Tofflan tipsar: Kameran i den till iOS 8.1 uppdaterade iPhone 5

Ett aha-inlägg.

---

 

Jag var riktigt förbannad igår när jag kom hem och såg alla dåliga bilder jag hade tagit. Typ 50 bilder, varav tio knappt var OK. Men sen blev jag lite fundersam. Inte kunde jag plötsligt ha blivit så dålig på att hantera kameran i min iPhone 5. Bilder jag hade tagit tidigare har ju varit skarpa. Nu blev alla gryniga. Eller korniga. Eller vad det nu heter. Dessutom försvann alla mörka kvällshimlar för att ersättas av nåt grådask. Jag surfade helt enkelt ut på nätet för att söka råd.

Och detta fann jag:

Vid uppdateringen av iPhone 5 till iOS 8.1 skedde en del förändringar. Förbättringar, tycker en del. Irritationsmoment, tycker jag. Innan polletten trillade ner. När man ska ta en bild i dåligt ljus ställer kameran numera om sig och ”ljusar” upp bilden. Så här blev en sån bild som jag tog i morse, runt sjutiden, en bild där kameran på egen hand har ”ljusat” upp den mörka himlen:

Kameran har på eget bevåg ljusat upp den mörka himlen – och gjort hela bilden grynig/kornig.

Om man sätter fingret på skärmen framträder, som tidigare, en liten fyrkant. Det är där man lägger fokus och skärpa. Men… det nya är att bredvid den lilla rutan har det dykt upp en sol. Genom att dra med fingret på den lilla solen – upp eller ner – kan man ljusa upp eller mörka ner en bild. Jag mörkade ner samma motiv och fick då fram den här bilden, som stämmer mera med hur det verkligen såg ut i morse:

Här mörkade jag samma motiv så att det stämde mer överens med verkligheten. Och äntligen fick jag fram skärpa och en mörk himmel!

Genom att mörka bilden innan jag tryckte av fick jag både skärpa i bilden och en mer realistiskt återgiven mörk himmel.

Sammanfattningsvis: Det har å ena sidan blivit lite trixigare när man ska ta kvällsbilder/mörka bilder, men man kan å andra sidan lätta upp ljuset i mörka miljöer, om man så önskar, utan att använda blixt (som jag tycker helt förstör motiv).

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Carmen och döden

Ett inlägg om en bok.

---

 

Jag har just läst en bok som inleds med en utförlig beskrivning av en drunkning. Det fick mig nästan att sluta läsa innan jag riktigt hade börjat. Men jag vågade fortsätta läsa Karin Fossums psykologiska thriller Carmen och döden. Boken blir inte mindre otäck längre fram.

Den här berättelsen handlar om Carmen och Nicolai, ett ungt par vars lille son drunknar i en damm. Det ser ut att vara en olyckshändelse, men polisen, med Konrad Sejer i spetsen, måste utreda. Och visst är det nåt skumt med mamman, eller? Ville hon egentligen ha sonen, barnet som föddes med Downs syndrom..? Dessutom undrar man verkligen hur det är fatt med polisen själv. Sejer drabbas av svåra yrselanfall.

Boken tar upp ett brännande aktuellt ämne, nämligen det om en blivande mamma har rätt att få abort när fostervattensprov visar att nåt är fel med barnet. Som vanligt skildrar författaren de inblandade med en otrolig skärpa i porträtten. Människorna i boken blir väldigt… mänskliga.

Samtidigt som jag tycker att boken är i tunnaste laget, innehåller den stycken som känns utdragna. Det blir inte riktigt toppbetyg den här gången, men Toffelomdömet blir ändå högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fokus, skärpa!

Ett tillskärpt inlägg.

---

 

Snigga, orange gummihandskar ska göra städningen roligare.

Nej det går inte an att bryta ihop! Jag stegade över till Tokerian för att pigga upp mig med lite shopping. Ursprungs-tanken var att köpa kräfttillbehör – och det gjorde jag delvis – men sen blev det lite tröstshopping också. För visst är dessa gummihandskar i sniggt orange bara helt perfekta för mig, som gärna tar till städning när tillvaron är tuff?!

Nu tror jag att jag har gråtit färdigt. Men för den skull är inte saker och ting i tillvaron OK igen. Att försöka sätta in kilar mellan människor är bara elakt. Det tänker jag inte finna mig i. För jag är värd att visas respekt, inte trampas på i hasorna. (Den som går bakom har ju inte kommit lika långt fram som jag…)

Jag har fått två besked som innebär att jag måste visa ytterligare lite tålamod. Det ena beskedet kom sent igår eftermiddag. Det innebar att jag har blivit lovad ett slutgiltigt besked efter helgen. Det andra beskedet kom via mejl mitt på dan idag. Tyvärr har en olycka satt stopp för saker och ting just nu och vederbörande måste krya på sig innan det går att gå vidare. Men – jag är fortfarande högaktuell! När jag läste just det ordet blev jag väldigt, väldigt glad. Och sträckte på mig lite. Och köpte mig, den stora egoisten, ytterligare en present:

En present till den stora egoisten jag.

Efter besked nummer två tog jag mig i kragen och ringde inte bara en vän utan två! En blev riktigt, riktigt överraskad – glatt överraskad, är det väl bäst att tillägga. Nu har jag lovat att hålla tummarna för att den vännen ska få ett bra besked angående ett kommande uppdrag. Det känns gott att kunna finnas där och ge lite positivt tillbaka till människor som är snälla. Den andra vännen vet själv bäst vem h*n är och tyvärr fick h*n min gråt i örat. Sen kändes det bättre. TACK!

Lite senare åker jag till Himlen och hämtar Fästmön och hennes väska. Men det är bara väskan som följer med mig hem i kväll, för Anna ska ut på galej. Jag hoppas att hon trots allt sparar lite kraft för att ha kräftskiva med mig i morgon. Västerbottenpajen är bakad inköpt, spriten har stått i kylen sen länge och jag har ställt in några öl att hålla Östgöta Sädes-flaskan sällskap. Nu är det är fokus, skärpa på det som är bra och gott i tillvaron som gäller.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Solen gick upp idag också

Det är fantastiskt! Solen, som nu i november mest verkar lysa med sin frånvaro, gick upp idag också. Gårdagen och kvällen var så vidriga att jag gärna hade skänkt bort min hemska kropp. OK, visst förra fredagens besked var bra. Dessvärre tar inte det bort… besvären. Allt det fruktansvärt äckliga min kropp avger just nu gör mig inte bara svag utan grinig. Jag är smärtpåverkad ovanpå allt och jag kan bara gissa och spekulera att värdena är på väg ner. Så ursäkta mig så jävla mycket om jag inte orkar vara rolighetsminister just nu.

Solen gick upp idag också – och det trodde jag inte förrän jag såg det genom jobbets skitiga fönster.

Ett par dagar den här veckan, till exempel idag, borde jag nog ha stannat hemma. Det är svårt att koncentrera sig på det arbete som jag ska utföra när jag är så här… dränerad och smärtpåverkad som jag är. Men samtidigt tycker jag att det är skönt att försöka göra nåt normalt. Att stanna hemma i sängen hjälper inte och det gör mig varken smärtfri eller lyckligare. Kanske tar jag en kort dag idag?

I eftermiddag disputerar en av doktoranderna, E, och jag hade så gärna velat gå på disputationen. Men jag klarar inte av att sitta stilla för att jag har ont och dessutom måste jag ha nära till en toalett till vilken jag behöver springa krycka minst en gång i timmen, ibland tätare.

I kväll ska jag försöka få lite krafter att göra en hushållsbudget. Som vanligt står jag inför ett märkligt år – ingen inkomst efter årsskiftet. Jag ska också beställa linser. Sen många år tillbaka köper jag via nätet, vilket gör att jag sparar tusenlappar varje år… Till optikern går jag nån gång ibland för att kolla synen, men problemet just nu är att jag både är närsynt och har ett brytningsfel som ökar med åldern. Numera går det faktiskt ganska bra att läsa eller till och med spela Wordfeud utan brillor eller linser – om jag håller bok eller Ajfån riktigt nära. Men jag ser ju ingenting på håll då, allt är en jäkla dimma, så bilkörning skulle jag inte klara av utan synhjälpmedel. Häromdan satte jag in linserna fel, förresten. Jag har olika styrka på dem eftersom vänsterögat och högerögat inte har samma skärpa. Det blev… en spännande stund i badrummet, jag kände mig nästan påverkad…

När jag har gjort min budget och min linsbeställning går jag nog och lägger mig. Behöver samla lite krafter så att jag orkar umgås med familjen i helgen. Jag vill ju inte bara vara hängig i Himlen… Somliga festprissar ska ju på kalas, medan vi i den äldre generationen gissningsvis får den stora äran att leverera och hämta. Under söndagskalaset ska jag försöka tvätta bilen – i automattvätt utan borstar, förstås. Kanske hinner Fästmön och jag göra nåt annat ärende också, i annat fall får vi väl stanna i bilen och hångla. (Och den meningen skulle Annas barn inte läsa!)

Livet är kort.

Read Full Post »

En bild säger mer än tusen ord, men är den sann?

Hur är det egentligen? Kan vi lita på bilderna vi ser i till exempel tidningen? Hur mycket retuscheras bilderna, hur mycket fixas de till?

Svenska Dagbladet har gjort ett litet bildspel med fem bilder. Om du drar i det röda strecket åt sidan ser du bilden före och efter retuschering. Dessa bilder är retuscherade av vissa randiga och rutiga skäl, vanligen politiska. Men faktum är att alla bilder numera retuscheras i tidningen. Tidningar och nyhetsbyråer har regler som säger att inga objekt får tas bort –  eller läggas till. Det enda man får arbeta med är ljus, färg, kontrast och skärpa.

Hur ofta retuscherar jag bilderna är på bloggen? Tja ibland. Oftast beskär jag bilderna, men ibland ”förbättrar” jag dem. Den här bilden är dock helt orörd, bara storleksförminskad.

Orörda bananer.

Med Photoshop kan man göra en hel del med bilder. Den som är riktigt duktig kan låta folk på ett foto byta huvuden med varandra utan att det syns. Men att retuschera bilder är inget nytt fenomen. Det kunde man göra i mörkrummen, på den tid man framkallade bilder där.

Lite tillfixade bananer.

Bananbilden ovan fixade jag till lite i Photoshop för att få bort skuggor och ljusblänk. Men jag skulle till exempel lätt ha kunnat ta bort de svarta prickarna i skalet eller gett bananer en helt annan färg. Inget är omöjligt idag – och det mesta kan man photoshoppa bort – eller till…

Här hittar du några kända bilder – som lurade världen…

Read Full Post »

I can see, I can see!

Ja jisses! Jag har liksom inte insett att jag i princip bara har ledsyn. Fattar inte hur jag i morse kunde köra bil och åka Ut på Uppdrag. Hem en stund för att fixa ett par saker samt duscha och sen köra bil till optikern igen. Jag var lite tidig så jag hasade runt på Stormarknaden bland annat i jakt på en present till Elias som fyller nio år nästa söndag. Jag hann precis i tid!

Som alltid hos den här optikern/butiken blir man väl mottagen av trevlig, hjälpsam och kunnig personal som är så där lagom personlig. Jag passade på att få hjälp med en lös skruv – ja, jag har ju några såna – i mina solbrillor medan jag väntade på optiker Karin. Själva undersökningen tog sen ungefär trekvart och jag gick därifrån 3 000 pix fattigare… Det vill säga, jag behövde byta glas på mina brillor, vars bågar, svindyra, jag vill behålla. Och dessa glas gick loss på 2 700 kronor. Sen köpte jag linser för en månad för att prova om den nya styrkan funkar.

Mina en gång så svindyra brillor ska få nya glas.

                                                                                                                                                                Linserna känns jättebra hittills. Jag fick den där härliga känslan så snart jag satte i de nya och starkare att jag hade varit blind, men nu återfått synen igen. Du vet

I can see, I can see!

Jag ska köpa fler av de starkare linserna, men beställer från nätet för det är billigare. (Usch, vilken otrogen kund jag är!) Det är dumt att det går så långt mellan gångerna att besöka optikern. Det är faktiskt fyra och ett halvt år sen. Men om man inte har arbete så har man inte råd med såna utgifter. Att jag hade råd just idag berodde på den pengen jag fick av mamma i namnsdagspresent tidigare i månaden. Och så la jag till lite. Det krångliga är att jag behöver olika styrkor på ögonen – det har jag ALLTID haft. Men jag har dessutom ett besvärligt brytningsfel. Idag var jag på gränsen för att diskutera progressiva glasögon och linser. Jag vill ju inte vara så gammal som jag är, så jag låtsas förstås inte om det. Faktum är att jag ser väldigt bra ut! 😛 (Nä, bara skojar!) – just nu, men det som kan vara besvärligt är att läsa. Slängde en bläng i lokalblaskan för nån timma sen och det gick bra, så jag tror nog att det funkar.

Det roliga är att jag ju lär känna igen folk som jag faktiskt känner när jag möter dem! Om det är så att jag har missat att hälsa på dig som jag känner när vi setts ute är det INTE för att jag är barnslig och omogen och inte hälsar för att du har förargat mig nån gång utan för att jag faktiskt inte sett och känt igen dig – på grund av dålig syn (och kassa linser). Nu ska det bli riktigt skoj framöver att hälsa på ALLA, även dem som behandlar mig som luft när vi möts. Det är ju liksom mest pinsamt för den som inte hälsar när andra ser och hör.

Belönade mig efter lyckade inköp med en kycklingburgare och strips med mjölk på Burger King. Denna hamburgerkedja har de bästa kycklingburgarna, tycker jag.

Man kan tro att bilden är tagen FÖRE jag bytte till starkare linser, men antagligen är jag så fet att jag inte når tillräckligt långt bort för att få skärpa i min tejpade, glappande mobilkamera…

                                                                                                                                                               Hemma igen tog jag reda på lite tvätt som behövde hängas. Ringde sen mamma som var lite ledsen idag eftersom det är fem år sen pappa dog. Vissa dar känns det mer, andra dar mindre. Men jag saknar min pappa alla dar och även sen jag fick alla fakta tycker jag att hans död var onödig.

Här är pappa på en tavla som han fick i samband med sin pension.

                                                                                                                                                                   I kväll blir jag kvar i stan. Hade tänkt åka ut till Himlen och Elias i morgon bitti, men snälla mormor vill träffa sitt yngsta pojkbarnbarn i morgon och då får Tofflan lite sovmorgon. Jag börjar liksom bli lite rädd om mina sovmorgnar nu, för om lite mer än en månad är de slut, i alla fall på vardagarna… Härligt!

Read Full Post »