Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skärpt’

Ett tisdags-inlägg.


 

Soluppgång i oktober mellan träden

Åter en solig dag, men oj så kall!

Tisdag är inte min favoritdag i veckan, men idag var jag mycket spänd. Skälet var att huvudredaktören skulle dimpa ner från norr. H*n ska vara här i tre dar och bland annat delta i en utbildning. Dagen idag var lite vikt åt mig och mina frågor.

Eftersom jag inte vågade riskera att bli nerslagen eller få böter parkerade jag på stora parkeringen och betalade en svindyr dygnsavgift. Jag ville inte heller komma försent. Hittills har jag fått åka hemifrån tidigt för att leta parkeringsplats. Sen har jag fått vänta tills klockan har blivit åtta och mitt passerkort fungerar eller tills nån kollega har kommit. Under dagen löste sig parkeringseländet för oktober månad, tack och lov. Nu räknar jag med att sova bättre om nätterna, slippa stressa och inte behöva frysa så mycket om morgnarna.

För kallt har det blivit i Uppsala, Sverige. När jag kikade på termometern nån gång strax efter klockan sex i morse visade den på nollan. Jag kör ännu på sommardäck, men den 26 oktober ska Clark Kent* få sprillans nya vinterskor** i samband med hans årliga hälsoundersökning***. Den fina Trissvinsten i söndags hade varit ett bra bidrag till däcken. Nu fick den gå till parkeringsboten i stället. Och även om det kan tyckas trist är jag tacksam att jag vann pengar så jag kan betala böterna! Var jag ska hitta pengar till däck återstår att se. Förhoppningsvis kan jag dela upp kostnaden, som landar på cirka 5 000 kronor.

Huvudredaktören visade sig vara en skärpt och trevlig person i min ålder. Vi gick igenom det jag tycker är krångligt, framför allt rutinerna för hantering av ärendena (jag vill inte gå in på djupare detaljer än så). Själva språk- och textgranskningen är inget problem (även om jag naturligtvis inte ”kan allt”), men den ska göras så att den funkar för alla inblandade. Från och med nu gör den förhoppningsvis det. Därför började jag helt enkelt om, nästan, på tre dokument. Jag har jobbat intensivt – med ett avbrott för lunch med huvudredaktör och min närmaste kollega och en kort fika – och hunnit ungefär halvvägs. I morgon har jag hela dan på mig att göra klart och på torsdag ska jag och huvudredaktören ha en genomgång av vad jag har gjort. Det blir nog bra i slutänden, även om polletten inte riktigt har trillat ner än. Den beräknas emellertid göra det snart. Annars blir jag galen på mig själv.

Efter jobbet behövde jag svänga in och handla lite mat. Det blev ICA Heidan som fick besök av mig. Jag passade på att lösa in min Trissvinst förutom att jag shoppade tre frysta färdigrätter till kommande luncher. Tyvärr glömde jag köpa apelsiner. Jag gillar mest apelsiner för deras snigga färg. Däremot estimerar jag inte att skala dem. I stället brukar jag dela dem på mitten och handpressa dem. Två lagom stora apelsiner blir ett glas färskpressad och jättegod juice. Juice är inte så bra för min mage, men jag behöver C-vitamin. Min kropp bekämpar just nu en infektion och målet är att slå ut viruset innan det slår rot. Det går ju så där, dårå, om en glömmer att köpa ”meducin”. Men jag fick i alla fall i mig en clementin på arbetstid, alltid något!

Clementin skalad och delad i två halvor

Det blev i alla fall en clementin idag…


Sen är det ytterligare en grej med att handla.
Tro inte att jag är färdig när jag har lämnat affären och åkt hem. Nej, sen ska varorna skannas en gång till här hemma och kvitton registreras. Jag är nämligen med i ett projekt kring dagligvaruhandel. Tanken var att ge mig nåt att göra om jag inte jobbade, så just nu känns det mest jobbigt. Fast… jag handlar inte särskilt ofta, så ett par gånger i veckan ska jag väl stå ut att administrera mina inköp.

Efter jobbet finns även annan administration att ta tag i. Jag ska tidrapportera och jag ska kolla eventuella svar på sökta tjänster, nåt jag registrerar i en Excel-fil.

Nu tänker jag emellertid administrera ett par rostade mackor. Kvällen är vikt för att läsa ut en rätt tradig bok så att jag kan börja på nåt nytt, troligen sista delen i Kristina Sandbergs Maj-trilogi. Om lust och och ork infinner sig ska jag läsa och recensera Professor Frans i serieform, som landade i min postbox igår, i helgen.

Vad händer hos DIG i kväll??? Har du orkat läsa ända hit pallar du säkert med att skriva några rader och berätta i en kommentar. Men skynda! Det återstår bara åtta procents utrymme på den här bloggen.


*Clark Kent = min lille bilman

**vinterskor = vinterdäck
*** hälsoundersökning = service

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Mellan sommarens längtan o vinterns köldAtt jag gillar Leffe vet den som läser min blogg. Han är rolig, ironisk, vass och skärpt som tusan. Sen kan han vara lite underlig också – precis som vi alla kan vara. För ett tag sen lånade jag en hel hög med böcker av Fästmön. I den låg bland annat Leif GW Perssons bok Mellan sommarens längtan och vinterns köld. Nu har jag läst den tegelstenen på nästan 600 sidor.

En amerikansk student tar livet av sig genom att hoppa från fönstret till sitt studentrum. Det är helt klart ett självmord. Men en synnerligen envis polis gör en märklig upptäckt i studentens klack. Plötsligt rullas en underlig historia upp. Försent inser polisen att det egentliga offret hela tiden har varit Sveriges statsminister.

Det här är en fiktiv historia. Boken är också den första delen av Leffes trilogi om mordet på Olof Palme. Därför kan och bör man som läsare läsa boken med den vackra titeln på lite olika sätt. Personligen tycker jag att historien blir alltför utdragen. Boken är för tjock, helt enkelt. Den blir seg bitvis.

Det samlade Toffelomdömet når upp till medel i alla fall.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett inlägg.


 

Laserstrålen från Carolina Rediviva

Laserstrålen från Carolina Rediviva, sedd från busshållplatsen vid Stadshuset igår kväll.

Det gäller att vara skärpt. Att vara skarp som en laserstråle, som den som eminerar från Carolina Rediviva. Det känns skönt att ha det gjort, det som jag gjorde igår. Sen vad det får för ”konsekvenser” återstår ju att se. Det kan uppstå märkliga situationer, men jag tror att det skulle kunna bli riktigt, riktigt bra. Har vi kommit så här långt, så… Vad är det man brukar säga gäller..?

The sky is the limit…

 

Vill du läsa mer??? Då behöver du lösenord. Du som inte har lösenordet kan skriva en kommentar nedan så sätter jag upp dig på sändlistan. Då skickar jag det till dig via den e-postadress du en gång angav för att få kommentera. Det är viktigt att du anger en fungerande e-postadress i kontaktformuläret och att dina övriga uppgifter inte är falska eller felaktiga!!!

Eftersom jag byter lösenord då och då har jag en sändlista. Det glädjer mig oerhört att den börjar bli så lång! TACK!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett smått ojande inlägg.

 

8 Afrikanskt huvud

Ibland önskar jag att jag hade ett huvud av trä.

Är det inte magen så är det huvudet. Idag är det huvudet. Vaknade med jordens klumpvärk. In fact, jag har så ont att jag mår illa. Men en liten tablett mot det också ska väl göra susen så att jag klarar av ytterligare en arbetsdag.

Dagen jag vaknade till är annars solig, om än kall. Termometern visade runt nollan, bara. En liten chock för kroppen som vande sig vid vårvärme i helgen. Men det är väl just det här som är vår – värme och kyla, sol och… bakslag i form av vit nederbörd. Det sägs ska komma av det senare nästa vecka. Så skönt att inte behöva oroa sig för däckbyte. Jag kör ju dubbfritt, men ändå med vinterdäcken på än så länge.

Idag ska de börja med installationerna av el- och vattenmätare här. Tre dar ska arbetet ta. Tre dar med män (ja, det är oftast män) som springer in i och ut ur mitt hem. Så skönt att slippa vara här, även om jag naturligtvis inte estimerar att ha främlingar på besök när jag själv inte är hemma.

En betydligt roligare sak kring dagen idag är att faster E fyller 96 år! Mamma har två ingifta fastrar i livet samt en halvfaster (den senare har grävts fram av mammakusinen B, som också är den enda som har träffat henne). En av halvfastrarna, faster E, har alltid varit min favorit. Bland annat för att hon är så skärpt – och vass – och har alltid varit. I kväll ska jag ringa och gratta, för hon hör lite illa och jag har ju, som bekant, ingen egen skamvrå på jobbet att dra mig tillbaka till och prata enskilt.

Ha en bra tisdag, veckans värsta dag, enligt mig. Men nu är jag i alla fall uppe…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja fy te rackarns! Snart är eländet, det vill säga julen slut. Detta är den tredje och sista juldagen. I morgon är det vardag igen – fast jag är ju förstås sjukskriven några veckor till. Trist, men tvunget.

Jag har inte gjort några stordåd idag, men jag körde en maskin tvätt och hängde tvätten. Det är lite kors i taket. Tvätten var emellertid lätt, inga tyngre prylar som jeans eller lakan.

tvätt

Lätt tvätt.


Jag blev så glad,
för vid lunchtid, när jag skulle äta frukost, ringde Mammakusinen B, den enda mammakusin som har brytt sig om både mamma och mig (och hon bor inte särskilt nära nån av oss). Jag gillar att prata med henne, för hon är skärpt och så förstår hon lite en hel del av hur det är, det här med krav och jul och sånt…

Efter frukost, mild lättyoghurt med müsli, blev det dags för dagens prövning: en tur till soprummet. Jag plockade ihop fyra påsar sopor, sen var jag slut. Men jag iklädde mig ytterkläder och halkade ut till soprummet. Det gör ont att gå. Det gör ont på en viss punkt. Det oroar mig lite.

Istappar

Istappar utanför porten.


Vaktis höll på att ploga
just när jag gick ut. Vet inte hur han gör med istapparna, de sitter väl kvar över portarna tills nån blir spetsad de smälter.

På eftermiddagen ringde först mamma och sen Fästmön. Mamma pratade i nästan en halvtimma och jag blir helt slut efter dessa långa samtal. Alla andra som ringer typ tio minuter. Jag varvade med lite läsning.

Läsning

Lite läsning.


Chokladkalendern behövde hyfsas.
Det var några dagar jag har missat att äta, så jag fick fem god bitar choklad.

Chokladkalender

Chokladkalendern är hyfsad.


Framåt kvällen
åt jag upp resterna av julmaten. Eller resterna… En del av dem… Resternas rester gick i sophinken. Nu är julen slut! Bara en julöl kvar…

Mysingen julöl

Det blev Mysingen julöl till maten idag. Gott! Jag har en flaska kvar.


Efter undanplockning och disk
var det dags för lite TV igen. Jag såg Lady och Lufsen och grinade floder. Snacka om post-op depp…

Lady

Lady när hon anländer som valp till Jim Dear och Darling.


Mina eksem
är fortfarande lika ilskna som igår. Jag har på magen och på rumpan, på benen och lite på armarna. Rumpan och magen är värst. Jag försöker att inte klia och att inte smörja in med Emovat mer än de två gånger/dygn man får. Men det är svårt att låta bli… Jag tycker fortfarande att Emovaten inte gör nån nytta.

Resten av kvällen blev det TV. Först första delen av tre av en dokumentär om ABBA, därpå första delen av Fjällbackamorden. Den ena rätt trist, den andra rätt OK.

fjällbackamorden

Fjällbackamorden var rätt OK med andra skådisar än i tidigare filmatiseringar av Camilla Läckbergs böcker.


I morgon är det vardag,
som sagt. Den hemska julen är slut.


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag kan inte skriva om jobbet mer. Och skälet är att det snart inte finns att skriva om. Inte för mig.

Förmiddagen har gått i slow motion. Jag har försökt åstadkomma nåt vettigt, men det har mest blivit lite mejlande och lite jagande av konsult inför ett eventuellt kommande uppdrag åt denne.

Lunch bestämmer jag mig för att äta thailändsk . Det var 23 och en halv timma sen jag åt överhuvudtaget. Mitt lunchsällskap blir min bok. Jag äter och jag läser och jag ser genom tårar hur den ena föräldern försöker skapa nya jultraditioner åt två små flickor som vill hålla fast vid nåt som inte längre finns. Så är det i verkligheten också, kan jag meddela från min livsresa genom förhållanden där inte bara en förälder blir lämnad utan också barnen.


Thailändskt till lunch. 

                                                                                                                                                                     När jag läser om hur grannar som huvudpersonen trodde var vänner har fest utan att bjuda, hugger det i magen av igenkännande. Att stå utanför och höra festen som pågår där inne. Festen hos dem man trodde var ens vänner. Hur många är vi inte som har hört det ljudet på avstånd?

Jag går tillbaka i det småprickiga novemberregnet och ser inte skogen för alla träden riktigt skarpt. Det är som om jag inte minns vem jag är eller vart jag är på väg.


Jag ser inte skogen för alla träden riktigt skarpt. 

                                                                                                                                                            Till och med min tejpade mobilkamera gråter. Gråter så att färgerna måste justeras alltför överdrivet i Photoshop. Jag är vilse igen.


Färgerna och jag är vilse igen. 

Read Full Post »

Older Posts »