Katta-strof?

Ett inlägg om ett sjukbesök som blev lite av en katta-strof.

---

 

Anna med kattkillen Cosmos.

Jag hann precis ordna med en liten sak till konvalescenten innan jag åkte på sjukbesök. Medförandes bland annat ett rör med C-vitamin for jag till Himlen där jag avlöste mormor. Det är alltid trevligt att träffa och prata med Annas snälla mamma, men det har blivit alltför lite av den varan i sommar och i höst – av olika skäl. Jag träffar knappt Fästmön längre. Och orsakerna till det har jag ingen lust att redovisa här. Fast jag kan säga att vi fortfarande är tillsammans, nåt som retar många. Idag fick jag i alla fall träffa henne en stund och de små håriga, fyrfota busungarna och deras mamma samt konvalescenten, förstås.

Sjuklingen har piggat på sig rejält, men nog såg jag att det har tagit på krafterna. Nu är en bit över och nästa bit ska fortsätta. självklart håller jag tummarna även i fortsättningen så att det blir bra. Vi ärrade människor får peppa varandra.

Kattungarna hade växt mycket sen sist. De har fått namn – flickan heter Citrus, pojken Cosmos. Jo, jag vet att flickor inte kan ha namn som slutar på manliga -us, men det här är en modern kicka. Förresten är det inte mina katter och inte jag som bestämmer utan Anna. Jag försökte döpa dem till Toffslan och Viffslan och deras mamma till Ingela, men det slog aldrig igenom. Cosmos är större än Citrus, fast de är lika busiga båda två. De får till och med igång sin mamma Mini ibland. Ungarnad klättrar, gärna längs byxben, och de små tänderna bits ganska skönont. Jag lekte med dem idag och deras leksaksmöss. Sen blev kattungarna helt slut och la sig på soffan och somnade tvärt. Ja, de var tillfälligt utsläppta i vardagsrummet en stund idag.

Här är några bilder på busungarna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag svängde förbi Äldreboendet och släppte av min älskade innan jag åkte hem till mig. Mamma fick ett telefonsamtal och därefter tog jag en vals med snabeldraken*. My neighbours are entertaining tonight. Unga män, som inte kan prata utan att skrika till varandra och som dessutom lagar mat som luktar illa hos mig. Jag ska inte lägga nån lök på nåns lax, men koka potatis till en bit varmrökt sån firre och alltså äta ordentlig middag i afton. Lax kan också lukta illa. Den här dagen har inte blivit nån katastrof vad gäller maten – än. Jag har liksom inte ätit nåt sen frukost, som jag åt vid lunch. Att dan blev en katta-strof var bara mysigt!

Resten av min kväll tillbringar jag med mina två böcker på gång. Fast klockan 21.30 ger jag mig av till Downton Abbey, förstås.

Och så måste jag säga att jag blev väldigt glad och stolt över att bli kallad

[…] en av Sveriges större bloggare […]

av Marielunds vänner! Det känns fint nu när bloggen går mot sitt slut. En ska sluta när det är som bäst, eller hur..?

Ha en fin lördagskväll!

*snabeldraken = dammsugaren

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Opp, Amaryllis, vakna min lilla…”

Tio duktighetspoäng till den som vet vem som har skrivit låten i rubriken! Det är lite så att jag går och småsjunger den för mig själv. Dels för att egga på den faktiska Amaryllisen på köksbordet, dels för att peppa mig själv att få lite fart och ork. Men jag kan säga att det mest är en av oss som har kraft – den på köksbordet! Jisses vilken vacker blomma! Två klockor har slagit ut nu och tre är på gång.

Amaryllisen har kraft!

Jag har försökt få fart på förra säsongens Amaryllisar som jag har lyckats få att överleva. Men tyvärr, inget händer. Det beror säkert på att de blommade så mycket och så vackert då… Den ena fick jag av Fästmön och den var planterad i en glasvas, jättevackert! Den andra fick jag av Mammakusinen B och den blommade och blommade och blommade långt in på våren… (Är det nån som inte har fattat att jag älskar blommor..?)

I morse På förmiddagen fick jag mejl från jobbet, från personalavdelningen, tror jag. Det verkar som om min förlängning har gått igenom och jag har nu jobb till och med mars månad ut. Men nåt knas var det, för jag låg visst kvar i nåt system hos min förra avdelning. Denna byråkrati… Glad är jag i alla fall att ha ett jobb ett tag till. Och extra roligt ska det bli att få träffa en familjemedlem som ska vara på samma arbetsplats ett tag! Härligt att det ordnade sig! Nu börjar jag längta tillbaka till jobbet… Ska bara försöka hämta lite fler krafter så kommer jag igen! Fredagen den 11 januari är det jobbstart för min del!

Jag ska ringa min mamma och gratta på namnsdagen. Hoppas att kortet med innehåll har kommit fram! Mamma heter Svea i förstanamn, men hon kallas inte för det. Svea, det var min mormor, det! (Själv heter jag Jeannette i förstanamn, men jag är verkligen inte nån sån!)

Dagens stora händelse är att jag ska gå och få håret klippt hos bästa frisören i stan, M på Salong Frizz. Så, nu har jag avslöjat mitt tillhåll när det gäller huvet! Jag har tid klockan 17 och tänkte ta bussen ner. Efteråt blir det middag nånstans på stan med Anna.

I kväll är det lite bra på TV. Dels börjar ett nytt brittisk kriminaldrama i tre delar på SvT2, Blechley circle, dels är det andra långfilmslånga avsnittet av Fjällbackamorden på SvT1. Blechley circle handlar om fyra kvinnor som hjälper polisen att lösa brott. I det här fallet handlar det om seriemord. Fjällbackamorden har som undertitel Vänner för livet. Jag tycker att den första filmen har fått överdriven negativ kritik. Så jäkla dålig var den inte tycker jag. Då är Mari Jungstedts tyskatillsvenskadubbade filmer tusen gånger värre, riktigt pinsamma! Men som så ofta tycker jag också att böckerna är bättre än filmerna – det är sällan jag tycker tvärtom! Jag har ställt DVD:n på inspelning av både Blechley circle och Fjällbackamorden, men jag tror nog att vi är tillbaka i tid.

Det är också den andra delen av ABBA-dokumentären i kväll. Den går samtidigt som Blechley circle, men också i repris i natt, så även den spelas in. Trots att jag tyckte att den var ganska dålig. Kvällens avsnitt, det andra av två, har undertiteln Vägen till Waterloo. Vi har också tittat lite på Eighties på SvT – ja, vi sitter uppe lite för länge om nätterna – och det är roligt att se idolerna från sin egen ungdom. Åren 1980 – 81 bodde jag ju i England och såg många av dem både på TV och IRL på klubbar. Kul!

I morgon ska jag försöka köra ut oss till Förorten för ett sjukbesök samt för att Anna ska få lämna av lite grejor hemma. Kanske blir det ett besök hos Annas snälla mamma i morgon eller på fredag, det beror lite på vad som passar och hur det är med min ork. Den senare är ju inte precis konstant utan kan dimpa rejält rätt som det är. JA JAG ÄR JÄVLIGT OTÅLIG OCH VILL BLI PIGG NU!!!

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en kommentar och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Sjukbesök

Å vad de här besöken en gång om dan från Fästmön betyder mycket! Annars träffar jag ju inte nån och jag pratar bara med mamma i telefonen (förutom en gång med Mi Söster) eftersom jag fortfarande har lite svårt med andningen!

Anna hade snappat upp att jag hade sug på keso och Mariekex till nyponsoppan samt en ädelost till julafton. Tänk vad hon hör allt jag säger – och kommer ihåg… Så det hade hon handlat nere på stan samt en liten godsak. Det var ju nån på Twitter (läs: Sister) som skrev om brownies…

Å den var ljuvlig, men jag har hälften kvar!

Brownien var ljuvlig, men jag åt bara halva. Vill ju inte överdosera det söta och riskera att må illa. Gott var det i alla fall!

Efter kakan blev det stick och sen fick Anna springa till bussen som vanligt eftersom hon skulle åka och jobba. Fullastad med julklappar var hon, dessutom.

Nu ska jag försöka vila och sträcka ut mig en stund. Ryggen plågar mig och jag hittar ingen bekväm ställning att varken sitta eller ligga. Irriterande!

Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdagstrist…

Jaa, idag känns det onekligen som när man jobbade: lite torsdagstrist. Himlen är mulen och vi får hoppas att regnet håller sig borta för i kväll är det skolavslutning i Förorten förhoppningsvis utomhus. Vid regn samlas eleverna i gympa-salen – och då får inte föräldrar och närstående plats att delta 😦

Elias är skjutsad till fritids och Fästmön till jobbet. Jag har åkt hem till mig och slängt på en maskin tvätt och plockat fram lite rena kläder till kvällens begivenhet.

Eventuellt måste jag ut till Förorten igen under dan på sjuk- och medicinbesök. Det är nån som har väldigt ont och som kanske behöver hjälp att hämta medicin. Tyvärr är det inte alltid Ipren och Panodil i kombination hjälper, men de tu ska, om de intas samtidigt, agera antiinflammatoriskt.

Ipren-mannen är i alla fall rolig! Hoppas det han gör reklam för kan lindra.

                                                                                                                                                             I morse var jag, Anna och Elias jättetrötta, men Frida såg helt pigg och glad ut. Gissar att man ser fram emot sommarlov och ledighet när man är 15 år. Elias blir kvar på fritids om dagarna ett par veckor till, men sen får även han sommarlov. Anna ska jobba på sitt vikariat i sommar och går inte på semester förrän i slutet av juli. Och jag, jag lever ju fortfarande i nån sorts limbo och är ledig hela tiden. Fast njuta av det kan jag ju inte.

Känner mig redan frukosthungrig, så jag ska ta och duka fram nåt ätbart och slänga en bläng på dagens lokalblaska. Sen väntar dusch och hårtvätt och eventuellt sjukvårdsutryckning.

Read Full Post »