Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘scener’

Det första inlägget i serien Det får du inte missa i Metropolen Byhålan!


Idag gjorde jag en liten utflykt på egen hand
till ett riktigt spännande ställe i Metropolen, Motala Motormuseum. Även om jag passerar det ganska ofta när jag är i stan var det säkert hundra år sen (nåja…) sen jag faktiskt var inne i museet. I alla fall runt tio år.

Eftersom jag ska skriva en artikel om museet till Uppsalanyheter.se gick jag in på presskortet. Entréavgiften känns lite i högsta laget, 100 kronor för en vuxen. Men faktum är att jag gärna betalar nästa gång jag går dit, för det här var ett riktigt höjdarmuseum.

Enligt ett pressmeddelande som jag fick av dagens ansvarig, en Johan, öppnade museet 1995. På en auktion i Stockholm köpte museiägaren Jan-Ove Boll samma år Kar de Mummas gamla Rolls Royce och det gav naturligtvis det nyöppnade museet en rejäl skjuts (!).

Idag finns det hur många bilar som helst på museet. Förutom Kar de Mummas gamla bil kan man beskåda Karl Gerhards pärla och Verner von Heidenstams sista bil. Vår egen kungs första moped finns där också samt en samling tävlingsbilar. I samlingen ingår Europas snabbaste bil.  Sen i våras kamperar också en Ferrari Testarossa ihop med en Lamborghini Countach.

Museet har en unik samling Rolls Royce-bilar liksom en  fin motorcykelsamling som tillhört Einar ”Linkan” Lindqivst. För den som inte känner till ”Linkan” kan jag berätta att han körde speedway  bland annat för klubben Vargarna i Norrköping.

Lustigt nog var en av besökarna som jag mötte på museet idag gammal speedwayfantast. En djupt imponerad farbror gick där och tittade på bilarna, myste och sa:

– Jag brukar åka hit till Motala på speedway,  sen åker jag hem meddetsamma igen. Men det här var verkligen ett fint ställe! Hit kommer jag fler gånger!

På museet hittar man inte bara bilar och motorcyklar.

– Det är ju motorer i allt, även kameror och gamla radioapparater!

som Johan sa.

Det första som  möter besökaren innanför grindarna är en bilverkstad från tidernas begynnelse. Där inne tronar stans första lastbil och vi får höra två owedige göbba söm pratar owejäl östgötska*. Flera såna scener är uppbyggda i museet med hjälp av skyltdockor och ljudupptagningar.

I år har museet också en cykelutställning fram till och med september månad. Där kan man bland annat vila ögonen på min gamla mattelärares hoj, en tvåväxlad sak magister Bergvall rundade Vättern med 39 gånger.

För den som vill se annat än fordon finns på museet en stor samling radioapparater, TV-apparater, grammofoner etc, varav de flesta är från Motalafabriken Luxor. Vidare finns ett fotomuseum där man inte kan se foton, men väl kamerans utveckling.

Den som har vägarna förbi Motala ska inte tveka utan stanna till i hamnen och besöka Motormuseet. En riktigt spännande stund väntar!!! Detta blir högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du se ett bildspel
över några av bilderna jag tog inne på museet idag. Men det är självklart mycket bättre att uppleva föremålen på plats!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.


* två owedige göbba söm pratar owejäl östgötska = två rediga gubbar som pratar rejäl östgötska


Livet är kort.

Read Full Post »

En amerikansk dramatisk polisserie. Igen. Ändå bänkade mig i bäste fåtöljen för att glo på premiäravsnittet på TV4 av Blue bloods. Mest för att det inte fanns nåt annat att glo på. Men jag blev glatt överraskad, för trots det amerikanska är detta ganska bra TV.


MEH! Är det inte Magnum???

                                                                                                                                                            I TV-tablån har serien kategoristerats som nån sorts hopkokgenre av drama och polisserie. Och det stämmer ganska bra. Det handlar mycket om familjen Reagan, som har varit poliser i generationer, men också om den grymma verklighet dessa poliser jobbar i, ofta under stark tidspress. I premiäravsnittet får äldste sonen Danny ett fall med en kidnappad diabetessjuk flicka. Fallet får han av sin pappa Frank som är chef för New York-polisen. (Några av oss, som levde på 1980-talet känner igen Frank som privatdeckaren Magnum, båda rollerna spelade av Tom Selleck.) Men Danny använder hårda metoder i jobbet, vilket ställer till en del problem. I familjen ingår också Erin, som är biträdande åklagare, och minstingen Jamie, som just börjat som polis. Mamman är död och en bror död i tjänsten, det vill säga mördad.

Det var fart och fläkt med en gång. Kameran åker precis som i alla moderna polisserier. Scenerna växlar tätt. Information duggar minst lika tätt. Ja, det är Väldigt Amerikanskt, men faktiskt välgjort och lite spännade.

Högt betyg till det första avsnittet, men det kan ju ändra sig – det är 21 avsnitt kvar…

Read Full Post »