Ett inlägg om en bok.
Tänk dig att plötsligt en dag vakna och inse att du i princip befinner dig Ingenstans. Rent logiskt måste du vara Någonstans. Men varken el, vatten eller GPS:en fungerar och radion spelar bara gamla dängor av Peter Himmelstrand. Det är vad som händer husvagnsfolket i John Ajvide Lindqvists skräckroman Himmelstrand, en bok som kom ut förra året och som jag fyndade på Röda Korset i Uppsala för 25 kronor.
Fyra husvagnar med därtill hörande människor och djur förflyttas till en sorts tomhet. De försöker ta reda på vad som har hänt. För att kunna göra detta måste de konfronteras med sina värsta rädslor. Rädslor, som har formen av en svart tiger, Den Vite, Blodgubben med flera. Till viss del försöker de samarbeta, men många aggressioner kommer upp till ytan. Allting ställs på sin spets och frågan är om man ska rädda sig själv och bryta med det förflutna eller hålla samman med dem man älskar – om nu kärleken ens är stark och äkta.
Jag får lite tankarna till skärselden där människor ska renas. Men samtidigt får jag en känsla av att människorna i de fyra husvagnarna redan är döda. Det är en märklig och läskig bok och kanske inte en av författarens bästa. Slutet känns lite hopkrafsat, liksom för att just få slut på berättelsen. Berättelsen i sig är annars är riktigt bra och tänkvärd. Betyget dras emellertid ner lite av slutet.
Toffelomdömet blir medel.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 