Fy te rackarns! Det straffar sig att äta trerätters. Och frukost. Jag mådde liksom finfint idag tills jag åt frukost. Betänk då att jag druckit flera muggar java först utan att må illa nånting. Eftersom illamåendet kommer varje dag jag har ätit frukost jämförde jag med det jag åt idag och det jag brukar äta på vardagarna. Det måste vara antingen mild lättyoghurt, F-Müsli Gold eller ProViva svartvinbär som är skurken. Jag blir galen galnare!I skrivande stund sitter jag och sväljer och sväljer och sväljer för att frukosten ska stanna nere…
+ +
Vem är skurken?
Det gick inte att somna om i morse när jag hade skjutsat Fästmön till jobbet, men jag gjorde en FEM. Det innebär att man ändå kryper ner i sängen igen och läser. Jag läser en spännande bok(som jag för övrigt fick i julklapp av FEM!) om ett gammalt mord som skedde på en maskeradbal, nåt som annonseras i den här gamla blaskan…
I Stockholms Posten den 15 mars 1792 utannonserades maskeradbalen där Gustaf III blev skjuten. Blaskan råkar finnas i min ägo.
Men jag kunde inte ligga still mer än till åtta. Sen dess har jag varit i farten, antingen vid datorn eller med snabeldraken och dammvippan. Dessutom har jag torkat golven i badrummet och i duschrummet/toan. Det blir mer golvtorkning i morgon, misstaget att äta frukost är för kännbart just nu.
Anna slutar klockan 14 och då åker jag och hämtar henne. Vi ska åka på diverse ärenden som till apoteket och för att tanka. Jag måste komplettera skafferiet med en del varor till kvällens middag. Även i afton äter vi italienskt (det var det vi åt igår), men nu är det en Toffelkock som lagar till skiten det hela. Det blir min berömdaitalienska pastasås.
Vet bara inte hur jag ska palla att åka på shoppingtur. Idag känner jag att jag inte står ut med folk. Minst av alla mig själv.
När jag vaknar med huvudvärk efter att ha varit bortbjuden på middag kvällen innan vet jag att jag har haft roligt. Och druckit vitt vin. Jag och vitt vin går inte så bra ihop, trots att druvorna är renare och alkoholhalten mycket lägre än i rött.
Ett lätt mousserande vin som kittlade tungan.
Men nu ska jag inte klaga alls, för detta ska bli ett positivt inlägg om hur trevligt det var igår kväll. Jag hade aldrig varit hemma hos Syssling M och hans Eva-Lena tidigare. Deras hem är precis så trivsamt som jag föreställde mig. Trägolv, ett kök med imma på rutorna, kakelugnar, instrument, datorer – och alienkatten Bibbi!..
Alienkatten Bibbi var min egentliga värdinna igår.
Visst ser hon väl magisk ut? Dessutom är hon husses kelgris och när matte försöker vara hård och banta ner Bibbi, som lider av två till tre kilos övervikt, går Bibbi till husse. Där får hon nåt gott ur en påse i skafferiet, eller så.
Bibbi och hennes husse Magnus, den senare iförd sin webbtrolltischa.
Sysslingen var kvällen till ära iförd en webbtrolltischa som nån vänligt, men anonymt tillsänt honom. En sån skulle jag också vilja ha! Webbtrollet, däremot, får ju gärna dra, men jag tror inte h*n vet hur eftersom h*n uppenbarligen är totalt uppslukad av min blogg och mitt liv. Tröttsamt…
Men vänta nu, det här skulle ju bli ett positivt inlägg!!!
Eva-Lena gillar inte kameror, men här hann hon inte undan.
Eva-Lena är Magnus trevliga fru/sambo, en mycket varm person – som liksom jag delar med sig av sin värme i det att hon/vi med varm hand delegerar matlagning till våra bättre hälfter. Det är klokt – i alla fall i mitt fall.
När det gäller skådespelarinsater har Eva-Lena faktiskt gjort en riktigt bra film tillsammans med Magnus om en dator. Jag skrattade så jag tjöt. Eller nej. Jag ylade!
När jag kom mötte jag söte sonen J som var på väg ut. En 19-åring (?) sitter inte hemma med föräldrarna och föräldrarnas gäster en fredagskväll. Sunt! Dessutom gav det mig möjligheten att ta mig en rejäl titt i hans rum! Moahahahaaaaa…
Framåt kvällen dök vackra dotter M upp. Tänk att jag tyckte jag såg Magnus mormor i hennes utseende! Magnus mormor var en mycket vacker dam och syster till min morfar.
Jajamens!
som Bosse J brukade säga.
När barnen är små brukar de få godis av sina föräldrar. Nu är dotter M hela 25 år fyllda och hade tagit med en hel kasse chokopåsar till mor och far och Tofflan. Gotti, gotti! Och vilken väluppfostrad flicka som tar hem godis! Bra jobbat, Magnus och Eva-Lena!
En väluppfostrad dotter tar med sig godis hem till sina föräldrar och deras gäster.
Jag hade medfört en kartong med ljusa chokladpraliner (mörk choklad=urk). Baktanken med detta var förstås att jag skulle kunna snika åt mig massor av bitar, men tänk, jag ville inte ha en enda! Jag var nämligen proppad efter Magnus kycklingspett med ris och jordnötssås och broccoli, Eva-Lenas sallad och ljuvlig paj med vaniljsås till kaffet. (Ja, salladen var till maten, inte till kaffet.)
Vidare överräckte jag en flarra av mitt hemtrampade rödvin. Nu tror jag att Magnus och Eva-Lena definitivt är vitvinsmänniskor. Dessutom är väl kvaliteten på mitt vin inte den högsta. Men kanske kan det vara lämpligt som matlagningsvin???
Magnus hade många kameror, men alla ville visst inte göra som han ville.
En sammanbiten man och hans icke samarbetsvilliga kamera.
Kvällen var fylld av intressanta spörsmål och ämnen. Vi talade om allt från kulturredaktörer till psykopater, a-kasseidiotiska regler, försvunna krönikor, chefer i grannskapet och så Magnus fantastiska mamma, som jag önskar att jag hade känt lite bättre. Hon, som var som en storasyster för min egen mamma, fast de i själva verket var kusiner. Tyvärr gick Magnus mamma bort förra året utan att vi hann att träffas igen. (Sista gången hon och jag sågs var på en begravning. Vi satt bredvid varandra på begravningskaffet och fnittrade – inte alls comme il faut!)
Nu är planerna att försöka få en liten minisläktträff kring jul när min mamma kommer hit. Vi vill också försöka få kusin B med make från Hägersten att joina oss. Annars är släkten ett märkligt kapitel, det tror jag Magnus och jag är eniga om. Enough said on that subject on this blog!
Gästen, det vill säga jag, gick inte tomhänt från kvällen. Jag fick en DVD-skiva med spännande och användbart innehåll. Magnus försökte pracka på mig ett av sina skönlitterära verk. Då var det extra roligt att säga:
Nej tack!
(Hans min var obeskrivbar).
Jag har den boken redan!
(Han blev lättad.)
Tacksamt tog jag i stället emot hans avhandling som jag inte har läst! Jag fick den signerad, dessutom! 😛
Taxichauffören körde som en biltjuv och jag var hemma på fem minuter. Förklaringen låg väl i att han var östgöte…
En mycket trevlig kväll, denna! Jag sparar den i mitt hjärta och plockar fram när jag bäst behöver. TACK!
Tänk, i Metropolen Byhålan finns det resurser! På ICA Maxi fanns min favoritchoklad, som jag inte sett hemma i affärerna sen i vintras!!!
Min favoritchoklad!
Mamma köpte TVÅ (2) stycken, men jag fick inte en enda. Jag ska nämligen få båda två på min födelsedag! 😆 Tills vidare får jag nöja mig med att gnaga på en som mamma hittade i sitt skafferi. Det går bra, det med!
Idag på förmiddagen stack jag från regniga Uppsala neråt landet efter att ha skjutsat Elias till fritids och Anna till jobbet. Kände att min mamma var lite ensam och eftersom det är Mors dag på söndag passar det bra att åka över helgen. Anna har sina barn hos sig och är inte ensam. Beräknar landa i Uppsala igen på måndag, för nästa vecka har vi ju en student att fira!
Lite grann känner jag att jag behöver en paus. Inte från Anna och barnen utan från allt annat. Så det var skäl nummer två att jag gav mig iväg. Men igår kväll hade jag väldigt läskiga föraningar om att nåt skulle hända på resan, så jag var faktiskt på väg att ställa in. Fast en toffla ställer inte in nåt om hon inte är minst döende, så jag åkte. Tre timmar tog resan, det var bra flyt i trafiken och jag stannade bara en gång för ett kort toabesök.
Väl hemma hos mamma stack jag för att hämta var sin räkmacka som mamma beställt. Jag goffade min till lunch medan mamma åt den levererade lunchlådan med strömming och potatismos. Hon ska äta sin macka till middag i kväll och jag hämtar nog nåt mindre nyttigt.
Nu nåt helt annat: Ett av våra interna skämt i familjen handlar om ett gäng duktyngder. För två år sen gav jag mamma två paket med fyra stenar som duktyngder i födelsedagspresent. Jag blev väldigt förvånad när hon till födelsedagen året därpå åter önskade sig… duktyngder. Det visade sig att hon lyckats förlägga de första två paketen – trots att hon försökte få det till att hon aldrig fått några.
Jag argumenterade ett tag, men gav sen upp och köpte två paket med fyra i varje till förra årets födelsedag. Gissa om vi skrattade när mamma strax efter sin födelsedag hittade de första två paketen!!! Nåja, 16 duktyngder är ju inte fy skam. Allt frid och fröjd.
Tills nu. Mamma skulle lägga på en duk på nya balkongbordet – och hittade inte duktyngderna!!! Hmmm… Mitt första uppdrag här blev därför att leta efter dem. Jag var INTE glad när jag stod nere i källarförrådet och rev bland gamla julsaker och annat krafs. Dessutom hittade jag förstås inte tyngderna. Men… jag skulle kolla efter en kakburk i mammas skafferi – och bakom den låg… fyra askar duktyngder!!! Nu ligger de till höger om mig där jag sitter vid datorn som står på mammas köksbord. SE!
Alla paket med alla duktyngder är återfunna! Skam den som ger sig!
Jag har varit en kort tur upp till stan för att inhandla några burkar öl samt lite snacks till kvällen. Ja visst blev det chilibågar. Passade på att kolla efter några billiga tofflor jag kan ha hos mamma, men alla sorter kostade minst 500 pix så jag får gå i strumplästen.
Mamma är hos frissan och jag ska hämta henne där om cirka en halvtimma. Då ska vi ta en promme längs sjön – om regnet håller sig borta! Solen har varit framme här sen jag kom, men nu börjar det faktiskt mulna på… I värsta fall får vi väl sitta inne och äta jordgubbstårtsbitar och titta på regnet. Och sen blir det bågar och bira, som en vanlig fredag… Fast jag saknar att inte ha min Anna att pussa på!!!!!!!!
Oj oj oj! Jag vet inte hur många vändor jag har åkt mellan huset och lägenheten idag… Det känns för övrigt inte som om jag har åkt utan GÅTT. Fötterna är trötta, jag är trött, huvudvärken bultar bakom pannan. Ja, ja, nu ska jag sluta gnälla.
När man är med och flyttar åt sin mamma kan det faktiskt vara ganska roligt också. Små saker som piffar upp och blir det nåt ljust i tillvaron. Som här, till exempel, en fin tvål och handdukar i nya badrummet.
Fin tvål och nya handdukar piggar och piffar upp!
Idag har vi åkt över med främst kläder, mat och krukväxter. När man tittar in i vissa skåp ser det onekligen rätt torftigt ut…
Lite knäckebröd och några salta kex.
Skafferiet ser ännu ödsligare ut, kolla bara:
Lite spaghetti i burken och ett paket jasminris. På nedersta hyllan en wok och en matberedare.
Läget i kyl och frys är nåååågot bättre, men jag skulle ändå klassa åtminstone kylens innehåll som torftigt.
Det ekar ganska bra i kylen, eller hur..?
Nu tycker ju säkert du som läser det här att det är synd om min stackars fattiga gamla mamma som inte har nån mat. Men var lugn, jag ser till att vi äter varje dag.
Och sen är det ju det här att vi går och väntar på Den Stora Vinsten. Och DÅ JÄKLAR! För den som inte vet det har mamma och jag spelat på lotto tillsammans – varje vecka – i över 20 år. Ja, det är alldeles sant! Från början kunde man bara spela på lördagar, men nu är det dragning även på onsdagar. Fast det struntar mamma och jag i. Vi är konservativa och spelar enbart lördagar. En hel kupong plus Joker. Och nu råkar det vara så att den där storvinsten inte har kommit än. Rent logiskt borde den därför komma när som helst nu, efter över 20 bast. Eller hur? (Vore vi inte värda den? Den skulle inte svida efter allt packa-nerande och packa-uppande, liksom…)
I ur och skur, in sickness and in health, har jag – ja, för det är jag som har varit lottoansvarig, det vill säga lämnat in och bevakta vinster – traskat till inlämningsställen. Jag har hårdnackat vägrat att lämna in femveckors utan gått VARJE VECKA med vår kupong. Det har inte varit lätt alla gånger, särskilt inte när jag till exempel har varit inlagd på sjukhus eller utomlands. Men det har alltid löst sig – jag har STAPPLAT mången gång. Därför borde jag ju jubla nu när det går att spela lotto på nätet. Så bekvämt att bara sitta framför datorn och fixa kupongen. Självklart går det också att kolla lottoresultatet via datorn och internet. Tänk så enkelt livet är nu för tiden… Och visst jublar jag lite över teknikens under, det går inte att komma ifrån. Men jag lovar att jubla så rutorna skallrar när Vinsten kommer! OCH bjuda på kalas! Det är mamma och jag värda! Även om jag fortsätter att promenera med kupongen då och då, i vart fall…
Teknikens under, ja… Ja, det har onekligen underlättat en massa att kunna sköta vissa flyttbestyr åt mamma elektroniskt. Adressändringen gick hur smidigt som helst – fast det gick INTE att skriva in mammas telefonnummer, av nån anledning. Och så fick hon min e-post-adress. Hon har ju liksom ingen dator själv. (Men jag ska jaga på hennes faster, 93 bast, som tyckte att de skulle gå datakurs ihop när mamma har flyttat. Då kanske man kan mejla mamma i stället för att ringa. Ibland i alla fall.)
Till dess får mamma nöja sig med sedvanliga verktyg. Jag har gjort i ordning en verktygslåda åt henne – mycket bra att ha!
En vertygslåda i ett av köksskåpen borde finnas i ALLA hem!
Lite mer traditionella redskap finns i städskåpet där jag lagt in dammtrasor, putsdukar, silverputs, läderskötsel, glödlampor – det är inte färdigt än…
Ordning här!
Ordningsamt, eller tja, så gott det nu går med tanke på volym och kvantitet, blev det även i linneskåpet.
Knökfullt, skulle jag vilja säga…
Inte direkt ”luftigt” som i köksregionen… Men kolla här då! Ett köksskåp som nästan är fullt!
Ett kökssskåp med ganska många burkar… Och några kaffepaket, ströbröd, socker och salt. Grovt.
Vi var ju en sväng på stan för några ärenden idag också. Bland annat hittade jag några fina sug-krokar som inte suger utan suger jättebra, om du fattar.
Ett litet köksstilleben. Diskborsten hänger på en sug-krok!
Dagens största problem var de hänggarderober vi inhandlat för mammas kappor. Alltså, dessa var jordens intelligenstest. Till och med min tekniska mamma gick bet. Se hur hon kämpar:
Måste man ha ingenjörsexamen, eller?..
Det slutade med att jag bar ner ”skiten” i källaren OCH kapporna och lyckades få till det. De hänger förhoppningsvis kvar…
Mitt i allt detta fick jag ett roligt skrivuppdrag. Återstår att se om man måste vara ingenjör även för det eller om denna Trötto-Toffla har lyckats…
En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.
Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!
Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Här kan du läsa en årsrapport om den här bloggen.
https://tofflan.wordpress.com/2015/annual-report/
(Du får kopiera URL:en och klistra in i adressfältet på din webbläsare.)
Vill du ha utförligare statistik, mejla mig på
tofflan(snabel-a)home.se
+ 
+ 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 