Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sjukvård’

Slås av rubriker och artiklar i flera tidningar om en kvinna i 30-årsåldern som skrivit till Socialstyrelsen och bett om att få dö. Eller att få hjälp att dö, rättare sagt. Hon är nämligen förlamad och kan varken röra sig eller andas själv. Hon vill men kan inte själv avsluta sitt liv på ett värdigt sätt.

Problemet är bara att i vårt land Sverige har vi inte möjlighet till den sortens hjälp att dö. Så kallad aktiv dödshjälp är inte tillåten.

Kvinnan som har skrivit till Socialstyrelsen lider av en medfödd sjukdom. Hon har levt på sjukhust eller i elevhem hela sitt liv. Nu har hon personlig assistans.

Att inte ens kunna andas själv… Att inte kunna klia sig på näsan när det behövs… Kan den som är frisk förstå, ta in, hur detta känns? Jag tror inte det. Det gör ont att läsa kvinnans brev där hon vädjar om att få sluta sitt lidande. Så här skriver hon bland annat

Vill varken lida eller ruttna bort, vilket det annars kommer att bli eftersom det endast är respiratorn som håller mig vid liv. Därför är det min uttryckliga önskan att respiratorn stängs av efter att jag har sövts. För ingen människa i världen kan klara av att kväva sig själv vid vaket tillstånd utan att få panik. Hade jag haft förmåga att göra detta själv hade jag gjort det.

Jag anser att läkare och vårdpersonal ska rädda liv. Men inte upprätthålla liv till vilket pris som helst. I det här fallet tänker jag då inte på kronor och ören utan på kvinnan som uppenbarligen lider svårt. Man kan rått säga att hon ju faktiskt inte har nåt liv idag. Eftersom hon tycks ha sunt förnuft etc anser jag att man ska bevilja henne hjälp. Detta lidande är inte värdigt.

Kvinnan har bett Socialstyrelsen om svar före sommaren. Tror du hon får svar och i såna fall vilket svar? Tycker du att det är rätt med dödshjälp i det här fallet?

Läs kvinnans gripande brev och  mer i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

Med glädje och stort intresse läser jag en alldeles lysande och klarsynt kolumnist i dagens lokalblaska, Li Bennich- Björkman, när hon skriver om Sjuktugan i backen. Li Bennich-Björkman, som inte bara är fristående kolumnist utan också professor i statsvetenskap, formulerar sina tankar så BRA att jag får rysningar på kuppen!

Enligt Li Bennich-Björkman är Sjukstugan i backen ett alldeles fantastiskt universitetssjukhus. Och det håller jag verkligen med om! Där finns högspecialiserad vård och mången personal med specialistkompetenser – förutom alla erfarna och kunniga anställda rent generellt sett. Men ändå har Sjukstugan problem. Nu sist kunde vi läsa om barnonkologen där många syrror sagt upp sig i protest mot nya scheman som skulle gett dem mindre pengar för mer arbet. För ett tag sen var det en annan konflikt kring samma sak på Sjukstugan, denna gång på intensiven. Och sjukhusmaten och städningen har debatterats jag vet inte hur många gånger i lokalblaskan.

Som Li Bennich-Björkman ser det ska olika grupper inom en politiskt styrd organisation samarbeta för att få fram god sjukvård. Det handlar om politiker, medicinska specialister och tjänstemän. Men alla har de lågt förtroende för varandra, enligt en studie som kolumnisten själv gjort. Och då kan man ju inte göra annat än att utbrista:

Ja, då blir det ju som det blir – inget konstigt med det!

Dessutom, påpekar Li Bennich-Björkman, är

[…]kommunikationskanalerna[…] bristfälliga, faktiska forum för gränsöverskridanden möten få och följden var ömsesidg oförståelse, misstänksamhet och maktkamp. […]

Men naturligtvis har människan helt rätt! Så är det ju! Kan man inte samtala, föra en dialog därför att det inte finns plats, tillfälle eller sätt att ”prata” på, då blir det ju som det blir!

Kan det vara så att detta är typiskt för en organisation av denna storlek? Nej inte alls, svarar Li Bennich-Björkman. Hon jämför med Östergötland, som hon också undersökt. Där finns

[…]en helt annan förtroendekultur, medvetet uppbyggd sen decennier. Kommunikation 0ch personlig kontakt (men inte alltid samförstånd) är nycklarna. […] Politiska beslut kunde genomföras, budget hållas och patientinflytande efterfrågades. […]

Li Bennich-Björkman avslutar sin kolumn med att framhålla att hon naturligtvis inte har hela bilden. Men hon tycker att det är självklart att man bör arbeta aktivt för att förbättra samarbete och organisationsklimat. Och kanske, menar hon också, ska det vara skillnader i arbetsvillkor för dem som jobbar på

[…]emotionellt och mentalt särskilt tunga avdelningar[…]

En lysande och klarsynt kolumnist har talat!

Read Full Post »

« Newer Posts