Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skämt vid fikabordet’

Det går bara inte. I natt är det stört omöjligt. Att sova, alltså. Inte blir det lättare för att jag vet att jag måste upp om fem timmar och iväg till ett viktigt möte. Jag lär se ut som ett levande lik. Om jag lever.


”He leadeth me beside the still waters…”

                                                                                                                                                                  Det är på natten de svartaste av svarta tankar kommer. Tankarna om att inte duga, att vara en belastning, att vara ett skämt kring fikabordet. Oron mal och jag ser ingen utväg. Det är fortfarande som om alla dörrar stängs, trots att jag erbjuder min kompetens gratis.

Jag har försökt somna till TV:n, men programmet var för läskigt. Jag har provat att läsa en bra bok och att läsa en tråkig. Inget funkar. Sömnen vill INTE infinna sig, endast de svarta tankarna.

Uppdaterat: Tittar på klockradions röda, digitala siffror 3:03. Måste ha dåsat till. Flyger upp klockan 3:51 – höger lilltånagel har fastnat i underlakanet. Klockan 4:09 kommer tidningsbudet. Klockan 7:07 vaknar jag. Jag lever.

Vart är jag på väg? Jag söker tröst i Davids psalm:

The Lord is my shepherd; I shall not want.
He maketh me to lie down in green pastures:
He leadeth me beside the still waters.
He restoreth my soul:
He leadeth me in the path of righteousness for his name’s sake.
Yea, though I walk through the valley of the shadow of death,
I will fear no evil: for thou art with me;
Thy rod and thy staff they comfort me.
Thour preparest a table before me in the presence of mine enemies:
Thou anoitest my head with oil; my cup runneth over.
Surely goodness and mercy shall follow me all the days of my life:
And I will dwell in the house of the Lord for ever.

Read Full Post »

Vem heter Klemens? Jag bara undrar. För om jag kände nån som heter just Klemens skulle jag gratulera honom på namnsdagen. Det är ett sånt ovanligt namn och jag tänker att jag borde känna en Klemens. Men det gör jag alltså inte.

En lång och välbehövlig dusch blev det när jag kom hem till lyan i Nyby. Mitt hår har blivit så kasst. Det blir flottigt och läskigt efter bara nån dag. Irriterande. För mitt hår är nåt jag alltid har varit ganska glad över. Annars finns det inte mycket att yvas över vad gäller mitt utseende…


Skulle behöva ett hatt när håret är hemskt. Frissan Mona tog den här bilden för några år sen. Det är hon som brukar göra underverk med mitt hår. Det ska hon göra i december igen, tack och lov.

                                                                                                                                                       Läser och läser och tittar och fattar ingenting. Ja det handlar om Den Stora Skandalen. Den som inte alls är nåt skämt vid fikabordet utan allvarliga anklagelser om nåt som finns svart på vitt. Det blir inte lätt att ta sig ur härvan – inte ens om man har rent mjöl i påsen. Tro mig, jag om nån vet. Jag får fortfarande frågor om vad jag har gjort. Jag har inte gjort nåt. Men jag kan inte bevisa motsatsen. Och inte var det direkt nån som stod upp för mig när jag behövde. Så är det. Inget att älta.

Jag har varit och hämtat ett paket och gjort smärre paket av det hela. Mer säger jag inte. Det blir kristallklart för de inblandade vad det handlar om – så småningom.

Clark Kents* bensinmätare fick tics när jag lämnat av Fästmön vid jobbet i morse. Nu har han fått sig lite till livs så att ticsen slutade. Men jisses, vad stor han börjar bli i aptiten.

Och så fick jag beröm för ett inlägg och sen togs det tillbaka. Som vanligt (harkel…) var jag ”oskyldig”. Jag hade läst en artikel på lokalblaskans hemsida och refererade den. Drog slutsatser efter den. Det borde jag kanske inte ha gjort, men i såna fall innehåller artikeln på lokalblaskans hemsida fel. Man ska inte skjuta budbäraren, man ska inte skjuta nån, men om det är fel i tidningen bör man påpeka det för tidningen. Inte gå på en läsare som har åsikter baserade på en felaktig artikel.

Nu ska jag äta frukost och läsa ovan nämnda lokalblaska fast i pappersform. Nästa ärende på dagordningen blir att gå ut i förrådet och rafsa fram några stakar och sånt. För du har väl inte glömt att det är första advent på söndag???


Så här såg en av mina stakar ut förra året på första advent. Jag tror inte den skiljer sig så mycket utseendemässigt i år.

                                                                                                                                                       *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »