Spill och gott

Inte heller den här dan lär gå till världshistorien som en av mina bättre. Större delen av den har gått åt till mejlväxling och telefonkontakter med tre (3) olika IT-tekniker om det problem jag har med vårt intranät – ett problem som det visade sig att jag inte var ensam om! Vid halvfyratiden var startsidorna i alla fall synliga, men var alla undersidor var nån annanstans är fortfarande en gåta… Är det inte det ena så är det det andra. Bara att säga: To be continued!..

Idag var jag arg och svor på jobbet – fyra (4) gånger hörbart, xxx gånger för mig själv.

I morse fick jag/åtog jag mig ett litet uppdrag att muntligen informera om ett evenemang som ska hållas i huset nästa vecka. Eftersom detta evenemang kan vara matnyttigt med tanke på framtiden var det ganska angeläget att redan nu kort berätta om det. Eftersom min två institutioners intranätsidor inte fungerar som de ska och inte heller den intranätsida för Huset som jag började bygga i torsdags (hört detta förut?), bad jag att få några minuter på förmiddagens stormöte på institution 1. Typ fem minuter innan mötet öppnade (jag var nummer två som skulle prata) lyckades jag hälla cappuccino över min front – både upptill och nedtill. Snyggt jobbat – NOT! Eftersom det såg ut som om jag hade kissat på mig fick jag förbli sittande när jag höll min lilla dragning på engelska.

Cappuccino ska man helst ha i muggen och inte på kläderna.

Direkt på stormötet följde ett annat möte på mitt kontor. Det var ett kort och effektivt arbetsmöte och jag tror att vi två som möttes var nöjda och glada med det mötet gav. SEN rusade jag ut på toaletten för att försöka få bort fläckarna.

Dagens lunch intog jag solokvist på Syltan. Det blev tandoorikyckling med ris och yoghurt. Under eftermiddagen fortsatte mejlerierna och samtalen med teknikerna. I ren ilska och frustration sprang jag – och DET är kors i taket, för Tofflan springer aldrig, hon hasar! – runt i huset och affischerade. Måste ju göra nån nytta. Och så fick jag förstås mejla mina kollegor och informera om att vårt intranät inte fungerar som det ska – i stället för att berätta om de nyheter kring de tre webbplatserna som jag hade tänkt informera om. MÄRKS DET ATT JAG ÄR SUR???

Tjugo minuter över 16 lämnade jag byggnaden och åkte till Stormarknaden. Stegade där in till Synoptik. Efter en stunds resonemang bokade jag en tid. Jag ska dit en lördag framöver och då kolla synen för både linser (som jag har större delen av dan) och brillor (som jag har mellan badrummet och sängen). Vi diskuterade tre tänkbara scenarion eftersom jag har de synproblem jag har. Just nu känns det väldigt olustigt eftersom jag är en sån utpräglad linsmänniska. Kanske skulle jag överväga laserkirurgi…

En tur in på Systembolaget gav en platta starköl till förrådet samt fyra flaskor rödvin – en billig, en medelpris och två Amarone (dyra) – till vinskåpet. Inne på Kvantum köpte jag bland annat tre goda ostar som skulle passa synnerligen bra till Amaronevinerna. Efter allt spill idag – av såväl cappuccino som tid – tyckte jag att jag kunde unna mig detta.

Vinerna, billagast från vänster: Copertino Rosso (69 kr), Velletri Riserva (89 kr), Capitel de’Roari Amarone (185 kr) samt Fomini Veneti Amarone (189 kr). Ostarna, översta raden från vänster: Cambozola vitlök och Skärvångens blå-ädel; längst fram Gorgonzola Mauri.

Veckans TV-tidning åkte med hem också och den ska gås igenom nu samt DVD:n ställas för eventuella inspelningar. I kväll ska jag bänka mig framför Veckans brott, för det ryktas att Leffe ska öppna kuvertet som ger oss hans lösning på ko-mysteriet!!!

Har du spillt nåt idag??? Skriv gärna några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Hemsk natt

Det jag skrev i förra inlägget om att sova en hel natt stämde minsann inte den gångna natten. Den var hemsk! Jag har fått ont i hjärttrakten, det hugger och musklerna är nästan spastiska. Jag kan inte dra ordentliga andetag, vilket förstås försvårar syresättningen ännu mer. Detta gör att det är otroligt svårt att hitta en ställning – både sittande och liggande – där det inte gör fasansfullt ont, helt enkelt. Lite sjukt i det hela är att bekvämaste ställningen hittar jag i… skrivbordsstolen…

Här hittar jag bekvämaste ställningen.

Älsklingsfåtöljen kan jag inte sitta i alls. Igår när jag glodde på Morden i Sandhamn: Säsong två låg jag på höger sida i min stenhårda, låga soffa. Hur jag kom upp därifrån är en gåta…

Igår kväll fick jag telefonsamtal från min kära Sister, fru Hatt. Tyvärr har jag lite svårt att prata i telefonen, det har med andningen att göra. Men det var gott att höra hennes röst och att hon bryr sig.

Jag har fått en massa mejl från jobbet, från olika snälla människor och igår fick jag sms från M. De planerar att ställa samman ”en jourlista” till mig med folk jag kan ringa till om jag behöver hjälp att till exempel handla eller bli skjutsad nånstans. En del människor är bara för snälla, eller hur?! Jag förvarnade lite om söndag när jag ska försöka köra mig själv till sjukhuset för att ta bort stygnen. Ifall det inte går får jag ringa M! Det känns tryggt att veta. Jag får ju inte köra bil än och förresten orkar jag inte ge mig ut alls i skrivande stund. Så snart jag gör nånting börjar jag kallsvettas och vill bara sätta mig ner.

Vaktis har spolat tennisbanan till skridskobana igår och idag. Det kanske blir nåt kul att titta på för sjuklingen när stora och små halkar runt medan hon själv är väldigt orörlig. Jag avskyr verkligen att inte orka, att inte kunna röra mig som jag ska. Det är nog det mest plågsamma.

Vad gör du en torsdag som denna??? Skriv några rader till sjuklingen så blir hon glad!

Livet är kort.

Read Full Post »