Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘självsprickor’

Ett gnälligt inlägg.


Usch! Vintern är kvar.
I morse var det nästan sju grader kallt när jag klev ur sängen. Inte mår jag riktigt på topp heller. En kollega till mig var hemma igår och jättesjuk, men h*n kan liksom inte ha smittat mig med just den åkomman eftersom vi inte sågs sen i fredags. Eller? Nåja, jag är inte tillräckligt risig för att vara hemma. Blir det värre åker jag helt klart hem, i alla fall.

grill

Min granne är optimistisk och tror på grillväder.

Det hjälper inte att solen skiner när det är skitkallt. Jag vill bara ha sol, inte skitkallt. Det var nästan så att jag knäppte på pälskragen på skinnjackan i morse igen. Men jag är optimistisk och väntar en snar ankomst av våren. En av mina grannar är visst också det, eftersom h*n har haft grillen framme på grässnömattan i en och en halv vecka snart.

Kylan gör att jag har fullt av självsprickor på händerna, främst på fingrarna. Det gör jämrans ont och inte hjälper det att jag smörjer och smörjer och smörjer. Sist hade jag en dust med doktorn om vilken salva jag skulle få. Doktorn vann, mina händer förlorade. Så mycket lyssnar somliga på sina patienter…

Idag hoppas jag på ett nytt samtal som kan skingra dimmorna framöver. Men hoppas och hoppas… I ärlighetens namn är jag ganska luttrad och förstår att det är lättare att utnyttja människor än att ge dem möjligheter att växa och göra storverk. Och blir det inte till min belåtenhet, samtalet, är mitt resande snart slut. Jag lovar.


Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag och då är det dags för en sammanfattning av veckans höjder (Hjärtor) respektive dalar (Fjärtor). Det är inte svårare än så här:

Hjärtor

  • Jobbet (som är så otroligt stimulerande just nu att jag nästan bara vill… jobba…)
  • Ett socialt liv (det håller jag på att [åter]skapa!)
  • Fästmön (som är och har det största Hjärtat av alla!)
  • Annika Östberg (ett möte…)
  • Dialekter (är roliga ju!)


Fjärtor

Read Full Post »

Äntligen är det lite mildare väder! I morse var det bara ungefär tre minusgrader. Fast å andra sidan snöar det. Inte så mycket, men några små flingor har singlat genom luften och det har nog snöat mer i natt. Den här vintern har verkligen varit konstig! Först var den bara mörk och snöfri och full av oro, för min del. Nyårsafton slog till och blev skitkall. Sen blev det varmare ett tag igen innan vintern kom på riktigt. Varje morgon ser jag nu hur det ljusnar allt mer. Vågar jag tro på en ljus framtid?


Ett vinterdopp kanske?


Nää, nån vintermäniska är jag inte!
Men jag förvånas över – ta i trä! – att jag inte har blivit sjuk den här säsongen. Inte nånting, nästan, förutom magsjukan som den lilla överdoseringen av C-vitamin brus. Då trodde jag ju att jag skulle bli förkyld – men inte! Den enda riktiga krämpa jag har haft i vinter är självsprickor vid tummarna. De vill inte riktigt läka på grund av kylan och ändå smörjer jag händer och fingrar noga och flera gånger varje dag.

Så här ond såg högertummen ut för ett par veckor sen.


Idag är det
Alla Hjärtans Dag och jag tänker mig ut till min Fästmö i kväll. Var och en får tycka vad den vill om den här dan, men jag råkar älska nån och vill uppmärksamma det lite extra just idag. Helst av allt hade jag bjudit ut min kära, men det får bli vid ett annat tillfälle, jag tror inte att ”barnen” skulle uppskatta att gå på romantisk middag med oss. I stället tänker jag åka ut och dela ut några pussar och vara med familjen ett par timmar innan jag måste hem och sova.

Den Mest Älskade. Bilden är från i somras. 


Anledningen till att jag måste hem och sova i tid
är att jag ska ha avstämningsmöte med prefekten i morgon förmiddag. Det var han som anställde mig och nu vill han veta hur långt jag har kommit. Jag är nervös, men laddad och nöjd med det jag har åstadkommit hittills, på knappa två veckor. Idag blir det till exempel en intervju innan vi har institutionsinformation då bland annat jag ska presentera mig. I eftermiddag får jag besök av en Mats som vill prata elektroniska informationstavlor med mig. Det är så roligt och det känns fortfarande ovant och stort att nån efterfrågar mina tjänster och mina kunskaper. Det var inte så väldigt länge sen jag var en utstött, bortstött och tärande – i mina egna ögon. Tro inte för en sekund att jag har glömt det! Tro inte att jag inte vet vad du som inte har jobb går igenom – jag har varit i alla känsomässiga faser: hopp, förtvivlan, apati, suicidalfunderingar, nytt hopp, jävlar anamma, förtvivlan igen…

I helgen frågade Anna mig vad jag vill gör på min födelsedag. Ja, det råkar ju vara så att jag fyller halvsekel i vår. Jag skulle så gärna vilja ordna en fest för alla som har funnits här för mig på olika sätt under de här senaste tre åren, men tyvärr tillåter inte ekonomin det. Och faktum är att min framtid inte på nåt sätt är ”säkrad”. Jag står utan försörjning igen den 1 maj. Mamma tycker att jag ska fira högtidsdan i Metropolen Byhålan, men det tycker inte jag. Troligtvis försöker jag ordna så att Anna och jag kan åka bort några dar inom Sveriges gränser och njuta av varandra och kansek nån hotellfrukost, eller så. Vi får se.

Sist, men definitivt inte minst…

Ett stort GRATTIS till min vän Bibbi som fyller år idag!

Jag har inte glömt bort dig och jag har inte glömt bort mina löften om att försöka få till samarbete. Jag jobbar på det!!!

Nu blev du allt förvånad, Bibbi! 

Read Full Post »