Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, TV, Vänner, tagged antikkunnig, Antikrundan, app, arbete, arbetsgivare, åka hem, bästefåtöljen, betala för mycket, blå lunch, blåbär, bry sig, dator, diska, driftig, E4, eldklot, ensam, förlust, foto, frågor, fredag, fruktansvärd olycka, gamla E4:an, glasstårta, grädde, ha på sig, halvgalen, hastighet, hålla kontakt, hånskratta, hårt arbetande, himmel, hjälpmedel, hjortronsylt, ilsken, jajamens, kexfabrik, kolla in, kvällsmat, lagen om alltings jävlighet, ledsam, Lilla My, må illa, mejl, misstänka, mobiltelefoni, omdöme, omkörningsförbud, parkeringsdäck, positiv utveckling, prata, rak, rättskaffens, resultat, samåka, söt, sista arbetsdag, sisu, skita sig, skithungrig, smal, sociala medier, sol, träning, trött, utrett, vänkrets, värdera, värderingsman, våffla, vemodig on 06 mars 2014|
6 Comments »
Ett inlägg om en ganska halvgalen dag.
Marsmorgon med ett eldklot på himlen.
Ett sammantaget omdöme om den här dagen är att den har varit halvgalen. Härligt nog höll sig solen framme. Jag fick se den tidigt i morse, en stund mitt på dan och så när jag skulle åka hem. Stor, var den. Rund. Som ett eldklot. Naturligtvis ville jag stanna och fota, men man kan liksom inte göra det mitt på E4:an. Det fick bli en bild från parkeringsdäcket intill kexfabriken i stället.
Himlen var blå hela dan! I cirkeln, ett plan.
I morse samåkte vi eftersom Fästmön började klockan sju. Det var skönt att komma tidigt till jobbet, för jag hade fått ett par frågor igår kväll som jag ville besvara så snart jag kunde.
Lilla My, med ett ton sisu, har lämnat min arbetsgivare idag. Vilken förlust – för arbetsgivaren!
Och så plötsligt var det lunch. Det blev en sista sådan med M, tyvärr, eftersom det var M:s sista arbetsdag här. Så skils våra vägar. Jag hoppas förstås att vi kan fortsätta hålla kontakt på nåt sätt. Jag menar, datorer, mejl, sociala medier, mobiler finns ju, för att nämna några hjälpmedel. Samtidigt misstänker jag att våra liv går så mycket isär att vi nog inte lär varken ses eller höras. Det är vemodigt och ledsamt, för M är en person som jag gärna skulle vilja behålla i min vänkrets. En rättskaffens, hårt arbetande, driftig, rak Lilla My med ett ton av sisu är M!
Resten av dan är inte så mycket att orda om. Det var möte och jobb och en bit glasstårta med blåbär i all hast. Och så skiter sig saker och ting just när jag ska åka hem! Lagen om alltings jävlighet, oder was? Det värsta var nog emellertid en fruktansvärd olycka på E4:an. I det sammanhanget var det verkligen inte värst för mig! Men det klart. Jag fick ta gamla E4:an hem. Den vägen är inte bara längre, den är smalare, hastigheten ligger på 70 eller 80 och stora delar av vägen är det omkörningsförbud.
Våffla med grädde och hjortronsylt
Jag var sen hem. Och skithungrig. Möttes av en smått ilsken Anna som hade fått betala för mycket. För att lösa detta gav vi oss iväg nästan omgående så att det blev utrett. Runt halv åtta kunde vi bänka oss och äta kvällsmat – våfflor med grädde och hjortronsylt. Jag åt så jag mådde illa. Hur många våfflor jag åt? Tja, kanske… fem, sex… eller åtta, nio… Ja, du fattar kanske hur jag mår..?
Jag har blivit antikkunnig!
Anna var söt och diskade. Själv slog jag mig ner i bästefåtöljen för att avnjuta veckans höjdpunkt: Antikrundan. Då får ingen störa mig och jag kör igång appen och värderar. Hej vilt. Men nu börjar min träning ge lite resultat. I stället för att kolla in vad folk har på sig och hur de pratar och att hånskratta åt dem när de säger att de inte bryr sig om vad deras medhavda pryl är värd har jag börjat lyssna på värderingsmännen. Och se! Dagens diplom visar en positiv utveckling: jag fick omdömet Antikkunnig.
Jajamens!
som Bosse J brukade säga.
Nu är jag lite, jävla trött och ska umgås med Anna de sista timmarna vi är ensamma. I morgon är det fredag, hörru!
Livet är kort.
0.000000
0.000000
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 