Hår-Tofflan

Ett inlägg om hår och julklappar. 

---

 

Nyklippt Toffla bland sina böcker.

Sen cirka 15 år tillbaka har jag kort hår. Jag lät mitt hårproffs M klippa av striporna och valde en kort frisyr. I början gjorde M slingor också. Men med åren har frisyren blivit allt kortare och några slingor behövs inte längre – mitt hår är flerfärgat ändå:

1. blont
2. vitt
3. grått
4. brunt

I början av året valde jag en helt ny frisyr. En frisyr som är… mycket kort. Tidigare har jag skällt lite på äldste bonussonen för att han har rakat av sig sitt fina hår. Nu blev det en frisyr där jag själv blev rakad. Första gången skalade M mig väl inte så mycket med trimmern, men det har blivit mer och mer. Och snart känner jag att det kanske inte räcker att träffa M var sjätte vecka för att ha den riktigt korta frisyr jag gillar att ha.

En sån här hårtrimmer från Ermila Bella säljer Kutts bland annat. Den kan laddas och användas i 100 minuter.

På nätet hittade jag till Kutts som säljer bland annat hårtrimmers. Inte vet jag om Kutts kanske vänder sig direkt till hårproffs, men med en trimmer för mellanpris därifrån skulle jag tjäna in pengarna jag lägger på frissan på cirka tre gångers användning. Det kan vara väl värt att tänka på för mig som för tillfället inte har nån inkomst…

Jag lägger aldrig pengar på smink, för jag använder inte smink. Mitt klädkonto är så gott som lika med noll, för jag är oitresserad av mode. Men håret… Håret är min bejb! Om det är nåt jag satsar på så är det håret. Så kanske blir det en hårtrimmer från Kutts och varför inte en frisörsax också? Jag har ju faktiskt agerat hemmafrissa åt såväl vänner som familj.

Eller så fortsätter jag som tidigare och lägger mitt huvud i M:s händer. Och den där hårtrimmern, den kan ju kanske bli en julklapp åt Kronprinsen i stället..? Han behöver nog mer än jag en trimmer av ett bra och välkänt märke till skillnad från de där han hittills har köpt från lågpriskedjan. De där trimrarna, som har lagt av efter ett tag… Jag själv fortsätter nog att gå till M – det ligger lite själavård i att samtala med sin frissa också.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gången, klippt och utskälld

Ett inlägg om en dag som inte direkt går till världshistorien.

Förmiddagar går an. Då klarar jag av att hålla mig sysselsatt. Idag var det jobbsökeri och blogg som vanligt, därefter tvätt och renbäddning. Frukost. Hygien. Påklädning. Sen tar det stopp. Jag blir rastlös och vet inte vad jag ska hitta på efter lunchtid. Hade en tid för klippning klockan 16.30 och bestämde mig för att dissa bil och buss och gå in till stan.

Bara 3,6 kilometer in till centrum. Det skulle jag väl klara?

En fasligt tråkig väg är det in till stan. Här ser du hur det ser ut på en av de långa raksträckorna. Skittrist…

Fasligt tråkig raksträcka in till stan…

Det tog cirka 40 minuter. Jag hade därför gott om tid innan jag skulle vara hos frissan. Tyvärr. För vad skulle jag göra på stan? Jag var kaffesugen, men det är ju inte särskilt kul att gå och fika ensam. Gick in i en second hand-affär och fick i alla fall en glimt av solen idag. På en lampa.

Sol på en lampa, blir det slampa?

Det fanns en hel del spännande saker, som gamla Stockholmstidningen från 1940. Men också en hel del skräp. Eller vad sägs om detta julkort? Tänk en man ute mitt i vintern, endast iförd tomteluva, kalsonger/badbyxor och röda tofflor… Foppatofflor, månntro? Ser nästan så ut…

Welcome to Santas North Pole!

Jag gick till Bok och Papper, en av stans minsta, men finare bokhandlare. Där såldes vegan-böcker.

Här dansar Herr Gurka – typisk veganlitteratur.

Men det var ju till frissan jag skulle. Tur att det fanns handböcker för sånt också.

Nisse hos frisören – handbok i att gå och klippa sig?

Klockan var fortfarande för lite för att gå till salongen. Tog en repa ner till centrum. Bara urtrist att gå och glo ensam. Men jag blev lite glad, i alla fall, när jag såg att vi ska få en egen English Shop! (Den hade inte öppnat än.)

En egen English Shop!

Sen började det dugga och då gav jag upp och traskade till salongen. Satt och väntade medan M klippte en annan kund.

Väntan hos frissan.

M snaggade mig ännu lite kortare än sist. Jag blev mycket nöjd. Eftersom jag inte hade nån hovfotograf hårfotograf med mig idag får du bara se lite av ena sidan i stället för nacken.

Nysnaggad!

Eftersom klockan vid det här laget hade passerat fem och jag inte hade ätit sen frukost slank jag in på ”Luckan” och satte mig under en kristallkrona.

Satte mig under en sån här.

Unnade mig en pizza eftersom jag ju faktiskt sparade en busspeng in till stan. Pizzan var helt ljuvlig, bara smälte i munnen. Jag var så hungrig att jag till och med åt upp kanterna…

Ljuvlig pizza!

Tog slutligen en annan buss än min vanliga, vilket innebar att jag fick gå lite längre efter att jag hoppat av. Det var skönt efter pizzan…

Hemma i postboxen hade en räkning för gravdekoration till pappas grav till Allhelgona kommit. OCH en grön påse med en bok som vännen FEM inhandlat åt mig på antikvariat (jag ska betala). Det ska bli spännande att göra Jussi Adler-Olsens bekantskap! Tack snälla FEM för att du tänkte på mig!

Kvinnan i rummet – den första i en serie av Jussi Adler-Olsen. Notera att den kostade 149 kronor som ny. FEM köpte den för 40! Fynd!

Hann knappt få av mig ytterkläderna innan mamma ringde och skällde ut mig. Enligt henne hade jag lovat att ringa igår kväll angående dagens övning. Det minns jag inte att jag hade lovat, men mitt närminne är ju som det är, så visst, det kanske jag hade gjort. Jag var så stolt att jag igår kom ihåg att köpa, skriva och posta ett vykort från Stockholm till mamma… Jag har väldigt svårt att ta såna här ”påhopp” och det blev naturligtvis inget trevligt samtal. Därför ringde mamma ytterligare en gång lite senare. Ja hej och hå…

Kanske skulle jag göra ett försök att gå på toa. Jag har insett att jag gör det lite för sällan… Före operationen kunde det bli hur många gånger som helst på en dag. Igår kissade jag tre gånger. Det är nog lite lite… Over and out and flush and goodbye!

Livet är kort.

Read Full Post »

Hotell Nostalgi – ett restaurangbesök

Ett inlägg om en för tidig födelsedagsmiddag.

Mamma skulle bjudas på en för tidig födelsedagsmiddag i afton. Vi rollade iväg till Hotell Nostalgi-restaurangen som ligger i anslutning till motormuseet för att äta firre. Vi hade ganska höga förväntningar, men frågan är om restaurangen levde upp till dessa.

Inledningsvis valde vi att dela på en förrätt, Toast Skagen. Servispersonalen lovade att vi skulle få den delad. Fel! En tjej från köket kom utspringande med en hel rätt och placerade den framför mamma. När jag påtalade att vi skulle få den delad på två, tog hon tallriken och gick. En stund senare kom hon tillbaka med samma tallrik med Toast Skagen – samt två assietter. Vi fick alltså dela upp förrätten själva, med våra bestick som enda redskap. Minuspoäng! Pluspoäng dock för Stockholm-Motala-ölen jag tog till förrätten samt för räkorna som smakade ljuvligt!

Till huvudrätt valde vi halstrad röding. Maten serverades innan vi fått bestick och innan jag hade fått mitt vita vin. Vinet serverades alldeles för kallt. Portionerna var pyttesmå. Hade vi vetat det hade vi nog tagit var sin förrätt. Såsen skulle smaka pepparrot. Man kunde nästan ana det. Nästan. Detta påtalades för kocken. Minuspoäng!

Vi hade inte salt och peppar på vårt bord, så det fick jag knycka från ett annat bord. Vi hade en ljuslykta som aldrig tändes – till skillnad från lyktorna vid andra bord, även de tomma. Minuspoäng!

Mamma erbjöds en kudde bakom sin onda rygg. Pluspoäng!

En i servisen som serverade oss snorade och sniffade nåt förfärligt. Sånt tycker jag är äckligt. En i servispersonalen var sävlig, medan en annan var ruschig och sprang. Inte trevligt. Dessutom skällde en i servisen på en annan för att hon hade serverat gästerna fel. Pinsamt inför andra gäster. En i servisen, hon Springeling, sjöng av och till. Jag satt och undrade om vi hade hamnat på Wallmans salonger. Minuspoäng! 

Behållningen av måltiden var nog desserten! Vi valde passionsfruktpannacotta, nåt man hade lyckats stava rätt till i menyn, till skillnad från

chockladmousse.

Pannacottan var både söt och syrlig, en perfekt brytning även om det smaksatta och färgade florsockret gjorde rätten alltför syntetisk. Skippa detta!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Snyggaste inredningsdetaljen var taklamporna och det gigantiska gamla fotot över stan vid Vätterpromenaden där mamma och jag kunde hitta vår gamla skola.

Roligaste kommentaren kom från en bordsgranne, som hade fått en inkorrekt nota. På sjungande och underbar finlandssvenska undrade han:

Va? Har jag köpt hela restaurangen?

Notan var onekligen i högsta laget, även vår, som dock var korrekt.

Vårt sammanlagda omdöme är att maten var god men lite smaklös och portionerna små. Servisen… kan klart förbättras, men potentialen finns (tjejerna är måna om gästerna, men det blir lite fel ibland). Prisvärt? Nja, inte riktigt.

Toffelmammans och mitt totala betyg blir medel. Det var lite för många minuspoäng, trots ganska OK mat.

Livet är kort.

Read Full Post »

Arga Tofflan börjar… NU!

Idag är jag arg. Jag är bara arg. På allt! Det började med att jag retade upp mig på ett mejl som jag fick häromdan. Sen var det kört.

När jag telefonerade med mamma idag blev jag irriterad på bemötandet jag fick när jag var på Sjukstugan i Backen. Doktorn tänkte faktiskt utföra en undersökning som jag inte alls var beredd på. Till sist blev det 1 – 0 i min favör. Först nu känner jag att jag inte bara blev rädd utan arg. För undersökningen skulle genomföras utan bedövning. Och jag var inte ens förberedd! Vad tror de egentligen om sina patienter? Att de inte har nån känsel, eller?

Nåt som definitivt talar om för mig att jag har känsel är min häl. Jag är så arg på den! Idag var det faktiskt lite sol och den sträcka jag längst pallar är att gå är Tokerian – hemmet tur och retur. Hur stimulerande är det på en skala?

Hemma blir jag galen av att bara småtrampa runt i rummen – OCH TRAMPA PÅ DE IRRITERANDE SNOJARNA PÅ ADIDAS-BRALLORNA! Varför har träningsbyxor inte längre resår eller mudd och dragkedja nertill som förr i tiden utan dessa irriterande snojar – SOM DESSUTOM GÖR SKITONT ATT TRAMPA PÅ?!!!

Irriterande snoj.

Jaha. Nu noterar jag att solen lyser härligt mot björken här utanför. Det ser så fint ut och här sitter jag och har ont och mår illa och… ÄR ARG!

Och så var det en jävla hund, en tax, dessutom, som skällde och skällde och skällde när vi närmade oss Tokerian. Uttagsautomaten var stängd. När jag skulle lämna in Lottot började tjejen plötsligt serva en karl i en annan kassa fast hon hade inlett mitt ärende.

Det var ungefär då som jag kom att tänka på IKEA Handla-kortet. Jag skrev ju här om Ikanobanken och mitt kort där för ett tag sen. Trots att kortet inte går ut än skrev banken ett brev till mig där jag uppmanades att handla på kortet annars skulle kontot avslutas. Men kortet är giltigt till och med december 2013. Till sist fick jag tag i dem och jag förklarade att jag ville ha kontot kvar, trots allt. De skulle skicka ett nytt kort då. Jag påpekade förstås hur onödigt detta var eftersom mitt kort ju är giltigt över ett år till, men det sket de i. I veckan kom sen nästa goddag yxskaft-brev från IKEA handla. Där stod bland annat, och håll i dig nu…

[…] Tack för din ansökan om ett IKEA HANDLA-kort. För tillfället har vi lång leveranstid på våra kort, vilket medför att det dröjer ett tag innan du får ditt kort. Vi skickar dig därför detta brev som bekräftelse på att ditt kort är beställt.
Trots att du inte fått kortet ännu så kan du handla med ditt IKEA HANDLA konto genom att besöka någon av våra säljdiskar på varuhuset. Personalen hjälper dig att få ett tillfälligt köpbevis. […]

Eh..? Jag har inte ansökt om nåt konto, jag vill bara ha ett fungerande kort. Det jag har i min ägo, ett kort som är giltigt till och med år 2013, skulle jag gärna använda. Men nu går ju inte det eftersom Ikanobanken vill byta ut det helt i onödan man på grund av att jag inte handlar på det tillräckligt ofta. Tillfälligt köpbevis… My ass, jag har lust att… JAG ÄR SÅ ARG! Dessutom blir jag så arg när folk använder det lilla irriterande ordet så när de skriver ”sen så gjorde jag så och sen så var det dags att så…” – DET ÄR SÅ TALSPRÅKIGT SÅ SLUTA GENAST!!! ORDET FYLLER INGEN FUNKTION – DET BARA FYLLER UT EN MENING I ONÖDAN!

Sa jag att jag är arg idag? Arg, bara arg…

Arg och sur.

Livet är kort.

Read Full Post »

Formen för dagen

Märkligt det här! Först vaknade jag kvart i sex – ja, det är ju lördag och sovmorgon. Slumrade sen vidare trots skrikande unge som tycks älska att kasta saker, hostande människor och skällande hundar. Man kan tro att jag lever på Centralstationen i Stockholm alternativt Vilda Västern, men icke! Strax före klockan åtta steg jag upp. Sen kände jag efter.

Det har plötsligt varit ovanligt många förfrågningar om min hälsa den senaste tiden. Därför ger jag er här en rapport om min form för dagen:

1. Febern från igår kväll tycks vara borta.
2. Halsen är lite tjock, men jag har inte svårare att svälja än vanligt, det vill säga lite svårt.
3. Näsan är full med… ja, det ska vi inte gå in på…
4. Jag har en finne i höger öra, en på vänster tinning och en på vänster skinkben, eller som jag brukar uttrycka det, där ben blir stjärt.
5. Bölden läker finfint och verkar helt tömd.
6. Båda fötterna gör ont när jag går, men vänsterfoten är värst.
7. Jag känner ett lätt illamående, troligen från bråcket eftersom jag nyss har svalt fyra tabletter (medicin).
8. Vänster axel känns öm vid nyckelbenet, det nyckelben som jag har kapat med nästan en centimeter.
9. Blodet rinner på och jag har inte sett några döingar än idag.

Hur mår du???

Read Full Post »

Aldrig får man vara riktigt glad…

Varning! Inlägget innehåller ordet ”sex”. Två gånger, till och med!..

                                                                                                                                                           Nej, det är verkligen sant som man säger:

Aldrig får man vara riktigt glad…

En medelålders man i Göteborg blev till och med vräkt för att han skrattade. Grannarna (ja vem har inte humorlösa såna?.. 😉 ) estimerade inte att han tittade på gamla filmer om nätterna och skrattade störande. Och dessutom hade karln’ mage att… mata fåglarna! Från balkongen! HU vilka hemska brott som ligger bakom vräkningen!

Bäst hon aktar sig så inte grannarna hör.

                                                                                                                                                              Ärligt talat undrar jag om Hovrätten inte borde ha viktigare fall att döma i… Men nu är det bäst man passar sig och inte är för glad hemma. Eller matar fåglar. Sen att grannarna har barn som skriker och gråter eller husdjur som skäller och luktar illa, det är skitsamma. Är man medelålders ska man inte skratta. Eller mata fåglar. Eller ha sex. (Det besvärade sig mina grannar om att BANKA I VÄGGEN/TAKET om en gång… Jag störde, alltså. Äh, de var säkert avundsjuka, eller vad tror du?..)

Jag undrar vad man får göra… Lösa korsord? Nej, pennan kan raspa för högt…

Hur som helst, jag tycker att det är för jä****t att man inte får vara glad. Eller ha sex, dårå…

Read Full Post »

Utdraget. Del 38

En helgdag blev det bara outhärdligt och han tog bussen in till centrum för att få tid att tänka i sin ensamhet. Centrum var mörkt och kallt och ödsligt och han bestämde sig raskt för att återvända hem igen och försöka göra allting bra.

Men det var för sent. Hon hade redan gjort sitt val att lämna honom för den tolv år yngre och mera virila cigarrökande ynglingen. E visste inte om han skulle skratta eller gråta. Framför allt blev han helt förstummad när ynglingen en kväll ringde och skällde ut honom efter noter där han stod vid spisen och stekte sin fisk. Ja, han fick sannerligen sina fiskar varma, tänkte han skrockande för sig själv…

Read Full Post »