Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sjukling’

Ett inlägg om den svåra sjukdomen Förkylning och hur en sjukling försöker bli varm.


Jag har sagt det förut
och jag säger det igen:

Undertråden är Djävulens påfund!

Men eftersom jag är Sjuk idag och ett av symtomen är att jag fryser, bestämde jag mig för en upphettande närkamp med sagda tråd. Det vill säga, jag skulle ge mig på att laga mitt överkast, som var trasigt på två ställen, samt favoritjeansen – med hjälp av symaskinen.

När jag använder min symaskin vet jag att jag blir varm. Jag blir varm för att jag blir så arg och frustrerad.

Lagat överkast i sömmenSärskilt varm blev jag nu emellertid inte idag, men som vanligt ilsk. Och jag tror inte att min gamla syfröken Greta-Lischa Schtener skulle godkänna en sån här lagning! Kolla vecket liksom… Överkastet var nämligen ursprungligen två enkelsängsöverkast. Dessa syddes samman av en betydligt mer sykunnig hand än min på bronsåldern. Med åren har tidens tand gnagt på sömmen så att den hade spruckit. Fast nu är den lagad och sydd. Knöligt sydd. Det blev ett skitfult veck. Men det skiter jag i, för vem f*n ska upp i min säng och närskåda mitt överkast?

Lagat överkast nertillNär jag ändå var igång passade jag på att laga en kant nedtill också. Där hade tidens tand inte bara gnagt utan tuggat ett rejält hål. Tyget är alldeles mört där, söm (<= = östgötska för ordet som) en säger i Östergyllen. Det blev inte heller så särskilt snyggt, men det blev helt. Och rakt.

Lagade jeansOch eftersom symaskinen nu var framsläpad – det i sig höll på att ta livet av mig, själva släpandet, alltså – passade jag på att laga favoritjeansen. Snitsade till det hela genom att göra ett eget, intressant (!) mönster när jag sydde. Nåja, ingen ska glo mig nära i skrevet när jeansen är på, har jag tänkt. (Oh my God! Jag HÖR faktiskt Greta-Lischa vända sig i sin grav…)

TrådtrasselEfter allt jobb och slit kan jag inte påstå att jag blev särskilt mycket varmare. Däremot argare och mer frustrerad, förstås. Jag känner mig helt slut i rutan. Blotta tanken på att försöka hasa över till Tokerian för att inhandla nån form av ätbar materia som fixar till sig själv till middag känns övermäktig. Får nog vila en stund. En lååång stund. På kökssoffan. Och begrunda det svinn som man ju faktiskt får räkna med när man syr medelst maskin. Skit samma, nu har jag ett helt överkast och hela favoritjeans! Who cares, liksom?!

Konstaterande: Fyra yrken jag aldrig skulle kunna tänka mig att bli:

  1. Gynekolog
  2. Barnmorska
  3. Tandläkare
  4. Syfröken


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min tisdag.


Tisdagar brukar inte vara några dar
som folk skriver så väl om. Själv är jag oftast jättetrött på tisdagar när jag jobbar. Och skälet är väl att det är tufft att gå upp miss i nassen och sen veta att jag ska göra det ytterligare tre morgnar innan jag får två sovmorgnar… Livet är hårt, om man vill känna efter. Just nu försöker jag att inte känna efter, men jag kan ärligt säga att jag längtar till nästa vecka och den ledighet den innebär – även om jag ju har en gäst här att ta hand om.

Tecknad gubbe sover

Det är skönt att sova – på morgonen.


Vädret är verkligen skumt!
Igår vid läggdags var det nästan tio grader varmt. Nu på morgonen är det knappt fyra. Och ingen snö! Jag som bilpendlar jublar förstås. Men det klart… Lite snö till juldagarna vore ganska mysigt…

Idag på förmiddagen är jag ensam med chefen. Ska se om jag inte kan få ett samtal med honom om saker och ting. Gissningsvis har han inte tid. Han har ju varit på semester. Ytterligare en kollega är på semester den här veckan. Och så har vi fortfarande sjuklingen, som jag har hört så mycket gott om, men som jag ännu inte har träffat. Ingen vet riktigt när h*n kommer tillbaka i tjänst, mer än att det blir först efter årsskiftet. Tror att det blir bra med ytterligare en snäll människa på arbetsplatsen. Igår var ingen rolig dag, om jag säger så. Sen säger jag inte mer.

I kväll ska jag slinka in på Tokerian på hemvägen. Sen måste jag in i duschen för att tvätta håret. Efter det blir det en macka på stående fot innan jag åker och hämtar Fästmön från jobbet. Jag har erbjudit mig att skjutsa ut henne och hennes julklappar, nämligen. Eftersom de är så MÅNGA, LÅNGA och STORA (hoppas ”barnen” läser och blir nyfikna!) är det inte möjligt för Anna att ta dem på bussen. Och sen längtar jag alldeles förskräckligt efter Anna just nu.

Min tisdag är rätt fullspäckad, alltså. Strax ska jag ge mig av till jobbet där jag är till klockan 17 och sen är det kväll. Jag tycker tisdagen känns rätt OK, faktiskt. Men hur är det med din tisdag? Skriv gärna några rader och berätta vad du har för dig!

Och ja just det. Jag fick nån sorts rapport angående min bok strax före läggdags igår kväll. Ärligt talat tror jag att jag står fast vid att det blir Norstedts som får ge ut min första bok. (<= Jag är lite ironisk här, men det är min dröm, faktiskt, att få ge ut min första bok på Norstedts!) Men troligen blir det en posthum utgivning. Jag varken hinner eller orkar skriva utan kontrakt just nu.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vår lördagseftermiddag.


Det här inlägget
går mest ut på detta:

LOLstrumpa

LOL – Laugh Out Loud. En skojig strumpa på Elias fot.


På lördagseftermiddagen
skulle Elias på biokalas. Vi lämnade honom i andras händer och marscherade hem till Jerry. Denne hade nämligen köpt en träningscykel. En omonterad träningscykel. För monteringshjälp kontaktade han Ingenjör O. Jag följde med lite på köpet, för jag vet ju att Jerry kokar så gott kaffe. (Jag hade förhandskollat att det var på gång.)

Anna satte sig direkt på golvet och började skruva och pilla. Själv parkerade jag mig nära kexen.

Anna skruvar ihop cykeln o kex

Anna skruvade ihop cykeln, medan jag höll mig nära kexen.


Vad cykelns ägare hade för sig 
är lite oklart, men gott kaffe gjorde han, som utlovat, i alla fall.

 Jerry vänder baken till

Vad cykelns ägare gjorde var något oklart. Vid pilen strålar en adventsstjärna. Månntro jag ska köpa en kalender till Jerry i juklklapp? Det är ju inte advent riktigt än, liksom…


En soffan låg en sjukling
med Brorsorna Katt på magen. Vi spelade Wordfeud. Ja, Frida och jag, alltså. Brorsorna Katt var inte inblandade i spelet.

 Frida och Kattbrorsorna

Frida och Kattbrorsorna.


Som vanligt
gjorde jag ingen större nytta. I stället råkade jag förhäxa Jerrys dator så att den blev besatt av en poltergeist. Och jag petade inte ens på den, bara satt intill den…

Jerrys Poltergeistskärm

Jerrys poltergeistdator.


Efter ungefär ett par timmar
var cykeln monterad och gossen kunde äntra den och trampa sta. Ytterligare en stund senare kom vi på att Anna kanske skulle ha satt på sadeln…

 Jerry cyklar

Jerry trampade glatt. Vi förstod ganska snart att det var för att Anna hade glömt att montera sadeln.


När mörkret hade fallit
över Morgonen traskade vi via ICA Solen hem till Himlen och lagade mat – tillsammans! Jag har nu lärt mig ytterligare en rätt: tärnad kyckling i chilicrème fraiche med ris och grönsaker. Resten i bandet är ju lite mesiga när det gäller kryddor, så jag hade på fyra teskedar sambal oelek enbart på min portion. Vad gör man inte för att rensa näsgångarna?

Det finns en film som heter Ett cykeläventyr i en filmdatabas nånstans i cyberspace… Fast den får du leta upp själv!

Här kan du läsa Jerrys version!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är lite småkyligt ute, minsann. I morse visade min kökstermometer, som sitter i solen, nästan 15 grader kallt. Jag vet inte om det beror på kylan eller inte, men den här konstiga förkylningen, eller vad det nu är, vill inte riktig bryta ut. Jag har nysattacker och jag har ont i halsen, särskilt på kvällarna. En kväll hade jag feber. Men på morgnarna känner jag mig mest lite snuvig, inget märkvärdigt. Äh, gissar att jag överlever det här också. Har jag överlevt ett antal tumörer, varav den största var 13 centimeter i diameter, så…

Morgontemp 15 mars 2013
Dagens morgontemp. Den övre är förstås utetemperaturen, den nedre temperaturen i mitt kök.


Igår betalade jag min bensinräkning.
Den var ovanligt låg, vilket naturligtvis är glädjande. Jag har, av olika skäl, svårt att åka buss och måste därför ta bilen varje dag till jobbet. Det handlar om ungefär två mil, minst, per dag. Så klart det sliter på bilen, men jag lämnar in den på service en gång om året (vanligen i november). Och så snart nånting krånglar ringer jag verkstan. De är vanligen både snabba och hjälpsamma där, fast det kostar, förstås… Den 23 maj ska Clark Kent* besiktigas på eftermiddagen. Har fått en kallelse till stans privata bilprovning, vilken egentligen är densamma som alltid. Men innan dess ska ju vinterdäcken bytas till sommardäck, nånting som känns väldigt avlägset i skrivande stund… Kolla här vilka datum som gäller!

Veckans sista arbetsdag är det idag. Jag funderar på att delta i en pre-disp på institution 1 på förmiddagen. I övrigt fortsätter mitt husbygge, förstås. Igår gjorde jag en ”husesyn” på webbplatsen. Gick igenom allt, försökte få det hela logiskt och strukturerat, länkar i alfabetisk ordning etc. Min uppdragsgivare, Lille M, och jag fungerar jättebra tillsammans! Jag får bra återkoppling på det jag gör och jag får vettiga underlag som jag kan arbeta med. Vi träffas nån gång ibland när vi har mycket att avhandla, men oftast sker våra avstämningar via e-post.

Nästa arbetsvecka är det en spikning på institution 2. Efter den ska jag och prefekten ha avstämningssamtal, det där samtalet i februari som blev avbokat på grund av sjukdom. Gissningsvis blir det inte bara avstämning utan också prat om framtiden. Helst av allt vill jag ju fortsätta vara kvar här och jobba efter det jag har byggt upp och försökt implementera (införa, på svenska), men… Jag har också sökt flera jobb utanför organisationen och det är åtminstone tre som jag är väldigt intresserad av. En månads uppsägningstid har jag här, så jag skulle kunna börja nytt jobb tämligen omedelbart. Annars upphör min tidsbegränsade anställning den 1 juni.

Vad händer privat då? Tja, inte vet jag riktigt hur det blir i helgen, om Fästmön måste jobba eller inte. I såna fall åker jag ut en stund både på lördagen och söndagen och hänger lite med sjuklingen. Vi kan ju inte direkt göra nån utomhusaktivitet om han är snorig och hostig. Biltvätt går inte att göra nu när det är så här kallt och ett besök på Tropiska växthuset är inte heller så lyckat (att gå från kyla in i fuktig hetta när man är förkyld är ingen lyckad kombo). Men jag ska väl resonera lite med min kära vad som är tänkt.

Hemma hos mig blir det lite städning annars. Det gror igen så snabbt, jag fattar inte! Det måste vara Dammråttorna och Hårtomtarna som har partaj om dagarna när jag är och jobbar. I hallen tycks de lira beachvolleyboll, för där är det som en sandstrand varje dag.

Händer det nåt hos dig i helgen???


*Clark Kent = min lillebilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Åter en dag som svischade förbi och som inte riktigt blev som jag hade tänkt mig. Kom ganska tidigt till jobbet och gick först till H för att berätta att Johan var sjuk. Mitt möte senare på förmiddagen blev ju också inställt på grund av sjukdom, men eftersom det krockade med ett annat möte blev det ändå rätt OK. Fast det andra mötet tog lite mer tid än jag hade räknat med. Jag fick i alla fall fika med bland andra Stina som äger den här fina muggen:

Stinas mugg

Fina Stinas fina mugg.


Det var stormöte
och hela Företagsgrenen i Uppsala var inbjuden. Vårt lunchrum var packat med folk – och vi som var liiite oroliga att det skulle komma för få.

AVBROTT FÖR SKRATT EFTERSOM FÄSTMÖN
JUST AVSLÖJADE ATT HON HÖLL PÅ ATT
SÄTTA KONTAKTEN TILL SINA HÖRLURAR
DIREKT I ÖRAT
I STÄLLET FÖR I MOBILEN. 

Mötet gällde den framtida organisationen. Det blev ett bra möte, med många kommentarer, en hel del vassa såna, och bra diskussioner. Så den här mannen, som var centralpunkten, blev inte ensam även om det ser så ut på hans skugga.

TS skugga

Lonely man? Nej, lunchrummet var packat.


Efter mötet
gick vi upp och jobbade en kvart och sen var det lunch. Jag frågade M om hon vågade hänga med till Thaistället för att äta, för båda två som jag försökte luncha med där idag blev ju sjuka. M vågade! Vi fick en härlig promenad, för nu lyste vårsolen och det plaskade och slaskade kring fötterna.

Eftermiddagen fick jag ägna åt ett jobb för institution 2 som tog sin lilla tid. Det gällde att ha tungan i rätt mun, så att säga (medvetet skrivfel). Sen fortsatte jag mitt Husbygge, men jag hann inte så mycket mer än att skriva lite om Huset, om felanmälan och något kort om miljöarbetet. Men i morgon fortsätter jag – dock med avbrott för TÅRTOR på eftermiddagen!

Stannade vid Tokerian och handlade lite diverse innan jag kom hem till min sjukling som nu börjat hosta lite. Medan Anna satt vid datorn rev jag fram strykbrädan och tog itu med giganthögen tjockis-svarta tischor och tjocktröjor. Hann precis färdigt när Anna började värma kycklingspetten jag hade med mig hem till henne. Då hade jag lyckats brännskada min arm så jag tänkte nästa erbjuda Stekt Arm till middag.

brännskada

Titta så daaant! (Syns knappt, men känns…)


Nu ska jag ringa sjuklingen i Himlen
för att kolla läget. Klockan 20.30 är det dags för När livet vänder, en halvtimma på SvT2. Det tänker jag inte missa, för duktiga Anja Kontor möter författaren och den tidigare kriminelle Börge Hellström. Du kan ju läsa här vad jag tyckte om det förra avsnittet…


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår var det en riktigt fin dag! Vädermässigt. Det var väl för att det var måndag och såna som jag behövde sitta på kontoret och arbeta. Visserligen gör jag roliga saker och visst var det bra att vädret var kasst i söndags, när jag också behövde sitta vid datorn fast hemma, men… Det blev i alla fall lite frisk luft och lite sol på näsan på lunchen när M och jag traskade iväg för att äta fisk i citronsås.

Hemma i New Village har jag en sjukling som ligger på sofflocket och försöker få stopp på näsdroppet. Jag stannade till och köpte näsdroppar på vägen hem från jobbet igår kväll, så vi får hoppas att de gör nytta. Annas egen idé om att stoppa flödet är ju annars inte så dum. Men man kan ju knappast visa sig bland folk med ”ett spöke” i näsborren… (Om man inte vill att folk ska skratta åt en, förstås…)

Anna m näsduk

Anna med näsduk/spöke i näsborren.


Så lagom kul att vara förkyld
är det väl inte. Inte går det att jobba för Anna heller – jag tror inte de äldre vill ha snor på sig. Själv har jag hittills klarat mig, men om jag känner efter killar det både i näsa och hals. Och när jag ringde Annas snälla mamma och L igår kväll för att framföra ett försenat grattis på födelsedagen nös jag så ljudligt att jag misstänker att L:s trumhinnor dallrade en lång stund efteråt…

Anna hade förberett en sallad och yoghurt med fetaost (det smakade rätt salt… Kan det vara tillsatser från ”kranen”, tro..? Nu för tiden kan man ju inte helt lite på matvarors innehållsdeklaration…) och sen värmde vi två broccolifritters var. Det blev fyra stycken över när Anna lagade hemma hos sig, så det var roligt att få smaka hur den rätten blev.

Vi avslutade vår kväll med Wordfeud och Dicte. Jag kämpar och kämpar och kämpar för att klå Anna, men hon vinner nio gånger av tio. Dicteavsnittet igår gjorde mig inte på bättre humör, för återigen handlade det om döda spädbarn. (Lite dålig fantasi, manusförfattaren, eller en fäbless för döda småttingar???) Sugna på nåt gott var vi också, så hör och häpna, vi lekte

Fredassmyyyyyyyys………

och jag hällde upp en påse ostbågar med prästostsmak. Det fick jag lida för i morse. Grannarna också – via ventilationssystemet…

Tisdag idag och jag sitter på femte våningen och är tillgänglig för att konsulta i kommunikationsfrågor. Jag ska väl också ta ett varv och kolla hur det går med forskningssidorna på externwebben. Och så har vi stormöte på förmiddagen med frallor till kaffet. Efter mötet ska jag ha en liten one-to-one-kurs med vår IT-samordnare i det webbverktyg vi använder. Både S och jag tror att det kan vara bra att h*n kan lite grunder.

På torsdag är jag bjuden på tårtkalas här uppe också! Tre personer fyller 40 bast och ska firas. Roligt, men vilka barnrumpor…

Vi får se hur det blir med mitt avstämningsmöte med prefekten på institution 2 i morgon. Vad jag förstår har han influensa… Troligen ska jag i alla fall luncha med den hjärtegoa L då – hon brukar föra tur med sig när det gäller jobb för min del…

Bokrean började idag, men jag skenar inte på sånt längre. Det är alldeles för många som reserverar i förväg, så när vi andra kommer dit finns det bara skräp kvar. Nej, jag har ju i stället beställt böcker till Anna och mig från Bokus och jag fick mejl igår om att de är på väg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det jag skrev i förra inlägget om att sova en hel natt stämde minsann inte den gångna natten. Den var hemsk! Jag har fått ont i hjärttrakten, det hugger och musklerna är nästan spastiska. Jag kan inte dra ordentliga andetag, vilket förstås försvårar syresättningen ännu mer. Detta gör att det är otroligt svårt att hitta en ställning – både sittande och liggande – där det inte gör fasansfullt ont, helt enkelt. Lite sjukt i det hela är att bekvämaste ställningen hittar jag i… skrivbordsstolen…

skrivbordsstol

Här hittar jag bekvämaste ställningen.


Älsklingsfåtöljen kan jag inte sitta i alls.
Igår när jag glodde på Morden i Sandhamn: Säsong två låg jag på höger sida i min stenhårda, låga soffa. Hur jag kom upp därifrån är en gåta…

Igår kväll fick jag telefonsamtal från min kära Sister, fru Hatt. Tyvärr har jag lite svårt att prata i telefonen, det har med andningen att göra. Men det var gott att höra hennes röst och att hon bryr sig.

Jag har fått en massa mejl från jobbet, från olika snälla människor och igår fick jag sms från M. De planerar att ställa samman ”en jourlista” till mig med folk jag kan ringa till om jag behöver hjälp att till exempel handla eller bli skjutsad nånstans. En del människor är bara för snälla, eller hur?! Jag förvarnade lite om söndag när jag ska försöka köra mig själv till sjukhuset för att ta bort stygnen. Ifall det inte går får jag ringa M! Det känns tryggt att veta. Jag får ju inte köra bil än och förresten orkar jag inte ge mig ut alls i skrivande stund. Så snart jag gör nånting börjar jag kallsvettas och vill bara sätta mig ner.

Vaktis har spolat tennisbanan till skridskobana igår och idag. Det kanske blir nåt kul att titta på för sjuklingen när stora och små halkar runt medan hon själv är väldigt orörlig. Jag avskyr verkligen att inte orka, att inte kunna röra mig som jag ska. Det är nog det mest plågsamma.

Vad gör du en torsdag som denna??? Skriv några rader till sjuklingen så blir hon glad!


Livet är kort.

Read Full Post »

Åter kan jag lägga en arbetsdag till handlingarna. Jag har gjort många spännande saker idag också, men det jag framför allt uppskattar är alla dessa möten med människor. Som jag har skrivit tidigare var jag en ganska lång period tillbakadragen. Trodde att alla ville mig ont. Nu vet jag att det bara var somliga som gillade att vara taskiga. Och jag har ju till viss del gett igen. Till några. Andra får vara utan. Ibland är det så att det inte är nån idé. Till somliga har jag deklarerat vad jag tycker och känner. En del svarade, andra svarade med tystnad. Just tystnad är så otroligt frustrerande och ganska förnedrande. Men vet du, idag bryr jag mig inte! Jag har fått klarhet i var vissa står och det räcker så. Vi behöver inte längre varandra. Ungefär som ett träd som släpper ifrån sig döda löv på hösten. Faktum är att jag står kvar här, som ett träd, men du som har lämnat mig och visat att jag inte duger, du är ett dött löv.

Som ett träd som släpper ifrån sig döda löv…


Idag på förmiddagen
hade jag ett otroligt effektivt möte angående webb och intranät. Det fungerar så bra när man jobbar ihop med nån som är lika plikttrogen och noggrann som jag själv. Jaa, jag skryter nu, men jag är ärlig. Sen blev det plötsligt lunch. Torsdag = vegetarisk ärtsoppa och pannkakor. Idag åt jag alldeles för mycket. Jag har mått aningen illa sen efter lunch. Magen har slagit bakut och det är ju inte så där jätteroligt när man befinner sig på en arbetsplats och inte hemma… Dessutom hade jag två intervjuer på eftermiddagen och båda tog betydligt längre tid än jag hade räknat med.

Lunchen intog jag på Syltan och där var det fullt av kufar och sjuklingar idag. En man snöt sig i min nacke och en kvinna hostade rakt ut utan att hålla för kakhålet. Är det inte snuskigt, så säg?!

Idag har jag noterat att vår kombinerade skrivare-kopiator morrar åt mig. Varför gör den det? Där kommer jag helt snällt för att hämta mina utskrivna papper. Jag tassar på tå, jag slår inte maskinen. Jag bara sträcker mig efter mina papper och

GRRRRRR!

så morrar den! När jag klagade min nöd till M sa hon att jag var för snabb med att hämta mina papper för morrandet beror på att skrivaren-kopiatorn efter utfört arbete flyttar upp pappersbrickan. Då morras det. Jag lovade att haaasa lite mer nästa gång, för vet du, det där morrandet skrämmer mig…

I kväll ska jag försöka tvätta två maskiner medan Fästmön arbetar. Och kanske äta lite broccolisoppa som hon kokade idag. Just nu är jag bara så mätt, så jag måste vänta och se.

Trött i huvudet

är mitt förnamn just nu och jag känner nästan inte av den lilla, lilla förbättring av allmäntillståndet som jag noterade igår. Så kanske att jag låter tvättmaskinen sköta sitt medan jag bara sitter och läser en bok. Jag har börjat närma mig slutet i min bok-på-gång. Det är en ganska tunn liten bok, men oj vad den tar på att läsa. En julklapp från vännen Jerry, han är en utmärkt bokpresentväljare!

Nu har jag kliat mig i armvecket så att jag blöder, vilket betyder att jag nästan svimmar. Måste försöka få tag i ett plååååååååsteeeeeeeeeeeeeer…

Read Full Post »

Jag kom hem för en liten stund sen. Många kanske tycker att jag är knäpp när det första jag gör när jag kommit innanför dörren hemma är att starta datorn. Men medan den gör sin dagliga virusgenomsökning fixar jag med lite diverse och sen sätter jag mig och skriver. Debriefar. Ett sätt att avlasta hjärnan, helt enkelt.

Dagen började OK, men efter en timmes stående jobb vid skrivbordet började jorden snurra så att jag kände det rejält. Det blev till att sänka bordet och sätta sig. Datoreländet/nätverket har varit knäpp(t) idag också. Lite jobbigt när Word, ett program som jag använder jämt, bara hänger sig.

Idag var det så premiär för jobbets nya webb – utseendemässigt. Det blev faktiskt riktigt bra. Riktigt bra. Jag trodde inte det och visst finns det småsaker att fila på, men…

Efter lunch var det dags för nätverksträff för oss kommunikatörer. Det var ett antal föredragningar kring vitt skilda ämnen. Det som intresserade mig mest var det inledande föredraget, Juridik + sociala medier = sant. Bara det att föredragshållaren hade gjort ett pinsamt korrekturfel på sin första PowerPoint-bild. Där ser man hur viktigt det är att låta nån annan slänga ett öga på saker man gör i tjänsten innan man ska använda sakerna…

Ett rejält korrekturfel…


För övrigt
var föredragningarna bra – en del mindre bra, andra lite mer bra.  Jag fick några idéer som jag hoppas slår väl ut när jag presenterar dem vid nästa veckas avstämningsmöte med prefekten.

I kväll var det after work med middag för nätverkarna, men min ork var definitivt slut – och röven full av trästickor, ungefär. Jag är inte van att sitta stilla så här mycket!!! Men jag åkte hem. Eller jag åkte några ärenden först. Det blev bland annat ett besök på Tokerian och där lyckades jag få avstämning i scannerkassan. Perfekt, för jag hade bara en påse med cirka fem varor! Och som plåster på såren för att vi kunder står ut med avstämning fick jag en biljett som berättigade mig till en kaffe och bulle! Idag avstod jag dock på grund av magen, men detta är riktigt bra service, tycker jag! Då är man mån om sina kunder.

Innan jag pep hem blev det en sväng in på Mekonomen. NEJ, jag träffade inte Karin på Mekonomen, min hatreklambrud, utan en Jesper som var snäll och hjälpsam. Jag fick inhandlat avfettning och polish för i helgen måste jag försöka tvätta bilen och se om jag kan polera bort den där osnygga repan som nån idiot har gjort på Clark Kent*.

Kanske en rostad macka om en stund, bara en liten runda bland mina Kickor & Pluttar först. Och sen vill jag höra hur Fästmön har det med den lille sjuklingen.


*Clark Kent = min smutsige, smutsige bilman

Read Full Post »

Så blev det måndag och vardag igen. Inte för att det gör nån skillnad för mig, men det känns ändå lite skönt. Fast det är väl kanske lätt för mig att säga som inte måste iväg nånstans. Fästmön var uppe tidigt i morse och jag likaså för att skjutsa henne till jobbet. Hon mår fortfarande inte bra, men ska göra ett försök att jobba idag. I morgon får hon vila igen när hon har ledig dag. Jag har sagt att hon får ringa om hon känner sig dålig och vill bli hämtad innan arbetsdagen är slut.

Hela morgonen har det smällts i dörrar här så man undrar om man är med i en fars. Eller om folk bara har vissa svårigheter att stänga sin dörr försiktigt. Vaktmästaren plogade här utanför också så jag trodde att asfalt och allt skulle ryka med, det lät verkligen förfärligt illa. Men det måste göras.

Det var runt sex grader kallt och väldigt halt ute. Jag såg massor av lastbilar som åkte till snötippen här utanför för att tippa snö. Måste gå och ta en bild därifrån senare idag för det börjar bli alperna där ute i år igen.


Den här bilden är tagen i början av mars förra året och jag tror INTE att det är mindre snö i år…

                                                                                                                                                       Idag står inget särskilt på agendan mer än att jag måste tvätta mitt urskitiga hår och så borde jag ta tag i jordens strykhög. En sån där hög som liksom inte försvinner trots alla förbannelser jag uttalar när jag passerar den.

Sen måste jag väl ut och handla nån middag till mamma och mig. Mamma blir ju kvar till lördag, så vi ska väl hitta på nåt mer än att sitta här hemma och glo. Tyvärr har vi inte riktigt samma intressen – mamma gillar att glo på kungligt och sport på TV, jag föredrar deckare och thrillers. I kväll är vi trots detta ense om att se andra avsnittet av Drottningoffret! Man kan ju nästan säga att den serien är en blandning av kungligt och thriller!..


De två lysande spelade huvudkaraktärerna!

                                                                                                                                                       Och så älskar hon att shoppa, medan jag ser till exempel klädshopping som ett nödvändigt ont. Men jag ska väl åka ut med henne nån dag i veckan så att hon får titta på vad det nu är hon vill se.

Dagarna går annars fort, tycker jag. Sanden i timglaset är på väg att rinna ut. Jag står fast vid min plan och följer den med delmål till dess jag når slutmålet. Det är några saker jobbmässigt som jag ska kolla upp, men det blir först när mamma har åkt. Jag känner att jag varken har ron eller koncentrationen att ringa och att sitta vid datorn när hon är här och pratar lite då och då… Några jobb har jag emellertid sökt i nyårsveckan, men sen när Anna kom dan före nyårsafton fick jag ju en sjukling dessutom att pyssla om. Fast det gjorde jag så gärna, för inte ville jag att hon skulle ligga ensam hemma och vara sjuk!

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »