Ett inlägg om en TV-serie.
Svensk midsommar, skärgård och… ungdomsfylla. Så kan man sammanfatta säsongsstarten av Morden i Sandhamn i kväll på TV4. Lite märkligt var det ju att se detta när novembermörkret och kylan är verkligheten. Men självklart tittade jag – Viveca Stens Sandhamnsböcker är några av mina favoriter. Spännande och snabblästa. TV-serien följer dem inte slaviskt och det är OK. Det är ju ändå alltid så att en gillar antingen bok eller TV-serie bäst.
Morden i Sandhamn inleds den här säsongen med svensk midsommar och ungdomsfylla.
Midsommar är det, som sagt. Sandhamn invaderas av ungdomar som festar loss. Men det är inte bara alkohol de berusar sig på. Det uppstår bråk om knarkpengar och på midsommardan hittas en av de unga död. Nora firar midsommar med sin nya kärlek Jonas. Hans snart 15-åriga dotter försvinner ut för att fira midsommar. Hon ska få vara ute till klockan ett. Fast… Vera kommer inte tillbaka på natten.
Jorå, det här är somrigt och gott – till dess att mordoffret hittas, förstås. Annars händer inte så mycket i det här första avsnittet. Ungdomarna festar, har inte koll på sig själva, drar från fest till fest och… så mördas en av dem. Det är inte så spännande skildrat, även om jag kan tänka mig att mördaren inte är den som är mest trolig. På TV4 är de dåliga på att uppdatera sin webbplats med information om programmen, men jag tror att det kommer ytterligare två avsnitt.
Toffelomdömet blir medel – och det är Alexandra Rapaport som ger tofflor fortfarande, efter flera säsonger.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 