Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sjukvård’

Landstingen kan betala mellan 30 000 och 45 000 kronor till anhöriga för begravning mot att de godkänner organdonationer från avlidna. Svenska forskare presenterar en för mig rätt häpnadsväckande idé i en ny studie.

Syftet med det hela är att öka antalet organdonationer. Det är väl berömvärt i sig eftersom det råder stor brist på organ. Och man tror att summan är för liten för att de anhöriga ska bli giriga. Dessutom skulle pengarna öronmärkas för begravningar eller möjligen välgörande ändamål.

För mig låter det hela rätt sjukt att göra business av organdonationer. Det är ju faktiskt kroppsdelar det handlar om! Men såna affärer existerar ju redan idag, dock illegalt. Jag tycker att det låter läskigt, ärligt talat. Kanske handlar det om att jag personligen varken vill donera organ eller blod. Inte heller ta emot, notera! Och landstingen har spelat ut sin roll i det nya Sverige. Lägg ner dem och spara massor av pengar! Pengar, som i stället kan användas av dem som bedriver sjukvård på golvet, inte på kontor. Pengar, som kommer patienter till nytta, inte byråkrater.


Blod och organ vill jag varken donera eller ta emot.

                                                                                                                                                       Jag är inte Jehovas Vittne. Men att ta emot blod eller organ eller vävnader från en annan människa är otänkbart för mig. Jag tycker det är läskigt, helt enkelt. Samtidigt beundrar jag dem som lämnar blod eller som har anmält att de gärna donerar sina organ eller vävnader om de kan komma till nytta.

Jag anser också att de nya idéerna om att donerade organ från döda ska finansiera deras begravningar är sjuka. Det känns lika fel som att stå i kyrkan och sälja saker (för att inte tala om kyrkor som tar ut inträdesavgift!).


Storkyrkan i Gamla Stan i Stockholm är en av kyrkorna som tar ut inträdesavgifter av sina besökare när det inte är gudstjänst! Fruktansvärt osmakligt! (Bilden är från ett takfönster på Lady Hamilton.)

                                                                                                                                                   Däremot kan jag inte acceptera den skillnaden blodcentralerna har gjort mellan ”alla andra” och homosexuella män när det gäller blodgivning! Numera är det faktiskt tillåtet för homosexuella män att lämna blod, men många blodcentraler har sökt dispens och tar inte emot homosexuella mäns blod. Jag har bloggat om det här förut och varit upprörd. 

Idag handlar det om ungefär 20 blodcentraler som inte tar emot blod från homosexuella män. Bara det att dessa blodcentraler har fått dispens retar gallfeber på mig! Nu är det emellertid bestämt att dispenser endast delas ut till årsskiftet och sen är det nog. Ja, det var då på tiden! Om det nu är bestämt att homosexuella män ska få lämna blod så ska väl de som vill det få göra det. Och får de inte det så är det bara sååå kränkande! Sen kan man ju i och för sig fundera över hur många som har LUST att donera blod. Blod som plötsligt duger. I alla fall på VISSA blodcentraler. Diskriminering så det skriker om det!

Read Full Post »

Sjukvården är den viktigaste valfrågan. Det tycker 60 procent av 500 tillfrågade invånare i Uppsala län i en undersökning som TV4 låtit göra. Just sjukvård är viktigast hos 68 procent av kvinnorna och hos 67 procent i gruppen 60 år och äldre. Tillgängligheten är en av förbättringspunkterna som lyfts fram, det vill säga att man får träffa sjukvårdspersonal så snart som möjligt när man är sjuk och söker vård.

Man undrar då lite stillsamt varför valdeltagandet var lägst i landstingsvalet när det var val sist… Det stämmer liksom inte… Nån som har en bra förklaring???


Varför röstade så få länsinvånare i landstingsdelen av valet förra gången när upplänningarna anser att sjukvården är så viktig?

                                                                                                                                                    Andra viktiga valfrågor för upplänningarna är äldreomsorgen, skolan, sysselsättningen och barnomsorgen.

Read Full Post »

En stor undersökning visar att svensken tror att det är ljusare tider på gång. Totalt svarade 9 000 personer på en årlig undersökning, SOM-undersökningen, som forskare vid Göteborgs universitet genomför.

Enligt undersökningsresultatet anser svensken att de viktigaste frågorna är sysselsättning, sjukvård, miljö och utbildning. Minst viktiga är frågor om EU, jordbruket, offentlig sektor och energifrågor.

Det politiska intresset och själva den politiska övertygelsen stiger när det är valår, visar undersökningen. Men sen sjunker intresset när politikerna drar sig undan, menar forskarna.

Resultaten visar också att de samhällsinstitutioner som svensken har mest förtroende för är sjukvården, universitet/högskolor, polisen, Riksbanken och radio/TV. Minst är förtroendet för Europaparlamentet, facken, de politiska partierna och försvaret.


Svensken gör tummen upp.

                                                                                                                                                          Att sjukvården hamnar i topp när det gäller förtroende har jag lite svårt för när jag bara så där fluktar igenom dagens lokalblaska… Där läser jag bland annat om en ung flicka som fått fel medicin – starrmedicin i stället för allegimedicin – utskriven och varken läkare eller apotekspersonal reagerar. Jag menar, hur vanligt är det att en 13-åring har grå starr?

Sjukvården vill tvätta, men inte här utan i Dalarna. Samordningen ska spara 13 miljoner. Men det som inte framkommer är hur mycket den nya nämnden för tvättfrågor som måste skapas kostar liksom den utrustning som man måste vara med och investera i.


Här tvättar en dam i vitt…

                                                                                                                                                      Nästa artikel handlar om att det är slut med levertransplantationer i Uppsala. Skälet är att Sahlgrenska och Huddinge har fått uppdraget av Rikssjukvårdsnämnden att vara de enda sjukhus i Sverige som utför levertransplantationer. Ansvariga chefer här är förstås förbaskade och tycker att de lokala politikerna har gjort alldeles för lite för att försöka behålla dessa transplantationer. Man menar också att det finns risk för att väntetiderna för patienter från Uppsala län blir längre. Men hallå! Är det inte en nationell gemensam kö? Eller är det faktiskt så FUSKIGT att Uppsala har gett sina egna länsinvånare förtur till levertransplantationer??? Är det inte behoven som ska styra och inte var man bor???

Och så läser jag om Ove som gick till tingsrätten för att han anser sig ha blivit felmedicinerad under många år och för att han inte fick ordentlig information om alla de mediciner som skrevs ut och deras biverkningar. I stället för skadestånd får han nu betala rättegångskostnaderna för motparten (en koloss i offentlig verksamhet), runt 100 000 pix. Att Ove inte har fått nån diagnos som ligger till grund för alla de mediciner han fått utskrivna, att rätten litar på läkare som inte ens har träffat Ove med mera det hade ingen som helst betydelse tydligen för utgången.


Piller är lätt att skriva ut, diagnoser är svårare att ställa – för experterna i sjukvården.

                                                                                                                                                          Men det är inte bara sjukvården som har svenskens förtroende. Även Riksbanken har det. Det är till exempel Riksbankens sex (6) direktörer som avgör hur hög styrräntan ska vara enligt principen att den höjs när ekonomin är på väg in i högkonjunktur. Syftet är att höjningen ska hindra inflationen att stiga. Men räntehöjningar oroar få svenskar – i vårt län är det bara 38 procent av dem som äger bostäder som ser höjda bolåneräntor som ett hot mot sin ekonomi.

Och polisen har svensken också högt förtroende för! Jaaa, utan att på förhand döma nån säger jag bara

förre polischefen i Uppsala län

Han har hittills erkänt att han köpt sex ett trettiotal gånger – trots att han säger att han var medveten om att det är juridiskt fel att köpa sex.

Försvaret… Tja, där kan jag faktiskt delvis förstå att svenskens förtroende är lågt. Nu tas ju allmän värnplikt bort och då kan man fråga sig om vi får bättre soldater – bara de som VILL söker värnplikt – eller sämre soldater – det är GALNINGARNA som älskar att slåss och döda som vill bli militärer..?

Kontentan blir att jag undrar om svensken totalt dum i huvet eller om är det värmen som påverkar omdömet. Eller vad 17 är det? Eller är man helt omvärldsfrånvänd bara för att det är juni? Eller vad? Kan nån svara?

Read Full Post »

Slås av rubriker och artiklar i flera tidningar om en kvinna i 30-årsåldern som skrivit till Socialstyrelsen och bett om att få dö. Eller att få hjälp att dö, rättare sagt. Hon är nämligen förlamad och kan varken röra sig eller andas själv. Hon vill men kan inte själv avsluta sitt liv på ett värdigt sätt.

Problemet är bara att i vårt land Sverige har vi inte möjlighet till den sortens hjälp att dö. Så kallad aktiv dödshjälp är inte tillåten.

Kvinnan som har skrivit till Socialstyrelsen lider av en medfödd sjukdom. Hon har levt på sjukhust eller i elevhem hela sitt liv. Nu har hon personlig assistans.

Att inte ens kunna andas själv… Att inte kunna klia sig på näsan när det behövs… Kan den som är frisk förstå, ta in, hur detta känns? Jag tror inte det. Det gör ont att läsa kvinnans brev där hon vädjar om att få sluta sitt lidande. Så här skriver hon bland annat

Vill varken lida eller ruttna bort, vilket det annars kommer att bli eftersom det endast är respiratorn som håller mig vid liv. Därför är det min uttryckliga önskan att respiratorn stängs av efter att jag har sövts. För ingen människa i världen kan klara av att kväva sig själv vid vaket tillstånd utan att få panik. Hade jag haft förmåga att göra detta själv hade jag gjort det.

Jag anser att läkare och vårdpersonal ska rädda liv. Men inte upprätthålla liv till vilket pris som helst. I det här fallet tänker jag då inte på kronor och ören utan på kvinnan som uppenbarligen lider svårt. Man kan rått säga att hon ju faktiskt inte har nåt liv idag. Eftersom hon tycks ha sunt förnuft etc anser jag att man ska bevilja henne hjälp. Detta lidande är inte värdigt.

Kvinnan har bett Socialstyrelsen om svar före sommaren. Tror du hon får svar och i såna fall vilket svar? Tycker du att det är rätt med dödshjälp i det här fallet?

Läs kvinnans gripande brev och  mer i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

Med glädje och stort intresse läser jag en alldeles lysande och klarsynt kolumnist i dagens lokalblaska, Li Bennich- Björkman, när hon skriver om Sjuktugan i backen. Li Bennich-Björkman, som inte bara är fristående kolumnist utan också professor i statsvetenskap, formulerar sina tankar så BRA att jag får rysningar på kuppen!

Enligt Li Bennich-Björkman är Sjukstugan i backen ett alldeles fantastiskt universitetssjukhus. Och det håller jag verkligen med om! Där finns högspecialiserad vård och mången personal med specialistkompetenser – förutom alla erfarna och kunniga anställda rent generellt sett. Men ändå har Sjukstugan problem. Nu sist kunde vi läsa om barnonkologen där många syrror sagt upp sig i protest mot nya scheman som skulle gett dem mindre pengar för mer arbet. För ett tag sen var det en annan konflikt kring samma sak på Sjukstugan, denna gång på intensiven. Och sjukhusmaten och städningen har debatterats jag vet inte hur många gånger i lokalblaskan.

Som Li Bennich-Björkman ser det ska olika grupper inom en politiskt styrd organisation samarbeta för att få fram god sjukvård. Det handlar om politiker, medicinska specialister och tjänstemän. Men alla har de lågt förtroende för varandra, enligt en studie som kolumnisten själv gjort. Och då kan man ju inte göra annat än att utbrista:

Ja, då blir det ju som det blir – inget konstigt med det!

Dessutom, påpekar Li Bennich-Björkman, är

[…]kommunikationskanalerna[…] bristfälliga, faktiska forum för gränsöverskridanden möten få och följden var ömsesidg oförståelse, misstänksamhet och maktkamp. […]

Men naturligtvis har människan helt rätt! Så är det ju! Kan man inte samtala, föra en dialog därför att det inte finns plats, tillfälle eller sätt att ”prata” på, då blir det ju som det blir!

Kan det vara så att detta är typiskt för en organisation av denna storlek? Nej inte alls, svarar Li Bennich-Björkman. Hon jämför med Östergötland, som hon också undersökt. Där finns

[…]en helt annan förtroendekultur, medvetet uppbyggd sen decennier. Kommunikation 0ch personlig kontakt (men inte alltid samförstånd) är nycklarna. […] Politiska beslut kunde genomföras, budget hållas och patientinflytande efterfrågades. […]

Li Bennich-Björkman avslutar sin kolumn med att framhålla att hon naturligtvis inte har hela bilden. Men hon tycker att det är självklart att man bör arbeta aktivt för att förbättra samarbete och organisationsklimat. Och kanske, menar hon också, ska det vara skillnader i arbetsvillkor för dem som jobbar på

[…]emotionellt och mentalt särskilt tunga avdelningar[…]

En lysande och klarsynt kolumnist har talat!

Read Full Post »

« Newer Posts