Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sammanhållning’

Det är sportlovstider i Sverige. Förra veckan här i Uppsala, denna vecka i Stockholm. Det ser man i media på antalet TT-artiklar av genren

tidlösa. 

Alltså såna artiklar som inte innehåller så mycket nytt, för att prata på ren svenska. Jag skummade två (2) såna artiklar i morse, tog mig för min panna och smackade med tungan i gommen trots att jag satt ensam i köket.

Den första artikeln handlar om boken Snällfällan. Den går ut på att man ska må bättre av att säga nej. Att man ska bota vara-till-lags-sjukan (disease to please) som enligt författaren kan leda till stress, oro och tröstätande, i förlängningen också övervikt och till detta relaterade sjukdomar. Boken vänder sig till kvinnor. När man läser informationstexten om boken inser man att det här är yet another viktminskningsbok. För kvinnor, som sagt.

Snällfällan

Snällfällan – för kvinnor som vill gå ner i vikt.


Nu har jag inte läst boken
och jag säger inte heller att det är fel att lära sig att säga nej. Men att koppla ihop nej-sägande med viktminskning för kvinnor känns väldigt långsökt för mig. Jag tycker att det är bra om vi alla lär oss att säga nej, både kvinnor och män – och lagom mycket. Så klart att vi inte ska mesa och säga ja till sånt vi inte vill. Men om man hela tiden säger nej, nej, NEJ! – upplevs man inte som tämligen negativ då..? Bara en reflektion, så där. Att säga nej bara för att är inte heller nån lösning på varken kvinnors självförtroende eller deras viktproblem, som jag ser det. Jag tror att lagom är bäst. Att säga ja i lagom mängd och att säga nej. Men självklart till det man vill och inte vill och verkligen inte bara för att man ska vara på ett eller andra sättet.

Den andra artikeln gäller boken Bättre relationer på jobbet. Inte heller den har jag läst, men jag undrar vad den kommer med för nyheter egentligen? Inte många, om man läser vad boken handlar om i artikeln: att fika är viktigt för arbetsklimatet och att småprat skapar sammanhållning. Det är sånt jag – och säkert många med mig – redan VET. Vidare handlar det om att ta eget ansvar för trivsel på jobbet – såväl den egna som kollegornas. Boken handlar om feedback och konflikter också. Och enligt artikeln också sociala medier. Bland annat står det i artikeln att det är OK att ha chefer och kollegor som vänner på Fejan, men att man bör undvika skriva där när man har alkohol i kroppen. På Twitter kan man emellertid vara mer öppen, eftersom Twitter är flyktigare.

Bättre relationer på jobbet

Blir relationerna på jobbet bättre när man har läst denna?


Ja, ja…
Inte skulle jag väl precis vilja ha chefen som Fejan-vän, för jag tycker att en chef ska vara en chef och inte en kompis. Kollegor kan det vara lättare att förhålla sig till – dem jag gillar, fine, dem jag inte gillar – no friend of mine. Men nu finns ju inte jag på Fejan. Jag finns bara här på bloggen och på Twitter och här jag kan jag inte styra vilka som läser mer än med lösenordskyddade inlägg. Och såna blir det ju ibland. För jag får ofta för mig att det är fler fiender än vänner som läser här stundom. Bara en känsla, men… Å andra sidan har jag inget mer än det mest privata att dölja utan gillar att köra med så öppna kort som möjligt, till skillnad från en del som bara pratar bakom ryggen med vissa utvalda.

När jag tänker efter… Jag kanske ska skriva en bok om vikten av att våga säga vad man tycker offentligt och inte ägna sig åt fegt skitsnack. Eller hepp! Jag kanske redan har en sån bok på gång… Vem vet, vem vet…


Livet är kort.

Read Full Post »

På väg till ett möte som kräver att jag har kläder på mig. Och då menar jag ANDRA kläder än shorts och linne. Ja för en av fördelarna med att i vanliga fall gå hemma så här är att det är strunt samma vad man har på sig. Idag måste jag vara hel och ren och sniggt klädd. Det är svårt när man som jag helst klär sig i tjockissvart. Utanför mitt köksfönster visar termometern redan över 30 grader…


Såna här kan man inte ha på sig när man är på möte.

                                                                                                                                                              Jag längtar redan hem till min håla där jag kan gömma mig. Ärligt talat satt jag mest inomhus igår, framför datorn eller med en bok. Längtar efter att delta i livet, men vågar inte. Det är svårt vissa dagar.

Igår kväll såg jag säsongsavslutningen av Desperate Housewives. Den TV-serien piggar alltid upp, för kvinnorna i den är kloka och roliga, men också elaka och tuffa. Som vanligt slutade det hela med en riktig cliffhanger. Och en uppvisning i sammanhållning. Tänk om jag finge vara med om sån vänskap nån gång i livet!

Glad åt kärleken jag får uppleva är jag! Glad och tacksam att Fästmön finns i mitt liv. Vi sågs ju en liten stund igår och pratade senare en knapp timma i telefonen. Jag satt på ballen* och njöt av kvällen som var 20-gradig. På torsdag kväll har Elias sin allra första riktiga skolavslutning, första klass. Då ska jag naturligtvis åka ut till Förorten! Hade bara glömt att anteckna.

Nu måste jag sätta fart så jag hinner i tid till dagens möte! Att komma försent gillar jag INTE!

                                                                                                                                                            *ballen = balkongen

Read Full Post »