Alltså… IKEA-katalogen…

Ett inlägg om årets IKEA-katalog och dess innehåll samt om favoritfåtöljer.

Idag landade den nya IKEA-katalogen i min postbox. I am amzed!!! Jag trodde att IKEA tänkte på miljön och hade slutat att trycka tjocka papperskataloger, men inte. Hur som helst, det är ju lite trivsamt att bläddra i kataloger. Webbplatsen är nog bra, fast bara när man ska kolla detaljer. Och sånt som inte finns i katalogen.

Katalogen nu då… Men fy te rackarns, vem är det som designar alla gräsliga mönster? Var personen ifråga full, eller??? Det finns ju knappt nånting som jag skulle vilja ha i mitt hem. Jag gillar inte konstiga krumelurer på textilier. Märkliga mönster som jag inte begriper tilltalar mig lika lite som ett turkost rullbord. TURKOST!!! Jag menar rullbordet i sig är ju en praktisk möbel. Rullbord… snarare en hurts på hjul. Men turkos, dårå. Och då faller ju allting. För nåt turkost kommer inte innanför dörren här hemma.

UppsalaTidningen spådde eländet redan förra våren…

Om man har nån idé om nåt man kan tänkas finna på IKEA blir man besviken om man glor i katalogen. Där finns mest underliga saker. Möbler och prylar och mönster ser ihopslängda ut. Så där skulle jag aldrig möblera hemma! På varuhuset här i stan är det likadant. Uppmöblerade scenarier som är fruktansvärda! Och när man frågar personalen efter sånt simpelt som lagerhyllor vet den inte vad det är… Va?! Lagerhyllor! Sånt som IKEA har sålt i några decennier vid det här laget…

Nej, tacka vet jag för fem år sen. Då köpte jag min SVARTA reclinerfåtölj. Den säljs visst inte mer. Den var väl för tråkig för andra svenska hem. Men fasen vad jag älskar den!!! Den är väl värd alla sex tusenlapparna den kostade (ja, ja, det var på den tiden jag hade jobb).

Min favoritfåtölj hemma.

Jag har faktiskt ytterligare en favoritfåtölj. Den står hemma hos mamma och är klädd i nån sorts beigeguldig sammet. En öronlappsfåtölj. Skitskön. Tillverkad 1939-40. En 40-årspresent till min farfar (han föddes i februari 1900, så det är därför jag vet.). När jag var barn hade den ett gräsligt, men slitstarkt grönt tyg. Ett tyg som säkert skulle passa in bland IKEA-katalogens grilliga. Idag är den tack och lov omönstrad…

Min favoritfåtölj hos mamma. Här på en gammal bild från huset.

I morgon blir det trots allt elände kanske en tur till IKEA IRL. Vi ska leta efter vanliga, jävla papplådor, såna man kan förvara grejor i. Lådorna behöver ha vissa mått och de ska inte ha några fula mönster. Wish us luck…

Har du sett nåt i nya IKEA-katalogen som du tycker är snyggt och som du skulle kunna tänka dig att ha hemma??? Skriv en rad och berätta i en kommentar!

Livet är kort.

Read Full Post »

Livat och glatt

Igår var det tämligen livat och glatt på jobbet. Jag var på femte våningen, hos institution 1, för att jobba. M hade ställt fram ett gigantiskt påskägg och köpt inte tolv kilo godis som jag angav igår utan 14 kilo. Som Å sa hade man MYCKET att kopiera och skriva ut igår – för varje gång var man ju tvungen att passera Ägget och då dök ens lilla hand ner. Tyvärr gillade min mage inte alls godiset. Men jag tog den smällen igår. Fem gånger, typ.

Massor av godis.

Under eftermiddagsfikat visade M hur man skulle gräva för att hitta godbitarna i ägget – som om det inte var fullt av såna… Därför kan M nu lägga till titeln

1:e godisgrävare 

på sitt visitkort. Det tyckte vi alla var så roligt att vi skrattade så tänderna flög ut. Eller så berodde tandtappet på att vi hade ätit för mycket godis…

Tänderna flög ut, så mycket skrattade vi. Eller kanske berodde det på att vi åt för mycket godis…

Tro det eller ej, men mellan toabesöken och godisgrävandet fick jag en del gjort. Jag jobbade främst med institutionens intranätsidor igår. Dessa har varit eftersatta eftersom jag ju ska fokusera på de externa forskningssidorna just nu. Dessa granskas emellertid mest just nu innehållsmässigt och då är det ju inte så mycket mer för mig att göra mer än att avvakta. På eftermiddagen dök S med barn och partner upp och det var så roligt! Vi telefonerade för nån månad sen och jag tänkte höra av mig efter påsken för att diskutera en fikaträff. Nu blev inget bestämt, men fika ska det bli.

Lämnade byggnaden ganska prick klockan 16 för vidare färd in till stan där jag skulle lägga mitt huvud i M:s kompetenta händer. (Fasen vad alla heter nånting på M…) Jag blev som vanligt mycket nöjd med såväl klipp som f’ärg. För nu är det inte slingor som gäller längre – då blir jag vithårig – utan färg, vilket ger mig tillbaka min vuxliga hårfärg, men något mörkare. Totalt gick det hela på 950 pix. Det kan tyckas mycket, men det är värt varenda kronor! Jag föreslog M att starta ett litet skrivprojekt, men jag tror inte att M nappade. M är definitivt inte lika elak som jag, nämligen.

Fästmön hade varit söt och köpt makrill till min middag, så jag åt tre knäckemackor med markill i tomatsås och ost. Anna själv hade ätit nån sorts kål igen, det var helt tydligt med tanke på de… lukter som fanns i hemmet. Idag ska Anna fortsätta vara söt och ta emot min mamma som landar med riksfärdtjänst nån gång i eftermiddag, runt 14 – 14.30-tiden. Själv måste jag jobba. Det är bara att försöka slå bort alla funderingar och tänkbara scenarier, jag har fortfarande inte fått nåt konkret att ta ställning till. Men det är svårt att hålla motivationen och flaggan i topp, kan jag meddela. Ett glädjeämne och en ständig källa till finputs är emellertid mitt Husbygge! Tack och lov för såna arbetsuppgifter!

Institution 1 ska ha påsklunch idag, men jag deltar inte av flera skäl. Ett är att jag måste försöka ta mer och mer avstånd så att jag inte lär sakna folk alldeles förskräckligt mycket ifall att… Men det främsta skälet är att jag äntligen ska få bjuda Den Hjärtegoda L på lunch – ett rätt futtigt tack för den utsökta måltiden hon gav oss i förlovningspresent i efterskott.

I morgon är det skärtorsdag och jag ska vara ledig. Eller rättare sagt, jag ska storhandla. Med mamma. Vi får se hur det går. Nån gång under påskdagarna måste jag försöka tvätta min skitiga bil också. Vidare har jag hört mig för lite med min Nästanbror om vi ska stråla samman och inta nån form av fast och flytande föda gemensamt. Det gladde mig för övrigt att lokalblaskan uppmärksammade att hans nya bok kommer ut i april. Visserligen var det bara en liten notis, men det var bild på författaren också. Det minsta blaskan kan åstadkomma, tycker jag. Själv hoppas jag på att få äran att recensera boken på en blogg nära dig.

Anna ska jobba och hänga med sina barn och deras pappa och sin egen pappa och mamma och syster och bror och allihopa i påsk. Jag hänger med mamma, som ska få sina julklappar i kväll. Vem hänger du med??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Höstdag

Idag kan vi konstatera att det inte går att komma undan. Det är verkligen höst. Regnig oktobermorgon, var det, men inte så kall, runt tio grader. Fästmön är jätteförkyld och hostig. Tyvärr kan hon inte ligga i sängen och dricka te den här veckan utan hon jobbar administrativt. Man kan bara hoppas att hon inte måste ägna sig åt vård och omsorg med närkontakt, för då smittar hon väl ner hela församlingen. Min förkylning tycks ha backat. Om det nu var förkylning och inte allergi. Konstigt. Hälen var OK i morse, men redan efter en kort stund på jobbet börjar den göra ont.

Vätterpromenaden i höstskrud 2009.

Under helgen har jag varit lite orolig, för det har inte varit officiellt klart med min anställning. Och så länge det inte är det riskerar jag att åka ur systemet. Och då kan jag inte jobba rent praktiskt eftersom jag inte kommer åt mejl, hemsidorna i redigeraläge, diverse administrativa system och annat som behövs för att jag ska kunna utföra mina arbetsuppgifter. Jag kunde emellertid konstatera att jag kom in i datorn och att jag kan läsa mejl och även redigera hemsidor, men sen är det stopp. För övrigt känns det mesta segt idag, så vi får se hur det går med redigerandet också…

Morgonen började med det månatliga stormötet på institution nummer 2. Inte så kul att höra om tänkbara scenarier med nedskärningar. Sånt får mig att dra åt mig öronen och kanske börja speja runt omkring igen. I morgon har jag möte med prefekten där angående diverse jobb, men också om praktikaliteter som nytt kontor. Jag tycker liksom att det är arbetsgivaren som ska ordna sånt och inte den anställda, men inget verkar hända. Det är väl lite så bilden av statlig verksamhet är rent generellt också, det där att saker och ting tar tid, inget sker pronto. Men DET är nåt jag försöker ändra på. Själv försöker jag leverera så snabbt jag bara kan.

På agendan idag står ett antal texter som ska ut på webb och intranät. Jag har tankar och idéer om hur man kan speeda upp det här, för ärligt talat är en viss typ av såna arbetsuppgifter otroligt lätta – och otroligt avbrytande! Var och en som har en sida bör inte bara ha redigeringsrättigheter utan bör också kunna publicera, tycker jag. Det är ändå vuxna och ganska smarta människor det handlar om… Jag tänker ta upp den här frågan i morgon, men jag vet nog redan nu vad svaret blir. Så jag får nog finna mig i att ägna minst halva tiden åt att bara söka efter de sidor folk vill ha publicerade… Det tar lite tid, men är det den hjälpen – det vill säga klicka på publiceraknappen – de vill ha och inget annat, ska de naturligtvis få det.

Hemma i kväll blir det lugna puckar, för vi är inte OK nån av oss, Anna är nog risigast nu. Vi ska nog se sista avsnittet av Line of duty som gick på TV igår, vi såg näst sista avsnittet på eftermiddagen. Jag ska nog duscha och tvätta håret också, orkar aldrig göra det på morgonen. I morse var jag dessutom lite orolig för att Dalkarlarna skulle dyka upp och greja med min krånglande persienn. I morgon kommer de nån gång under dagen för att hämta de gamla fönstren från ballen*. Sen är allting äntligen färdigt, får vi hoppas. (Jag förtränger härmed deras text om fönstren i förråden. Vill det sig illa måste lägenhetsförråden tömmas helt. Var då? undrar jag…)

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »