Duktiga elever ger fröken rast

Ett inlägg skrivet på lunchen, mitt emellan två utbildningspass.

Uppdaterat inlägg: Och så ytterligare ett nej via e-post alldeles nyss. Hur många nej orkar jag ta på en dag? Stryktålig är mitt främsta namn, eller?

Det är fantastiskt duktiga elever jag har idag! En grupp på fem personer, varav två inte har jobbat med vårt webbverktyg alls tidigare. Ändå kommer de igång, de jobbar, de frågar när det krånglar. Min första genomgång kändes lite tafflig. Ja, jag är min egen hårdaste domare.  Jag håller kursen på engelska och det ÄR inte mitt modersmål, hur bra jag än är på det. Att prata om lättsamma och alldagliga ting på engelska går hur bra som helst, men när det gäller specifik terminologi känns det som om jag mest rör till det hela.

När jag lämnade gruppen för lunch var alla emellertid väldigt glada och tacksamma. Dessutom vill de att jag kommer tillbaka klockan 13 och pratar webbplats för sektionen. Förhoppningsvis finns det då också en och annan personlig hemsida att färdig att publicera! Det är alltid roligt för var och en att få se det färdiga resultatet av förmiddagens arbete. När det gäller hemsidan är jag inte säker på att jag hinner börja med den – eller att det ens är jag som ska göra den… Jag jobbar ju inte här så länge till.

Fröken har fått rast och läser i sin regnbågsbok.

Jag gjorde misstaget att ringa rekryteraren för en tjänst jag har sökt. Redan från början frågade jag om det verkligen var lönt att jag sökte. Rekryteraren tyckte bestämt det. Så jag la ner en god stund på att författa en ansökan. Ändå fick jag nu veta att jag inte är med bland dem som intervjuas – på grund av att jag inte har naturvetenskaplig bakgrund IGEN. Det räckte alltså inte med snart två år arbete här. Ibland undrar man vad det är för övermänniskor de söker. Jag menar att antalet som har dubbelkompetensen vetenskapsman-kommunikatör borde ju rimligen inte vara så stort. Eller? Har jag fel, nån?

Hur länge ska jag vara en sån här?

Nu får jag bita ihop och inte låta mig slås ned av detta negativa besked. För miljonte gången spotta i nävarna och ta nya tag. Jag vet inte hur många gånger jag orkar vara den där leksaksgubben med rund botten som bara ler och ler och som det är omöjligt att putta omkull. Det känns nämligen som om det inte spelar nån som helst roll hur hårt jag arbetar och hur mycket jag visar framfötterna, det räcker aldrig. Häromdan fick jag nej på den intresseanmälan jag lämnat på en intern tjänst också. Nu står hoppet till ett par ansökningar till, men kanske mest till den som jag blev utlovad besked om i början av nästa vecka, senast. Men jag vet inte om jag vågar hoppas och tro.

Fan, vad alla som avskyr och hatar mig måste njuta när de läser detta! Men gör det ni. För till skillnad från er är jag inte ett dugg rädd för att visa mina svaga sidor. Jag är ärlig.

Livet är kort.

Read Full Post »

En ny arbetsvecka, med nya… jaa, med allt nytt den innebär…

Ett inlägg om lite av varje i Tofflans liv, arbete såväl som privata händelser.

Min söndagskväll blev ganska soft.  Jag avnjöt en matlåda från frysen – italiensk pastasås med spaghetti. (Ingen verkar sakna mina recept ur Svarta Boken, så jag har avslutat den serien inlägg.) Tog ett glas rött italienskt till också, men jag blev mest trött av det. Därför unnade jag mig själv en kall öl lite senare. Jag vet inte vad det är med den här värmen, den gör så att jag blir mer sugen på alkohol än vanligt! Fast efter ölen var det nog. Jag är trots allt väldigt måttlig med alkohol.

Gjorde mig mest trött.

Fästmön och jag telefonerade om det kommande familjeevenemanget i veckan. Anna har lagt upp en plan och vi har diskuterat igenom diverse saker. Plats avgörs av vädret. I helgen kändes det väldigt motigt och rörigt, nu känns det som om vi har bättre koll på saker och ting. Jag tror att det avlöper fint. Synd bara att jag inte kan ansluta förrän senare. Men det är ju inte min dotter som tar studenten och då får/kan man inte ta ledigt hur som helst…

Måndagsmorgonen inleddes med stormöte på institution 2. Det är ganska mycket nu, kan man lugnt säga. Vi står inför tämligen stora organisationsförändringar. Dessutom har vi nyligen haft prefektval. Bollen ligger hos dekanen som är den som har sista ordet vad gäller prefekt. Besked borde komma när som helst. Organisationsförändringarna har vi i olika konstellationer lämnat synpunkter på. Ändå upplever många att ingen lyssnar på deras argument och åsikter. En person tyckte att det var ett tydligt kommunikationsproblem. Jag vill väl inte riktigt se det som det, men visst ligger det något litet uns sanning i det.

Glömde att fixa packed lunch till idag. Så är det när man inte kollar sin kalender ordentligt vad gäller DAGTID. En kvart över elva, cirkus, ansluter jag mig till ett Creative Commons-webinar som startar halv tolv. Idag ska vi lyssna på några som arbetar vid Nordiska museet och hur de använder Creative Commons i sitt arbete. Jag får nöja mig med andlig spis och trippa iväg på lunch när webinaret är slut.

I morgon förmiddag håller jag utbildning för en sektion. Mitt tisdagsjobb för institution 1 flyttas därför till onsdag förmiddag. På eftermiddagen tänkte jag försöka att åtminstone komma iväg nån timme eller två tidigare än vanligt för studentuppvaktningen.

Jag är nog inte som den här läraren utan ganska snäll mot mina elever, som är högutbildade forskare och professorer…

På det privata planet ska jag fundera ut lite aktiviteter till nästa helg, när jag får herrbesök. Mycket hänger det ju på vädret. Väderappen i Ajfånen är synnerligen opålitlig, men utlovar sol – i alla fall på lördag.

Händer det nånting hos dig de kommande dagarna??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Glädje!

På förekommen anledning:
Jag har INTE fått nån fast anställning. Det som avses med nedanstående är det faktum att jag började arbeta där i maj på en tidsbegränsad anställning!!! Och det roliga var att man har satt upp informatör under rubriken Arbetsglädje!

Jag fick mig just tillsänt via e-post minnesanteckningar från en sektion på institution 2 som har haft planeringsdagar. Och jag blev så glad när jag läste följande att jag fick tårar i ögonen! Betänk då att jag är en synnerligen hårdhudad och ganska elak tant, men som också, enligt expertisen, inte är ärlig… (Är det nåt jag är känd för så är det just ärligheten. Jag kan inte ljuga.)

Informatör – det är Tofflan, det!

Livet är kort. Men vissa dagar är underbara för självkänslan.

Read Full Post »

Utdraget. Del 22

Lite av hans ”grej” var att utsätta sig själv för prövningar och svårigheter. En typisk sådan prövning var att ta sig an så kallat Besvärliga Människor. Sådana som ingen annan kunde fördra. Dem hade han ett nästan övermänskligt tålamod med! Och han KUNDE se det goda i dem, han kunde till och med locka fram det hos dem – till omgivningens stora förvåning.

En annan prövning han utsatte sig för var att anta sådana uppgifter som han rimligen inte borde ha varken tid eller kompetens för. Ett exempel var hans nästan anticimexliknande framfart på den så kallade Redaktionen. På Redaktionen rådde anarki – i flera meningar. Man arbetade inte, man fördrev dagarna med att röka och dagdrömma… Ja, man läste inte ens sin post. När E blåste in på Redaktionen var han medveten om att han gjorde det i motvind.

Redaktionen bestod av två avdelningar. Det var egentligen enbart inom den ena som anarkin rådde. Inom den andra fanns viljan att prestera – och att prestera något med kvalitet. Men när den överordnades intresse var noll och intet föll denna vilja platt till marken och blev apati. Till saken hör att denna den viljerika avdelningen befolkades av personer som inte talade samma språk som E. Ytterligare ett hinder!

Men genom sitt sätt att vara, sin vindlika framfart, hade E snart blåst ordning inom anarkisektionen (detta genom att själv kavla upp ärmarna, spotta i nävarna och hugga i) samt blåst upp till förtroende på viljesektionen. Och slutprodukterna blev helt lysande! Omvärlden var djupt imponerad – inte minst hans överordnade. Ty tanken var att sätta E på en Sisyfos-uppgift så att denne skulle misslyckas och på så sätt kunna avpoletteras.

E:s framgång blev ett kraftigt streck i D:s räkning. Och det kanske inte var förrän då som D insåg att E inte var någon man lekte med hur som helst. E var i stället någon att räkna med – i allra högsta grad. En underordnad, visserligen, men en sådan som var otroligt användbar att ha vid sin sida – till dess man inte längre behövde dess tjänster. I synnerhet var en sådan underordnad ovärderlig när man inte klarade av sina egna uppgifter. Ty en sådan underordnad kan beordras att utföra dem åt en.

Emellertid ska man känna sina fiender bättre än sina vänner. Det var något som såväl E som D strax blev varse…

Read Full Post »