Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sen’

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Jamen dä ä ju torsdag idag! Och då vet den som följer den här bloggen lite regelbundet så där att det är dags för veckans hissning (Anders) och dissning (DLF). Det är faktiskt inte svårare än så här:

Anders


DLF

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett jublande inlägg.


 

Clark Kent

My Toyota is fantastic!

Efter en rätt tuff natt med bråkig rygg hasade jag mig upp ur bingen en halvtimme tidigare än vanligt i morse. Jag skulle nämligen vara hos bildoktorn kvart i sju med Clark Kent*. Den stackaren har stått i garaget sen söndag eftermiddag. Jag försökte plåstra om honom med silvertejp, men fick inte skiten att fästa. Det var med lite bävan jag startade honom i morse. Den stackars bilen lät som om han hade en svår ÖLI**. Eller som om han varit på konsert natten innan och sjungit hårdrock. Nä, han lät inte bra. Jag tog E4:an till verkstan och kröp fram i 70, ungefär, eftersom mina trumhinnor vibrerade oskönt av Clarks oljud. Eftersom jag fick köra så långsamt var jag inte framme förrän strax före klockan sju. Bemötandet på Bil 3:an har alltid varit kanon – även när Mekar-Bruden jobbade där, hon som skulle laga min bil, vilket sen gjorde att jag fick åka till verkstan och punga ut med över tretusen spänn för några år sen, om jag inte minns fel. När jag berättade att den klåpare som hade varit på bilen förra gången hade varit anställd hos dem var de glada att personen inte jobbade kvar. Jag var i alla fall så pass snäll att jag inte talade om vem det var… Det hade jag ju kunnat göra om jag vore en riktigt elak person…

Fiiina biiilar. Här har jag lagt dem alla i gråskala - bara för att jag kan.

Fiiina biiilar. Här har jag lagt dem alla i gråskala – bara för att jag kan.

Den här gången var det bara jag själv som försökte silvertejpa, men det gick ju inte. Nu var jag lite sen till inläm-ningen, men Clark blev så väl omhänder-tagen. Jag hade en bok med mig och kunde sitta och läsa en liten stund tills ryggen sa ifrån. Då reste jag mig och tittade ut över alla fina, nya bilar och blev lite, lite sugen, erkänner jag. Men det är naturligtvis inte möjligt för mig att byta bil nu när jag snart går ut i arbetslöshet igen. På cirka 40 minuter var Clark lagad och klar och jag blev ”bara” cirka 2 400 pix fattigare. Det hade kunnat vara värre… Snabb och bra hjälp fick jag också. I kväll efter jobbet hoppas jag att det inte sker nån ny olycka på E4:an hem. Jag ska åka upp till vännen Rippes jobb för att hämta henne så att hon kan få hem lilla Kia. Det har varit guld värt att få låna den lilla pärlan! Stort TACK till Rippe!!!


*Clark Kent = min lille bilman *ÖLI = övre luftvägsinfektion

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en sen lördagsmiddag och dåligt minne.


Det här med närminnet
är väl inget vidare hos somliga *pekar med hela labben på yours truly*. Men men, jag knaprar mina piller varje dag. Not that it does much good, though…

På seneftermiddagen och tidiga kvällen fastnade jag på diverse sätt och rätt som det var var klockan närmare halv åtta. Och jag hade inte ätit sen frukost… Hungern slog verkligen klorna i mig och jag började nästan käka på tangentbordet.

Nån pulversoppa hade jag inte lust med. I stället grävde jag ut kyl och frys och fann stekta kalkonbitar och potatisklyftor i frysen, vitlökssmör i kylen. Såsen kommer från ICA Solen. Jag lyckades bränna mig på plåten, men i övrigt gick allt bra. Förutom att jag glömde grönsakerna, dårå… Men potatis är väl nästan grönsaker, eller..? 😳

Kalkon och potatisklyftor

Kalkon och potatisklyftor, vitlökssmör och hot béasås = Tofflisk lördagsmiddag. Pulversoppan blir söndagsmiddag!


Dags att sjunka ner
i bäste fåtöljen, med min bok på gång och TV:n i bakgrunden. Jag bokmässar på, helt enkelt. Är helt slut efter all matlagning och disk…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om jobbsökeri


Det blev en seg och sen start idag.
Skälet är att jag sov dåligt i natt. Hade svårt att komma till ro och när jag väl gjort det, vaknade jag mitt i natten och kunde inte somna om direkt. Men nu är jag på banan igen!

Jag har som vanligt inlett dagen med java och jobbsökeri. Än så länge har jag bara hittat ett intressant jobb att söka och idag tänker jag mig två totalt. Jag gör avkall på mitt tre-mål eftersom jag ju ska ut på uppdrag i eftermiddag. Det ska bli både spännande och roligt att ses, men jag är orolig för att mitt teckenspråk har blivit för rostigt.

Det finns säkert de som tycker att målet med tre jobbansökningar per dag är lågt satt. HA! Det kan ju den tro som inte har sökt jobb förut! För det första tar det tid att hitta intressanta jobb som är värda att söka. Det gäller att de utlysta tjänsterna väcker intresse hos dig, men naturligtvis också att du har de efterfrågade kompetenserna. Sen ska du ha ett bra CV att skicka med. Det är ju nånting man skapar och sen har, så att säga, men det skadar inte att gå igenom det då och då. Vidare ska man ju skriva ihop en intressant och bra ansökan. Och tro mig, det är det svåraste! Hur fångar man en presumtiv arbetsgivares intresse så att h*n läser mer än ingressen på din ansökan? Ja, ett tips är att skriva en anslående ingress förstås…

Sökta jobbhögen

Min sökta jobb-hög.


Mina ansökningar
har inte gett nån bra utdelning hittills. Två nej på 43 ansökningar i augusti. Men jag har lagt ett antal nya ansökningar i högen sen dess – det är ju september månad nu. Inte vet jag varför arbetsgivarna inte visar nåt större intresse för mig. Det KAN vara min ålder, men det skulle en arbetsgivare aldrig medge, för åldersdiskriminering är straffbart.

Äsch, jag vill hoppas och tro att det där kanonjobbet hos dito arbetsgivare finns där ute nånstans – och att en sån som jag verkligen behövs där! Nina på AF Kundtjänst var nog ganska imponerad av my efforts. Jag blev rejält peppad och det tackar jag för! All pepp behövs för min del just nu eftersom risken att falla ner i Det Svarta Hålet alltid är närvarande. Tro inte för ett ögonblick att det här är nån lätt tillvaro och att jag springer omkring sprudlande glad varje sekund… Det tar mycket kraft bara att försöka ha en så normal vardag som möjligt.

Men jag försöker också påminna mig om att vissa rekryteringar tar tid. Om en arbetsgivare får in många ansökningar på en utlyst tjänst måste ju alla gås igenom. Sen ska man välja ut några man vill telefonintervjua eller träffa och intervjua och så mal det på. För vissa arbetsgivare är det en lång process, som kan ta månader. Naturligtvis finns emellertid arbetsgivare som är betydligt snabbare. Likväl är en rekrytering en process…

Och nu frågar jag igen: Har du sökt jobb nyligen??? Hur gick det??? Har du några jobbsökartips att dela med dig av???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som skildrar en sekvens i vilket båda parter rodnade.


Idag på lunchen
skulle jag skutta in på toa innan jag fortsatte eftermiddagens arbete. Det var lite bråttom eftersom jag var sen iväg på lunch på grund av ett i övrigt bra telefonsamtal. Blåsan var ganska välfylld. Jag ryckte därför tag i och slet upp första bästa toadörr. Där stod manliga kollegan B.

Oh sorry, I’m just washing my face, perhaps I should’ve locked the door.

Varpå jag svarar:

Oh no, I’M sorry! Just keep washing what ever you’re washing. I mean your face!..


Livet är kort. Rodnande skuttade jag in på en annan toa.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan klagar lite samt berättar om sina datorvanor.


Baskat!
Jag har fått ont i axlarna! Främst min vänstra, den som jag opererade hösten 2006. Antagligen bar jag för mycket i lördags, typ inte helt nya datorer, med rem över axeln. Det räckte. För övrigt har jag nog suttit lite för mycket vid mina datorer och det påverkar säkert. Jag ändrar mina datorvanor ständigt! Den här veckan har jag tillgång till lokalblaskan i pappersform, så då läser jag inga tidningar på nätet under frukosten hemma. Nej, städat och fint sitter jag vid köksbordet och äter min fil och läser. Men det går fort att läsa lokalblaskan, eftersom den alltid innehåller dubbelt så mycket sport, minst, som kultur, samt TT-nyheter och notiser jag kan läsa var som helst. Så strax sitter jag vid Storebror.  Kollar in bloggen och Twitter samt tittar om jag har fått några mejl. Passar samtidigt på att kolla att Storebror lever och mår bra.

Storebror
Storebrors skärm och tangentbord. Storebror själv syns inte.


I morse var jag sen.
Jag skrev nämligen färdigt ett inlägg på Storebror, publicerade, pingade och allt. Sen behövde jag gå på toa. Jag har inte varit på toa sen i lördags, så det gick inte fort, kan jag meddela ifall du ville veta. Hade tur med minimala bilköer till jobbet. Förhoppningsvis cyklar många i stället för att trängas med mig på vägarna om morgnarna.

Idag är det tisdag och då jobbar jag för institution 1. Där har jag en laptop som inte är särskilt snabb. Den laggar rätt rejält, så det är ganska frustrerande att skriva nånting på den eftersom texten tar en halvtimma att synas (jag överdriver liiite). S skulle titta på den för två veckor sen och troligen installera om. Jag betvivlar att så har skett. När jag kom idag hade dessutom Nån suttit vid min dator. Det tog evigheters evigheter att bara starta, för jag fick först leta efter mitt trådlösa tangentbord som Nån inte hade lyckats få fart på. Moahahahahaaaa… Jag sa till M, som jag delar kontor med idag, att jag har extrem bacillskräck så det var bra att ingen kunde pilla så mycket på mina tangenter. (För att få igång det trådlösa tangentbordet måste man trycka en viss tangentkombination eftersom det går på batteri. Och batterierna behöver vila när jag inte skriver.)

Veckans övriga dagar jobbar jag för institution 2, vid en stationär dator som är kvick och bra, trots att jag är slarvig med att lämna saker på datorskrivbordet. Även där har jag ett trådlöst tangentbord, men också en trådlös mus. Trådlös mus har jag även hemma till alla datorerna. Det funkar bäst för mina axlar. Som jag nu ändå har fått ont i. (Ville bara säga det en gång till så att du noterar det.)

skrivbordslunch
Skrivbordslunch vid datorn på institution 2. Det händer ibland…


Igår kväll var det så behagligt väder
att jag bara kollade lite snabbt på Storebror. Sen torkade jag av ballemöblerna, fällde ner markisen och satte mig att läsa ut min bok på ballen. Det var ljumma vindar och jag kunde faktiskt sitta där riktigt länge och koppla av. Dessutom åt jag lite grillad kyckling som var kvar (fast den åt jag i köket, ville ju inte visa talgoxarna, som brukar boa på ballen, att jag är ett monster som äter deras kompisar). Skötte mina sysslor som lägenhetsvakt och hämtade post och vattnade. Testade hur det var att befinna sig på en inglasad balle. Rätt OK, faktiskt! Ljuden utifrån blev rätt dämpade. Men inga gardiner satt uppe så det blev ganska varmt den lilla stunden jag var där.

Jag väntar på två spännande böcker som jag ska recensera här, men eftersom jag läste ut den skönlitterära boken jag hade på gång tog jag en ny. Det blev en av mina födelsedagsböcker, jag fick ju en fin och bra hög.

När solen sjönk ner bakom husen gick jag in och startade Lapdancen i vardagsrummet. Satt en stund vid den innan jag skulle se Hannibal på Kanal 5. Trodde jag. Jag hade läst om att serien inte hade haft tillräckligt med publik och gillande från densamma så att den skulle läggas på is. Men jag trodde ju inte att det skulle ske omgående! Det kändes lite snopet. Dessutom tycker jag att den var läskigt bra. I stället var det säsongspremiär för CSI NY. Tycker de där CSI-serierna har gått i evigheters evighet nu och börjar nästan bli lite trött på dem. Hade därför programmet på, men satt mest vid datorn.

Kröp så småningom till kojs och sov med öppet fönster i natt. Och sov gjorde jag. Hela natten! Tror det var den friska luften som gjorde det! Och kanske tanken att jag skulle jobba på institution 1 idag. Då brukar jag sova gott.

I morgon blir det avtackning för B här på lunchen, så då tänkte jag smyga upp. Annars går det hela mest sin gilla gång just nu. Folk planerar för semester, jag planerar för arbetslöshet. Gnäll, gnäll, gnäll.


*ballemöbler = balkongmöbler

** ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Nä inte precis. Inte precis att det blir några barn gjorda när datorerna bara krånglar. Jag har i alla fall fått motion eftersom jag har sprungit mellan institutionerna några gånger för att kunna skriva ut. Tjolahopp! Nu har jag tagit lite rast bara för att.

fötter med hundar på strumporna
Har lagt upp fötterna en kort stund – det är ju eftermiddagsfikarast.


Det regnar ute.
Smattrar mot fönsterblecket. Jag undrar var den där solen och värmen är som skulle komma den här veckan. Men det kanske var en helt annan vecka?

En sen, kvick och lätt lunch blev det idag med S och C. Jag fick ett enkelt uppdrag av C idag på förmiddagen. Fixade det nästan på två minuter – sen började datorn att trilskas. Nu har jag åtminstone fått fram nånting som kan presenteras för ledningsgruppen. Lite sjuk väg, tycker jag, att ledningsgruppen ska ha en åsikt om en layout, en enkel formgivning som följer vår grafiska profil. Men så är gången när somliga inte vill/kan utföra den här typen av uppdrag utan de hamnar på mig. Jag upptäckte att jag trampade i ett getingbo, nämligen. I stället för att stanna kvar lyfte jag på foten och gick till prefekten. La fram ärendet i korta drag. Sen beslutade prefekten hur gången ska vara. Fine!

argt bi
Jag tänker inte stanna kvar och bli stungen.


Här på institution 1
är annars alla vänliga. Tänk att det tyvärr finns såna som inte kan vara vänliga på varje ställe! Såna som ger en klumpar i halsen med sina ironiska uttryck och menande blickar! Jag gör mitt bästa för att se bort från såna… getingar. Vänder mig mot de snälla, varma. Som B, som tyvärr, tyvärr slutar om ett par veckor. B frågar alltid hur läget är med mig när jag kommer. Bryr sig, undrar, oroar sig. Medan jag bara är luft för andra…

Jag fick ett erbjudande om ett mindre uppdrag idag, typ nån veckas jobb för att bygga en webbplats. Gratis skulle jag jobba också. Så nej, jag tackade nej, faktiskt. Men föreslog att vi kanske kunde luska finansiering på var sitt håll. Jag har ju liksom räkningar och lån att betala, till exempel. Jag tog inte ens illa upp. Jag förklarade i stället min situation och jag tror att man förstod att även såna som jag behöver en inkomst. Och webbplatser bygger man inte på en kaffekvart, heller. Den kvarten som nu är till ända. Blogginlägg, däremot, kan man skriva på så kort tid.


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »