Jag var tidigt på jobbet idag. Trafiken flöt på bra och då går det ganska fort att köra. Mår verkligen inget vidare. Visst är det besvärligt med ond hals och hosta, men illamåendet är värst. Uppenbarligen har jag lätt att kräkas och det har väl med bråcket på matstrupen att göra. Det underlättar liksom inte i det här läget.
Mår lite illa…
Men jag pallrade mig iväg idag. Kanske har jag lite feber, men jag tror inte det. Känner mig bara allmänt risig. Ska ringa Sjukstugan om en stund och kolla av ett par saker.
Igår eftermiddag jobbade jag ju vidare med de fall som användes på institutionsdagen i förra veckan. Nu har jag gjort en sammanställning och jag har kommenterat alla fall och skickat ut. Det ska bli spännande att få svar! Ett par har redan hört av sig, trots att jag gjorde detta ganska sent igår. Då tycker man att det är angeläget och det gör mig glad!
I övrigt ska jag jaga en journalist nu på morgonen, en journalist som tydligen hittat mitt pressmeddelande men inte noterat kontaktuppgifterna till berörda forskare som fanns längst ner. Men det är OK, då kan jag lobba lite. Vidare har jag konsultat professor H, mannen jag borde ha haft som mattelärare när jag var barn, i ett annat nyhetsärende. Jag hoppas att det ordnar sig även om jag blir borta av och till nu framöver.
På förmiddagen ska jag hämta min tjänstemobil och få lite instruktioner kring den. Gissar att jag sen lär leka med den, testa kameran, lägga in kalenderuppgifter, kontakter i adressboken etc. Det ska bli spännande att se hur vi kommer överens, Ajfånen och Tofflanfånen… Men min gamla privata mobil står nu mer eller mindre vid ättestupans kant, så…
I eftermiddag ska jag till Nål- Janne. Jag gissar att det är därför hälen känns så OK just nu. Det är som om den kroppsdelen vet om att den ska få nålar i sig och då skärper den till sig. Men visst är det en liten värld när prefekten på institution 2 bor granne med Nål-Janne och är landsman med Nål-Jannes företagspartner!.
Fästmön får hem sina små gullungar i morgon, så vi ska handla lite smått till dem på Tokerian. Och så blir det kanelbullar, förstås, för idag är det ju Kanelbullens dag!
Jag älskar kanelbullar och firar gärna Kanelbullens dag! Hoppas bara att illamåendet har gått över till dess.
Så från i morgon blir jag ensam hemma. Jag har valt det själv och det beror ju på att jag inte mår bra. Det är ändå gott att veta att min kära finns där och bryr sig om mig och älskar mig ändå, mitt i all skröplighet. Jag är lyckligt lottad!
Livet är kort.