Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sångkör’

Ett tävlande inlägg.


 

Idag har det pågått en sorts tävling här i huset. Jag vet inte om jag vågar tro att det är sant, men den nattliga tvätteriverksamheten tycks ha upphört. I vart fall har jag inte hört nåt på nästan två veckor. Eller i alla fall en och en halv. Däremot väcktes jag denna lördagsmorgon före klockan sju – av nåns tvättmaskin. Alltså, det här är inte roligt. Jag vill kunna få ta sovmorgon ett par dar i veckan och jag vill kunna somna om kvällarna utan att bli störd. Dessutom vore trevligt att ha normal kontakt med dem som bor i huset. Jag menar inte att vi ska bli bästa vänner, just det misstaget har jag gjort en gång för mycket. Vi borde däremot åtminstone kunna visa varandra hänsyn och respekt.

Fast idag har jag sjunkit lika lågt som de som inte ens kan stava till ordet hänsyn: jag har gett igen. Jag försökte läsa i sängen i morse, men det gick ju inte nån längre stund. Dessutom hade jag annat jag behövde göra. Det var en tyst verksamhet, den krävde min koncentration, lite kreativitet och framför allt, disciplin. Då är det inte det lättaste när nån/några sätter igång att skråla

Old MacDonald had a farm…

så falskt att mina krukväxter började sloka. Det hjälpte inte att jag vattnade dem. Krukväxterna alltså, inte sångkören.

När sen 

E-I-E-I-O:andet

ersattes med nån hiseklig mer modääärn musik sjönk jag alldeles ner till stenåldern golvet, ålade mig fram till stereon i köket och… DROG PÅ The Classical Love Collection. (Notera Love…) Högt. Fem stycken CD-skivor med klassisk musik på random ger cirka 370 minuters musik. Eller över sex timmar.

The Classical Love Collection

The Classical Love Collection – över sex timmar klassisk musik.


Mellan musikstyckena
harvade den modäärna musiken på, trots allt. Då kontrade jag med att borsta tänderna med eltandborste OCH dammsuga hela lägenheten. Efter den trekvart eller vad det var som dammsugningen tog stängde jag av. Det var… tyst. Underbart tyst… (och jag hade ingen emalj kvar)

Detta bildspel kräver JavaScript.


En kanske kan säga att den här tävlingen hade en segrare.
Eller två. Men det är ganska sjukt när en måste ge sig in i nån sorts motsatt tävling till ett visst PK-lotteri* (att frivilligt tävla med folk som bor nära, bara det, liksom…) för att visa att vi är fler än en familj som bor i det här huset…

Idag har uttrycket

If you can’t beat ‘em, join ‘em

fått nytt liv för min del. Jag skulle kunna klassa detta som en sorts psykologisk krigföring, men en och annan som nog har för lite att göra (Prova att dammsuga! Eller lyssna på klassisk musik! Eller varför inte göra båda samtidigt?) skulle då med all säkerhet få för sig att det handlade om just henne eller honom. Därpå skulle följa ord som inte har med saken att göra i sociala medier. Att skilja på sak och person är inte alla förunnat att kunna heller, nämligen, lika lite som att förstå ordet hänsyn.

Detta inlägg, kära läsare, är en nästan helt påhittad historia om hur det skulle kunna vara. Det enda som är sant är att jag har dammsugit, borstat tänderna och lyssnat på klassisk musik en stund. Ungefär.


*PK-lotteri = PK kan stå för PisssKit, till exempel…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Elias var lite förtvivlad igår för att vi inte ville stiga upp klockan sex idag och fira honom. Men vi var uppe före åtta och det gick bra det också.

Paketmängden var stor, trots att det så att säga bara var första lasset från mamma och Tofflan. Vid lunchtid kommer pappa och mormor och då blir det fler paket, enligt insatta källor…


Ett första lass paket.

                                                                                                                                                                   Elias var en hejare på att öppna paket – nästan lika bra som sångkören. Kören, som bestod av mamma, mammas stora barn och så Tofflan, dårå.


Det gick undan med paketöppningen!

                                                                                                                                                               Ett av paketen innehöll bland annat en kackerlacka och ett blodigt öra. Inte svårt att gissa vem det paketet var ifrån… Innehållet ska användas för att försöka skrämma morfar som kanske dyker upp i eftermiddag. Morfar är nämligen värstingen i familjen vad gäller att skrämmas och busa! Hans dotter Anna är verkligen kronprinsessa…


Ett öra DÄR

                                                                                                                                                              Mamma var för övrigt söt som en present själv. Och i håret hade hon ett fint, krusat snöre, så som presenter ska ha.


Presentmamman!

                                                                                                                                                            Sen undrar väl alla om Elias fick det han önskade sig mest, en sax så han kan göra kvitton till sin affär? Jepp! Han fick  TVÅ!


Två saxar till mannen som vill kunna göra kvitton.

                                                                                                                                                            Till frukost gjorde mamma scones, enligt önskemål av födelsedagsbarnet. Nioåringen, som nu sitter och spelar ett av TV-spelen som låg i pakethögen. Själv har jag blåst skitSNIGGA, men stenhårda ballonger under tiden jag har bloggat, därav det svajiga innehållet.

En hjärtedag har bara börjat!


Ett hjärta låg och skräpade på balle-golvet* under el-grillen.

                                                                                                                                                             To be continued…

                                                                                                                                                      *balle-golvet = balkonggolvet

Read Full Post »

Dan inleddes med uppstigande mitt i natten. Vi hade ju en 16-åring som skulle firas innan vi alla skulle spridas åt olika håll…Halv sex skuttade Fästmön och jag ur sängen och fixade till oss – så gott det nu går. Därpå purrades syskonen, paketen samlades ihop och ljus tändes. Du må tro att det var en härlig sångkör som störtade in till Frida. Nåja, antalet basar var två – Slaktar-Pojken och jag (som blivit grym bas under denna hiskeliga infektion) – resten var sopraner. Samtligas stämmor svajade en aning…


En hög med presenter levererades på sängen. På kuvertet står 16 och det är vad Frida fyller idag. Notera också de SNIGGA, röda DocM till vänster i bild…

                                                                                                                                                            Jag sa att jag inte skulle fota flickebarnet, men jag är ju som bekant inte att lita på. Här dock en något suddig bild så att inte för mycket av utseendet avslöjas. 😉


Ett suddigt flickebarn öppnar paket.

                                                                                                                                                            Idag var vi fyra i bilen. Först på tur att avlämnas var Elias, därpå Anna och så Linn inne i stan. Linn började få huvudvärk i bilen in till stan och nu har hon messat precis att hon har fått feber. Jag har erbjudit henne att komma hit och slappa tills vi åker och hämtar mamma Anna 13.30 efter jobbet. Vi får se om hon dyker upp. Linn har messat att hon just missat bussen hit, men tar nästa.

På vägen hem från stan insåg jag hur fruktansvärt många rondeller, eller rundeller, som Elias säger, det finns i den här stan. Problemet är bara att bilister och andra som färdas i rundellerna inte alltid kan trafikreglerna. En enkel regel är att den som redan är inne i en rondell har rätt att köra först, det vill säga andra ska lämna företräde. Men se DEN regeln verkar vara totalt okänd för majoriteten… Alldeles här utanför mötte jag dessutom en helt galen truckförare som körde i minst 70 på en 50-sträcka. Jag hade ingen aning om att truckar ens gick så fort…

Här hemma har jag varit inne och betalat en räkning och noterat att kassan krymper för var dag. Och nån påfyllning tycks inte finnas att hoppas på. Skrivuppdraget igår ger mig netto 112 kronor efter skatt och det räcker knappt till en matkasse. Får hoppas på fler uppdrag så jag åtminstone får en liten utbetalning i slutet av månaden – men då måste jag upp över 200 pix, för det är lägsta gräns för utbetalning.

Nu är kaffet klart och jag ska hälla upp en mugg och sätta mig med lokalblaskan en stund innan jag går till ändhållplatsen och möter sjuklingen!

Read Full Post »