Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sjukling’

Ett prisande – och tvärtom – inlägg.


 

Redan torsdag. Inte så tokigt för den som är ledig i helgen. Men där är vi inte än. Det är dags att redogöra för den Tofflianska veckans höjdpunkter (Japp) och lågvattenmärken (Nix). Och det är inte svårare än så här:

Japp

Nix

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om just det rubriken säger: saknad. Eller avsaknad av densamma.

 

shoppingmonster

Min sovpartner.

Det är måndag, som jag deklarerade tidigt i morse med dagens första inlägg. Jag klev upp strax före alarmet gick igång. Hade sovit ganska bra trots att jag sov ihop med ett morrande monster. Min fästmö är i vanliga fall varken morrande eller nåt monster, men nu är hon väldigt förkyld och låter därefter – även när hon sover. Efter tvagning och inkletning av antiinflammatorisk gel la jag mig på köksgolvet och gjorde rörelserna före frukost. Det gick hyfsat bra att köra bil till jobbet, med tanke på ryggen. Men ryggen har gjort väldigt ont av och till. Jag har försökt hitta bra arbetssställningar, men inte funnit nån som är optimal. Inte ens att stå går riktigt bra.

När jag anlände till jobbet uppstod ingen klang- och jubelmusik och ingen röd matta rullades ut. Det hade jag inte förväntat mig heller. Jag blev glad att åtminstone en av kollegorna frågade hur jag mår. En annan blev visst mest irriterad på att jag stönar av smärta då och då och föreslog framåt lunch att jag kanske skulle åka hem. Men nu när jag ändå är här jobbar jag på.

På skrivbordet låg ett kuvert vars innehåll jag blev lite besviken på. Men, men, man kan inte få allt och ytterligare en månadslön tackar jag inte nej till. Ett litet jourtillägg hade förstås inte skadat med tanke på att jag har fått förfrågningar om att jobba utanför ordinarie arbetstid, på kvällstid, helg, semester och när jag har ryggskott.

En av damerna i huset vinkade glatt åt mig och vänlige KÅ ropade att h*n tyckte det var roligt att se mig igen. Tänk att nån har märkt att man har varit borta och dessutom saknat mig! DET gjorde mig i alla fall glad!

blåtand till iPhone

Denna har jag saknat!

Nåt som jag har saknat sen jag började här är, förutom en del saker jag inte kan skriva helt öppet om, är en blåtand till tjänstemobilen. Just idag lämnar vi våra fasta telefoner och går över till en-bart mobiler på jobbet. Jag har dock bara haft mobil sen jag började här, men fasta telefonnumret är vidarekopplat till mobilen. En iPhone blir ganska snabbt varm när man pratar i den, så örat har känts smått kokande när jag har jobbtelefonerat ibland. Men med övergången idag kom ockås ett par tillbehör som jag blev glad över: dels en blåtand med liten mick, dels en laddningsdocka. Mycket saknade och användbara prylar!

Så klart att det har hänt en del i och omkring kexfabriken/besticklådan under veckan jag har varit borta. Den som är intresserad av det kan förstås läsa på företagets webbplats eller i lokal media. Jag har fixat ut tre nyheter och ett pressmeddelande idag samt fotat lite, läst inkommen e-post etc. Jobbets Twitterkonto har fått ytterligare följare den gångna veckan trots att jag var borta och ingen annan twittrade ut ett skit. Idag uppmuntrade jag ytterligare elva pers att följa, så antalet blir 1 000 jämnt. IT-teknikern har jag bestämt träff med i morgon eftermiddag strax innan jag går på möte. Han får greja bäst han vill med min dator som inte riktigt uppför sig. På fredag ser jag fram emot en spännande träff av ett annat slag. Sist den personen och jag träffades var på en 40-årsfest (inte min egen, dock).

I kväll ska jag fixa kycklingchorizo till min sjukling och fortsätta kurera min rygg med rörelser och gel. Naturligtvis glömde jag gelen hemma. En kollega på en annan avdelning rekommenderade naprapat, jag har ingen aning om vad en sån kan göra. Tycker att naprapati låter lite… läskigt… Inget jag har saknat förrän nu, kanske..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett yttepytteinlägg.

 

tussilago

Tussilago från april 2011.

Det verkar inte hända så mycket en sån här dag. Solen skiner och det är härligt vårväder ute. Jag stapplade till Tokerian för att handla soppa till middag och fika till eftermiddagen. Tussilagon färgade dikeskanterna gula. Tyvärr är jag inte så kurant ännu att jag kunde böja mig ner och fota, så håll till godo med en gammal bild uppe till vänster. (Ja, bilden ska vara till vänster när man läser den här bloggen från en dator. Från mobilen ser ju layouten inte klok ut, bara som ett tips.)

Jag har lämnat återbud till eftermiddagens/kvällens mingel. Trist, men vi stannar hemma. Man går inte till nån som fyller år i morgon och ger bort en förkylning. Fästmön ligger mest hela tiden och snorar. Jag har införskaffat nässpray till henne och magmedicin till mig själv. Sen slank det ner nybakade kanelbullar och kaloririka chokladkex i varuvagnen också. För det är ju lite synd om oss sjuklingar.

 

Freddie och Stuart

Freddie och Stuart i Vicious.

Vi har sett på näst sista avsnittet av Vicious, inspelat förra söndagen på DVD-hårddisken. Vi kan nu konstatera, efter att ha sett fem av sex avsnitt, att vi faktiskt är roligare än Freddie och Stuart när vi ikläder oss rollerna av Offret och Martyren. Dessutom skulle ingen av oss medvetet vara elak mot den andra – varken i sällskap med andra eller ensamma. Men skoja rått med varandra kan vi! Till kvällen ska jag försöka hålla mig vaken och se fyrans Annika Bengtzon-film. Anna kanske inte orkar. Vilken tur att jag bloggar om filmerna, då kan hon ju läsa om dem här!

Nä, det händer inte mycket här i New Village. Det är inte som i natt när nån i huset tyckte att det var ett bra tillfälle att spika kvart i ett på natten. Jag blev så jävla arg att jag skrek. Riktigt dåligt att spika, dåligt av mig att skrika också, men på nåt sätt ville jag protestera.

Surfar runt lite bland medierna på nätet. Aftonbladet slår på stort och skriver om en kunglig lyxbil som varit med i en våldsam krasch och smitit från polisen. Men nej. Du behöver inte läsa artikeln, den handlade om en bil som en gång, för 100 år sen, tillhörde vår kung. Den har bytt ägare ett antal gånger sen dess.

Nästa söndag, däremot, är det 40 år sen ABBA vann Eurovision Song Contest i Brighton. DN visar unika bilder ur ABBA – the photo book. Alltså, kolla in färgerna i Agnethas och Björns kök i lägenheten på Lilla Essingen…


Livet är kort. Vissa rubriker är små, men ändå… innehållsrika.

 

Read Full Post »

Ett inlägg om den svåra sjukdomen Förkylning och hur en sjukling försöker bli varm.


Jag har sagt det förut
och jag säger det igen:

Undertråden är Djävulens påfund!

Men eftersom jag är Sjuk idag och ett av symtomen är att jag fryser, bestämde jag mig för en upphettande närkamp med sagda tråd. Det vill säga, jag skulle ge mig på att laga mitt överkast, som var trasigt på två ställen, samt favoritjeansen – med hjälp av symaskinen.

När jag använder min symaskin vet jag att jag blir varm. Jag blir varm för att jag blir så arg och frustrerad.

Lagat överkast i sömmenSärskilt varm blev jag nu emellertid inte idag, men som vanligt ilsk. Och jag tror inte att min gamla syfröken Greta-Lischa Schtener skulle godkänna en sån här lagning! Kolla vecket liksom… Överkastet var nämligen ursprungligen två enkelsängsöverkast. Dessa syddes samman av en betydligt mer sykunnig hand än min på bronsåldern. Med åren har tidens tand gnagt på sömmen så att den hade spruckit. Fast nu är den lagad och sydd. Knöligt sydd. Det blev ett skitfult veck. Men det skiter jag i, för vem f*n ska upp i min säng och närskåda mitt överkast?

Lagat överkast nertillNär jag ändå var igång passade jag på att laga en kant nedtill också. Där hade tidens tand inte bara gnagt utan tuggat ett rejält hål. Tyget är alldeles mört där, söm (<= = östgötska för ordet som) en säger i Östergyllen. Det blev inte heller så särskilt snyggt, men det blev helt. Och rakt.

Lagade jeansOch eftersom symaskinen nu var framsläpad – det i sig höll på att ta livet av mig, själva släpandet, alltså – passade jag på att laga favoritjeansen. Snitsade till det hela genom att göra ett eget, intressant (!) mönster när jag sydde. Nåja, ingen ska glo mig nära i skrevet när jeansen är på, har jag tänkt. (Oh my God! Jag HÖR faktiskt Greta-Lischa vända sig i sin grav…)

TrådtrasselEfter allt jobb och slit kan jag inte påstå att jag blev särskilt mycket varmare. Däremot argare och mer frustrerad, förstås. Jag känner mig helt slut i rutan. Blotta tanken på att försöka hasa över till Tokerian för att inhandla nån form av ätbar materia som fixar till sig själv till middag känns övermäktig. Får nog vila en stund. En lååång stund. På kökssoffan. Och begrunda det svinn som man ju faktiskt får räkna med när man syr medelst maskin. Skit samma, nu har jag ett helt överkast och hela favoritjeans! Who cares, liksom?!

Konstaterande: Fyra yrken jag aldrig skulle kunna tänka mig att bli:

  1. Gynekolog
  2. Barnmorska
  3. Tandläkare
  4. Syfröken


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min tisdag.


Tisdagar brukar inte vara några dar
som folk skriver så väl om. Själv är jag oftast jättetrött på tisdagar när jag jobbar. Och skälet är väl att det är tufft att gå upp miss i nassen och sen veta att jag ska göra det ytterligare tre morgnar innan jag får två sovmorgnar… Livet är hårt, om man vill känna efter. Just nu försöker jag att inte känna efter, men jag kan ärligt säga att jag längtar till nästa vecka och den ledighet den innebär – även om jag ju har en gäst här att ta hand om.

Tecknad gubbe sover

Det är skönt att sova – på morgonen.


Vädret är verkligen skumt!
Igår vid läggdags var det nästan tio grader varmt. Nu på morgonen är det knappt fyra. Och ingen snö! Jag som bilpendlar jublar förstås. Men det klart… Lite snö till juldagarna vore ganska mysigt…

Idag på förmiddagen är jag ensam med chefen. Ska se om jag inte kan få ett samtal med honom om saker och ting. Gissningsvis har han inte tid. Han har ju varit på semester. Ytterligare en kollega är på semester den här veckan. Och så har vi fortfarande sjuklingen, som jag har hört så mycket gott om, men som jag ännu inte har träffat. Ingen vet riktigt när h*n kommer tillbaka i tjänst, mer än att det blir först efter årsskiftet. Tror att det blir bra med ytterligare en snäll människa på arbetsplatsen. Igår var ingen rolig dag, om jag säger så. Sen säger jag inte mer.

I kväll ska jag slinka in på Tokerian på hemvägen. Sen måste jag in i duschen för att tvätta håret. Efter det blir det en macka på stående fot innan jag åker och hämtar Fästmön från jobbet. Jag har erbjudit mig att skjutsa ut henne och hennes julklappar, nämligen. Eftersom de är så MÅNGA, LÅNGA och STORA (hoppas ”barnen” läser och blir nyfikna!) är det inte möjligt för Anna att ta dem på bussen. Och sen längtar jag alldeles förskräckligt efter Anna just nu.

Min tisdag är rätt fullspäckad, alltså. Strax ska jag ge mig av till jobbet där jag är till klockan 17 och sen är det kväll. Jag tycker tisdagen känns rätt OK, faktiskt. Men hur är det med din tisdag? Skriv gärna några rader och berätta vad du har för dig!

Och ja just det. Jag fick nån sorts rapport angående min bok strax före läggdags igår kväll. Ärligt talat tror jag att jag står fast vid att det blir Norstedts som får ge ut min första bok. (<= Jag är lite ironisk här, men det är min dröm, faktiskt, att få ge ut min första bok på Norstedts!) Men troligen blir det en posthum utgivning. Jag varken hinner eller orkar skriva utan kontrakt just nu.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vår lördagseftermiddag.


Det här inlägget
går mest ut på detta:

LOLstrumpa

LOL – Laugh Out Loud. En skojig strumpa på Elias fot.


På lördagseftermiddagen
skulle Elias på biokalas. Vi lämnade honom i andras händer och marscherade hem till Jerry. Denne hade nämligen köpt en träningscykel. En omonterad träningscykel. För monteringshjälp kontaktade han Ingenjör O. Jag följde med lite på köpet, för jag vet ju att Jerry kokar så gott kaffe. (Jag hade förhandskollat att det var på gång.)

Anna satte sig direkt på golvet och började skruva och pilla. Själv parkerade jag mig nära kexen.

Anna skruvar ihop cykeln o kex

Anna skruvade ihop cykeln, medan jag höll mig nära kexen.


Vad cykelns ägare hade för sig 
är lite oklart, men gott kaffe gjorde han, som utlovat, i alla fall.

 Jerry vänder baken till

Vad cykelns ägare gjorde var något oklart. Vid pilen strålar en adventsstjärna. Månntro jag ska köpa en kalender till Jerry i juklklapp? Det är ju inte advent riktigt än, liksom…


En soffan låg en sjukling
med Brorsorna Katt på magen. Vi spelade Wordfeud. Ja, Frida och jag, alltså. Brorsorna Katt var inte inblandade i spelet.

 Frida och Kattbrorsorna

Frida och Kattbrorsorna.


Som vanligt
gjorde jag ingen större nytta. I stället råkade jag förhäxa Jerrys dator så att den blev besatt av en poltergeist. Och jag petade inte ens på den, bara satt intill den…

Jerrys Poltergeistskärm

Jerrys poltergeistdator.


Efter ungefär ett par timmar
var cykeln monterad och gossen kunde äntra den och trampa sta. Ytterligare en stund senare kom vi på att Anna kanske skulle ha satt på sadeln…

 Jerry cyklar

Jerry trampade glatt. Vi förstod ganska snart att det var för att Anna hade glömt att montera sadeln.


När mörkret hade fallit
över Morgonen traskade vi via ICA Solen hem till Himlen och lagade mat – tillsammans! Jag har nu lärt mig ytterligare en rätt: tärnad kyckling i chilicrème fraiche med ris och grönsaker. Resten i bandet är ju lite mesiga när det gäller kryddor, så jag hade på fyra teskedar sambal oelek enbart på min portion. Vad gör man inte för att rensa näsgångarna?

Det finns en film som heter Ett cykeläventyr i en filmdatabas nånstans i cyberspace… Fast den får du leta upp själv!

Här kan du läsa Jerrys version!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är lite småkyligt ute, minsann. I morse visade min kökstermometer, som sitter i solen, nästan 15 grader kallt. Jag vet inte om det beror på kylan eller inte, men den här konstiga förkylningen, eller vad det nu är, vill inte riktig bryta ut. Jag har nysattacker och jag har ont i halsen, särskilt på kvällarna. En kväll hade jag feber. Men på morgnarna känner jag mig mest lite snuvig, inget märkvärdigt. Äh, gissar att jag överlever det här också. Har jag överlevt ett antal tumörer, varav den största var 13 centimeter i diameter, så…

Morgontemp 15 mars 2013
Dagens morgontemp. Den övre är förstås utetemperaturen, den nedre temperaturen i mitt kök.


Igår betalade jag min bensinräkning.
Den var ovanligt låg, vilket naturligtvis är glädjande. Jag har, av olika skäl, svårt att åka buss och måste därför ta bilen varje dag till jobbet. Det handlar om ungefär två mil, minst, per dag. Så klart det sliter på bilen, men jag lämnar in den på service en gång om året (vanligen i november). Och så snart nånting krånglar ringer jag verkstan. De är vanligen både snabba och hjälpsamma där, fast det kostar, förstås… Den 23 maj ska Clark Kent* besiktigas på eftermiddagen. Har fått en kallelse till stans privata bilprovning, vilken egentligen är densamma som alltid. Men innan dess ska ju vinterdäcken bytas till sommardäck, nånting som känns väldigt avlägset i skrivande stund… Kolla här vilka datum som gäller!

Veckans sista arbetsdag är det idag. Jag funderar på att delta i en pre-disp på institution 1 på förmiddagen. I övrigt fortsätter mitt husbygge, förstås. Igår gjorde jag en ”husesyn” på webbplatsen. Gick igenom allt, försökte få det hela logiskt och strukturerat, länkar i alfabetisk ordning etc. Min uppdragsgivare, Lille M, och jag fungerar jättebra tillsammans! Jag får bra återkoppling på det jag gör och jag får vettiga underlag som jag kan arbeta med. Vi träffas nån gång ibland när vi har mycket att avhandla, men oftast sker våra avstämningar via e-post.

Nästa arbetsvecka är det en spikning på institution 2. Efter den ska jag och prefekten ha avstämningssamtal, det där samtalet i februari som blev avbokat på grund av sjukdom. Gissningsvis blir det inte bara avstämning utan också prat om framtiden. Helst av allt vill jag ju fortsätta vara kvar här och jobba efter det jag har byggt upp och försökt implementera (införa, på svenska), men… Jag har också sökt flera jobb utanför organisationen och det är åtminstone tre som jag är väldigt intresserad av. En månads uppsägningstid har jag här, så jag skulle kunna börja nytt jobb tämligen omedelbart. Annars upphör min tidsbegränsade anställning den 1 juni.

Vad händer privat då? Tja, inte vet jag riktigt hur det blir i helgen, om Fästmön måste jobba eller inte. I såna fall åker jag ut en stund både på lördagen och söndagen och hänger lite med sjuklingen. Vi kan ju inte direkt göra nån utomhusaktivitet om han är snorig och hostig. Biltvätt går inte att göra nu när det är så här kallt och ett besök på Tropiska växthuset är inte heller så lyckat (att gå från kyla in i fuktig hetta när man är förkyld är ingen lyckad kombo). Men jag ska väl resonera lite med min kära vad som är tänkt.

Hemma hos mig blir det lite städning annars. Det gror igen så snabbt, jag fattar inte! Det måste vara Dammråttorna och Hårtomtarna som har partaj om dagarna när jag är och jobbar. I hallen tycks de lira beachvolleyboll, för där är det som en sandstrand varje dag.

Händer det nåt hos dig i helgen???


*Clark Kent = min lillebilman


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »