Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ser illa’

Ett inlägg om ålderskrämpor..?


Det här med ålder, alltså…
Jag är inte på nåt sätt åldersfixerad. Jag sörjer inte att jag inte längre är 20, det är rätt OK att vara 51. Men faktum är att det med åldern kommer vissa… krämpor. Eller snarare nedsättningar… Eller också är det psykiskt. Då tänker jag på att man hör det man vill höra och ser det man vill se. (Inte att jag har hälsporre eller tromboflebiter, typ.)

I morse var Fästmön i köket och jag i badrummet. Rummen är angränsande. Dörren till badrummet var öppen och jag hörde att Anna sa nånting…

[…] Halvan […]

Jag fattade inte så mycket. Tänkte på Helan och Halvan, sen halvan som i den andra supen. Men… jag fick inte ihop det riktigt. Så jag sa

Va sa du?

Anna upprepade

[…] Halvan […]

Jag kontrade, nu lite mer aggressivt:

Halvan, vadå Halvan? Jag fattar inte vad du menar!

Då hördes ett asgarv och Annas ljuva stämma:

Hallonen! De står ju där på bordet!…

Eh… ja just det, ja… Snacka om knäck i lurarna! Eller var det hallon..?

Trattgrammofon

Kanske skulle behöva tratten för min hörsel..?


Lite senare sen var vi ju i Ulva.
I en av de finare antikaffärerna vi besökte började Anna fnittra hysteriskt, fast ganska tyst. Hon liksom frustade och pekade på en tändsticksask med en förklarande lite handtextad skylt bredvid. Anna kved:

Stjärtpapper! Kolla, stjärtpapper!

Varpå jag syntolkade skylten och svarade med viss syra i rösten

Skört papper, Anna. Det står skört papper…

Så vilken tur att vi har varandra! Den ena hör bra, men ser illa; den andra hör illa, ser illa ut, men kan läsa hjälpligt – än så länge! – på handtextade skyltar…

potatisstjärt

Ett papper för denna stjärt?


Livet är kort. 

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg!


Jag kokar ägg!

Säg det på skånska får du höra hur snuskigt det låter! Inte konstigt att jag inte kunde titta på hon den där Tina som lagade mat i TV-rutan, jag blev ju generad hela tiden som hon höll på och… (på skånska:)

kokade

Faktum är att det är sant. Jag kokar ägg. Fem ägg. Dessa ska vara till rörorna vi ska glufsa i oss idag. Vilka vi och oss är får du gissa. Jag har fått veta att jag lämnar ut somliga alltför mycket i min blogg, 😳 så från och med nu ska jag behärska mig. Jag ska visa att jag är lyhörd. Att det sen lär se konstigt ut i mina texter är en annan sak. Men jag får väl helt enkelt skriva om andra saker.

Idag när jag slog upp lokalblaskan såg jag än det ena, än det andra som jag inte kan lämna okommenterat. Ett av facken som har många medlemmar som arbetar på Sjukstugan i Backen har bjudit in ansvariga politiker för att gå en dag i deras skor under sommaren. Vet du vad facket har gjort? Det har skickat foppatofflor till de förtroendevalda. Foppajävlatofflor!

Vilken tur att jag inte är fritidspolitiker, för jag hade vägrat sätta på mig skiten skorna (det är egentligen hädelse att benämna dem tofflor, eller hur?!). Annars tycker jag att det är en bra idé. Många av dem som fattar beslut har ingen aaaning om hur det ser ut i verkligheten. Folk blir ju liksom inte mindre sjuka på sommaren – trots att vårdpersonalen har semester då. Från Sjukstugan i Backen låter man hälsa via sin kommunikationschef, och detta är seriöst, med orden:

Och att politikerna kommer hit i sköna skor har vi inga problem med.

Visar ju verkligen hur VIKTIGT man tycker att detta är. (Kan man tycka annat när det är foppatofflor inblandat?!) PEKAR MED HELA HANDEN: HÄR ÄR JAG SYNNERLIGEN IRONISK! 

I en annan del av tidningen kan jag läsa om att 50-talet är här igen. Och sen är det en massa bilder på… blommigt, främst kläder. Jag tycker att det är så fult. Tjockis-svart och sorgetrist ska det vara – i alla fall på min lekamen. Vad andra har på sig skiter jag i, jag kan ju alltid blunda.

Nä, det enda som är blommigt hemma hos mig – och det är en miss, ska jag säga! – är vaxduken på ballen*. Därför har jag försökt dölja mönstret med min midsommarstång. Det gick sisådär.

Min midsommarstång försöker dölja den blommiga vaxduken.


Det tog minst en kvart för mig
att montera ihop helvetet stången. Det var MAAASSOR av smådelar och naturligtvis tappade jag en på golvet. Det tog ytterligare en kvart att leta efter den och försöka plocka upp den. Tänk på att jag är en gammal tant som både ser illa och har svårt att ligga på golvet och kräla. Dessutom är jag fet och det hjälper ju inte till vad gäller smidigheten. När stången var färdigmonterad blev det som med IKEA-prylar: en liten del över. Ja, ja, jag får väl se om stången välter över min silltallrik senare eller om den står pall när jag sjunger skrålar med min förkyldhesa stämma snapsvisor. För en liten klar, eller två, ska jag ha till min midsommarsill. Det kan ingen ta ifrån mig. Än så länge.


*ballen = balkongen

Read Full Post »