Dvala

Ett mörkt inlägg.

---

 

Dvala…

Jag har levt i nån sorts dvala idag. Inte orkat vara uppe mer än en kvart åt gången. Mitt dvalliv är märkligt. Jag ligger i sängen, har TV:n på lite svagt. Föreställer mig hur människorna i rutan ser ut efter deras röster, typ ”hon måste ha stor näsa”, ”han är storvuxen”, ”han har ett talfel”. Just det senare får mig att tänka på en av mina före detta chefer, S. S deklarerade vid ett tillfälle att kriteriet för att få bli programledare eller nyhetsuppläsare i TV är att man har ett talfel. Elakt, men jag börjar tro att det är sant.

Är det natt eller dag? Jag hör att regnet vräker ner och att vaktmästaren kör sin traktor fram och tillbaka här utanför. Sandar han fast det regnar? Mina sinnen måtte spela mig spratt. Utryckningsfordon tutar. Först ett, sen ytterligare ett. Vad händer? Är jag inblandad? Jag vänder mig på sidan och slumrar en stund.

Pupill påverkad av medicinen.

Mitt huvud känns som om det ska sprängas. Jag går upp, tar mediciner av olika slag. En kvart under morgontimmarna lyckas jag fylla i en tvåveckorsrapport och skicka in. Plikttrogen in i döden. Jag mår illa. Kryper tillbaka ner under täcket. Världen snurrar. Det är mörkt. Det är ljust. Var är mina glasögon?

Då och då ger min mobil ifrån sig små surr. Jag vill, men orkar inte titta genast. Sen glömmer jag bort. Kanske orkar jag göra det jag ska. Borde göra. Senare. Just nu är det så skönt att sjunka in i dvalan.

Jag vaknar till av dubbleringar. Dubbleringar hos TV-rösterna, såväl manliga som kvinnliga. De säger:

• supersuper
• väldigtväldigt
• litelite

Förstärker de sina budskap på detta vis, tror de? Ekoeffekten studsar i min tomma hjärna. Och när jag ändå vaknar till lite undrar jag om jag inte luktar lite illa. Men jag duschade ju igår. Eller? Tänderna… borstade jag väl… i natt? Flyter bort. Kroppen orkar inte ta tag i hjärnans utkastade… trådar…

Sen drömmer jag en stund. En mardröm, förstås. Eller en sanndröm? Nån har gjort ett flödesschema av hur jag hänger ihop med andra. Nån kartlägger mitt liv, tar det i besittning. Skickar mig – i utbyte – underlig musik, konstiga budskap och bilder på katter. När jag vaknar ser jag en fet spindel. Men det är inte verkligheten. Verkligheten är Amaryllisen från L, blomman på väg att slå ut i mitt mörklagda kök.

Amaryllisen från L.

Och nej. Jag tänker inte ta den medicinen med morfin i igen. Men jag har fått i mig lite makaroner. Det här inlägget har tagit hela dan att få till. Jag har inte orkat roa dig som jag brukar.

Tack till alla fyra som har frågat mig hur jag mår idag!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Förmiddagstur bland bladen

Ett inlägg i vilket Tofflan surfar runt i media – det nya sättet att läsa morgontidning.

Nej, nån morgontidning har jag ju inte längre. Det blir en surfrunda i media i stället, vilket är nog så gott. Det finns nämligen fortfarande många nättidningar som är bra och visar gratisnyheter. Uppsalanyheter.se är till exempel en gratis sån. Rekommenderas!

Nytt lopp på nationaldagen. (Vad är Stockholm Marathon, liksom..?) Springeling!  Ja det är vad som försiggår här i Uppsala. Nyligen var det Blodomloppet. På nationaldagen är det dags för nästa spring, nämligen Ekebyloppet, som det är premiär för. Både barn och vuxna deltar och de skenar tio eller fem kilometer eller en barnbana. Starten är vid Ekeby bruk och där omkring pågår en mängd andra aktiviteter, som trollkarl, livemusik, DJ-musik, matservering etc. Arrangörer är Friskis & Svettis, OK Linné och vårdcentralen Ekeby Hälsocenter.

Frös ihjäl med fyra miljoner på banken. Läser åter om en man som dog ensam. Mannen la sig i en sandlåda under påsken – och frös ihjäl. Troligen hade han missat sista tåget hem. Mannen hade ett arbete, visserligen, men ensam var han ändå. Och pengar hade han på banken. De fyra miljonerna tillfaller nu Allmänna arvsfonden. Det är väl i och för sig bra, men denna fruktansvärda ensamhet i Sverige gör mig oerhört ledsen.

Därför är Hitler en tekanna. En annons har väckt uppmärksamhet: en tekanna såg ut som Hitler. Människor har i alla tider sett ansikten eller föremål på saker. Egentligen har det varit mönster, som när man ser på med viss blick ser ut som nånting annat. Det kallas pareidoli och det kan handla om andra sinnen än synen, även om just synen är det vanligaste.

Motionsvåg lockar oetiska bolag. Ja du som känner mig vet ju min inställning till det här med motion, sport och idrott: inget för mig. Andra får gärna ägna sig åt det, men jag avstår. Idag läser jag dessutom ett debattinlägg om att oetiska bolag rider på motionsvågen. Bland annat ordnar man kurser i löpning, ”lär-dig-springa-i-skogen-kurser” och liknande. Trött man blir bara av att läsa om det! Kritiken kommer från Oslo maratons chef Tony Isaksen som menar att joggingturer ska vara gratis. Att maratonlopp kostar pengar i form av anmälningsavgifter är förstås nåt helt annat. Såna saker är ju inte gratis att anordna!

HBT – en jättemarknad som branschen har glömt. Det går att tjäna pengar på såna som mig. Företagen har bara inte insett det. Homosexuellas köpkraft i Sverige är hela 100 miljarder, enligt Företagarna. Och snart kommer en handbok (!) så att företagen tänker om när det gäller sin marknadsföring. Lagom till Pride kan man man tänka..?

Ole fick vara pappa ett dygn. Den här historien griper en verkligen. Tänk att kämpa så för att hålla sig vid liv!.. Ole hade en ilsken form av hjärncancer. Hans mål: att få uppleva sin sons födelse.

Är gåtan Amelia Earhart löst? Stiftelsen The International Group for Historical Aircraft Recovery hävdar att man kan ha hittat vraket av Amelia Earharts plan på havsbotten, nära en öde ö i Stilla havet. Amelia Earhart försvann den 2 juli 1937 när hon gett sig av för att flyga jorden runt. En fascinerande historia, tycker jag! Men än är gåtan inte med säkerhet löst, alltså…

Livet är kort.

Read Full Post »

Knäck i lurarna och glist seende

Varning för snuskig humor!

Ett inlägg i vilket Tofflan åter berättar hur illa hon hör  och hur glist hon ser – och än en gång ger prov på den otroligt snuskiga humor som härskar i hemmet.

På väg till sängs igår kväll, fredagstrött. Vandrar mellan badrummet och toan med en påslagen uppladdningsbar tandborste. Det senare säger jag till mitt försvar, eftersom ljudet av tandborsten gör det svårt att höra saker runt omkring. Det känns som om man stänger av omvärlden – och även andra sinnen än hörseln.

Passerar stolen i hallen på vilken Fästmöns jobbväska står. Nånting sticker upp ur den. Anna säger, tycker jag:

Prosit!

Jag svarar:

Va? Jag nös inte!

Anna förtydligar:

PROVsitt, sa jag!

Då ser jag bananen och… skriker…

Den gick inte att missa för normalseende.

Livet är kort.

Read Full Post »

De sex sinnena: Känsel

I serien inlägg med titeln De sex sinnena har vi nu betat av Hörsel/ljud, Dofter, Smak och Syn. Det är dags för känsel.

Idag har Elias pratat om känsel och lukt i skolan. Här är vad han säger om känsel:

Man går i ett mörkt rum och känner på vissa saker. Sen hittar man lysknappen och så tänder man.

Så kan det vara när man är sju och ett halvt.

För mig handlar känsel om beröring. Jag berör saker, människor och blir berörd. Jag tycker om att röra vid Anna. Jag gillar att rufsa i Elias hår. Tycker om mjuk sammet och hårda pianotangenter. Älskar att röra vid tangenterna på datorn…

Jag tycker om att bli berörd av Anna, när hon smeker mig på kinden eller daskar till mig i rumpan. Kramar tar jag inte emot av vem som helst. Man kan säga att jag har respekt för kramar. Tar och ger bara till vissa utvalda.

Att känna regnet, att känna vårsolen på min bleka nos… En sval hand på en feberhet panna eller en varm hand när min är frusen…

De duktiga teckenspråkstolkarna som tecknar i dövblindas händer eller låter brukarna hålla sina händer och känna tecknen… Fantastiskt språk, teckenspråket!

Alfabetet på teckenspråk. KÄNNER du till det? Jag tror att min duktiga f d frilansare Inger Edwall har ritat just det här kortet som Sveriges Dövas Riksförbund, SDR, säljer.

Read Full Post »