Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘scampi’

Ett smaskigt och delvis självutlämnande inlägg. Och lite argt, förstås.


 

wokade skaldjur bok öl

Wokade skaldjur med ris, starköl och en dålig deckare. Och nej. Jag hittade ingen pärla i musselskalen.

Inte heller igår orkade jag laga mat. Jag var sugen på nånting wokat efter att Fästmön hade pratat om det, så jag ringde bort till Thai Wok, som är en del av Food Courten i Gamlis, för att beställa wokade skaldjur med grönsaker och vitlök. Egentligen tycker jag att det är lite löjligt med alla ställen som kallar sig Food court. Jag menar, finns det inget passande svenskt ord för det? Vi befinner oss nämligen i Sverige, inte i USA.

Jag ringde för att göra min avhämtnings-beställning en kvart före klockan sex på kvällen. En man svarade. Jag la fram mitt ärende. Han frågade vad jag ville ha. Och JUST som jag skulle ge mig på att försöka uttala namnet på rätten jag ville äta kommer en tjej in i vårt samtal och liksom börjar om utfrågningen av mig. Jag sa att jag just höll på att beställa mat för avhämtning av en kille. Då svarar tjejen:

Men han har inte riktigt tid med det!..

Säger man så till en kund? Inte enligt mig. Så de fakta att Thai Wok är en del av en Food Court och att jag blev avbruten borde ha gjort att jag la ner projektet. Men jag var hungrig. Och då är mitt fokus ett: föda.

När jag så tog mig bort till stället för att hämta min mat möttes jag av en lugn asiatisk man som räckte mig en påse. Sen kom den nerviga tjejen, troligen hon som kom in i mitt samtal, och skulle ta betalt. Inte nog med att hon hade avbrutit mig, nu kunde hon inte få ut nåt kvitto ur apparaten. Och ett kvitto ville jag ha. Bara för att. Svetten rann – om mig. Tjejen blev nervösare och nervösare, men till sist lyckades hon.

Nu undrar du varför jag så envist ville ha ett kvitto? Jo, när en avhämtningsrätt visar sig kosta 135 kronor – nej, jag ljuger inte! – då vill jag ha möjligheten att åka tillbaka med den om den inte är till belåtenhet.

Fast maten var till belåtenhet, även om jag hellre hade velat ha nudlar än ris. Jag åt upp allt. Den var smakrik och innehöll flera sorters skaldjur. Mest scampi och så tre musslor i skal. Inga pärlor. Det hade jag ju kunna klaga på.

Sippskuf.

Sippskuf.

Jag åt upp min mat, diskade, telefonerade med Anna och läste ut den dåliga deckaren. Sen började jag läsa den allra sista födelsedagsboken jag fick i år. Redan efter några rader i det inledande kapitlet var jag fast. Det här är en bok jag lär älska! För jag kände direkt igen andra människor – men mest av allt mig själv i huvudpersonen.

I det första kapitlet ska han köpa ”data”. Ehum, det var exakt vad nån mig närstående (<== det vill säga jag själv) gjorde för ett tag sen. Nu är jag väl inte lika datorkorkad och arg som personen i boken, men för säkerhets skull hade jag med mig en IT-expert. Och pengar i en ask som det en gång varit knästrumpor av nylon i. Ja, jag är en kuf. Dessutom använder jag aldrig knästrumpor av nylon. Det blev pinsamt i affären när jag skulle betala. Men jag ska förklara: jag har sparat pengar (kontanter) som jag har fått av min mamma till jul och till födelsedag i den här asken, som de första gåvopengarna kom i en gång. Pengarna har jag sparat till oförutsedda utgifter, såsom arbetslöshet. Och så en ny dator. I en ask. Som mamma en gång har haft knästrumpor av nylon i.

Min kväll rundade jag av med sipps* på ballen**. När mörkret hade sänkt sig gjorde lyktorna ingen som helst nytta – jag kunde inte läsa mer i den sista födelsedagsboken. Så jag satt bara där i mörkret och var arg

  • motorcyklister (var det nån jävla tävling här i krokarna igår kväll, eller?)
  • medelålders småfulla män som spelade kubb (en hade en riktig megafonröst)
  • fotbollskillar (som envisas med hårda bollar längs med kortsidan på tennisbanan i stället för långsidan – snart kraschar de nåt fönster! Förresten är det en tennisbana, inte nån jävla fotbollsplan!)
  • herr och fru Deskmedul som bara tvättar (ska man inte spara lite på vatten nu när det är så torrt?)
  • folk som sliter upp luckorna i sina inglasade ballar*** så man hoppar högt
  • småbarn som är uppe sent

Och kände mig ganska ensam. Så jag gick och la mig och läste i skenet från nattduksbordslampan om hur Ove körde bil med släpvagn. Ove, som är bitter och grannarnas skräck. Påminner mig om nån… Sen somnade jag.


*sipps = chips

**ballen = balkongen
***inglasade ballar = inglasade balkonger

 


Livet är kort.

Read Full Post »

En bra dag är snart till ända! Vi har tagit det väldigt lugnt idag. Det blev lite Wordfeud, men också en del läsning.

Tillbaka till henne

Tillbaka till henne, en julklappsbok från Fästmön


Hela dan,
fram tills det var dags att gå till bussen, gick vi omkring i mjukisbrax. Jag vilar så mycket jag bara kan!

Mjukisbrax

Mjukisbrax!


Till vilandet hör
att äta lite godis. Vi köpte en ask Paradis till nyår. Första lagret är slut.

Paradis

En ask Paradis hör alla vinterhelger till, tycker jag.


Jag fick brev från Försäkringskassan
idag med en blankett som jag fyllde i efter bästa förmåga (varför är alltid blanketter så krångliga???). Tyvärr hittade jag ingen brevlåda på stan (!), så brevet följde med hem. Får posta det på Tokerian i morgon. Alltså, jag gick ju inte på stan utan hoppade av vid Sivia Torg för det är där Salong Frizz ligger där jag får håret klippt och fixat. Anna fortsatte ner på stan ensam och gjorde ett ärende. Sen kom hon tillbaka till torget och hämtade mig så vi gick i samlad tropp till China River på Kungsgatan för att äta middag.

Meny

Vi tittade i var sin sån här.


Servicen var som vanligt urusel
på stället. Synd det, för maten är superb. Men servicen är minst lika viktig och när den är dålig ger Tofflan ingen dricks. Så blev det idag. Inte en spänn.

Vi åt båda två scampi. Mina simmade naturella i lite stark sås tillsammans med grönsaker. Jaa, jag åt till och med morötter. Till maten tog vi var sin kinesisk öl. Ljus och lätt och god!

Tsing tao

Tsingtao var ljust, lätt och gott.


Anna njöt av att slippa
såväl matlagning som disk, tror jag. Hon såg rätt nöjd ut.

Anna

Nöjd älskling.


Jag åt i långsam takt
och åt nästan upp all min mat. Det blev dessert och kaffe också. När jag hade tryckt i mig den lilla mintgodisen kände jag mig som Tjocka Gubben i The meaning of life (del VI). Jag fick ganska ont i magen… I morgon ska jag inte äta lika mycket…

Vi tog bussen hem och en unge skrek hela tiden. Jag var väldigt trött, men klarade att gå ända hem utan att tvinga Anna att bära mig. Vi träffade B på vägen hem och pratade fönster. Jag lovade ringa honom när de kommer och byter mitt sovrumsfönster, för det var tydligen fler som hade problem med persiennerna.

Nu väntar Fjällbackamorden: Vänner för livet på TV. Men gör inget fuffens… Jag håller ögonen på dig ändå!

Lychee o glass

Ögongloberna må se tomma ut, men jag håller ögonen på dig!


Livet är kort!

Read Full Post »