Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sänggående’

Ett inlägg som är roligt värre.


På besök hos Fästmön.
Vi softar lite i var sin soffa med var sitt internetverktyg. Plötsligt utbrister Anna:

De där jävla åsnorna! Jag vill inte ha några åsnor. De är så fula. Kolla vilka fula luggar de har. Och den där då, som bara lipar.

Hon sträcker fram paddan och visar mig. Naturligtvis spelar hon, men för den oinvigde kan dessa utslungade eder te sig ganska märkliga. Häromdan fick jag till exempel inte störa henne.

Nej vänta en stund. Jag måste utnyttja min springpojke så mycket jag bara kan innan tiden tar slut. 

Jag såg väl ut som ett frågetecken och upprepade:

Springpojke??? Utnyttja??? 

Anna svarade:

Ja, jag har köpt honom för 15 diamanter.

Personligen har jag lagt ner nästan allt spelande. Tiden vill inte räcka till, jag prioriterar andra saker. Fast ibland blir det nåt snabbt ord- eller kunskapsspel före sänggående. Och då menar jag inte Wordfeud, det är alldeles för långsamt för att passa in i mitt liv just nu. Men att skratta åt saker som Anna utbrister har jag förstås alltid tid med.


Livet är kort, ju.

 

Read Full Post »

Ett rätt svart inlägg om saknad och annat. Men också några ljusa tankar.


Idag är det Fars dag.
Så klart jag saknar pappa extra mycket en sån här dag! Inte för att dagen firades så mycket de senaste åren, men jag skickade alltid ett kort och jag ringde alltid. Det behövdes liksom inte mer.

Pappa

Min pappa som jag minns honom. (Foto: Henrik Gedda)


Även om hösten
är min favoritårstid är det också den årstid när saknaden efter pappa gör sig mest påmind. Han gick bort när sommaren var som vackrast. En dag i slutet av juli drunknade han. Sen dess har inget varit sig likt.

Varför är just hösten, min favoritårstid för övrigt, den tid när jag saknar pappa mest? Först är det hans födelsedag i oktober. Därpå följer Allhelgona. Och så idag. Fars dag.

Jag har svårt när människor inte visar sina föräldrar den uppskattning de förtjänar. Jag kan förstå det om föräldrarna gjort dem ont, men inte annars. Det är så lite som behövs, det kanske räcker med ett telefonsamtal. Och ringa behöver man ju inte göra enbart till födelsedagar och Fars dag!

Ibland blir jag lite trött på min mamma. Det handlar mest om att jag själv kanske inte alla gånger mår så bra. Sen börjar mamma bli lite till åren kommen och det är också tufft att upptäcka som dotter. Min pappa var alltid den snälle i familjen, men jag har hört att han var ganska hård utåt. Min mamma var alltid den vassa, hårda i familjen. Jag gissar att hennes liv inte blev riktigt som hon önskade. Då är det lätt att bli… hård. Vass. För att överleva. Det är många gånger jag har blivit sårad. Det är många gånger fortfarande i vuxen ålder jag blir sårad. Jag kämpar hårt med att försöka bortse från det, för min mamma är den enda som finns kvar av min ursprungsfamilj. Den som, mot alla odds, överlever oss alla.

Mamma

Min mamma i påskas.


Nu har jag förmånen
att ha fått en ny familj också. Den med Fästmön, hennes barn och barnens pappa. Och med dem har även Annas föräldrar, syskon och deras familjer blivit min ”släkt”. På sätt och vis. Det är gott att tillhöra nånstans.

Visst har vi alla våra ups and downs i våra familjer, men senast igår kväll fick Anna mig att skratta så att jag nästan kräktes strax innan sänggående. Andra dagar är Anna den enda som har fått se mina tårar. Dagar som bara är svarta.

ljus

Ljusa tankar mitt i det svarta.


Det gör ont
att läsa när människor skriver illa om sina familjer, särskilt om sina barn och om sina respektive. Det är saker som jag tycker bör ventileras inom familjen, inte ens i lösenskyddade blogginlägg. Men visst har väl jag också skrivit mindre smickrande saker om min familj nån gång. Inte mer, dock! Jag har lärt mig, ett antal gånger, att den som skulle ha kunnat bli en vän i stället har blivit en fiende som inte drar sig för att spräcka förtroenden, håna och förlöjliga. Men det är ju framför allt justare att ta saker med den det berör, inte nån tredje part. I alla fall inte när det gäller familjen. Och om det inte går är den ärliga och lojala vännen den naturliga att vända sig till. Den vännen, som faktiskt kan säga till mig

Nu tycker jag att du är knäpp!

och förklara varför utan att såra mig eller få mig att känna mig tillrättavisad.

Det är dags att slå en signal till mamma. Pappa kan jag ju inte ringa till. Men mamma sitter ensam hemma. Som jag, just nu.


Livet är kort.

Read Full Post »

Usch vilken trist dag det var igår! Det började med allt tjafs med Nokia som jag la mig i. Men jag blir så ilsken att ett sånt stort företag tjafsar med Fästmön och inte bara ger henne en ny mobiltelefon. Den hon köpte för över fem månader sen har ju varit på lagning i princip hela tiden. Då är det liksom nåt fel på mobilen, tycker jag. Varför tycker inte Nokia det??? Och sen ifrågasätter jag OnOff i Uppsalas roll i det hela. Enligt Nokia har man inte uppgett alla fel som Anna berättat om (jag har liksom stått bredvid och hört henne varje gång, en gång åkte jag till och med dit ensam för att lämna in mobilen åt henne när hon jobbade) och dessutom har mobilen nu sista svängen legat lagad (nåja…) i affären i över två veckor utan att nån har kontaktat kunden (= Anna). Det är ingen dyr mobil Anna har köpt utan en Nokia 6700 slide, för under två tusen kronor. Man tycker att Nokia borde tänka på sin image…


En sån här har krånglat hela tiden för Anna. Varför får hon ingen ny av Nokia? Dåligt!

På eftermiddagen vid 13.30-tiden skulle jag så åka och hämta Elias från skolan. Inga barn där! Det visade sig att de var på utflykt och skulle komma vid 15-tiden. Därpå var det mellanmål, så jag kom överens med fritidsfröken att komma tillbaka klockan 15.30 så Elias skulle hinna fika. När jag kommer vid 15.30 hittar jag en orolig och ledsen pojke som undrar var jag har varit. Jag förstod idag att han hade varit orolig för att de var på utflykt och skulle komma sent till skolan för han och jag hade sagt att vi skulle ses halv två. Sen när jag inte var där när de kom trodde han att jag tänkte strunta i honom! Och så nästa grej idag var att det var skridskor på naturskolan. Elias klasskompisar kom fram till honom så snart vi hade kommit in på skolgården. Det hade jag ingen aning om, så Elias hade ingen hjälm med sig. Jag såg hur han nästan började gråta IGEN, så jag sa att vi går och pratar med fritidsfröken. Fröken var lugn och fin och Elias skulle få leka i snön om han inte ville låna utrustning. Det var också andra barn som bara skulle leka. Det är så mycket som händer i skolan just nu och lappar hit och dit, så det är inte lätt att hålla reda på allt. Elias föräldrar har också lite andra barn att se till och jag försöker underlätta med lite skjutsning, hämtning och lämning – inte alltid med lyckat resultat. Anna vaknade dessutom i morse och var förkyld, så nu får vi se om hon hänger med och träffar Birgitta i morgon…

Träffen med Birgitta Andersson i morgon blir veckans höjdpunkt! Birgitta ska hit till Uppsala och föreläsa, men vi ska träffas innan och fika och babbla. Gissar att det blir ett väldans babblande, vi är nog bra på det, i alla fall Birgitta och jag…


Den här boken har Birgitta skrivit och snälla Nurse Rached skickade den till mig i ett bokpaket förra året. Den har nyligen kommit ut i pocket, för övrigt.

Annars hade det trista ingen ände igår. Det var trist väder, trista nyheter på nätet, jag läser en trist bo, systrarna O kollade på trist film hela eftermiddagen och kvällen på TV:n i vardagsrummet (fast det var bara trista TV-program i alla fall, så…)… Ja, till och med datoriserandet var trist, nätet var segt. Dessutom upptäckte jag TVÅ (2) ilskna finnar på ryggen, utom klämhåll för mig. Anna erbjöd sig GENAST att klämma dem, men så roligt skulle inte hon få ha, tyckte jag.

Riktigt roligt för mig blev det först vid sänggåendet – varför blir jag alltid så uppspelt då? Anna tog av sig sin svarta t-shirt och den fastnade på huvudet så hon såg ut som min egen lilla KleoPATTra! Jag skrattade så jag höll på att kissa i sängen. Det hade varit trist, däremot, men jag klarade mig.

Förmiddagen ska jag ägna åt tidnings- och tidskriftsläsning – jag fick Antiktidningen igår. Ska springa över till Tokerian och inhandla kvällsblaska och TV-tidning också. Sen blir det till att ställa DVD:n för inspelning, för den här veckan är det inte jag som styr över TV-tittandet. I eftermiddag ska jag hämta Elias 13.30. Jag hoppas att det är rätt tid…

I morgon blir jag kvar längre i stan, för Anna tar nog bussen in och så möter jag henne med bilen nånstans på vägen. Tänkte åtminstone försöka duscha och tvätta mitt platta, elektriska och trista hår då och även få undan strykhögen. Borde gå ett varv med dammsugaren också, men jag sparar det till efter helgen – måste ju ha nåt att göra nästa vecka också.

I’m booooooooooooored………………

Read Full Post »