Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sax’

Ja jisses, det var den här dan, det! Jag hann inte riktigt med, men förmiddagen svischade förbi, strategilunchen med M blev lite för lång, men nödvändig och eftermiddagen… bara försvann. Och nånstans efter lunch började det snöa. Snö, som mer övergick till regn när det var dags för Clark Kent* och mig att åka hemåt.

regn på backspegeln

Regnblandat på vägen hem.


Kom hem vid 17-tiden, t
og rätt på lite torr tvätt innan jag kastade mig in i duschen. Inte nog med att håret växer som attan igen, det blir skitigt fort också.

Alldeles nyss fick jag oroväckande rapporter via sociala medier om att min älskling har blivit bjuden på OTÄCK ost ute på Morgonen. Bevare sig väl, tänk om hon fick magkramper och kräks i denna stund på bussen till New Village?! Men å andra sidan, vi har ju faktiskt inte samma smak vad gäller allting och det kan ju tänkas att Anna gillar OTÄCK ost…

Funderar på om jag skulle ta ett tag med sax och papper och slå in presenter. Jag är inte nån stjärna på det, så det lär väl ta sin lilla tid… Kanske blir klar till Dicte klockan 21…

Händer det nåt kul hos dig i kväll???


*Clark Kent = mi numero uno hombre, eller hur spanjackerna nu skulle uttrycka det (jag har bara läst en grundkurs på kassett i spanska, på stenåldern, förstås)


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag gjorde jag det – och det var länge sen. Jag tappade humöret. Allt skit och elände kom på en och samma gång – bara för att jag var för trött och för att min tid inte räckte/räcker till för det jag tänkt mig. Det blev ungefär Rullgardin ner.

Hela förmiddagen gick åt till att S skulle flytta mina datorer inklusive profiler samt göra vissa installationer. För naturligtvis krånglade det. Stordatorn gick bra, lilldatorn gick… tja, jag vet inte. Före och efter förmiddagens möte satt jag bredvid och skrev på S:s  kommando in användar-id och lösenord. Medan S grejade satt jag och tittade. Jag kunde inte stå eftersom hälen började göra vansinnigt ont efter tre vändor i trappan, typ. Nej, jag gillar INTE att ha två kontor! Jag blir arg bara jag tänker på det. Fast det hjälper ju inte…

 

Dessutom slog jag i magen i mitt ena skrivbord så hårt att jag trodde att jag skulle svimma av smärta och rinna ut i Uppsala blodbad. Ingetdera hände. Stackars S blev alldeles förskräckt och det hela slutade med att S fick mitt lösenord för att greja med den ovilliga lilldatorn medan jag äntligen mitt på dan kunde börja jobba vid stordatorn.

Under lunchen blev det macka medan jag filade på skrivuppdrag, trycksaksjobb och en och annan nyhet. Ajfånen hade gått varm under mötet med en massa mejl och till sist var jag tvungen att i lite skarpa ordalag, men ändå inte otrevliga, att be avsändarna att snälla sluta mejla mig eftersom jag satt i möte och inte hade tid att svara och att jag dessutom inte visste när jag skulle få tillgång till en dator så att jag kunde besvara mejl därifrån. Det blev tyst. En stund.

Jag tuggade i mig min kartongmacka medan jag skrev och smulade i tangentbordet. Då knackade städarna på och ville städa. Det behövdes verkligen, men jag bad att få avsluta det jag höll på med först. Stress, stress! Snälla städkillarna torkade till och med av mitt skrivbord från föregående talares kontorsinnehavares klet. Sen kunde jag jobba en stund igen. Trodde jag.

Ajfånen svischade till och jag fick veta att jag skulle ha hämta bilen från verkstan en timme tidigare. Bara att kasta sig iväg i lånebilen och byta in den mot en servad Clark Kent* iförd vintertofflor**. Inga fel mer än ett trasigt parkeringsljus hade de hittat, tack och lov! Och hejåhå, 1 700 spänn fattigare!

Klockan 14 blev det ytterligare en stund för mig att jobba. Jag bokade in lite folk och möten (bland annat ska jag ha lönesamtal med prefekten på institution 2 i morgon efter lunch…) la ut en nyhet på två språk och hepp! så var klockan 14.55 och jag skulle ha dragit iväg med M på en gnällfika halv tre. Nåja, M satt med sina siffror och sin räkneapparat och hade fullt upp. Men det blev en skön och bra gnällfika, ibland måste man få spy ur sig om tillvarons förtretligheter, motigheter rent generellt och människor som inte varken kan stava till service eller ens agera det. Men att hitta fel hos andra går bra! Irriterande!

Jag kom iväg sent hem och kände mig lite mer stressad eftersom jag visste att kära Fästmön skulle göra nån god mat. Men jag var tvungen att hiva in däcken i kallförrådet först och blev både skitig och trött och fick ännu mera ont i magen av lyften.

En tidskrift och fyra fönsterkuvert låg och väntade hoppfullt på mig i postboxen hemma. Två fönsterkuvert slängde jag, för det ena var från ett företag som ville att jag skulle köpa en tjänst jag redan har hos ett annat företag, det andra var från ett låneinstitut som lovade mig guld och gröna dollar skogar. Nej tack, jag behöver inte låna pengar! Men jag satte mig och betalade de övriga räkningarna i de andra två fönsterkuverten en plus tre stycken. Tjolahopp! 

Halvt ihjälsvulten kastade jag i mig Annas goda mat så jag sölade ner skjortbröstet framsidan på t-shirten. Såg förskräckligt ut! Efter att ha såsat en stund slängde jag mig äntligen in i duschen, smutsig och jästrig, med flottigt, stripigt hår. Som grädde på moset lossnade det trasiga duschmunstycket och sprutade ner hela duschrummet, typ medan jag VRÅLADE på Anna

Kom och hjälp mig!

För när jag skulle ta bort silvertejpen som delvis hade lossnat, satt andra delar av den fast som med superlim. Det var då jag tappade humöret. Anna kom med en sax, men allting var blött, även jag och mina fingrar, och det tog eeevigheter innan jag gjort en ny, temporär lagning och kunde avsluta min hygienstund. Jag var så ilsken att jag var högröd i ansiktet och det måtte ha sett ganska roligt ut i kombination med min vita, nakna kropp, för Anna hade svårt att dölja skrattet. Och nu, kära läsare, när jag skriver dessa rader en halvtimma senare, skrattar jag också. Lite grann, i alla fall…


*Clark Kent = min lille bilman

**vintertofflor = vinterdäck


Livet är kort.

Read Full Post »

I serien Vårtfri testar jag det svindyra vårtmedlet med samma namn. Läs om pris etc här!

Behandling nummer två.


OK, första gången jag provade Vårtfri var i fredags.
Man ska helst behandla en dag i veckan, samma veckodag, men man kan prova nån dag tidigare ifall man inte har möjlighet på vanlig dag. Nu gjorde jag alltså ett avsteg från behandlingsplanen med två dar och det kanske får konsekvenser…

Jag är fortfarande inte säker på att det är en vårta jag har under högerfoten, men det skadar ju inte att testa. Det är svårt att se och är det en vårta så är den mest inåtvänd. Det känns en tydlig liten knöl under huden, en knöl som gör förbaskades ont. Den ömmar, alltså.

Efter kvällens dusch skrapade jag vårtan med insidan av en sax, enligt instruktionerna. Man ska alltså inte fila på vårtan, för det kan göra ont. När vårtan kändes mjuk och jag hade fått ett litet hål i den hårda huden duttade jag i Vårtfri. Det gjorde inte ont eller sved som vanligt vårmedel gör. Vårtan känns mjuk och huden är lite flikig.

I instruktionerna står också att man ska hålla vårtan mjuk genom att smörja den varje dag. Jag smörjer mina fötter varje kväll med CCS fotcreme, men ändå tycker jag att vårtan har känts hård under dagarna sen första behandlingen.

To be continued…

Read Full Post »

Det blev en orolig natt av nån märklig anledning. Jag var så trött igår kväll att jag hade kunnat gå och lägga mig redan vid 20-tiden, men jag avvaktade till 21.30 när Mördare okänd började. TV:n i sovrummet fick visa denna brittiska deckare som gick på SvT1. Och faktum är att jag såg merparten av den – jag somnade när det kanske var en halvtimma kvar, vid 22.30. För att sen vakna klockan 3.16. (Ja det ska stå 16!) Sen låg jag och vred och vände på mig jag vet inte hur länge. Nånstans nån gång infann sig en dvala som medförde en förskräcklig stressdröm. Klockan halv sju dansade klockradion igång. Mina händer var avdomnade, vilket det blir ganska ofta nattetid, så det tog vad som kändes som evigheter att stänga av radion. Lyckades sätta på alarmsignalen och flytta fram klockan också och trodde jag hade försovit mig…

Nattens och morgonens beteende är typiska stressymtom för mig. Men det är konstigt för jag känner mig inte särskilt stressad, bara så himla trött hela tiden. Sovtrött. Lite orolig kanske jag var inför dagens övning ”Den innebär att arbeta i ett program som jag känner mig lite rostig i. Fast jag tycker att det är konstigt om det skulle påverka min sömn så pass,  jag har verkligen inte känt mig jätteorolig. Jag får hoppas att det bara var nån tillfällig dålig natt!

Fästmön skickade ett sånt fint sms i morse, men den röda, vackra soluppgången hon såg fanns inte att beskåda i New Village. Där var det disigt och gråmulet. Anna och Elias skulle ge sig iväg tidigt hemifrån i morse, för Anna började redan klockan halv åtta och måste sitta på bussen före klockan sju, misstänker jag.

När jag sen väl kom till ”jobbet” svischade timmarna iväg. Jag har jobbat med vårt nyhetsbrev och även tagit och hanterat väl, tycker jag, en diskussion om en text. Det är så mycket som ska få plats på två A4-sidor och det gäller att få med det viktigaste – när man nu måste stryka. Det har gått bra att jobba i programmet och jag har fått till det mesta som är klart. Jag är ganska nöjd med bildvalet och sidan ett, det är sidan två med sin ”saliga blandning” som det är lite krux med.

Dagens lunch blev beige pasta. Dock var insidan färggrant röd av soltorkade tomater. För säkerhets skull hade jag med mig några naturella körsbärstomater bredvid. En försökte smita och rullade över bordet, men jag hann fånga den innan den rullade över kanten. Reaktionsförmåga!


Pastaknyten och körsbärstomater, bubblevatten och en deckare är tillbehör. Deckaren rensar skallen från det alltför teoretiska.

                                                                                                                                                                                                                                                       I eftermiddag ska det vara en sorts ”avdelningsmöte”.  Jag vet inte om jag förväntas delta eller inte – jo, jag fick just höra av fru Chef att min närvaro önskas!

 Jag sitter inemellan och petar i mina forskartexter också. Alla har inte inkommit, men jag noterade att Carl var förvånad att så många som två tredjedelar har svarat. Det är ett gott tecken att vi jobbar med rätt saker, saker som känns angelägna att presentera.

I kväll blir det lugna puckar, tror jag. I morgon, tisdag, har jag däremot två roliga saker att se fram emot: dels att träffa Rippe för lunch och dels att klippa mig i morgon kväll. Rippe har jag inte träffat på länge och håret är som en pälsmössa uppe på huvudet och lär må kanonbra efter mötet med M:s sax. Efter det vassa mötet måste jag inhandla en del förnödenheter. Mjölken och brödet börjar ta slut.

Ser i min kalender att vi redan nästa vecka ska träffa M från Arbetsförmedlingen. Tänk, då har jag varit här en månad. Snacka om att tiden svischar när man har roligt…

Read Full Post »

Elias var lite förtvivlad igår för att vi inte ville stiga upp klockan sex idag och fira honom. Men vi var uppe före åtta och det gick bra det också.

Paketmängden var stor, trots att det så att säga bara var första lasset från mamma och Tofflan. Vid lunchtid kommer pappa och mormor och då blir det fler paket, enligt insatta källor…


Ett första lass paket.

                                                                                                                                                                   Elias var en hejare på att öppna paket – nästan lika bra som sångkören. Kören, som bestod av mamma, mammas stora barn och så Tofflan, dårå.


Det gick undan med paketöppningen!

                                                                                                                                                               Ett av paketen innehöll bland annat en kackerlacka och ett blodigt öra. Inte svårt att gissa vem det paketet var ifrån… Innehållet ska användas för att försöka skrämma morfar som kanske dyker upp i eftermiddag. Morfar är nämligen värstingen i familjen vad gäller att skrämmas och busa! Hans dotter Anna är verkligen kronprinsessa…


Ett öra DÄR

                                                                                                                                                              Mamma var för övrigt söt som en present själv. Och i håret hade hon ett fint, krusat snöre, så som presenter ska ha.


Presentmamman!

                                                                                                                                                            Sen undrar väl alla om Elias fick det han önskade sig mest, en sax så han kan göra kvitton till sin affär? Jepp! Han fick  TVÅ!


Två saxar till mannen som vill kunna göra kvitton.

                                                                                                                                                            Till frukost gjorde mamma scones, enligt önskemål av födelsedagsbarnet. Nioåringen, som nu sitter och spelar ett av TV-spelen som låg i pakethögen. Själv har jag blåst skitSNIGGA, men stenhårda ballonger under tiden jag har bloggat, därav det svajiga innehållet.

En hjärtedag har bara börjat!


Ett hjärta låg och skräpade på balle-golvet* under el-grillen.

                                                                                                                                                             To be continued…

                                                                                                                                                      *balle-golvet = balkonggolvet

Read Full Post »

Blivande nioåring kommenterar sin önskelista som ständigt uppdateras:

Jag hoppas verkligen att jag får en sax. En egen sax. För jag behöver en sån så att jag kan göra kvitton till min affär.

(Om han får? Tja, det kan jag ju inte skriva här ifall han läser min blogg…)

Read Full Post »

Jag har aldrig varit på nån Bokbytardag förut. Jag visste inte hur man skulle göra, hur bete sig. I mitt stilla oroliga sinne såg jag framför mig en sorts Norénpjäs där ett antal original, muppar, kufar, skred över en begränsad yta, fram och tillbaka, med några böcker under armen. Kanske skulle det uppstå konflikter när två kufar ville ha samma bok. Eller också tänkte jag mig ett gäng Hattifnattar som fnattade omkring, också dessa med böcker under armarna. (HAR hattifnattar överhuvudtaget armar???)


Jorå, Hattifnattar har armar, men väldigt korta sådana. Det ser ut som om händerna sitter direkt på den smala snoppen kroppen.

                                                                                                                                                          Så här var det: Jag cirklade runt en stund för att ge upp att hitta en laglig parkering. Svängde helt sonika upp på en trottoarkant i stadsdelen Fålhagen, utanför Antikvariat Uppslaget. Utanför på backen var ett litet bord i konstig form uppställt. Ovanpå det låg några böcker, inte så många, men tillräckligt många för att de skulle åka i backen hela tiden.

Vid bordet stod antikvariatets ägare tillika före detta landstingspolitiker för moderaterna, en tant på kryckor, en ung tjej med en sax i en snodd runt halsen och så jag. Jag hade mina tre böcker under armen. Ingen av oss visste hur en bokbytardag gick till. Jag rafsade lite bland böckerna på bordet, men fann att jag antingen hade läst allt eller var ointresserad.

Under tiden kom en glad man på cykel och undrade om detta var allt. Då dröp jag nerför källartrappan för att kolla vad antikvariatet hade i sina hyllor.

Uppslaget är ett litet antikvariat som bara har öppet några timmar på onsdagseftermiddagar. Men det var tämligen välorganiserat och utbudet i de trånga utrymmen var större än jag trodde. Hit ska jag definitivt gå igen! Om inte så för att KBT-träna mot klaustrofobi.

Uppe i solljuset hade ytterligare en man anslutit. Nöjd cyklade han iväg med två böcker. Damen med kryckorna och tjejen med saxen spanade på kakböcker nere i antikvariatet.

Jag beslutade mig för att åka hem och äta en korv, svänga förbi bokbytarna igen på väg Ut på Uppdrag. Bokbytena sker nämligen bara fram till klockan 18 idag. Så är du intresserad av nån av de tre deckarna på bilden ovan, kom till hörnet Botvidsgatan-Hjalmar Brantingsgatan i Uppsala runt halv sex. Då räknar jag med att vara tillbaka där och bytessugen!

Men VAR VAR LOKALBLASKANS KULTURAVDELNING??? Inte en käft därifrån på denna… HAPPENING! Inte tillräckligt kufiska där, kanske??? Estimerar hellre finkultur på Stadsbiblioteket? Jo jo, jag vet nog, jag…

Uppdaterat: Jorå! Jag fyndade och bytte mina två Karin Fossum mot dessa två:


Två gröna fynd: Peter Robinson och Stephen Booth.

                                                                                                                                                               Maria Lang-boken följde med mig tillbaka hem.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »