Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘samverkan’

Hattar och grannar

Ytterligare ett rätt blandat inlägg, mest med fokus på humör, shopping och störningar.


 

Det soliga vädret från i morse försvann ganska snart. Kanske hade det med min svåra skada att göra, för mitt humör sjönk också. Notera att den ironiska kaffekoppen från förmiddagens inlägg är utbytt mot en mugg som en gång ägdes av mr Rage (herr Vrede). Nu står den på Återbruket i Uppsala och är till salu för en femma, tror jag.

Mugg för mr Rage

Mr Rages (herr Vredes) mugg finns för nån femma på Återbruket.


Sol ute och sol i sinne må försvinne,
men den här bloggen tar visst aldrig slut. Det måste vara extra sjåigt just nu för den som är både läsare och vidarerapportör, medan andra har roligare saker för sig. Fick man inte följa med? Å, det där att stå utanför vet jag ALLT om. Nåja, så att du och andra inte ska sakna mig alltför mycket brukar jag skriva flera inlägg åt gången när andan faller på och sen sprider jag ut dem genom att tidsinställa dem. Så du har tur – här kommer ett sånt inlägg.

I eftermiddag har vi nämligen fullt upp med shopping. Ja jag shoppar inte, jag kör bara bil. Fästmön får hem barn till helgen och det ska storhandlas på Stormarknaden. Den som känner mig vet vad jag tycker om såväl storhandling som stormarknad. Inte, tycker jag om dem. Men barn och deras föräldrar måste ju få mat och ibland brukar Anna muta mig med en fika.

Innan vi storhandlar ska vi åka och titta på hattar. Nä, jag bara skojar! Anna ska titta på lampskärmar till sitt loppisfynd som hade två trasiga såna. Säljaren tipsade oss om en affär som både tillverkar skärmar till gamla lampor och kan hjälpa till att fixa elen till lamporna också. Lystra antik, som affären heter, har emellertid bara öppet onsdagar och lördagar. Idag är det ju onsdag, Anna slutar förhoppningsvis jobba klockan 14 (om hon inte måste jobba över) och då passar vi på!

Lampskärmar

Nya ”hattar” behövs!


Att storhandla kräver bra nivå på blodsockret. 
Och så ska man helst vara pigg och utsövd också. Jag är varken pigg eller utsövd, för nu är det andra natten i rad som min sömn störs – av grannar. Ibland verkar det som om nån i huset möblerar om vid läggdags (med början runt 23-tiden). Men de senaste nätterna har man startat sin tvättmaskin vid den tiden. Igår kväll var klockan 23.10. Ligger man då och försöker sova och hör ett entonigt surrande oljud som fortplantar sig genom betongen kan man bli smått galen! Då blir jag mr Rage på muggen ovan! Jag är fullt medveten om att man får tåla vissa ljud när man bor i ett flerfamiljshus. Men det sitter information – text och bild – i alla trappuppgångar om vilka regler som gäller för boende i den här bostadsrättsföreningen. En regel är att det ska vara tyst i husen mellan klockan 23 och 7. Nu tycker jag att man måste få till exempel spola på toaletten på natten och tvätta sig under armarna klockan sex på morgonen. Men att starta en tvättmaskin klockan 23 är ren och skär arrogans och brist på hänsyn gentemot andra människor. 

Pojke i porslin s håller för öronen

Tvätta på natten i ett flerfamiljshus är brist på hänsyn. Jag kan inte sova om jag samtidigt måste försöka hålla för mina gigantiska öron.


Igår läste jag
om en undersökning om grannar som Yougov har gjort på uppdrag av Metro. Undersökningen handlar om vad vi stör oss på hos våra grannar och om vi hälsar på varandra. Kontakten med grannar skrev jag om ganska nyligen och där framgår det tydligt vad jag tycker: jag kan hälsa och småprata och hjälpa till med blomvattning, men umgås vill jag inte! (Hälsade och småpratade gjorde jag senast häromdan med en granne. Det gjorde inte ont och var inte svårt.)

Det svenskarna stör sig mest på hos sina grannar är ljudrelaterade fenomen, visar resultaten av undersökningen. Men då är det hög musik, fester, barn, bråk, sex eller ljud från trädgårdsredskap. Vidare stör sig svenskarna på tobaksrök, matos och sopor utanför trappen/huset/trappuppgången. För övrigt är det mest kristdemokrater som stör sig på sexljud. (Undrar om The Knockers var kristdemokrater. Skrikiga ungar hade de i vart fall, vilket var fler än jag som tyckte men kanske bara jag som sa nåt om…)

Tobaksrök är det tredje största störningsmomentet. Det hör troligen ihop med att allt fler är så smarta att de faktiskt inte röker. Detta gör att toleransnivån gentemot rök är betydligt lägre numera än för 20 år sen.

Att man bråkar med sina grannar är inte så vanligt, men det händer att det förekommer slagsmål i trapphusen. Samtidigt är det bara 32 procent som säger sig ha ett bra förhållande till sina grannar. Och bara var fjärde person hälsar på sina grannar…

Ja ja… Jag får försöka finna ro i bruset på Stormarknaden i eftermiddag… Vi lämnar varor och grejor i Himlen och lär väl inte landa i New Village förrän framåt kvällen. Gissningsvis blir det middag i farten innan vi slår ner rö… rumporna och glor på gårdagens premiäravsnitt av Mina två liv, som jag spelade in på DVD-hårddisken. Det är bra och viktigt att visa en dokumentär om psykisk sjukdom, i det här fallet bipolaritet.

Mina två liv

En dokumentärserie på SvT i tre delar om livet med bipolär sjukdom.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår kväll var vi båda ganska trötta. Fästmön kom inte hem från sin mamma förrän sena eftermiddagen. Jag tankade på vägen hem. Vi beslutade oss för att ta en onyttig, men god middag lite senare på favoriten Mack Jack.

I postboxen låg fyra (4) räkningar. Roligare post kunde man få… Det var bara att sätta sig vid datorn direkt och betala. Anna pusslade under tiden och jag stod lutad över stranden (bilden på pusslet) en lång stund också, men det var ingen bekväm arbetsställning. Till slut var det bara att inse att solen sjunkit bakom husen och att det var slut med pussel-ljuset.

Maten var som vanligt god och till ett bra pris. På hemvägen stannade vi på Tokerian för att köpa mjölk och yoghurt och bröd. Där fanns många märkliga människoexemplar och jag blev riktigt rädd för ett av dem. Tänk att det alltid är mycket roligare att handla i Annas sällskap! Mera flams – vilket behövs när man försöker göra nåt man tycker är tråkigt…

Hemma igen satt jag en stund vid datorn och tittade in hos mina bloggvänner, bland annat. Men jag ville ju vara med Anna, så vi bänkade oss i TV-hörnan och såg Mördare okänd, avsnittet från i söndags. Det var riktigt läskigt och har du inte sett det så råder jag dig till att göra det!


En bild som skulle kunna illustrera ”samverkan”, men händer är uttjatade och förbjudna här!

                                                                                                                                                                                                                                                  Nu sitter jag på ”jobbet” och är fortfarande trött. Vädret är grått och trist och i morse såg det ut som om det hade regnat hela natten. Idag jagar jag forskare som inte har hört av sig angående sina texter. Carl och jag ska också jobba med nyhetsbrevet. Den elektroniska mallen är inte klar, men vi ska se om vi kan göra en egen. I annat fall får det bli ett nyhetsbrev i tryckt form. Jag ser framför mig ganska mycket ”pill”. Jag har fått uppgiften att skriva huvudartikeln, på temat ”samverkan”. Hmm… Klurar just nu på tänkbara frågor. Mitt förslag till bild för att illustrera huvudartikeln nappade Carl på direkt, kul!

I eftermiddag är det tänkt att jag ska försöka få tag i några intervjuoffer per telefon. Bara det att bordstelefonen här började krångla igår. När jag provade att ringa på förmiddagen hörde jag inte hälften av vad den jag hade ringt upp sa. Då fick Tofflan nog, kontaktade telesektionen och gick upp och fick luren med sladd utbytt. Nu låter det som det ska. På telesektionen hade de ett gäng gamla telefonapparater som jag inte kunde låta bli att fota:


Oj oj vilka gamla telefoner!

Read Full Post »

Idag tar man sig för sin panna igen när man slår upp lokalblaskan. Där står att läsa att det så kallade Samordningsförbundet i Uppsala län har fått 79 miljoner kronor hittills. Av dessa pengar har man använt 51 miljoner och lyckats (!) fixa 17 jobb. Ja men vad är detta????????

Samordningsförbundet i Uppsala län (ful och tråkig hemsida har förbundet också! Varför inte anställa en webbredaktör eller en informatör till förbundet så har det lyckats fixa ett jobb till nån långtidsarbetslös?) bildades 2008. Dess syfte är att vara myndighet i länet och samordna rehabiliteringen av sjuka, utförsäkrade och långtidsarbetslösa. Tanken är att göra den så kallade rehabiliteringen enklare. Via förbundet ska våra favoriter (!) Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, landstinget och länets kommuner samla resurser så att behövande får hjälp. Men man kan ju inte låta bli att undra över den så kallade effektiviteten när man hittills fått 79 miljoner och använt 51 av dessa för att fixa 17 jobb. Totalt deltar för övrigt 402 personer i ett tiotal olika projekt på olika platser i länet. Det är 17 av dessa som fått jobb eller startat eget.

Förbundet har tydliga och vettiga mål, men de känns inte särskilt mätbara, vilket jag tycker att mål ska vara så att de inte bara blir fluff:

  • att ge jobb
  • att öka deltagarnas arbetsförmåga
  • att främja samverkan medllan kommuner och myndigheter som deltar i förbundet
  • att se till att samlade resurerna används bättre för varje individ

Men som sagt. Några siffror eller procenttecken finns inte kring hur många som ska få jobb. Förbundschefen Magnus Arvidsson menar att det varierar från projekt till projekt. Han tycker också att det är

[…] en svår grupp […]

Det handlar om mellan 10 000 och 11 000 personer i Uppsala län som har varit borta från arbetsmarknaden i över tre år.

En del av syftet med projekten är att kartlägga hur olika insatser ser ut på individnivå, enligt Magnus Arvidsson. Men, återigen som sagt, ingenstans finns det nån samlad syn på eller nåt mål för hur många av dessa 10 000 – 11 000 personer som bör komma ut i arbete. Styrelens ordförande, moderaten Karl-Henrik Nanning säger att det beror på de olika projektens målgrupper. Försäkringskassans representant Pär Lundvik tror att färre än 35 procent får jobb, medan moderaten Alf Ahlstedt förväntar sig att mellan 80 och 90 procent börjar jobba.

Vice ordförande är folkpartisten Mohamad Hassan. Han tycker att det är för tidigt att döma ut och dra slutsatser av ett arbete som inte kom igång ordentligt förrän förra året. Alltså två (2) år efter att det startade. Men revisorerna är kritiska och saknar utvärderingar för projekten.

Det här tycker jag är snudd på skamligt! Gissningsvis är det skattebetalarnas pengar som används – så brukar det vara när myndigheter och landstingspolitiker och kommunalpolitiker är inblandade. En myndighet som har varit igång i tre år, ska väl för höge farao inte behöva två års startsträcka när det uppenbarligen finns gott om pengar inblandade? Har man dessutom lyckats få med sig dessa aktörer i ett gemensamt arbete borde alla förutsättningar finns för att lyckas. Nej, 17 personer ut i arbete – varav x antal av dessa har startat eget – det tycker jag är ett allt annat än tillfredsställande resultat. Varför inte byta ut styrelsen och kontaktpersoner så kanske det händer nåt? Kanske också låta några av de 10 000 – 11 000 få möjlighet att sitta med och uttrycka sina åsikter? Bara det skulle ju skapa ett antal arbeten…

Read Full Post »