Någon sorts frid

Ett inlägg om en bok.

---

 

I bokpaketet från FEM i februari låg en bok av författarsystrarna Grebe–Träff. Boken ingår i en serie och eftersom jag tyckte att den var så bra ville jag försöka få tag i övriga tre böcker i serien. I april hittade jag den första boken, Någon sorts frid, för en tia på Röda korset. Den läste jag ut i natt!

Psykologerna Siri och Aina har mottagning tillsammans med Sven. Även om Siri behandlar patienter som mår psykiskt dåligt, har hon själv en smärta inom sig – hennes man drunknade. Hon börjar känna sig förföljd och när en av hennes patienter hittas död i vattnet utanför hennes hus blir det allvar. Det finns ett självmordsbrev av vilket det framgår att Siri är skuld till det hela. Snart konstaterar emellertid polisen att patienten har blivit mördad. Och det är Siri som är måltavlan.

Det här är en deckare som lutar mer åt psykologiska thriller hållet. Ganska snart byggs en otäck stämning upp och som läsare börjar man faktiskt se sig över axeln. På vissa ställen märks det att boken har två författare och det glappar mellan övergångarna. Efter att ha läst en senare bok i serien vet jag att detta troligen är en debutantmiss. Boken är otroligt spännande och upplösningen är fylld av krossade tänder, yxor och spyor – läskigt så det förslår!

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

The honourable woman

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Igår, tisdag, startade en ny brittisk thrillerserie på SvT1. Under totalt åtta avsnitt får vi följa Nessa Stein och hennes bror Ephra i The honourable woman. De inledande scenerna är mycket starka – Nessas och Ephras far mördas vid deras middagsbord på en restaurang. Blodet stänker och jag kan inte låta bli att undra om det här bara lär bli ytterligare ett enda frosseri i våld…

The honurable woman herself Nessa Stein spelas av duktiga Maggie Gyllenhaal. (Bilden är lånad från SvT Plays webbplats.)

Nästan 30 år passerar. Nessa, nyligen adlad, driver sin fars företag vidare. Inriktningen är kommunikation mellan Israel och Palestina och för detta bygger man fiber i tre etapper. I detta första avsnitt tillkännager Nessa vem som får uppdraget att bygga den tredje och sista delen. Företagaren som får jobbet är emellertid inte på plats. I stället hänger han i sin flaggstång. Allt pekar på självmord, men varför har då bara det efterlämnade självmordsbrevet den dödes fingeravtryck och inte kuvertet det ligger i? Katastrofen är ett faktum när ett barn kidnappas under konserten på kvällen. Nessa själv jagar kidnapparen och är på vippen att stryka med.

Den här serien får en rafflande start och jag dras snabbt in i handlingen. Det är spännande, det är politiskt och ja… det är ganska mycket blod och våld. Men det är bra. Jag tänker definitivt se de sju kommande avsnitten!

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Arne Dahl: De största vatten – TV-serien

Söndagskväll och dags för Arne Dahl igen. Igår visades första delen av två med titeln Arne Dahl: De största vatten. Jag bänkade mig i bäste fåtöljen och klarade nästan av att sitta där under hela programmet, en och en halv timma. Sista halvtimman såg jag via sovrums-TV:n.

Kerstin Holm blir lite personligt involverad.

I denna Arne Dahl blir en av poliserna, Kerstin Holm, personligt involverad. Skälet är att hennes ex-pojkvän, också han polis, utreds efter en dödsskjutning som kan ha haft rasistiska motiv. Efter förhöret försvinner Kerstins ex och hon börjar få märkliga meddelanden från honom. Samtidigt hittar en inbrottstjuv ett lik i våningen där han gör ett inbrott. Vid liket finns ett självmordsbrev som leder polisen till en myr där denne seriemördare avslöjar var offren finns.

Jorå, jag tycker att även denna Arne Dahl-miniserie är bättre än den första. Den börjar inte lika dramatiskt som den andra, men den känns mer spännande. Den enda som drar ner det hela just nu är Magnus Samuelsson. Han kan inte skådespela! Det är pinsamt. Snälla, ta bort!

I övrigt, högt Toffel-betyg, herr Samuelsson till trots. 

Livet är kort.

Read Full Post »