Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skavsår’

Ett inlägg om dagens lite annorlunda promenad.


Vi har varit på utflykt,
mina nya, skitsnigga skor och jag…

Snigga skor

Mina nya, snigga skor.


Även om jag kallar skorna nya
har de några månader på nacken. Men de användes inte förrän idag för första gången. Jättemjukt skinn – och ändå fick jag skavsår. Inläggen gjorde skorna trånga i tårna. Vidare är jag inte van vid att ha en kant som skaver mot mina feta smalben… Färdiggnällt! De är snigga som tusan och den som vill vara fin får, som bekant, lida pin.

Vi tittade på en fjamsiga fontäner, mina skor och jag…

Små fontäner

Fjamsiga fontäner.


Vi klev vidare och hamnade…
i strålkastarljuset!

Strålkastare

I strålkastarljuset.


Passerade höga fönster
i en tegelbyggnad…

Fönster i tegelvägg

Höga fönster.


Tittade på den konstnärliga utsmyckningen
och funderade lite på vad en naken tjej med en delfin i famnen på en delfin gjorde just här

 Tjej med delfin

Vad gjorde de just här???


Hamnade på ett ställe
där det var högt i tak… Sånt gillar ju jag!

Glastak

Högt i tak.


Klev runt lite,
in genom en dörr, åkte hiss och plingade på här.

Glasdörr

Bakom denna glasdörr…


Hit in får inte du följa med.
Men jag kan säga så mycket som att det blev ett givande samtal om jobb. Lite hoppfull, trots två nej som piskrapp över ryggen idag. Annorlunda, ändå bekant. To be continued… 

Hemma igen. Lite hushållsarbete, lite mobiltelefoni med Fästmön, lite uppgradering av virusskydd till 2014 års version. Därpå en tur till Stormarknaden för inhandlande av tillbehör till kommande Oktoberfest. Jag fick ap-armar på kuppen!.. Men fötterna mådde bättre av att jag tog ett par fusk-inlägg och la i mina snigga skor!

Låda

Tillbehör till Oktoberfesten. Dock inte nåt vin.


Nu ska jag författa ett lösenskyddat inlägg
innan jag fortsätter dagens öden och äventyr. Runkeeper-turen får senareläggas idag! Igår skippade jag den ju på grund av händelsernas utveckling. Därför kan jag inte skolka idag. Men jag måste nog äta först – det har inte blivit mer än en skål med fil och müsli vid åttatiden i morse.

Stort TACK till alla som peppade och stöttade mig inför förmiddagens övning!!! Ovärderligt!

Vad har du gjort idag då??? Du vet att jag är nyfiken även om jag har fullt upp!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Lördag, ledig och barnhelg innebär att jag åker till Fästmön på lördagen. Men jag hade en del att greja med hemma igår så klockan blev ganska mycket innan jag kom iväg. Dessutom är jag både glömsk och synsvag. Jag hade fyra soppåsar som stod i hallen hemma att gå ut med innan jag skulle hämta min rygga och lilla datorn uppe i lägenheten och gå till garaget. Vad händer? Jo, jag glömmer en påse i hallen. Det var ju bara att ta med sig den till och kasta den i soprummet närmare garaget, en omväg på typ 2 x 50 meter. Inte så långt, men irriterande.

Hemma hos Anna var det nystädat och renbäddat. Jag har en egen krok i tjejbadrummet och på den kunde jag hänga en ren handduk. Min älskling är snäll, hon. Den där kroken – eller snarare bokstaven över den – har en egen berättelse som vi numera skrattar åt internt i familjen.

U krok
Min krok i badrummet.


Det var en solig och fin lördag,
vi var trötta efter allt fejande (det tar på krafterna att ha tio rum, två badrum, två dusch- och toarum samt två kök att städa – TACK, jag undanber mig kommentarer som med ”goda råd” om att vi ska flytta ihop -. det gör vi när vi vill och kan!) så jag föreslog att vi skulle dra till Kreta och äta mat. Typ en för tidig födelsedagsmiddag. Dessvärre fick vi inte med oss alla ”barnen” – en var ute med kompisar och två var justerade (hostig respektive svåra skavsår). Vi blev bara tre. Men vi hade det vi tre!

Elias o Anna
Elias och hans busiga mamma, mitt middagssällskap.


Vi promenerade till och från restaurangen
 och det var skönt att få både ljus och luft före och efter maten. Jag hade solbrillorna och mina fina vantar, förstås.

Solbrillor och vantar
Solbrillorna och mina fina vantar fick följa med till Kreta.


Restaurang Kreta
är det väldigt god mat och personalen är trevlig. Däremot kom det en del gäster som var ganska högljudda och naturligtvis blev de placerade vid bordet intill vårt. Åtta pers inklusive fyra ungar varav framför allt flickebarnen hade gälla röster och massor av myror i brallorna. Elias satt snällt med oss och varken gapade eller skrek, trots att han var i samma ålder som barnen i sällskapet bredvid. Efter måltiden blev det lite spring i benen även där, men då gick han ut och sprang. Inne i en restaurang springer man inte.

Anna kom på att hon ska börja fota en viss detalj när vi går på restaurang. Jag kom på att jag ska fota salt- och pepparströare. Här kommer därför den första:

2 Salt och peppar
Salt och pepparströare på Kreta.


God mat och trevlig personal är det,
som sagt, på Kreta, men dekorationerna lämnade oss lite konfunderade. En död ros i en vas med en gul servett i..? Vad menas? Ett stilleben? Nog för att konst ska engagera, men…

Torr ros i vas med gul servett
Nån som tycker nåt? Jag tycker… fult!


Vi körde hela racet igår – förrätt, varmrätt och dessert (jag blir ju snart arbetslös och då får a-kassan försörja mig – IRONI!!!). Elias nöjde sig med varmrätt och dessert. Jag tog hipititi till förrätt.

Hipititi förrätt
Förrätt.


Till förrätten valde jag
en grekisk öl av märket Vergina. Virgin… oskuld… Eh… harkel… ja, det var ju passande…

Verginaöl
Verginaöl.


Till huvudrätten delade vi på en halv karaff husets röda vin. Anna tog
souvlaki, jag fileto kotas. Kycklingen var stor, men inte riktigt så hårt grillad som jag skulle ha önskat, så jag åt inte upp den. Men tzatzikin var ljuvlig – som alltid!

Fileto kotas med klyftpotatis
Fileto kotas som inte varit tillräckligt grillad för min smak, men tzatzikin uppvägde den – nästan.


Elias ville ha glass till dessert
och valde blandad topping, det vill säga både jordgubb och choklad. Vi tanter rundade av måltiden med friterad camembert, glass, persilja och hjortronsylt. Underbart gott!

Friterad camembert med glass o persilja
Friterad camembert – underbart gott!


Så rullade vi hem
för att se sista delen av Mr Selfridge och äta ytterst lite lördagsgodis. En bra avslutning på vår lördag – men för mr Selfridge blev det aningen tuffare.

Söndagen vi vaknade till var grå och kall. Ingen snö dock, tack! Anna har skrivit en storhandlingslista och vi ska strax iväg för att fylla stridsvagnen varuvagnen med mat och förnödenheter för några dag framöver. Det går åt en del när familjen är femhövdad…

Jag tuffar hem till mitt i eftermiddag. Har fortfarande en del att fixa med, lite kontorsarbete och annat. Mamma ska få ett samtal och innan jag ser Brottet ska jag ta en lååång dusch och smörja in mig med sheabutter så att jag blir fet och luktar doftar nöt. Vad gör du idag, tro???


Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagen den 13:e… En otursdag sen gammal tradition. Inte bara att Jesus och lärjungarna var 13 vid bordet under den sista måltiden – det var de väl för övrigt varje gång de åt tillsammans? – utan ett liknande motiv finns i den gamla asatron. Det var Loke som kom som trettonde gäst till ett partaj i Valhall och lurade den blinde Höder att skjuta sin egen bror Balder. Personligen har jag inga upplevelser av att just denna dag skulle vara en otursdag för mig…

Idag är det fredagen den 13:e… Ifall du har missat det, alltså.


Däremot tyckte jag
att Uppsalatidningen hade lite otur med det senaste numret som landade i postboxarna i hushållen här igår. För ett tag sen skrev jag ett trams- och humorinlägg om ett gigantiskt korrekturfel i tidningen. Den som läste inlägget ordentligt såg att det handlade om min turkosfobi och min orangefetischism. Men det såg inte Björn Löfqvist på Uppsalatidningen. Han uppfattade mig uppenbarligen som nån som inte är

folk i allmänhet

eftersom min åsikt och mitt tycke är att turkos inte är en färg utan en nyans. Genom att kalla turkos för en nyans degraderar jag den. Och alltså är jag inte som

folk i allmänhet.

Inte enligt Björn Löfqvist, i alla fall. Jag undrar om han säger likadant om andra som har avvikande åsikter och ”tycken” om saker och ting..? Hur som helst, Björn Löfqvist kände tydligen att jag hade kritiserat Uppsalatidningens färgåtergivning i tryck. Min avsikt var att skoja om turkos som man kallade

en tydlig trend

i tidningen.

Ja ja, jag har fortsatt att läsa tidningen trots att Maria Thuré inte längre skriver krönikor i den och trots dess fäbless för turkos, men igår fick jag nästan skavsår i ögonen vid anblicken av en sida om gult. Förutom att det kändes lite sent att gul-sidan kom efter påsk, vars signalfärg väl är gul, så var faktiskt färgåtergivningen i mitt exemplar av tidningen förskräcklig! Hälften av prylarna som visades upp på sidan var limegröna – och det, kära läsare, är en annan nyans som jag avskyr. Men – och nu kommer poängen! – den här gången måste det alltså ha blivit fel på färgåtergivningen! På riktigt.

Seriöst, idag ska jag gå på kurs och lära mig Google Analytics. Det blir andra försöket. Och tro det eller ej, men det handlar inte om att jag inte är utvecklingsbar utan att det var så mycket strul med kontot förra gången. Sen ska jag prata med min doktor. Förhoppningsvis. Om vi får kontakt. Men bäst av allt idag är att jag har bjudit in mig själv på fikafrossa på min förra avdelning i eftermiddag! Det ser jag verkligen fram emot!!!

Och, by the way… Gult är som bekant alltid fult… 😉

Read Full Post »

Tro det eller ej, men idag är det MULET. Fast det betyder INTE att det INTE är varmt. Det är… väldigt varmt, kvavt, och jag misstänker bomeliboom electronica* och regn under dagen.

Idag hoppar jag min morgonpromenad. Ska ju vara inne i stan till klockan 11 och kolla om nån av läsarna dyker upp på 100 000-fikat. Mötesplatsen är utanför Åhléns, Stora torget-sidan. Jag hoppas att många trevliga och spännande läsare och kommentatorer dyker upp. Och kommer ingen alls har jag med mig boken jag läser just nu – och ärligt talat knappt kan slita mig ifrån!!!


Fiket jag tänker gå till har suverän morotskaka…

                                                                                                                                                     Men det är inte bara förmiddagens träff jag skyller på idag. Har fått fruktansvärt skavsår på höger fotknöl och idag grävde jag fram det sista skavsårsplåster. Fler måste inhandlas! Annars var min tanke idag, när jag ska in till stan, att jag ska kolla presenter till mamma. Men det är faktiskt klart nu! Parfymen (100 ml)  och boken har levererats och igår köpte jag ett paket Nicorette inhalator – allt är inslaget. Och så tillverkade jag två presentkort – det ena hos frissan och det andra på en middag på Il Forno på själva födelsedagen. Förhoppningsvis får vi med oss Anna då också, mamma frågade särskilt efter henne.


Ett av paketen till lilla mamma!

                                                                                                                                                        När Anna har slutat jobba i kväll åker jag som vanligt och hämtar henne och så tar vi svängen förbi Slottsherrskapets stadsvåning innan vi far vidare ut till Himlen i Förorten för att se hur livet lever med Slaktar-Pojken. Bäst att kolla så att han inte svälter ihjäl, för det är ofta mat på tapeten i Himlen. Ibland tror jag att ALLA barn är färdiga att svälta ihjäl om de inte får nåt ätbart OMEDELBUMS. Men kanske var man så när man var barn? Själv har jag lite svårt att äta när det är så här varmt. Det får gärna vara kall mat och salt mat jag ställer fram. Igår kväll blev det till exempel chilmarinerade kycklingspett som värmdes kort i micron samt cole slaw och avocado- och tomatröra till.

Jag har fortfarande (nu är det tredje dagen) inte hört nåt om mina ansökningar från måndagen har nått mottagaren. Kanske ska kolla det… Man tycker ju att ett mejl med autosvar kunde vara nåt för arbetsgivarna att överväga, men alla har tydligen inte den funktionen…

                                                                                                                                                  *bomeliboom electronica = åska

Read Full Post »

Ja nu är det dags för lite självömkan* igen! Så hoppa över den som inte orkar! Idag ska det handla om krämpor. Den uppmärksamme noterade att jag återupptog mina promenader igår. Dessa trippar ut i verkligheten ger mig frisk luft, sol på näsan, motion – och skavsår. Igår traskade jag i mina väl ingångna sandaler. Trots det fick jag ett sår på höger fotknöl. Denna måste nu plåstras om så att jag kan ge mig ut på nya äventyr idag.

Under de tidiga morgontimmarna idag låg jag i sängen och lät smärtvågorna i magen skölja över mig. Jag var helt avslappnad och försökte tänka mig att jag låg i vatten och njöt av vågorna. Magen har varit rent förfärlig de senaste dagarna! Inte nog med att den har blivit enorm – det visade Fästmöns foto från igår – den är ond också. Jorå, visst är jag tjock, men magen svullnar rejält när jag äter. Och så dessa vågor av smärta som jag nu försöker lära mig att möta – och mota. Tänker morfars optimistiska ord

Det går över om hundra år!

För smärtan går över. Jag vet det och jag är inte rädd för den eller för vad den har med sig.


Här låtsas jag att jag ligger vid strandkanten och låter Vätterns vågor skölja över mig.

                                                                                                                                                             Igår blev det klart att jag ska delta i en begravning när jag åker ner till mamma och Metropolen Byhålan nästa vecka. Begravningar är aldrig roliga tillställningar, men jag vill göra det därför att personen som har gått bort var en del av min barn- och ungdom – och blev åter en del av livet på senare tid när h*n hjälpte min mamma med skjutsningar kors och tvärs. Naturligtvis är det även för att visa min respekt mot personen och familjen, samtidigt som det blir att återuppväcka minnena från snart fyra år sen. Och då snackar jag inte om festen som grannarna hade nedanför utan om det farväl jag tog av min pappa. Min stora, starka pappa som drunknade.


Pappa som 20-åring.

                                                                                                                                                          Solen lyser även idag, men himlen var inte lika klar i morse. Trots det gissar jag på samma hetta som igår. Jag klarade den bra, brukar annars ha svårt för det. Fick till och med lite färg, så även dagens promenad utförs i lättare klädsel.


Såna här på mitten.

                                                                                                                                                         Idag står annars inte så mycket på agendan. Jag ska slå in ett paket till min mamma och jag ska åka till Stormarknaden och handla, för där tycks ICA Kvantum vara det enda ställe som säljer vanlig, hederlig saltgurka! Och så behöver jag inhandla lite middagsmat också. Vad 17 ska man hitta på ytterligare en varm dag?

Anna jobbar till 16 varje vardag från igår och fyra veckor framåt. Idag ska hon på en behandling inne i stan klockan 17, så jag gissar att vi inte äter förrän efter den. Hennes första dag på vikariatet hade gått bra, men mycket kändes ovant och snurrigt och vissa praktiska saker fungerade inte som de borde. Men duktig är hon, min kicka!

Vill slutligen påminna om 100 000-fikat i morgon klockan 11, mötesplats Åhléns i Uppsala, Stora torget-sidan. Du som läser min blogg är varmt välkommen! Vi går i samlad tropp till stans bästa fik – var och betalar emellertid för sig själv. Kom igen! Det blir roligt att ses i verkliga livet också!

                                                                                                                                                            * Jag har fått veta att nån tycker att jag ägnar mig åt självömkan här på bloggen. Tyvärr har denna person inte sagt det till mig direkt eller skrivit det i en kommentar, men det sved. Jag ägnar mig åt så mycket självömkan jag vill – på min egen blogg. Dessutom har denna person klagat över mina ämnesval och min humor. Då frågar jag mig: Varför läser h*n min blogg? För håll med om att om man tycker så illa om det nån skriver då besöker man väl inte den bloggen runt sju gånger per dygn, med start tidig morgon? Eller? Detta har medfört att jag till viss del känner mig hämmad i det jag skriver. Kanske det var syftet? (Av nån anledning tänker jag på personens BARN som säkert också hämmats på liknande sätt av sin förälder. Fyyyyy…)

Read Full Post »

Som brukligt är blev det lite matinköp igår på söndagen innan vi for ut till Förorten. Det blev Tokerian i rondellen som fick den äran att besökas av Två Tramsmajor. Följande observerades:

  • En mor och dotter, troligen, pratade alldeles för högljutt. Båda hade gigantiska glasögonbågar. Dotterns shorts skar dessutom in där bak så tjejen måste ha fått svåra skavsår mellan skinkorna.
  • En mamma skojade med sitt lilla griniga barn och genomförde nån sorts böjda-knän-och-rumpan-i-vädret-titt-ut-lek att jag ångrade att jag inte hann få upp filmkameran! Det hade varit värt ett YouTube-klipp, alltså!
  • Att man inte kan stava i den här affären har vi fått många prov på. Igår kunde man inte bestämma sig om man sålde pommes strips [pomm stripps] eller pommes stripes [pomm strajps].


Vi köpte pommes frites. Det kändes säkrast så.                                                 

 

  • Plötsligt hördes boomeliboom electronica* och ett HÅRT smattrande på affärstaket. Eftersom vi var halvt förvirrade genomförde vi ingen storhandling utan blev ganska raskt klara. Men i stället fastnade vi i entrén där folk hade parkerat sig och sina varuvagnar. Det REGNADE nämligen ute. Inte lite utan det REGNADE MYCKET. Till sist trotsade jag vattnet (jag menar, det var ju verkligen bara vatten, typ, som kom från himlen…) och sprang ut och hämtade bilen för att köra fram den närmare entrén. Då står det ett pucko med MOTORN AV och blockerar min väg. Trots mina ilskna gester petade sig vederbörande bara lojt i näsan och gjorde inte en min av att flytta på sig. Detta fick till följd att Anna måste SLÄNGA in matkassarna i baksätet och sig själv i framsätet. När vi åkte gav jag blockeraren Onda Toffelögat.


Och han sitter där säkert än, utanför entrén, och petar sin näsa. Och han är sååå lycklig…

                                                                                                                                             *boomeliboom electronica = åska

Read Full Post »