B Pro-Expert till och med billigare med sina cirka 21 kronor för en tub om 75 milliliter.


Nej, jag har inte gått på nån tandkrämsreklam.
 Jag är väldigt skeptisk till reklam av alla sorter. Tror inte på att saker är så bra som utlovas – förrän jag själv eller nån jag litar på har testat.

I våras fick jag två små tuber om 15 milliliter Oral-B Pro-Expert tandkräm av min tandläkare. Jag brukar få provförpackningar när jag är där, bara för att. Dessa små förpackningar är alldeles utmärkta att ta med sig när man åker på semester. Därför fick en av tuberna följa med till mamma och Metropolen Byhålan under tio dagar.

pro-expert-all-around-protection-clean-mint

Så här ser förpackningen till Oral-B Pro-Experttandkrämen ut.


Den lilla tuben jag har testat
har en mikroskopisk undertitel på tuben som säger

All Around Protection Clean Mint

Jag tycker överhuvudtaget att Oral-B-tandkrämerna har onödigt långa namn. Dessutom… Oral-B… Oral förstår jag, men B för mig är en sämre sortens produkt.

Nåja, till själva tandkrämen nu. Enligt produktbladet ska just den här tandkrämen innehålla nån sorts superfluor samt kristaller. Fluoret motverkar förstås karies, eller hål i tänderna, som vi sa på stenåldern, medan kristallerna har med rengöringen att göra.

Tandkrämen är blå. Detta ser friskt och fräscht ut, lika friskt och fräscht som den smakar. Smaken sitter i lång tid efter borstningen.

Är tandkrämen bra då? Ja, jag tycker att den är jättebra. Den är inte bara tilltalande till utseende och smakar gott, tänder och mun känns ordentligt rena efter borstningen och en bra stund efteråt.

Ett förslag är dock att byta ut det lite töntiga och långa namnet. OK att vi konsumenter ser att tandkrämen hänger ihop med Oral-B:s uppladdningsbara tandborstar, men… Det blir lite väl långt. Ordet

expert

känns också ganska fånigt. Alla som utvecklar tandkräm är väl experter – på ena eller andra sättet..?

En tub om 75 milliliter kostar cirka 40 kronor. DET tycker jag är lite väl dyrt, även om tandkrämen är dryg.

Med ett lägre pris och ett kortare namn hade Oral-B Pro-Expert-tandkrämen fått högsta Toffelbetyg. Nu blir det snäppet under.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu är jag upprörd! Igår såg jag på Twitter en diskussion med Språkrådet om orden

några

och

ett par

Språkrådet kallar sig på sin hemsida

[…] Sveriges officiella språkvårdsorgan. Vi är en del av språkmyndigheten Institutet för språk och folkminnen. […]

Efter diskussionen om orden ovan börjar jag emellertid tvivla på Språkrådet och dess tvärsäkra svar.

För mig har ordet

några 

alltid betytt

flera än två.

Men 

ett par

har alltid bara betytt

två. 

Hur skulle man annars se på sånt som ett par skor, ett brudpar, par i ess? Skulle dessa plötsligt kunna vara tre?

Detta hävdar i alla fall Språkrådet och hänvisar till Språknämndens frågelåda. Men vänta nu… Språknämnden? Språkrådet? Ja det är alltså så att Språknämnden bytte namn till Språkrådet 2006. Detta framgår om man skriver den gamla URL:en, språknämnden.se

Sen noterar jag ytterligare en märklighet. Nån frågar om ordet

både för fler än två

Språkrådet hänvisar då till samma svar i den så kallade frågelådan. Helkonstigt! Det heter ju

båda två

och inte

båda tre 

eller

båda fem…

Nej, Språkrådet, nu känner jag mig inte alls säker på att ni vet vad ni pratar om. Från och med nu ska jag förhålla mig ganska skeptisk till era språkråd. För mig har ett par alltid varit ett par och båda alltid varit två. Ingenting annat. Sen är det naturligtvis upp till andra hur de gör, men jag ser rött när man räknar två som tre i skrift!


Livet är kort.

Read Full Post »

Häromdan blev jag kontaktad av en byrå som säljer det jag jobbar med – kommunikation. Jag blev tillfrågad om jag ville vara med i

ett bokprojekt

Vad jag förstår ska projektet ge mig en annorlunda läsupplevelse och på nåt sätt ska fiktion och verklighet varvas.

Jag måste säga att jag blev både skeptisk och väldigt nyfiken – ja, jag är ju bara människa och av naturen just nyfiken. Efter en del mejlande fram och tillbaka, där jag bland annat frågade om tidsåtgång och kostnader, beslutade jag mig för att ändå tacka nej. Inte för att det skulle ta mycket tid och inte för att det skulle kosta mig några pengar. Nej enbart av det skälet att jag står i ett skede i livet när jag inte kan ta några risker som sumpar mina chanser till fast jobb – på ett eller annat sätt. Och att bli inblandad i nån sorts litterär dokusåpa är INTE min grej. Tror jag.

Men sen mejlade vi lite till och nu har jag ändrat mig och har hoppat på projektet. Väntar med spänning på den

förhöjda läsupplevelse 

som utlovats. Den enda tid jag i princip behöver lägga ner på projektet är tiden det tar att läsa boken. Och läser gör jag ju – hela tiden (eller så snart jag får en minut över från jobb, privatliv och blogg).

Det här ska bli spännande och, som sagt, jag är nyfiken av naturen. Jag hoppas att jag inte får anledning att ångra mig. I vart fall lär det bli ett och annat blogginlägg om detta. Inte för att byrån har krävt det utan för att jag vill dela med mig av den erfarenhet som jag lär bli rikare.

To be continued…


Livet är kort.

Read Full Post »

Orden i rubriken är inte mina utan sex av tio kommunalpolitikers/kommunala chefstjänstemän. Så många anser nämligen att det inte finns nåt klimathot, enligt en undersökning av Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

FOI skickade en enkät till politiker och chefer i 63 kommuner. Knappt 2 400 personer svarade. Och som sagt, sex av tio på höga positioner eller beslutsfattare inom kommuner anser att det inte finns nåt klimathot. En av tio förnekar helt den globala uppvärmningen.

Annika Carlsson-Kanyama är forskningschef för klimat- och energifrågor på FOI och står bakom rapporten. Hon säger i en artikel i Dagens Nyheter:

Det är klart att det inte är bra. De här personerna känner ju att de inte behöver ta ansvar för miljöarbetet i sin kommun […]

Och det är väl en understatement, eller?.. Global uppvärmning kan nämligen vara ett stort säkerhetsproblem för vårt land. Om ingen planerar för till exempel översvämningar, vad händer när såna katastrofer sker? För att de sker vet vi ju.

Allvarligt är det också att så många tvivlar på forskningen på området. Men det finns alltså så kallade

klimatförnekare

i en del kommuner, ofta små och konservativa kommuner, enligt rapporten.

Men kanske är det mest allvarligt att både klimatförnekare och klimatövertygade ser mindre allvarligt än gemene man på utmaningarna för kommunerna. För vem vill ta itu med att minska utsläppen av koldioxid i sin kommun om man är skeptisk rent generellt till klimathot? Vem tar ansvar om kommunalpolitiker och höga kommunala tjänstemän inte gör det?

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg:

Lördag och det dags igen! I kväll är det den andra deltävlingen i Melodifestivalen 2012, denna gång från Göteborg. Jag hoppas kunna live-blogga i afton från TV-soffan i Himlen (ja mig skulle väl ingen tordas bjuda in till nån deltävling live…).

Vi laddade med tårta på eftermiddagen och är nu klara för kvällens drabbning…

Anna är tårtfyndig! Här tårtan till vår 21-åring.


Klockan är 20
och det är dags att putsa brillorna, sätta på SvT1 och skruva upp volymen. Melodifestivalens andra deltävling från Göteborg kan börja…

Kvällen inleddes med ett märkligt pojkband. Men låtarna var fina! Tyvärr var framträdandet lite väl tramsigt med framrusande tjejer som skrev, men jag gillar när Sarah Dawn Finer sjunger – och bjussar på sig själv!

Helena Bergström verkar lysa med sin frånvaro. Rätt skönt. Kaj Kindvall har lämnat över stafettpinnen som kommentator till Kersti Adams Ray.

Så här ser lördagens startfält ut:

1. Soldiers – Ulrik Munther
En bra ballad. Och sjunga kan han, pojken. Men det är just det pojkiga som får mig att… känna mig som en gammal tant. Pojken står på scenen och ser ut som Emil i Lönneberga. Och tänk… Det irriterar mig! Ingen utstrålning som får mig att hoppa högt och jubla. Men som sagt, bra låt och bra röst

2. Baby Doll – Top Cats
Jaha. Dags för hillbillys, jag menar rockabillys. Är det schlager, det? Nää, back to Byhålan, please.

3. I din himmel – Sonja Aldén
Men hallå! Vem har stajlat henne? Nää, det är inte medeltidsveckan i Visby, Sonja, det är Melodifestivalen! En ballad igen. Det här är schlager för mig. Men lite väl långsamt. Och detta förstärks sen hon slängde av medeltidsdräkten och sjunger i nattlinne. Gäspigt…

4. Aldrig aldrig – Andreas Lundstedt
Nu ska det uppenbarligen dansas, det är vad som utlovas! Andreas Lundstedt är åtminstone snyggt klädd, inte konstigt på nåt sätt. Men danslåt… Tja, en lite sorglig sån. Jag vet inte om jag får så stor lust att dansa. Blir mest… deppig av låten…  Sången är helt OK!

5. Stormande hav – Timoteij
Låtmakarna hade varken tvättat sig eller klätt upp sig, såg det ut som. Kan man inte tänka sig att se liiite fin ut när det är Melodifestivalstävling? Fyra blondiner som ser likadana ut, fast två är lite längre än de andra. En fartig låt, med lite folkmusikinspiration. Rösterna helt OK. Varför tycker jag att detta är tråkigt..?

6. Shout It Out – David Lindgren
En man i kostym. Men varför i h-e gympadojor till? Fult! Men låten är danskulig och medryckande. Lite larvigt försök till flirtande med publiken, bara och en artist utan så mycket utstrålning, tyvärr.

7. Det går för långsamt – Mimi Oh
Men herreminje! Här var det färgstarkt… Jag får nästan sätta på mig solbrillor… Ytterligare en blondin. Varför ser de alla likadana ut? Sången är svag i början. Nej, det här tilltalar inte mig alls. Urtrist!

8. Ge aldrig upp – Thomas Di Leva
Dags för herr Magnusson i klänning. Jag är skeptisk redan innan han har äntrat scenen… Låten har han skrivit helt själv. Och det märks. Gnälligt och flummigt. Usch!

Medan jag smälter dessa traumatiska intryck dukar Fästmön fram ost och kex. En ost som luktar som nåt man har bakom öronen. Men den smakar säkert kanon till Antè-vinet! Det hjälper i alla fall nästan mot Helena Bergström och det dåliga manuset.

Röstningen har nu börjat och som vanligt har svenska folket ingen smak. Di Leva, Top Cats, Timoteij, Ulrik Munter och David Lindgren var de fem som först gick vidare…

Till finalen gick: Ulrik Munther (som tidigare vunnit Lilla Melodifestivalen. Det var väl igår, då.) och David Lindgren.

Till andra chansen gick: Top Cats och Timoteij.

Sammanfattning: Det var ju uppgjort att dessa skulle gå vidare. Och det var väl bättre än att Di Leva gick till final eller fick en andra chans. Men vad Emil i Lönneberga och en David utan utstrålning kan åstadkomma i finalen återstår att se. Bättre än förra deltävlingen ändå. Men bra? Nej.

Även denna gång innehöll startfältet en del gamla schlagerrävar (i det facket stoppar jag Sonja Aldén och Andreas Lundstedt, Timoteij kan väl knappast kallas för gamla, men ändå schlagervana). Här finns också ett par för mig helt okända artister (David Lindgren och Mimi Oh), en liten pojke (Ulrik Munther) och en man i konstig klänning (Thomas Di Leva) vars låtar ger mig spader.

Vill du värma upp med en riktig schlagermassaker kan jag varmt rekommendera Jontas  vars rapportering visserligen inte gick live, men som fick mig att skratta så jag trillade av stolen när jag läste den!!!

Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

Ibland när man kommer till ett nytt jobb kan man mötas av en viss försiktighet. Lite avstånd. Man blir betraktad en stund, ett par dar. Jag har blivit en fena på att se hur nya människor ser på mig – och om blicken är skeptisk, vänlig, nyfiken eller avståndstagande. Vid eftermiddagsfikat igår diskuterade vi hur decennier får representera olika stilar och moden. Till och med en av professorerna deltog. Föreställningen om att här råder en strikt hierarki känns inte riktigt applicerbar här. Jag upplever dessutom att institutionen har högt i tak – på flera sätt…


Här är högt i tak – på flera sätt.


I onsdags, när det var min första arbetsdag
på nya stället, fick jag en guidad tur av M bland medarbetarna. Problemet var bara att så många var på andra aktiviteter. Inte så många häckade på sina kontor. Därför skrev jag ett mejl till alla dan därpå där jag presenterade mig lite och berättade vad jag ska göra på jobbet samt bjöd in till samtal. Att jag skrev på två språk blev väldigt uppskattat, tror jag!  Nog inser jag med mitt förnuft att jag inte kan intervjua alla 50 personer som arbetar här, men några ska jag i alla fall träffa. Jag har bokat in tre möten/intervjuer hittills. Idag har många kommit förbi mitt kontor för att hälsa och en del har haffat mig i korridorerna. Jag smyger nämligen omkring lite i korridorerna här – av flera skäl. Jag fotar, förstås, men jag känner också in miljön och människorna som arbetar här. Småpratar lite. Lär känna. Hur ska jag annars kunna göra en översyn och ta fram en plan för kommunikationen på institutionen?

Det snöade bara lite fint i morse, men det var fruktansvärt halt och kylan håller i sig. Termometern visade runt -13 grader. I kväll kommer Fästmön – det känns som om det var evigheter sen vi sågs. Det blev ju inte så mycket förra helgen eftersom min mage var i olag. Elias gick tillbaks till skolan i onsdags och jag hörde igår kväll att han var duktig och kämpade med läxorna. Trots att han var hemma och sjuk och borta från skolan ungefär en vecka har han kommit ikapp och kunde lämna in idag. Det tycker jag är jättebra jobbat! För faktum är att jag också tycker att de har ganska många läxor – de går ju bara i andra klass…

I afton blir det fredagspizza, men resten av helgen tänker jag vara kockig och slå på stort i köket. Till lördagsmiddag planerar jag pasta och italiensk färssås med massor av vin. Till söndagen blir det kyckling i gorgonzolasås, serverat till potatisgratäng med massor av vitlök. Anna jobbar som vanligt, två tidiga morgnar, men samtidigt slutar hon också tidigt så vi kanske kan göra nåt på eftermiddagen.  På lördag kväll bänkar vi oss förstås framför TV:n för att se den första deltävlingen i Melodifestivalen 2012  . Jag försöker live-blogga då och jag hoppas att du hänger på och kommenterar – om du inte har nåt bättre för dig! Den som vill kan smyglyssna och smygtitta en minut på bidragen redan nu kan göra det här!

Read Full Post »

Older Posts »