När fan blir gammal blir han religiös

Ett inlägg med anledning av en krönika om Metropolen Byhålan.

När jag gick på gymnasiet i Metropolen Byhålan hade jag understundom en lärarvikarie som hette Per. Han var egentligen inte utbildad lärare, tror jag, inte då, i alla fall, utan moderat kommunalpolitiker, om jag inte missminner mig. Men hur som helst, under mitt andra läsår föddes Pers son Claes. Jag tror att det är hans son, vill säga. Claes de Faire, idag chefredaktör på Resumé, gubevars!

Claes de Faire är alltså lite kändis i mediekretsar. Och vad passar väl bättre än att låta en sån gästblogga på Framtidens Motala? Fast lite jobbigt blir det allt när titeln på Claes blogginlägg är

Ingen bryr sig om en svensk småstad idag

Eh… där satte nog en och annan motalian morgonkaffet/eftermiddagskaffet/kvällskaffet i vrångstrupen i onsdags. För Claes är inte nådig gentemot sin födelsestad… Den stad han lämnade för 15 år sen och för tio år sen slutade kalla hemma. Han säger att han ser på stan med en viss ömhet, men sen talar han om att han minsann noterar hur mycket sämre allt har blivit.

Inte är stan besöksanpassad heller. Han skriver bland annat (notera att stad egentligen är singular, men att Claes gör plural av Motala):

[…] Ibland får jag känslan av att ni är en stad som är glada för att Motala inte mer besöksanpassat, att det finns en stolthet i att staden inte är mer företagsvänlig eller att invånare inte ska kunna bo närmare vattnet än de gör. Hur ska man annars kunna förklara att Varamobaden är en av Sveriges bäst bevarade hemligheter och som har ett totalt omodernt och rent av undermåligt erbjudande till besökande? Eller att företag efter företag lämnar Motala och att kustremsan kring kommunen inte är mer bebyggd? […]

Claes de Faire fortsätter att vara rasande rak på sak när han i nästa stycke skriver att ingen saknar Varamobaden, att ingen oroar sig för om det finns jobb i stan eller inte och att ingen rikspolitiker bryr sig.

Hoppla, hoppla! Detta hade man nog inte förväntat sig att få läsa på Framtidens Motalas webbplats… Men Claes de Faire väjer inte, han brakar vidare i den snåriga terrängen (är det månne den obebyggda kustremsan kring kommunen?) och talar om för ansvarig(a) att det baske mig är dennes/deras (motalianernas? kommunalpolitikernas?) förbannade skyldighet att göra stan så attraktiv som möjligt. Fast misslyckandet är ju ett faktum och därför fortsätter Claes de Faire med att droppa ett antal goda råd.

Det må jag säga! Och vi som är födda och uppfostrade i stan som fick lära oss att inte tro att vi är nånting!  Motala = Jante, typ.

Men ytterligare ett faktum är att Claes de Faires råd inte är så tokiga alls. Så mitt råd till dig som bor där är att du ska läsa dem. Och se till att nån omsätter dem i praktiken!

Sen kan jag emellertid inte låta bli att tala om för Claes de Faire att när han blir lika gammal som jag kommer hans syn på Metropolen att mildras. Han kommer att se på stan genom softade brillor och understundom till och med sakna ställen där som barn han lekte. För precis som jag lär han upptäcka att när fan blir gammal blir han religiös…

En riktigt bra krönika, dock! Läs den här ifall du missade att klicka på länken ovan!

Livet är kort.

Read Full Post »

Mod, full rulle, känslor av stress och att unna sig

I morse satte jag nästan kaffet i vrångstrupen när jag läste om en rysk ung man som hade praktiserat kannibalism. Skälet var att hans flickvän hade lämnat honom för att hon tyckte att han var mesig. Den unge mannen ville visa hur modig han var egentligen och mördade och åt då ett antal organ från ett antal människor. Är det mod, det? Nej fy te rackarns! Det är bara makabert!

Det var full rulle igår afton! Till slut gjorde jag typ fem saker samtidigt och det är inte bra. Ingen sak blir bra och jag blir bara trött av att försöka se på TV, svara på mejl, blogga, läsa, prata med mamma i telefonen, fixa håret och tandtråda. Samtidigt. Typ. Så i kväll har jag bestämt mig för att ta det mer piano. Jag ska bara… städa av lite i badrummet och i duschrummet/toan, skriva max två inlägg och tvätta en maskin. Sen måste jag samla ihop mitt sopberg mina sopor och traska ut med dem till soprummet och så behöver krukväxterna få vatten… Stressad? Jag? He he, i morse när jag som vanligt vaknade för tidigt, låg jag och gruvade mig för det kommande fönster- och balkongdörrsbytet i huset. Totalt för hela bostadsrättsföreningen skulle det ta några månader och man undrar hur det blir under den tiden. Kan man till exempel bo hemma? Usch, tanken på att på nåt sätt dela nånting med mina grannar är allt annat än tilltalande. Att vistas i samma lokal som en del av dem under informationen kring fönsterbytet är traumatiskt nog. 

Arbetsveckan fortsätter med intervjuer och kommunikationsplanen. Jag ska redovisa planen efter påsk, först vid ett avstämningsmöte på Fästmöns födelsedag, sen för institutionens ledningsgrupp dan efter. Och kring mitten av april ska jag börja jobba delvis vid en annan av husets institutioner. Gissningsvis ska jag först träffa den institutionens prefekt för att få lite input om vad som behöver göras. Jag har hört att man främst behöver hjälp med sina sidor på externwebben, men jag vill nog ta ett helhetsgrepp om kommunikationen där också om allt ska bli bra. Det var för resten väldigt roligt igår att träffa en forskare som jag hjälpte med ett pressmeddelande här i mitten av mars. H*n hade blivit kontaktad av en tre, fyra tidningar som ville intervjua! Då har man lyckats! För även om mycket forskning är angelägen och spännande, kan en del områden vara ganska smala.

På torsdag ska jag unna mig att delta i ett seminarium om destinationsmarknadsföring på internet hos Södra Tornet! Det blir en liten belöning till mig själv eftersom jag tycker att arbetet här har gått förvånansvärt bra! Och man ska vara snäll mot sig själv, har jag hört…

Det här är Norra tornet, jag ska till Södra Tornet på torsdag eftermiddag.

Read Full Post »