Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘separerad’

Ett inlägg om det som står i rubriken – och lite Pride, också.


 

Det blev en tur ut till Himlen. Men bara en kort, en. Där är så mycket folk och bilar och djur just nu att jag inte riktigt får plats. Känner jag. Det var nog snäppet värre för den unga (?) flickan/mamman som anlände idag och som strax därefter blev separerad från sin lilla dotter som skulle annorstädes. Efter att ha gått och letat en stund efter sitt barn hoppade mamman in bakom Fästmöns böcker. Jag pratar alltså om katten som kom till Anna idag. Ingela, som jag tycker att den ska heta. Men vad vet jag. Jag är ingen kattmänniska, jag är en hundmänniska. Det glädjer mig i vart fall att Ingela katten gillar litteratur.

Flickor är fjolliga

Det var Agatha Christie som skrev det i Mannen i brunt, men det passar på mig som… har respekt för katter… Det vill säga är rädd för dem.


Karameller gillar jag däremot.
Jag hittade en ask Barkleys cinnamon mints som jag snodde. Anna tyckte att karamellerna var för starka, jag gillade dem. Kanske styrkan mattats något eftersom bäst före-datumet var juni 2014..? I vart fall hamnade asken i min ficka. Den tackar jag för!

Barkleys cinnamon mints

Kanelmintkarameller, starka, men goda!


Regnet kom så småningom. 
Jag har ingen regnjacka, så Anna kom till undsättning. Ja, det är inte så att jag behöver regnkläder just nu, men snart ska jag mordvandra i Nora. Det är inte roligt om man blir jättedränkt ifall det vräker ner, men en regncape i kombo med det megastora paraplyet jag har i bilen borde räcka. Jag bara undrar hur Anna kunde låta mig få en gul regncape. Det är ju hennes älsklingsfärg och jag tänker att hon kanske hade velat behålla capen för egen del…

Gul regncape

Anna gav mig en gul regncape. Den och det megastora paraplyet jag har i bilen räcker förhoppningsvis om det ösregnar i Nora.


Vad har hänt här utanför sen jag skrev senast? 
Det är tur det finns mer välinformerade piipöl än jag ute i rymden. Hur skulle jag annars få veta att en gammal skolbekanting ska ordna SD-pride eller att ett av mina klokare X har gift sig? (Den senare var till och med klok att hon gifte sig med nån annan än mig.) Den förre önskar jag ett misslyckande, den senare ett varmt lycka till.

För övrigt noterar jag även i TV-tidningen att det är dags för Pride. Då visar SvT ett regnbågsprogram om dan. Samtliga tycks vara minst tre år gamla dokumentärer som går i repris för miljonte gången. Dåligt, SvT! Och var är ert HBTQ-engagemang alla de andra 51 veckorna om året???

Nåja… Jag ska i vart fall se säsongens sista Morden i Midsomer i kväll. Men först lite middag. Det är blir körv igen, av kycklingsort, förstås.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Morden i Sandhamn drog igång sin fjärde säsong i kväll. De tre avsnitten är baserade på Viveca Stens bok I natt är du död. Jag sjönk ner i bästefåtöljen och försökte stå ut med TV4:s reklampauser. Det gick rätt bra – det var ju spännande däremellan.

Nora Linde

Nora Linde spelas av Alexandra Rapaport. (Bilden är lånad från TV4:s webbplats.)


Det är sommar och sol 
på Sandhamn. Nora har separerat från sin man och bor med sina två barn på ön. Hon hyr ut huset hon fick ärva. En annan mamma kommer dit för att hälsa på sin pluggande son. I stället för kaffe och bullar hittar hon sonen hängande från en krok i taket. Självmord. Eller? Polisen Thomas Andreasson blir misstänksam eftersom den unge killen bland annat hade planerat en resa. Dessutom hittar Thomas ett öppet fönster. Och nedanför, i gräset, syns tydliga skoavtryck… Vad var det egentligen som Marcus gjorde sitt projektarbete om? De personer han skulle ha träffat råkar nämligen också illa ut.

Egentligen är det rätt hemskt att det sker så många fruktansvärda saker på Sandhamn. För de vackra bilderna därifrån gör att jag påminns om det där besöket jag vill göra hos Ulla som bor på ön. Men förutom att det är snyggt filmat tycker jag att det är spännande – trots de romantiska inslagen.

Toffelomdömet om den första delen blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en av de bästa TV-serier jag har sett.


Igår kväll
gick sista delen av Bron på SvT. Jag hade tyvärr inte möjlighet att titta, men i afton blev det av. Och fy te rackarns så hemskt och bra det var!

Bron Saga och Martin

Saga och Martin ÄR Bron! (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Tio avsnitt lång
var den andra säsongen. Jag har suttit som klistrad varje söndag. Den här gången handlade det om miljöaktivister och spridningen av ett dödligt virus. Saga från svensk polis och Martin från dansk får samarbeta igen. Ovanpå detta kämpar de båda med sina respektive relationer. Saga har blivit sambo med Jakob och Martin och hans fru lever separerade efter mordet på äldste sonen (avslutningen av säsong ett).

Säsong två är inte mindre otäck än den första. Och precis som den första slutar den på ett mindre bra sätt. Nu vill jag naturligtvis inte berätta mer och förstöra för den som inte har sett! Jag kan bara säga att… SE DEN!

Toffelbetyget blir det högsta, utan tvekan.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa vad jag tyckte om starten av den andra säsongen av Bron!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det andra av tre långfilmslånga avsnitt om Kommissarie Zen är nyss slut. Och jag med. Alltså, jag är inte slut för att jag blev så upphetsad av spänning, utan slut som i trött. Jag vet inte hur många gånger jag höll på att somna i TV-fåtöljen. Ett riktigt sömnpiller, Sveriges Television!


Kommissarie Zen lunchar med en snygg åklagare.

                                                                                                                                                             I det här avsnittet hittas en död man under en bro. Polisen tror att det är självmord, men kommissarie Zen har andra funderingar. Och hans funderingar leder till en hemlig kriminell organisation, bestående av folk inom kyrkan, Kabal. Så två frågetecken rätas ut under filmen:

  1. Mord eller självmord?
    och
  2. Finns Kabal?

Det börjar så läskigt, men sen faller hela historien ihop. Jag tycker det är gäspigt, helt enkelt. Inte ens lite spännande en enda gång, som förra söndagen. Dessutom tycker jag man anspelar på en fördomsfull syn på såväl italienare som kvinnor och det är inte roligt. Inte alls. Kommissarien, separerad från sin fru, bor för övrigt hemma hos mamma, men dejtar en kvinnlig gift kollega i hemlighet.

Nej. Nej. Det här är inte bra. Brittiska polisserier ska utspelas i Storbritannien, inte i Italien. Det blir bara fel. Bottenbetyg!

Read Full Post »