Det här var inte alls roligt

Ytterligare ett urpet inlägg.

 

Jag har ont i ryggbiffarna, framför allt den vänstra.

Min rygg. Den är ett kapitel för sig. Den är fortfarande inte OK från ryggskottet som jag fick för två veckor sen. Jag krälar på köksgolvet varje morgon och gör övningar. Idag försökte jag skippa övningarna, men se det gick inte! Jag kunde inte ligga, inte sitta och knappt gå. Morgnarna är värst. Då känns det som om jag bara vill amputera rygghelvetet. Härom eftermiddagen, på väg till bilen från jobbet, lyckades jag sträcka mig högre upp på ryggen också . Den sträckningen är tack och lov mycket bättre, fast inte helt 100 OK den heller.

Som grädde på moset gjorde förkylning och halsont entré igår kring lunch. Ett tag trodde jag att jag skulle klara mig från att få Fästmöns virus, men tyvärr. Anna är fortfarande inte frisk. Jag hade lite kontakt med henne igår kväll och nej, det är ett segt virus som gör henne matt. Naturligtvis påverkar viruset hennes diabetes också. Själv har jag inte diabetes, men mår som en apa. Näsan rinner till och med när jag ligger ner, i halsen sitter ett sandpapper av grövsta sort och så mår jag fruktansvärt illa. Tror jag har feber också.

Helst av allt vill jag ligga i sängen, under täcket. Täcket, som åker av och på efter febern. Men dels skriker grannarna så jag blir lomhörd, dels får jag ont i ryggen av att ligga. Snacka om lose – lose-situation…

Typ så här mår jag.

Min ryggsäck är packad för avfärd till Himlen. Men jag vet inte i skrivande stund hur jag ska ens palla att gå ut till bilen. Hur som helst måste jag åka ut, för jag har två väskor och en kasse som är Annas som hon behöver ha. Mitt mål är att försöka åtminstone skjutsa ut dessa och kanske skjutsa Anna till och från affären. Sen blir det nog hem till sängen eller köksgolvet igen. Illamåendet är värst, för det kan jag inte göra nåt åt. Näsan kan jag snyta och spraya, halsen kan jag lindra med halstablett, ryggen med övningar. Illamåendet… nä, jag är rädd att jag inte ska klara av att… ja, du fattar…

Igår kväll fick jag information som jag varken bett om eller ville ha. Men det är så klart inte lätt för givaren att förstå när jag inte klart har uttalat att jag inte vill får vissa rapporter. Det bara sköljde över mig. Ett stort obehag och framför allt en ledsenhet att det blev som det blev och att det som fanns då togs ifrån mig. Den sorgen går nog aldrig över, alla bearbetningar till trots. Jag kan inte glädjas åt ”situationer” eller ”händelser”. Jag kan bara önska att de inblandade, som samtliga högg mig i ryggen, en enda dag fick känna den oro, skam och ledsenhet jag har känt varje dag, mer eller mindre, i över fem år. Sorgen ligger i själva förlusten och att inte kunna förstå. Att aldrig få veta. Att tvingas gissa och spekulera inför andra, men framför allt inför mig själv.

Nej, varken ryggskott eller förkylning, oönskad information eller förluster är roliga. De är… inte alls roliga. Inte på nåt vis.

Livet är kort.

Read Full Post »

Funktionellt – i vissa lägen

Tyvärr tror jag att jag började egenvården med ingefärskaramellerna försent. Idag känner jag mig snäppet risigare än igår. Jag nyser och snorar inte alltför mycket, men det kalla i näsgångarna har letat sig ner i halsen och lagt sig som ett sandpapper av grövsta kaliber. Gissar att det bara är att låta skiten ha sin gång. Och jag är ju faktiskt ledig i tre dar från i morgon, vilket gör att jag kanske inte måste sjukskriva mig.

I kväll ska jag försöka palla dra fram snabeldraken* för att gå några varv över mina håriga golv. Men först ska jag jobba hela dan, tanka och handla på vägen hem. Igår kväll såg jag förskräcklig ut i min före detta svarta linne. Först blev det alldeles grått av damm, sen alldeles vitsockrigt av ingefärskaramellerna. Karamellerna är nämligen sega och kletiga och för att de inte ska fastna i sitt omslagspapper är dem överdragna av nån sorts florsocker. Ärligt talat såg det ut som om jag hade ägnat mig åt droger när det vita pudret la sig över bröstet på linnet och tangentbordet… Men det är bara florsocker, jag lovar.

Skönt att ha gjort badrummet och duschrummet i alla fall! Men jag upptäckte att min rostfria (ha, ha!) tvålpump från Järnia hade rostat sönder i botten. Ja, det är sant! Undertill på pumpen fanns (ja, notera imperfekt!) en platta. Den lossnade för länge sen. Jag har provat att superlimma den ett par gånger, men den sitter in. Så det var botten på själva behållaren som hade rostat sönder och läckte ut flytande tvål uppblandad med rost i handfatet. Fräscht… NOT! Så tillfälligtvis har jag hittat en lösning som nog inte skulle falla nån inredare på läppen, men lösningen är funktionell och det är det enda jag orkar bry mig om just nu. Ska ta tag i det här med våtutrymmena senare, jag behöver ju ett nytt duschmunstycke också i stället för det tejpade jag har. (Tejp är för övrigt en underkattad pryl! Tänk så länge jag gick med min mobiltelefon tejpad till dess jag fick tag i en reservdel! Och min bilnyckel är också tejpad nu – det skulle kosta 1 500 kronor att låta göra en ny nyckel och det är inte själva nyckeln det är fel på utan höljet till den vägrar att sitta ihop.)

Fult men funktionellt.

I morse läste jag som vanligt en massa märkligheter i lokalblaskan. Men roligast av allt var att läsa att 21 av de par som vigdes av förra kommunalrådet Lena Hartwig, utan att hon hade nåt förordnande att göra det, har fått sina äktenskap godkända ändå av högre instans. Lena Hartwig har vigt ett trettiotal par utan att hon egentligen hade rätt att göra det. Naturligtvis kan jag inte låta bli att undra över resten av paren som hon vigde, de som INTE ansökte hos regeringen om godkännande i efterhand. En del kanske har gift sig igen, några kanske har insett att det inte var så bra, så de har separerat (lite inne nu…)

En annan artikel jag funderade lite över handlade om midsommartrafiken. Den skördar ju ganska många offer, även om det har blivit bättre för att vägarna har blivit bättre, enligt artikeln. Med bättre avsågs främst att allt fler stora vägar är breda så att trafiken slipper mötas alltför tätt. Men skribenten inledde med nåt oförklarligt om att de sju midsommarblomstren inte borde läggas under huvudkudden utan under gaspedalen. Eh va??? Vad skulle sju blommor under gaspedalen åstadkomma annat än nedskräpning på bilgolvet? Idiotiskt förslag! Inte ett dugg funktionellt!

Det tar jag mig en ingefärskaramell på… Och så funderar jag på om jag ska tvinga av professor H en intervju, han verkar vara mogen för det just nu…

*snabeldraken = dammsugaren

Read Full Post »

Som en Duracellkanin, fast på Ipren

Varning för snusk!!!

Alltså jag är jättesjuk. Men jag har inget val: idag gäller bilstädning och biltvätt inför morgondagens besiktning. Lämnade Himlen i morse där en liten pojke också fick stanna hemma från skolan, hostig och snorig. Hans mamma börjar inte jobba förrän klockan 16 och på eftermiddagen kommer snälla mormor och tar över chefskapet över hemmet.

Näsan rinner och halsen brinner. Det river som sandpapper av allra grövsta storleken. Vilken tur då att Ipren finns! Det är en tablett som verkligen funkar på mig – den tar bort värk och den får mig att glömma eventuell feber. Ja jag blir som en Duracellkanin – fast jag går inte på duracellbatterier dårå, utan Ipren…

Ehum… fast det här var väl inte nån bild på en Duracellkanin, Tofflan???

                                                                                                                                                                Nu måste visst Administrationsskorpionen rycka in och motverka snusket på den här bloggen!!!

Så! Nu blev det rätt. Jag är som en Duracellkanin fast jag går inte på batteri utan på Ipren.

                                                                                                                                                                 Passade på att ta en mugg nyperkolerat kaffe innan jag ska åka iväg till St1-macken vid Mac Jack för att tvätta bilen. Bara en fråga: Nån som vet hur man uttalar St1??? Anna och jag kliar oss i huvena varje gång vi ser skylten. Vi gissar på..

• Sten
• Stett
• Stationen
• Stora Ett
• Sankt En

Men vad 17 heter macken???

Nu ska jag inte sitta här och bladdra utan fladdra iväg till… St1* (fruktansvärt irriterande att skriva mackens namn och inte veta hur man läser ut det!) och få bilen tvättad och fin i borstfri tvätt. Innan Duracellkänslan försvinner. Sen borde jag gå ett varv med snabeldraken** här hemma också – innan Dammråttornas armé har tagit över. Jag hatar verkligen vårt fläktsystem som gör att det blir dammigt här hemma på två dar!!!

                                                                                                                                                               
*Alltså det var lättare när macken hette Hydro eller Uno Kryss, då visste man minsann hur man skulle uttala namnet! 😉
**snabeldraken = min viiita och fiiina dammsugare. Den suger verkligen inte! Eller jag menar..?

Read Full Post »