Nej. Eller non.

Ett rätt typiskt tisdags-inlägg.

---

 

Idag är det en nej-sägar-dag. Det bara är en sån dag. Det är tisdag och jag är på uselt humör. Natten var kass. Började vakna åtta minuter över tre. Resten av natten var det somna-vakna-somna-vakna-somna ända tills larmet tillrade kvart i sex.

Till och med vädret är nej. Det är varmt och klibbigt, men det regn i luften. Väldigt fuktigt. Det är olidligt att dela rum med fem andra personer. Luftcirkulationen är noll och intet. Flera öppna fönster gör varken från eller till.

NON – dagens ord för min del.

På jobbet har vi gäster från Norge på besök idag. Jag svär över storskärmen som det inte blir nån ordning på. Leverantören av mjukvaran hittar ingen lösning så att den fungerar som den ska. Det där tekniska är verkligen inte min grej… Men tillsammans med en av mina favvo-killar på IT har vi hittat en lösning som funkar stenåldersmässigt, men hjälpligt. Och så får det nu vara till dess att det funkar som det ska år 2014.

Hemma ligger jag efter med massor. Strykhögen bara växer och damm och smuts gör att lägenheten gror igen. Jag måste försöka ta tag i nånting nån kväll. Kanske onsdag. Då är det inte något När livet vänder (Men du kanske vill läsa min artikel om Anja Kontor? Klicka här!). Dessutom åker Fästmön hem till sig på onsdag för att vara hundra procent mamma under nåt dygn. Det innebär att jag borde kunna beta av strykhögen i alla fall. Städningen får vänta till helgen. Om jag står ut. Jag behöver också tvätta och bädda rent.

Jag fattar inte vart tiden tar vägen. Prioriterar jag fel saker? Igår kväll prioriterade jag att träffa Eva och när Anna var hemforslad prioriterade jag att se sista delen av Secrets and lies. Jag visste att mördaren inte var den man trodde skulle vara skyldig, men den verklige mördaren var definitivt… Ja, jag ska inte säga mer ifall du inte har sett slutet!

Igår kväll började jag läsa en annan av mina födelsedagsböcker. Vännen FEM har som lite sport att hitta nånting som inte står på min inköpslista, men som jag ändå lär gilla. Knappt femtio sidor har jag läst och Piper ska nu forslas till fängelse. Själv ska jag försöka forsla mig genom den här nej-dagen – så att den i slutänden blir en ja-dag.

Hur är din dag så här långt??? Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

He is still #1

Ett inlägg om bilar samt såväl läraktiga som missförstående människor. 

---

 

My #1!

Idag har jag kört en pigg flicka till jobbet. Det är hon på bilden i förra inlägget, Kia*. Det gick riktigt bra. Hon är kvick på att lyda min minsta vink, hon känns trygg och säker att föra fram och hon går på ännu mindre luft än Clark Kent**. Men ifall nån undrar är förstås Clark fortfarande nummer ett! Just nu får han emellertid stanna hemma och vila i garaget. Ändå tänker jag att det vore lite kul om bilar var människor. Kanske hade Clark och Kia kunnat bli ett par och jag Stålfarmor så småningom…

Jag har haft sån tur att jag får tid hos bildoktorn*** redan på onsdag. Och om jag infinner mig klockan sju på morgonen med Clark tar de in honom först och gör organtransplantationen**** medan jag väntar. På så vis behöver Kia bara åka med mig till jobbet i morgon också. I upphetsningen över detta insåg jag att jag glömde fråga en väsentlig sak: vad själva ingreppet inklusive delen kostar… Men det är smällar jag får ta. Bilen ska besiktigas den 23 maj och då måste den vara i toppskick.

Igår var den snudd på outhärdligt ond, ryggen.

Igår var det en riktig värkdag och att bilen pajade gjorde ju inte saken bättre. Jag åkte hem extra tidigt från Fästmön för att ta tablett och däcka, men av det blev intet förrän till kvällen. Dessutom blev jag tvungen att äta nåt också för att kunna ta tabletten. Magen värkte lite redan innan, antagligen av oro. Den blev inte bättre efter tabletten, men det blev inte outhärdligt. För igår var det ryggen som snudd på var outhärdligt ond. Jag värmde också min vetekudde och hade bakom ryggen i såväl TV-fåtölj som i sängen. Mitt i natten vaknade jag. Då hade tabletten antagligen slutat verka och blivit ersatt av värk. I morse kändes ryggen av. Men det var bara till att bita ihop och ge sig iväg. Jag skulle ju ha introduktion med ”min efterträdare”…

Kommunikation är svårt…

Det var en märklig känsla att introducera personen som fick tjänsten jag sökte. Men det är en väldigt trevlig person som har lätt för att fatta och som är lätt att jobba med. Till skillnad från… somliga. Jag vet inte vad det är, men idag känns det som om somliga bara missförstod mig – utom den nya personen… Det var nästan så jag undrade om det var med vilje.

Jag fick mitt eget anställningsavtal av chefen, så förutom att introducera jobbade jag med ett par av mina ”nya” uppgifter – intranätet och storskärmarna. Sen fick jag förstås greja lite med externwebben och sociala medier också. Men så blir det inte för alltid, för den nya personen ska ju ta över.

Rejält trött är jag i skrivande stund. Jag har nyss kommit hem och tagit rätt på en maskin tvätt som jag körde igår. Maskinen är igångsparkad på nytt. Det gäller att beta av. Mamma ska få ett samtal nu (vi telefonerade två gånger igår och hon är orolig för diverse), liksom vännen Rippe. Senare i kväll lär jag däcka framför Secrets & lies.

När bilen är fixad hoppas jag kunna fokusera lite mer på jobbsökeri. Och till helgen hoppas jag att jag orkar ställa ut balkongmöblerna och mattan samt tvätta och dammsuga bilen. Vi får se vad ryggen säger om detta… Men My Knight***** måste få sin armour shining så att han kan glänsa som den nummer ett han är för mig!..

*Kia = Rippes bilflicka
**Clark Kent = min lille bilman
***bildoktorn = bilverkstan
****organtransplantationen = utbyte av bildel
*****My Knight = Clark Kent (kärt barn har många namn, vet du väl!)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Secrets and lies

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Ben hittar sin grannpojke mördad och blir misstänkt för mordet. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Tänk dig att vara ute på en tidig jogging-runda och hitta din lille grannpojke mördad. Detta händer Ben. Dessutom blir han misstänkt för mordet. I kväll gick första delen av sex av den australiensiska serien Secrets and lies.

Fyraårige Thom och hans mamma bor granne med Ben och hans familj. Utan att polisen egentligen hittar några spår eller bevis blir Ben ganska snart misstänkt för mordet på pojken. Detta utsätter hans familj för stora slitningar. Äldsta dottern får hotfulla meddelande på Fejan (?), nån målar ordet

Barnamördare

i rött på familjens vita staket, Ben själv blir av med kunder i sin målerifirma och grannarna börjar undvika honom. Frun då? Tja, det är underförstått att Ben och Christy ska fira en sista jul tillsammans med döttrarna innan de skiljs åt.

Nu vet vi ju inte vad som händer i fortsättningen, men enligt texten på SvT:s webbplats försöker Ben rentvå sig. Samtidigt kastas tittarna mellan att tro att han är skyldig och att han inte är det. Även om det händer en del i det här första avsnittet tycker jag att denna thrillerserie startade lite som ett sömnpiller. Visst ska jag se nästa avsnitt, men blir det inte bättre då så vete tusan om jag fortsätter. Snyggt filmat är det i alla fall och karaktärerna känns trovärdiga.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »