En arbetsdag

Ett trots allt ganska nöjt inlägg.

---

 

Idag hade jag en dejt med min Fästmö. Jag plockade upp henne där hon stod intill vägen och liftade just hade hoppat av bussen. Vårt mål var… IKEA. Jag trodde faktiskt att vi inte skulle vara ensamma där, men vi var nästan det. Där var inte alls många människor – förrän det var dags att betala…

Jag såg nog ut så här eftersom vi blev så uttittade.

IKEA i Uppsala är ganska nytt och väldigt stort. Jag har ännu inte lärt mig hitta. Men idag blev det en och annan genväg… Det var nämligen så att vi provade öronlapps-fåtöljer. I samband med detta blev vi uttittade av ett par. De försökte till och med fånga vår uppmärksamhet genom att kyssas. Som om vi skulle vara intresserade av ett annat lesbiskt par (än vi själva) som GLOR så att ögona nästan trillar ur ska’n… Jobbiga typer, tyckte vi.

Men vi glömde strax de kontaktsökande flatorna nästan helt när vi upptäckte vårt drömrum. Där stod fåtöljerna vi nyss provsuttit inklusive fotpallar på en stor, underbar matta. Det uppbyggda rummets väggar var klätt av bokhyllor och bokskåp. Läslamporna var tända. Det var bara… SÅ FINT…

Anna i vårt drömrum, ett hemmabibliotek.

Men dröm är inte verklighet och vi hade andra byggplaner än att bygga vårt eget bibliotek. Vi var så effektiva och rafsade åt oss det vi skulle – när vi äntligen hittade hylla 0 (IKEA har inte så bra ordning på siffrorna, tycker jag…). Clark Kent* blev fullastad när vi tuffade mot New Village. Där lastade jag av en del av inköpen, medan Anna släpptes lös på Tokerian – det är ju chipskväll i kväll för somliga.

Montering av IKEAmöbel…

Till sist for vi ut till Himlen. Stärkta av gott kaffe som äldsta bonusdottern fixat samt var sin cinnamon bun grep vi oss an Annas paket.  Vi blockerade dörren till Elias rum. Först samarbetade vi om en möbel. Vi blev inte osams, men det var ineffektivt. Anna påbörjade därför den andra. Jag sa ett visst fult ord flera gånger när jag höll på att montera en låda. Anna sa detsamma när hon skruvade, för det gjorde ont i händerna på henne. Men till sist blev vi färdiga och jag tror att Anna blev nöjd.

Trätrallat hos Anna, gjort av Linn.

Under tiden hade äldsta bonusdottern påbörjat balltralleriet**. Hon var så noggrann och städade av först och det gick riktigt undan. Först. Sen blev det väldigt varmt. Och som alla hantverkare gör avbröt hon arbetet efter ungefär en tredjedel.

Det var fullt av skräp och kartonger i Annas hall när jag åkte därifrån. Men Anna hade inte tid att gå till soprummet, för det skulle ju lagas mat. Själv har jag totalt glömt bort mat idag. Jag har ätit frukost, en glass och en bulle. Tror att jag har en choklad i köksskåpet. Får väl låtsas att det är middag.

I New Village var det för en gångs skull lugnare än i Himlen, där en del akoholpåstrukna samlats hos en granne till Anna. Här var det ganska tyst, bara mina hyresgäster pep. Det vill säga de yngsta. Men de fick några bitar ost av mig innan jag grep mig an mitt balltrallande.

Jag började i ena hörnet…

Jag tog fram sågen jag hade fått av pappa, men den kunde jag inte använda. Bästa redskapet blev i stället min sekatör! Den var finfin att klippa plast med på undersidan av trallplattorna! Sen klurade jag lite på hur jag skulle göra med stativet till markisen. Så satte jag igång. Det gick riktigt bra. I början – det gör det nästan alltid. Det är sista raderna som är svårast att lägga.

Bäst av allt var att jag kunde riva ut den überäckliga, gröna mattan! Delar av den var så vidrig, bland annat för att den trampats av fötter som aldrig mer får komma i närheten av mig eller mitt hem.

Balkongen med trall från ena hållet…

Trallen är laserad och förbehandlad. Man bör förbättra laseringen efter nåt år. Rengör gör man med såpa och vatten. Så såpa ska jag inhandla i morgon! Under vintertid bör trallen helst förvaras inomhus eller under nåt som håller vatten/snö borta. Jag har en gigantisk presenning som jag tänker svepa in hela ballen i, så det lär inte bli några problem med den saken. Plast vill jag INTE ha. Det ska vara trä. Jag älskar trä! Det har jag nog i generna från min morfar Snickaren.

… och från andra hållet.

Den innersta raden blev inte alls bra, men jag har kilat fast den med lösa bitar och hoppas att det funkar. Det blir ju inte så snyggt om man skulle skymta betonggolvet en decimeter, eller hur? Jag la till och med lösa bitar på kortsidan längst bort – trots att man egentligen inte ser den sidan när man sitter på balkongen.

Även om det inte blev perfekt är jag nöjd. Nu funderar jag på att skaffa en matta av nåt slag . Kanske. Golvet i sig är ju faktiskt väldigt fint att titta på som det är… Tycker jag, dårå, och är helt slut efter den här arbetsdagen. Men ändå glad att jag faktiskt balltrallade!

*Clark Kent = min lille bilman
**balltralleriet = lägga trätrall på balkongen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Asså, det här med reklamfilmer…

Ett inlägg om reklamfilmer på TV.

Som bekant har jag en liten herre på besök. Ibland vill den lille herrn sitta ifred och skajpa (eller LAN:a…) med sin kompisar. Då blir jag förvisad ur arbetsrummet som ligger vägg i vägg med lille herrns rum gästrummet. För grejen är att det är ett stort, öppet valv mellan rummen och jag kan ju råka höra eventuella hemligheter.

Förvisningen innebär att jag sitter i vardagsrummet, med laptopen på magen och TV:n påslagen. Det är inget jag vill se på TV, men den måste vara på så att jag inte hör vad som sägs mellan skajparna. Gästrummet har nämligen ingen dörr, bara ett draperi. Det är fördraget. JA, JAG ÄR SKITNYFIKEN, MEN… INTEGRITET, TOFFLAN, INTEGRITET FINNS DET NÅT SOM HETER!!!

Jag sitter med datorn och jag sitter och läser och jag hör TV:n och ibland tittar jag till. Värre än lördagskvällens program är faktiskt reklamfilmerna. Fy te rackarns, betalar företagen för vissa filmer??? Man kan ju undra…

Finns det nån som tycker att reklamfilmerna med den där överaktive killen med överbett är bra? Jag går nästan upp i limningen bara jag hör introt!.. En film jag däremot skrattar åt är den tecknade tjocke mannen i randiga byxor och hög hatt som tittar på TV typ jämt. Fast… jag har ingen aaaning om vad filmen gör reklam för…

Bland de värsta filmerna tycker jag att den sen länge uttjatade filmen med tandläkartanten är. Du vet, hon som gör reklam för en tandkräm som ska ge rena och hela, infektionsfria tänder. Hon låter som om hon har en ENORM infektion i hela förbannade käften när hon pratar! Jag blir… så irriterad att jag blir arg!

De två tjocka tanterna med orange peruker, de som ska föreställa tvillingar, men som pratar olika dialekter, var roliga typ en gång. Sen tröttnade jag. Och hur många år har den ”följetongen” gått? Det hjälper inte att tanterna gör olika saker, de är inte roliga. Punkt.

Är det nån reklamfilm som jag saknar så är det filmerna om den där lille mannen med blå lemmar. Den lille sjungande mannen. Han som är påträngande och överallt. Jag skrattade alltid åt filmerna, vad han är gjorde. Men nu görs det bara urtrist reklam för den tabletten…

He rules!

Det var verkligen en miss av det företaget att sluta använda den blålemmade mannen. Jag köpte faktiskt enbart den tabletten på grund av reklamfilmerna!

Annars är jag rätt trött på följetongsreklamfilmer som typ Falska Tvillingtanterna. Och den där livsmedelsaffären som har kört sin såpa i över tio år… Det är kanske möjligen dags att byta spår nu, eller? Till och med jag handlar i olika affärer, liksom (tänkte det skulle inspirera till nytänkande…) När då en annan livsmedelskedja gör nån sorts försök att härma blir det bara… pinsamt. Kräkstrist…

Har du nån hatreklamfilm eller nån reklamfilm som du verkligen gillar??? Skriv och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Hipp som happ, som happenings… in the outside world

Att sitta och fundera över en framtid som känns som en stängd dörr (nej, jag är inte innanför, jag är utanför) är ingen idé. Jag sticker ut och kollar eventuella happenings i världen utanför.

Sparade inte samtycken. Det är till att ha oordning på sina papper. Alltså Sjukstugan i Backen har det. Jag har det inte. Jag har två pärmar med viktiga papper hemma och två pärmar med viktiga papper på jobbet. Men på Sjukstugan i Backen har man inte sparat ett endaste av de samtycken som patienter som medverkade i TV-serien Sjukhuset skrev under. Handlingarna finns hos produktionsbolaget – och är därmed inte offentliga handlingar. Smart gjort… En riktig såpa, skulle jag vilja säga. JO-anmälan är nu ett faktum.

Länsförsäkringar tog bort reklam efter kritikstorm. Länsförsäkringar har en reklamkampanj som har gjort folk inte bara kritiska utan rasande. Kampanjen visar upp stereotypa könsroller, enligt kritikerna. Enligt kommunikationschefen har syftet inte varit att bekräfta stereotypa könsroller utan att spegla bredden hos bolagets kunder. Fast att ställa upp affischerna så som gjordes var väl ingenting annat än rena bekräftelser av stereotypa könsroller??? Var det bara Länsförsäkringars kommunikationschef som inte såg det – för jag har inte hört nån annan som tycker att kampanjen visar en bredd av kunder..?

Kvinna blev rånad under epilepsianfall. Men fy faaan, på ren svenska! Hur är människor skapta?

Förbjudet läkemedel i hästkött. Men det var ju det jag sa var farligt! Det var ju det som var farligt i den så kallade hästköttskandalen – tillsammans med falska uppgifter om innehållet, förstås! – inte att det var häst i stället för ko eller gris!

SvT öppnar sitt arkiv. Och spännande ska det bli! Totalt finns nu 200 programtitlar i över 800 avsnitt. Och det fylls på – ända upp till 10 000 timmar.

Stort salmonellautbrott i Sverige. En uppländsk producent har sålt foder med salmonella till ungefär 900 svenska gårdar.

Agnetha Fältskog aktuell för Allsången. I alla fall om man får tro Expressen. Den som lever i sommar får se. Och kanske höra den underbara rösten!

Livet är kort.

Read Full Post »

Sjukstugan i Backen tillbaka på TV

Nu är det dags för Sjukstugan i Backen att vara med i en såpa på TV igen. Eller såpa och såpa, en dokumentärserie är den korrekta benämningen. Programmet sänds i en annan kanal än sist och har som koncept att skildra brandmän, ambulanspersonal och poliser i arbete.

En skådespelare till den nya såpan?

                                                                                                                                                             Jag vet inte hur många terminer man kunde titta på Sjukstugan i Backen på TV. Och jag såg varje avsnitt! VARJE! Om jag inte var hemma, spelade jag in. Till stor skillnad från min chef, som för övrigt var övergripande chef över propagandan. Han såg inte ett enda avsnitt. Inte ett. Och det var nog klokt. Varför slösa bort en halvtimme varje vardagskväll? Jo, för min del, som tjänsteman, tyckte jag att jag borde känna till vad som visades i media, men jag ville också se hur man jobbade. Problemet var ju bara att det var TV. Underhållning. Filmerna klipptes och redigerades. Det var alltså en mycket decimerad bild av verkligheten på Sjukstugan som erbjöds tittarna hemma i TV-sofforna.

Därför fnyser jag lite när en av de nuvarande högsta hönsen menar att skattebetalarna har rätt att se hur pengarna används. Pyttsan! De används nog som de ska, jag är övertygad om att vårdpersonal sliter med de begränsade resurser – personal och pengar, i det här fallet – de har.

Nej, det som hade varit RIKTIGT INTRESSANT var ju att se hur de folkvalda arbetar. Det är ju nämligen dessa som beslutar om budgetar och om hur pengar ska fördelas och till vilka verksamheter. Allt baserat på underlag från tjänstemännen. För det är ju i det vitKRAGADES kontor – inte de vitKLÄDDAS sjuksalar – som affärer och uppgörelser görs. Det är DEN verkligheten vi skattebetalare borde intressera oss för…

Ett annat skäl till att Sjukstugan har sagt ja till att åter medverka i TV är att man vill inspirera ungdomar att söka sig dit som arbetskraft. Fast med tanke på de drömmar och mål våra ungdomar har idag får nog lönerna höjas rejält – vem annars vill jobba i vården? Vill och vill, men det finns uppgifter på att vårdutbildningarna har de lägsta antagningspoängen. Det säger åtminstone mig att det är ungdomar som inte kommer in nån annanstans som söker sig dig. Och hur intresserade och motiverade är de av att jobba med sjuka människor? Pallar de vardagens dramatik med smärta, död, oro, närstående och allt annat som hör livet – och döden – till?

Är våra ungdomar villiga att torka bajs? För det är nämligen en av arbetsuppgifterna i vården…

Read Full Post »

En packad dag

Idag var det svettigt. Svettigt trots kylan eftersom vi ju inte var helt säkra på om det skulle komma några gubbar och packa som avtalat klockan 9.30. Men jo då, en timme före utsatt tid kom en stor bil med en gubbe som lämnade av en massa kartonger och kvart i tio kom två män – en modell äldre, en modell yngre. De packade så det stod härliga till och efter instruktioner från mig kunde jag lämna dem med mamma och åka till lägenheten med diverse prylar.

Ett berg med packade lådor. Jag sitter nånstans till höger om dem i röran…

                                                                                                                                                    Jag åkte som sagt ett par vändor med grejor till lägenheten. Det blev också en tur till fantastiska ICA Maxi för att inhandla läsk och bullar.

Utsikt över vardagsrummet i huset. Vi fikade BAKOM dessa lådor…

                                                                                                                                                         I lägenheten torkade jag av några balkongstolar med såpa. Hann precis klart innan ”nån” stängde av vattnet… Passade på att tanka på vägen hem. Trots de korta avstånden här hade bensinmätaren börjat blinka tomt.

På tre timmar var killarna klara med packningen! Det var ju helt lysande, jag som hade fruktat att packningen skulle ta flera dagar…

Tömt och packat. På stolen närmast i bild sitter jag just nu och försöker skriva i dåligt ljus – ursäkta alla eventuella korrekturfel!

                                                                                                                                                           Nu har vi avtalat att två flyttgubbar med flyttbil kommer på måndag klockan åtta. Skönt att det inte blev så tidigt, för då kan jag ju kanske hinna äta frukost också – det hann jag inte idag. Det har i stället blivit två kanelbullar och ett wienerbröd… Men jag har överlevt det också!

Tomt och urplockat.

                                                                                                                                                       Nu ska jag strax skjutsa mamma till frissan och samtidigt ta med mig några saker till lägenheten. Och i lägenheten ska JAG passa på att duscha och tvätta håret. Längtar…

Read Full Post »