Professor Frans Necronomicon i Upsala

Ett inlägg om ett seriehäfte.

---

 

I veckan hittade en liten bok för recension ner i min postbox. Ärligt talat blev jag inte lika uppspelt som jag brukar bli när det trillar in böcker. Det här var nämligen en seriebok, det vill säga inte bara en liten aning utanför det jag vanligen läser utan flera mil. Idag till söndagsfrukosten satte jag emellertid mina litterära tänder i det lilla häftet. Och faktum är att jag njöt! Och skrattade!

Historien är inte krånglig på något sätt. Professor Frans och hans elev Henning kallas till Ulleråker där en bekanting till professorn, som hamnade på sjukhuset just tack vare honom, har fått riktigt storspel. Hon ritar och skriver på väggarna i sitt rum. Professor Frans ser förstås att det är hieroglyfer. Ganska snart inser professorn också att den värdefulla boken Necronomicon, en riktig raritet som trängs med Silverbibeln på Carolina Rediviva, ska stjälas. Dessutom är självaste rektorns liv hotat – under sista april…

Jag har nog inte läst serier sen jag läste Tintin. Eller jo. Jag har ju läst vuxenserier som Nemi och Nina Hemmingssons böcker. Det här är lite både och. Det är spännande, som i Tintin, och roligt, som i Nemi och hos Nina Hemmingsson. Mycket är förstås studentikost – det hela utspelar sig ju i Uppsala. Eller Upsala, som författaren Mohamed Omar, stavar stadens namn.

Som vanligt i Mohammed Omars böcker finns här förlagor till såväl företeelser som människor som existerar i verkliga livet. Att han väljer att kalla lokalblaskan Upsala GAMLA tidning får mig att skratta högt. Det finns även andra små roligheter jag fnissar åt, som till exempel när Henning googlar på Sven Hedenvind och får frågan på mobilen om han menade Sven-Bertil Taube.

Men det finns allvarliga undertoner i häftet. Själva berättelsen handlar ju om en form av nynazism. Det är inte utan att jag undrar om det finns någon förlaga till personen som mot slutet utbrister:

Jag ska bli führer över Upsala!

Rickard Fornstedt har jobbat med manus tillsammans med Mohammed Omar, men han har även gjort illustrationerna. Omslaget är ruggigt bra och det är också de svartvita teckningarna i inlagan. Jag gillar att de är så rena som de är och jag saknar inte färg ett dugg.

Toffelomdömet kan inte bli annat än det högsta! Professor Frans är perfekt att njuta av i serieform.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Minst TV-tittande i Uppsala län

Befolkningen i Uppsala län ser minst av alla i Sverige på TV – ”bara” knappt två timmar om dan. Detta enligt en ny mätning av TNS SIFO på uppdrag av Sveriges Annonsörer.

TV-tittandet är stabilt överlag och över kanalerna. Flest tittare har de kanaler som visar idrottsevenemang. (Kan jag ju inte förstå, dårå…)

Undersökningen omfattar både Sveriges Televisions kanaler och kommersiella kanaler. Totalt deltog 15 000 personer i åldrarna 15 – 79 år i undersökningen.

På en TV nära dig..?

                                                                                                                                                           Själv har jag insett att jag ser på TV mindre och mindre. Det handlar om enstaka program eller serier som jag följer. Ofta spelar jag in program som jag vill se, för då kan jag ju titta när jag har mest tid och lust. Det handlar kanske om en till två timmar – varannan dag – för min del. Hur mycket tittar du på TV???

Read Full Post »

Lite att göra? Starta ett post-it-krig!

Har du lite att göra på arbetstid? Varför inte göra som kontorsråttorna i Frankrike och starta ett post-it-krig?!

I augusti är det industrisemester i Frankrike. På många kontor har de anställda hållit sig sysselsatta med konstnärlig utsmyckning med post-it-lappar –  i stället för att försöka förbättra landets tillväxtsiffror. Post-it-lapparna bildar kända figurer från datspel, serier eller TV.

Post-it-krig på kontoren i Frankrike. (Bilden är lånad från Dagens Nyheters hemsida.)

                                                                                                                                                                   Jag noterar, som tidigare, att de flesta besöken på min blogg kommer på kontorstid och inte på kvällstid när kontorsråttor är lediga. Kan det bero på att svenska kontorsråttor inte är så konstnärliga eller att jag är nån sorts rolighetsminister som livar upp en dag på kontoret? Eller är det så att kontorsråttor rent generellt har lite att göra? Jag bara undrar. Och skojar.

Read Full Post »