Månpockets julinyheter

Månadsbrevet från Månpocket svischade ner i inboxen. Här har jag gjort ett urval av intressanta titlar som ges ut i juli:

Sankta Psyko av Johan Theorin
Johan Theorins byter spelplats: från ett vindpinat öländskt alvar tar han oss med till en mellanstor stad någonstans på västkusten. Dit anländer Jan Hauger för att söka tjänst som förskolepedagog. Men Gläntan är inte som andra dagis. Det ligger i anslutning till Sankta Patricia – med öknamnet Sankta Psyko – ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. Gläntan är Sankta Patricias egen förskola, där patienternas barn vistas för att under övervakning få träffa sina föräldrar. Jan är en duktig pedagog, men han har också hemligheter. Som varför han ville ha just tjänsten på Sankta Psyko. Och som vad som egentligen hände för nio är sedan när lille William försvann från det dagis där Jan arbetade då …

Pojkarna av Jessica Schiefauer
Den här boken fick Augustpriset för bästa barn och ungdomsbok.
På dagarna utstår Kim tillsammans med sina tjejkompisar Bella och Momo killarnas kränkningar, men på nätterna dricker de av nektarn från en fantastisk blomma som förvandlar dem till pojkar. Jessica Schiefauer har skrivit en magisk roman om uppväxt, förvandling, kärlek och systerskap.

Mannen som föll i glömska av Mia Ajvide 
En dag känner Jacks fru Aino inte längre igen honom. Han är bortsuddad ur hennes minne; som om deras liv tillsammans i stugan vid havet aldrig hade ägt rum. När han kommer till sitt jobb som guide på slottet Myntholm är hans kollegor avvisande, och även hans gamla mor stirrar frågande och skrämt på honom. Ingen vet vem han är. Varför är det ingen som kommer ihåg Jack? Och varför kan ingen minnas hans ansikte mer än några sekunder? Hans efterforskningar leder till ett kollektiv med ”bortglömda” i Stockholmsförorten Rinkeby. men också bakåt i tiden, till Myntholm och en galen flickas tragiska öde. Kanske finns där ett svar och lösningen på hur han ska få Aino, och sitt liv, tillbaka. Mannen som föll i glömska är en historia om en man som slutar märkas. En brett upplagd roman som berör.

Gå din väg men stanna av Johanna Nilsson
Hanna är trettioett när hon träffar Alex. Men djupt inuti är hon också ett barn, som vill gömma sig i garderobsmörkret och slippa vara kvinna.
Hon har nyss lämnat Tommy och flyttat till en ny lägenhet. Där lutar sig väggarna inåt och hon hetsäter och kräks nästan varje dag. Men Alex är inte rädd för hennes mörker. Han verkar inte rädd för någonting alls.

För då minns jag kärleken av Charlotte Alvin och Minna Tunberger 
Det har snart gått sju år sedan Charlotte och Jacob drabbades av flodvågen i Thailand. Charlotte berättar med hjälp av journalisten Minna Tunberger, om hur hon förlorade sin pojkvän och själv var mycket nära att dö. Det är en skakande berättelse om djupaste förtvivlan och bottenlös sorg, om smärtan i det oåterkalleliga, om frågor utan svar. Men också om små glimtar av ljus i mörkret. Hur det är ta ett steg fram och två tillbaka. Och så vändningen som kommer till sist i mötet med Göran, psykologen och traumaspecialisten, han som har verktygen som Charlotte behöver för att åter kunna känna glädje och lycka i livet. En stark personlig skildring som trots allt skimrar av hopp och livslust.

Getingsommar av Denise Mina
Boken fick Deckarakademiens pris för bästa utländska deckare!
Nyheten är förstasidesstoff. En känd finansman hittas hängd i ett träd utanför sitt hus i Kent. Självmordet väcker ingen sympati. Lars Anderson var girigheten personifierad och han lurade många småsparare på pengar. Efter sig lämnar han dessutom en trasig familj med komplicerade problem.
Några timmar efter Andersons död påträffas en ung kvinna mördad i ett av Glasgows mer välbeställda villakvarter. När kriminalinspektör Alex Morrow utreder fallet finner hon flera egendomligheter. Sarah Erroll levde ett dubbelliv som skulle chockat omgivningen. Spåren leder till Kent och den nyligen bortgångne Lars Anderson…

Rockstjärnan Gud glömde av Kee Marcello
Under andra halvan av 80-talet var Europe ett av världens största rockband. De sålde över 30 miljoner skivor, låg etta på försäljningslistorna i 26 länder och spelade på världens största scener tillsammans med band som Metallica, Def Leppard och Bon Jovi.
Kee blev ny gitarrist i Europe 1986 då de just släppt The Final Countdown och var på väg att få sitt stora genombrott. Han klev rakt in i en rock’n’roll-cirkus full av droger, groupies och jetsetliv.

Read Full Post »

Sankta Psyko

En barnskötare som en gång har rövat bort ett barn får plats på en förskola – på ett sjukhus för psykiskt sjuka. Detta, och inte Öland, är miljön för Johan Theorins  senaste bok, Sankta Psyko.

Kusligt, men inte riktigt i samma klass som föregångarna.

                                                                                                                                                            Jan Hauger är en enstöring som blev svårt mobbad under tonåren. En traumatisk upplevelse var särskilt det tillfället när han blev inlåst i en påslagen bastu under en helg. Efter ett självmordsförsök hamnar han på sjukhus där han träffar den mystiska Rami som han hjälper att fly. Många år senare får han nys om att Rami sitter på Sankta Patricia sjukhus i Valla, eller Sankta Psyko, som det kallas i folkmun. Jan söker arbete på sjukhusets förskola och får det. Syftet är åter att hjälpa Rami fly. Naturligtvis blir det inte riktigt som han har tänkt sig.

Liksom i Johan Theorins tidigare böcker är stämningen läskig. Den här gången dock utan några övernaturliga inslag, utan mer renodlat en psykologisk thriller. Faktum är att jag saknar både Öland och Gerlof, den gamle mannen som är med och löser gåtor. För även om Johan Theorin lyckas skapa nånting kusligt på detta sjukhus, är den här boken inte alls i med hans tidigare. Tyvärr.

Jag ger boken medelbetyg – och då är jag snäll.

Read Full Post »

Första decemberdagen

Idag är det den första decemberdagen. Den första dagen i årets sista månad. Jag kan inte hjälpa det, men jag tänker på de förhoppningar jag hade efter sommaren. Jag tänkte att den här hösten, den blir den bästa på länge. Och på sätt och vis blev den det. Men om 30 dagar är förhoppningarna grusade och jag balanserar redan på räcket.

Årets första decembermorgon var ett par grader på plus. Lite kylig, alltså med den nordliga vinden som blåste igenom frisyren. Himlen var vackert rosa och L, som agerade mottagningskommitté när jag kom till jobbet i morse, menade att det är snö på gång. Jorå, rosa himmel brukar betyda det…

Den första decemberdagens morgonhimmel 2011. 

                                                                                                                                                               L bjöd för övrigt på smaskigt morgonfika med tre sorters mjuka kakor, varav en helt nykomponerad – av misstag. Samtliga tre var alldeles för goda för att vara nyttiga, men jag var ju bara tvungen att smaka en bit av dem alla. Jag magrar väl sen när jag har slutat här.

Jag har ägnat morgonen åt att inventera trycksaksförrådet och skriva en förteckning. Vidare har jag rensat en hylla med tidskriftssamlare och fördelat lämpligt antal ex trycksaker i var och en samt märkt dem, förstås. Så har jag justerat lite text, mejlat några rader hit och dit, granskat några webbsidor och några intranätsidor. I eftermiddag blir det blankettpyssel med S. Tiden rinner ut. Vi slutar båda två vid årsskiftet, men för S:s del innebär det att den 20 december är sista arbetsdagen, för min del är det den 21 december.

Det blev en tur ut på lunchen för att äta kycklingspett och läsa Sankta Psyko, min bok på gång. Det är en märklig bok. Det händer inte mycket i den, men stämningen är kuslig. Lite som mitt liv… Det känns som om det har börjat växa mossa på mig. Jag tappar ord igen och jag glömmer saker om jag inte antecknar ordentligt. Häromdan kom jag inte på ordet för blomman julstjärna…

Mossigt!..

                                                                                                                                                                 Fästmön messade på lunchen att jag hade låst in henne rejält i morse – med båda låsen. Hon trodde att jag hade glömt bort henne, men i själva verket ville jag ju spara henne för mig själv… Moahahahahaaaaaa….

Read Full Post »

Reklam, försäljare och annat oönskat

För sjuhundrafyrtiofjärde gången fick jag idag i min postbox reklam från Postkodlotteriet. Jag har bloggat en hel del om detta lotteri och vad jag tycker om det. Och konsekvent har jag, varje gång jag har fått nån skit reklam från det i postboxen, kryssat över mitt namn och adress på kuvertet, skrivit

Ej beställt material! Åter avsändaren

intill och lagt kuverten på nån gul brevlåda. Varje gång jag har fått reklam från Postkodlotteriet har jag gjort det. I minst två år. Varför i hel***e fattar de inte att jag inte vill ha nån post ifrån dem? Ska det vara så svårt? Jag vägrar att stödja ett lotteri där VD får massor av miljoner i lön och där mindre än en tredjedel går till välgörenhet – trots att man ständigt och jämt lyfter fram det behjärtansvärda. Det är inget behjärtansvärt alls i Postkodlotteriet, det är ett lotteri. Capice?!

Häromdan gjorde jag ett nytt försök att slippa telefonförsäljare från Bredbandsbolaget. Telefonförsäljare från Bredbandsbolaget är ett folk för sig och jag vill verkligen inte prata med dem. Jag köper ingenting från nåt företag per telefon. Bredbandsbolaget är inget undantag. Jag vet inte hur många gånger den uppringande har sagt att h*n ska anteckna att jag inte vill ha säljarsamtal från dem. Nu får vi se om det funkar bättre med mejl… Särskilt hoppfull är jag inte. Ett starkt skäl till att jag inte ens vill prata med företagets säljare är att företaget självt har en urusel telefonsupport. När man får krångel med bredbandete eller har frågor uppmanas man att söka svaren på hemsidan eller mejla. Men hur lätt är det när bredbandet krånglar??? Inte alls.

Jag blir så arg att jag kokar och måste klä av mig alla kläderna! (Närå, jag skämtar bara!)

                                                                                                                                                          Idag var jag och hämtade ut ett härligt bokpaket från Bokus. Det var för stort för att gå ner i min postbox, annars brukar posten faktiskt leverera ända hem. Nu är jag glad ägare till Johan Theorins Sankta Psyko, Christina Stiellis Jag älskar dig inte och Elly Griffiths Janussten. Tre böcker, som jag beställde från min favoritbokhandel på nätet, Bokus. (Jag är väldigt långsint och jag är fortfarande sur på Adlibris för att man i princip sjabblade bort en jobbansökan från mig eftersom man på Twitter uppgett en e-postadress som man inte alls skulle skicka ansökningar till. Och den som tog emot min ansökan – och kanske flera – brydde sig naturligtvis inte om att kontakta mig och de eventuella andra. Detta uppdagades av en tillfällighet av mig. Jag fick inte ens en ursäkt utan bara otrevligt bemötande. Så jag surar ett tag till, Adlibris. Det har snart gått ett år och min ilska går säkert över. Typ nästa år, eller nåt.)

Elly Griffiths är en av mina nyare favoriter bland deckarförfattarna.

                                                                                                                                                              Men… – och nu är jag på god väg att bli irriterad på Bokus också! – så fort jag handlar nånting hos Bokus så exploderar det en flod av e-post från dem i min inbox! Jag får ta mig tusan mejl från dem varenda dag. Och vad händer då? Jag blir… irriterad. Jag kan tänka mig att prenumerera på ett nyhetsbrev som liksom det från Månpocket kommer en gång i månaden. Sen vill jag bestämma – och eventuellt beställa – själv. Jag vill inte ha mejl från Bokus varje dag så fort jag gör en beställning. Förr i tiden svämmade postboxen över med reklam, nu är det inboxen…

Så. Nu har jag hävt ur mig lite och det känns betydligt lättare inombord. Tack, bloggen! 😛

Read Full Post »