Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sänglampa’

En titt i omvärlden tycker jag kan passa en dag som denna. Inhemsk media och många andra bevakar förstås främst Almedalen. Men, som han sa den där klarsynta(?) politikern:

Finns man inte så syns man inte!

Och Tofflan finns inte i Almedalen utan här! Så, varsågod, mitt urval:

  • Gott om gubbar i år. Jepp! Det sägs vara jordgubbsår i år! Och det är tack vare att det har varit lite kyligt. Detta gör att jordgubbarna mognar långsamt, precis som vissa andra gubbar… Ingen nämnd, ingen… uthängd…
  • Chef utreds efter 30 anställdas självmord. Majgadd!!! En tidigare chef för en telekomkoncern i Frankrike utreds för trakasserier – efter att 30 av dem som var anställda när han var chef tog livet av sig. Enligt brev som de döda lämnat efter sig var det pressen från ledningen på jobbet som var för svår. Dessutom ägnade sig chefen åt mobbning. Mycket talar för att chefen nu åtalas. Tänk om man skulle utreda en och annan chef här i omgivningarna också ORDENTLIGT en gång, inte bara gladeligen välkomna tillbaka..? 
  • Blev han mördad?  Enligt Dagens Nyheter talar mycket för att myndigheterna öppnar Yassir Arafats grav. Detta sedan man hittat spår av polonium på hans tandborste och palestinasjal. Om det visar sig att Yassir Arafat blev mördad blir förstås nästa fråga: Av vem???
  • HIV-test för hemmabruk. Snart lanseras ett HIV-test i USA som man kan ta hemma. Testet ser ut som en febertermometer och man tar prov i munnen, på saliven. Inom 40 minuter kommer svar. Det finns dock de som varnar för att testet inte är hundraprocentigt säkert. Men 92 procent säkert ska det vara, enligt tillverkaren. Idag har ungefär 1,2 miljoner amerikaner hiv. Varje år drabbas 50 000 amerikaner av viruset. Frågan är om 92 procents säkerhet räcker…
  • För full. En man i södra Sverige togs för misstänkt rattfylla, men var för full för att blåsa. Idiot! Alkohol och bilkörning hör inte ihop!!! 👿
  • Bacillskräck? I USA har man undersökt var de värsta smitthärdarna finns på hotellrum. Naturligtvis står handfat, toa och golv överst på listan, men därefter TV:ns fjärrkontroll och lysknappen till sänglampan. Nu gjordes visserligen undersökningen på hotell i södra USA, men man kan ju inte låta bli att fundera över hur läget är på hotell i södra Stockholm…

 

Read Full Post »

Efter att ha träffat på en modig morsa som väntade på sin son som skulle anlända ensam, med SJ-tåg (hoppas verkligen det gick bra!), tuffade vi så iväg till Stockholm och Pride. Det var nära till hotellet från Centralen – och det är när från hotellet till Kungsan, för närvarande Pride Park.

Hotellet blev en ganska stor besvikelse. Nu ska vi ju inte häcka här inne utan vara ute på skoj, men ändå. Rummet var fruktansvärt opersonligt. Min sänglampa fungerade inte – tur att jag var så trött i natt att jag inte orkade läsa. Sängarna är två och Fästmön föste genast ihop dem. Bara det att de har ett rejält förargligt mellanrum som inte går att åtgärda.

Redan på tåget blev vi varnade per sms och per cyberspace om att vi kanske inte skulle kunna komma in på schlagerkvällen för att det var fullt med folk. Jag eldade förstås upp mig och blev skitarg. Men vi kom in! Och vi hade dejt med det här trevliga paret, herr och fru Hatt!


Herr och fru hatt iförda för kvällen anpassade huvudbonader, han i kamouflagefärgad, militant keps, hon i otroligt vacker tiara.

                                                                                                                                                               Först delen av schlagerkvällen var rätt OK. Men det var verkligen fullt med folk och vid bajamajorna var det smått kaotiskt. Men får såna som mig har nöden ingen lag och jag var tvungen att genomlida folkmassornas trängsel vid två tillfällen. Det blev ett andningshål i verklig mening när vår kvartett fick sätta sig ned och äta middag framåt kvällen i en paus.

Under middagen kände jag nåns blick på mig – och HEPP! – där stod Nillan och Anna! Vi hoppas kunna stråla samman med dem nån gång under dessa dagar i Stan.

Schlagerkvällen då? Nja, den var en besvikelse, tyckte jag. Det blev aldrig det sedvanliga trycket som brukar infinna sig. Ingen dansade på några bord, folk blev bara fulla och hällde ut såväl champange som öl på min högerfot, trampade mig på min vänstra fot och hällde potatisklyftor på min rygg. Något fart blev det när äkta schlagerartister som Towa Carsson, Ann-Louise Hanson och Siw Malmkvist rev av C’est la vie, när Anna Book ylade ABC, Shirley’s angels gastade loss och när Kikki Danielsson körde ett par av sina låtar. Men sen blev det liksom inget mer än en stor besvikelse för mig. Sorry, men det här var den sämsta schlagerkvällen jag har varit med om!


Det var roligare att se på himlen än på artister som man inte visste vilka de var.

                                                                                                                                                                      Tur att jag hade ett sånt trevligt sällskap! Och ett sånt välklätt sådant! Min kära var iförd sin chica leoparmönstrade och hon är så fin i den!


Så chic, min lilla leopard!

                                                                                                                                                                   Vi strosade runt lite när Hattarna hade lämnat oss. Vilade ut på en bänk och lyssnade på skrålet. Jag var otroligt matt, för jag har förlorat mycket blod under de senaste dygnen. Och ja, jag ska ringa min läkare när jag kommer hem, men nej, jag har ett nytt liv som börjar den 1 september och jag tänker inte låta nåt förstöra den chansen.

Största behållningen av kvällen var nog att spana på folk och deras stil- och smaklösa kläder. Blommigt och blommigt och blommigt, till exempel, tycker jag har en tendens att bli lite för mycket. En kille visade sina kalsonger och jag trodde det var råttor på dem. Det visade sig vara älgar, men det var lika fult och äckligt som råttor, tycker jag. Och varför ska man visa sina kalsonger? Jag vill då rakt inte se dem!

Vi gick hem till hotellet och satte oss i baren och filosoferade och tittade upp i taket med ögonen åt ett sällskap. Sällskapet bestod av en bög och en fem, sex alltför lättklädda spinkiga flickor varav en höll låda hela tiden med megafonröst. Ja, ja…


Taket i hotellbaren. Notera till vänster de julpyntsakiga ljusdekorationerna. Varför, liksom?

                                                                                                                                                                  Det blev var sin öl och en skål med torrostade nötter. Eftersom det visade sig att vi inte får använda presentkortet jag vann i en tävling där jag bloggade om en hotellupplevelse, gissar jag att vi får göra slut på de tusen kronorna på en middag här nån kväll. Suck, för här är liiite trist…


Var sin sån här fick avsluta kvällen för oss.

                                                                                                                                                                   Idag har vi grundat med en liten sovmorgon till klockan nio samt en rejäl frukost. Dagens äventyr är inte riktigt planerade än, men det blir en tur till Fotografiska och kanske middag i Gamla stan. Kanske, som sagt. Om den där Tofflan slutar blogga snart…


En bra start på dagen. Stor, om inte annat…

                                                                                                                                                                  Nu säger vi tack och hej för dan, troligen! Men var inte orolig, Spejaren är alltid tillbaka i form av skoningslösa rapporter på en blogg nära dig.


Spejaren har stängt för uppdrag.

Read Full Post »