Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sjukanmäla’

Konflikter med chefen eller jobbarkompisarna och att stå inför en extra stressig arbetsdag – det är några av de allt mer vanliga orsakerna till att man sjukskriver sig för kort tid. Forskare vid Karolinska Institutet och Uppsala universitet har gjort en studie som nu publiceras.


Konflikter på jobbet är en vanlig orsak till korta sjukskrivningar.

                                                                                                                                                           Att negativa psykosociala faktorer på jobbet kan orsaka att man inte mår bra har väl länge varit känt – även om man inte agerar på det på många arbetsplatser utan bara låter saker bero. Men det unika med den här undersökningen är att den faktiskt visar att dessa faktorer orsakar att man sjukskriver sig fast man egentligen inte är jättesjuk. Tidigare har det ju varit vanligare att folk går till jobbet trots att de är sjuka. Detta har troligen med sjukskrivningsregler och karensdagar att göra, men också för att det helt enkelt kan vara svårt att vara borta från jobbet i några dagar. Arbetsuppgifterna blir inte gjorda och chef och uppdragsgivare blir irriterade. Eller så går det inte att få tag i nån vikarie.

I den nya studien har 400 personer på sex arbetsplatser inom vården, industrin och tjänstesektorn deltagit. Dessa har sjukanmält sig en eller flera gångar. Vanligt är att man anger lättare sjukdomar vid kort sjukfrånvaro, men man uppger nästan aldrig stress eller trötthet som orsak. Detta trots att stress i många fall verkar vara en bidragande orsak, enlöigt forskarna.

Problem med chefen och jobbarkompisarna är ännu starkare kopplat till sjukanmälningar. Det är ungefär fyra gånger så vanligt vid en kort sjukfrånvaro.

Alarmerande forskning, tycker jag, men inte så förvånande… Personligen skulle jag aldrig låta konflikter påverka mig så att jag inte går och jobbar. Jag har jobbat alldeles för länge och har mött alla sorters chefer och kollegor. Och på jobbet är jag för att jobba, inte för att vara social. 


Jag kan ge mig själv en blomma nu när jag har lite ont i magen.

                                                                                                                                                  Men visst har jag funderat lite och tittat tillbaka på mitt eget arbetsliv och mina egna före detta chefer. Särskilt vanliga chefer som jag har haft är de chefer som inte är speciellt trevliga om man råkar bli så sjuk att man måste vara hemma. Eller som en chef jag hade. År ett skickade h*n blommor till mig efter en operation som gjorde att jag var sjukskriven i sex veckor. År två fick jag ryggskott och var sjukskriven lika lång tid som efter operationen året innan. Jag fick inte ens ett telefonsamtal under de sex veckorna. Men jag gråter inte längre för det, det har bara gjort mig starkare.

Read Full Post »

Idag blev det en liten sovmorgon. Elias var nämligen extremt hängig igår eftermiddag och kväll och när Fästmön tog tempen visade sig att den var 38,5… Så nån skola blev det inte för Elias idag. Mamma, däremot, måste ju upp och ringa och sjukanmäla och jag har planerat att göra en del insatser i mitt eget hem innan eftermiddagen ÄNTLIGEN för med sig nånting ROLIGT!

När jag klev in luktade det bajsblöja här och det var ju mindre trevligt, men sånt man får finna sig i.  Fast man har rätt att klaga på sin egen blogg. Inte för att det hjälper att klaga och älta – det förändrar ju inget – men det är ett sätt för mig att få skiten (!) ur mitt system. Så nu försöker jag bli av med denna bajsblöja som emellertid har färgat dagen – se bloggens bak(!)grundsfärg!


Kloppan har helt rätt när hon säger att jag har fastnat i kiss- och bajsstadiet! Se här, inläggets illustration.

                                                                                                                                                  Lillemans feber med tillhörande snorighet och hosta, hörde vi sen, innebär att det kanske bara är jag som åker in till stan och träffar Birgitta innan hon föreläser. Jag avskyr verkligen att vistas på stan, men jag får se det som en utmaning. Och klockan 15 lär jag ju inte träffa på så många före detta kollegor som försöker smita undan från att hälsa på mig, ger mig Onda Ögat, flinar generat när de ser mig och så vidare. Vad har jag gjort dem, liksom? Det borde ju vara tvärtom! (Fast jag skulle aldrig flina generat och försöka smita från att hälsa är Omoget Beteende, sånt som till exempel Pruttkorvarna ägnar sig åt.) Samtidigt har jag förstått att klockan 15 är normal tid för majoriteten att sluta arbeta på min före detta arbetsplats. Kan inte hjälpa att jag känner att det väl är liiite att tänja på flexramarna. Men sånt var ju inget man pratade om högt, för gjorde man det då fick man som jag, en kniv i ryggen. (Själv arbetade jag mellan cirka klockan sju och 16. Att påstå att jag vägrade jobba kväll – som ju INTE var nån ordinarie arbetstid, kväll alltså – var bara ett dumt uttalande från en som lyste med sin frånvaro allt som oftast medan jag själv vanligen jobbade MER än de åtta timmar som utgjorde min arbetsdag.)

Rutiner… Att skapa och upprätthålla rutiner har varit viktigt för mig. När tillvaron rasade samman för ett par år sen var det just rutinerna som höll mig uppe. Och är fortfarande! Med viss modifikation. Jag kan nämligen numera tillåta mig att se ett TV-program eller läsa eller göra nånting annat klockan 22. Det kunde jag inte då, för då var jag död för världen av trötthet. Så till viss del kan man säga att jag har fått en del av mitt liv tillbaka. Det jag har förlorat är emellertid aaaningen mer…

Rutiner i all ära, men nu har tristess och apati börjat smyga sig in. Detta efter förra veckans lättnad och glädje är naturligtvis ett bakslag, men jag inser att man behöver mindre roliga dar för att uppskatta de roliga.

Men nu har det blivit hög tid att sparka på några rutiner och få nånting gjort här! Tanken var INTE att jag skulle sitta framför datorn…

Read Full Post »

Dags för veckans höjning (Mys) respektive sänkning (Nys). Inte särskilt svårt den här gången heller!

Mys

  • S (som gör fynd på antikvariat, gynnar Posten och tänker på mig och min läshunger!)
  • Fru Hatt (som är så snäll och omtänksam och tänker på andra – och som själv råkar ut för en massa eländen, nu sist bland annat tandvärk…)
  • Älskade Fästmön (som jobbar extra för att kompensera sjukveckan hon hade i september…)
  • Annika på Lady Hamilton (som fixar så vi får en mysig helg i november!)
  • Att slippa sjukanmäla sig när man är sjuk (ingen bryr sig)

                                                                                                                                                           Nys

  • Höstrugg (som förkylningar, blåst och kyla)
  • Grönlunds trafikskola (som nästan haft ihjäl mig två gånger den senaste veckan)
  • Lingonvecka (det ska man inte ha när man är en tant på 48 och ett halvt, snart)
  • Gamla spöken (som inte borde söka sig till det förflutna igen)
  • Nyare spöken (dra dit pepparn växer!)

Read Full Post »

Ja, nåt bättre beskrivande ord av hur jag känner mig just nu än rubriken på det här inlägget finns inte! Höstruggig… Känner mig PRECIS så. Ute är det grått och blåsigt. Gårdagens magproblem fick sin förklaring idag – det var dags för lingonvecka. Och DET är nåt jag tycks förtränga varje månad. När jag låg på sjukhus sist slapp jag skiten, men sen kom lingonen nån vecka eller så efter att jag kommit hem. Nu är det fyra veckor sen. Jag fick ett brev från en av doktorerna härom veckan, för resten, där det bland annat stod att jag hade ett e-recpt att hämta ut. Men sen jag tänker INTE proppa i mig en massa hormoner, inte när jag är 48 bast och det enda jag vill slippa är… lingonveckorna. Och så länge jag äter hormoner återkommer lingonveckorna.


Lingonveckorna är nåt jag vill slippa.

                                                                                                                                                            Idag känns magen ändå rätt OK, men det är som om magsåren jävlas extra mycket inför detta månatliga gissel. I stället känns det tydligt och klart att jag har en förkylning på gång. Alltid ska det var något… Men, men, en förkylning kan jag ta så här på hösten, de flesta går ju omkring och snorar och hostar. Fördelen för mig är att jag ju slipper sjukanmäla mig nånstans. Ingen bryr sig.

Eftersom jag känner mig ruggig och lite hängig ska jag nog försöka ta det lite lugnt idag. Jag städade ju klart igår kväll, så jag har inte det att tänka på. Sen försökte jag lösa mitt Twitter-problem, men kom ingen vart. Det går alltså inte att sms:a in meddelanden till Twitter längre, inte från min mobil. Men jag har ju inte en sån där androgyn android eller nåt åt de hållen utan jag skickar upp ett vanligt sms. Det har funkat sen starten – men i torsdags var sista dan jag lyckades få in nåt. Det går att skriva in meddelanden via datorn, men vitsen är ju lite att man ska kunna messa kommentarer etc när man är ute och rör på sig. Tycker jag i alla fall. Nu läste jag mig till att den som är kund hos 3 kan messa, men tydligen inga andra andra (om man då inte har en FIN NY mobil med Twitter som app). Och eftersom mitt sista meddelande kom in den 30 september har jag gissat att man inte har slutit avtal med några andra svenska telebolag än 3. Snällt, då… Här sitter jag med en tejpad jävla mobil och är kund hos Telia


En sån här mobil har jag, med skitbra kamera, men mobilen är tejpad lite här och var. En annan nackdel är tydligen att jag är mobilkund hos Telia…

                                                                                                                                                            Nä, som sagt, idag är det nog bäst att trollet Tofflan håller sig inne. Hon verkar inte bara vara ruggig och risig utan allmänt grinig. Bara det att hon MÅSTE ge sig ut för att handla TILLBEHÖR till lingonveckan samt lite annat. Nu är ju frågan om jag ska promenera över till Tokerian eller ta bilen till ICA Heidan. Båda alternativen är nämligen förenade med LIVSFARA – och det som utgör LIVSFARAN är lastbilar från Grönlunds trafikskola… Härom dan när jag var över till Tokerian höll jag på att bli NERMEJAD av en lastbil från den nämnda trafikskolan – PÅ ÖVERGÅNGSSTÄLLET! Av nån anledning fick jag för mig att det inte var en elev bakom ratten – dessa brukar nämligen VERKLIGEN stanna där de ska stanna, vid övergångsställen… Och härom morgonen, på väg hem efter att ha skjutsat Anna till jobbet, kom en Grönlunds-lastbil och nästan körde in i mig och min bil i en rondell. Eftersom jag ju redan var inne i rondellen skulle lastbilen, enligt gällande trafikregler, lämna mig företräde. Det gjordes icke. Men det blev trots allt ingen smäll även om det var väldigt nära… Så jag undrade igen om trafikskolan ifråga

  1. enbart har livsfarliga elever just nu?
  2. är skitdåliga på att lära ut?
  3. har lejda mördare som anställda???

Nej, nu ska den här surkärringen gå och dra nån gammal tidning över sig, förslagsvis dagens lokalblaska. Sen blir det bäddning och vattning av krukväxter innan jag planerar Den Sista Färden. Till affären, typ…

Read Full Post »