En B-musiker, som en gång på 1960-talet NÄSTAN hade en svensktoppshit, räddar ett spädbarn som begravts levande i skogen. Men det är inte vilket barn som helst – det är en flicka och hennes första skrik ger helt rena och perfekta toner. Så inleds John Ajvide Lindqvists bok Lilla Stjärna som jag fick i julklapp av lilla mamma.
En bok om musik.
Lennart och Laila är ett musikerpar vars äktenskap är dött sen Lennart upptäckte att Laila roat sig med andra män. Sonen Jerry är ett misslyckande han också. Men när Lennart hittar ett spädbarn som begravts levande i skogen förändras allas tillvaro. Flickan visar sig vara ett märkligt barn som tidigt ger ifrån sig helt rena toner och har absolut gehör. Samtidigt, på en helt annan plats, i en helt annan familj växer en… helt annan flicka upp. Men även hon en särling.
Den här boken är, som John Ajvide Lindqivsts tidigare, också en sorts psykologisk thriller med övernaturliga inslag och skräck. Historien berättas som en snäll berättelse, trots de onda inslagen. Den ramas in av svensktopps- och schlagermusik, TV-program som Idiot Idol, nåt som förstärker det absurda – för man upptäcker så småningom att det är nåt absurt och mycket märkligt med både flickorna och berättelsen! Det hela kulminerar i samband med inspelningen av ett annat musikprogram – Allsång på Skansen.
Det här är en riktigt läskig bok om skönhet och ondska – och framför allt att allt som är vackert inte behöver var fritt från ondska. Högsta betyg, för den här boken slukade jag!
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 