Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sammanfatta’

Ett inlägg om sista lördagen i Metropolen Byhålan.


Det är faktiskt så
att jag är övertygad om att det dröjer innan jag kommer tillbaka hit. Och kanske är det denna känsla som gör mig vemodig i natt. Men jag ska hur som helst försöka sammanfatta min dag i ord och bild och försöka att inte låta det negativa och ledsna ta över.

Efter många om och ett antal flera men kom vi iväg för att handla. Då hade jag i nån sorts förvirrat tillstånd rivit runt i skåp och väskor efter en påsjävel som jag hade mitt trådlösa modem i. Ingenstans hittade jag den! Jo, till sist. Flera timmar efter hemkomsten från vår shoppingur… Släktdrag, det där att lägga saker på så bra ställen att man inte hittar prylarna själv..?

Vi fyllde på mammas förråd av mat och andra förnödenheter och köpte blommor till kyrkogården. Mamma passade på att fylla på sitt sminkförråd också. Den lilla utflykten tog över två timmar, men både mamma och jag blev nöjda. Och äntligen kunde vi prata lugnt och sansat om total årsskötsel av graven. Det är ohållbart att mamma ska behöva be folk om hjälp hela tiden, lika ohållbart som det är för mig att åka 60 mil för att plantera blommor eller tända ljus. Jag har kollat priser nu i kväll och att dela på en tusenlapp om året har vi råd med. Ett tag till.

Dagens middag hämtade jag från Nattkröken. Jag var första kund idag. Han kämpar verkligen hårt, den där korvkioskkillen! Jag hoppas att han fortsätter kämpa för nåt som faktiskt är kultur…

En kvart över sju lämnade jag mamma och gick ner till hamnen för att träffa vännen FEM. Vi hann träffas en stund, alltså, innan jag åker. Kanske skulle jag ha åkt hit nästa vecka i stället, men nu är det som det är. Jag har varit här i nästan tio dagar. Dags att fara hem.

När man inte ses så ofta inser i alla fall jag att man vet väldigt lite om varandra. Ja FEM vet säkert massor mer om mig än jag vet om henne, men jag fick ändå en del glimtar från ett liv och en tid som jag inte har varit delaktig i. Om vi bodde närmare skulle vi absolut träffas oftare. Vi delar nämligen en stor passion – böcker. Naturligtvis blev det en hel del snack om litteratur, men också om film. Sen hade jag liiite svårt, periodvis, att koncentrera mig på vad FEM sa. Det var så mycket lustigt folk i omlopp att jag inte kunde låta bli att glo. Jag erkänner!

Ett stort sällskap på stället dit vi gick för att dricka kaffe och äta kakor respektive ta en öl hade nån sorts lek för sig, såg det ut som. Typ Hela Havet Stormar. Eller också var alla i sällskapet allmänt förvirrade. Ingen av dem satt stilla många minuter. Efter ett tag serverades de mat. Som på en given signal steg alla damer i sällskapet upp, tog sina tallrikar och försvann in i restaurangen. Några kom tillbaka med sina tallrikar efter en stund, medan andra återvände tomhänta. Lämnade de tillbaka maten, eller vadå? Sista gången jag tittade hade de som gjort sig av med sina tallrikar fått nya tallrikar – med annan mat. Jaa, det var snurrigt värre! Dessutom tycker jag inte att alla passar i shorts. Eller, jag skiter i vad folk har på sig hemma, men inte på en restaurang. Om jag hade ätit på stället skulle jag ha mått smått illa av det jag såg – motsatsen till fägring i uttrycket

kvinnlig fägring…

FEM och jag tog en promenad längs kanalen och FEM visade mig den nya bron. De har röjt ur vid sidan av kanalen och gjort fint med nya bänkar etc. Här skulle jag gå ofta om jag var bosatt i stan!

Strax före klockan 22 var jag hemma, lagom i tid för att umgås en stund med mamma framför TV:n tillsammans med Kommissarie Banks. Ja, det är väl bara att säga som det är – jag är en tant.

I morgon ska jag försöka komma iväg runt 13-tiden, för jag vill köra till Sommar i P1. Men man vet aldrig. Klockan har sprungit iväg nu och den blir väl närmare två innan jag kan posta det här inlägget.

Här kan du se en del av mina upplevelser under lördagen i fotoform:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Hur ska jag sammanfatta den här dagen då? Jo, jag har haft en bra dag med god blandning av nytta, nöje och umgänge med mamma. Men jag kan fortfarande inte vänja mig vid att mamma pratar hela tiden, jag orkar inte med alla ljud och jag ska villigt erkänna att jag inte låtsas höra alltid. Är jag hemsk? Antagligen. 😳

Men som sagt, jag har fått bra och nödvändiga saker gjorda, jag har haft trevligt, jag har ätit gott. I kväll tvingade jag mig att sitta i fåtöljen och läsa medan mamma såg Let’s dance. Det gick ganska bra, faktiskt, för Lärjungen är en väldigt spännande bok, en riktig bladvändare. Dessutom fann jag mig plötsligt spela tre Wordfeudmatcher – en med Fästmön, en med Jerry och en med en för mig okänd person. Samtliga matcher har varit/är bra och spännande. Jag brukar annars tycka att det blir jobbigt och stressande att ha fler än en match igång, men idag har det gått finfint.

Trots att vi har ätit ganska duktigt idag, har det ändå slunkit ner lite godis. Det har minskat både i korgen från Den Hjärtegoda L och i påskägget jag fick av Anna…

Påskgodis
Fast jag har plockat ur några Mozartkulor ur korgen och lagt i ett annat ägg. Men annars har vi ätit rätt duktigt…


Och ja just det,
vi har ju också tagit en och annan bit ur chokladasken mamma hade med sig. Till protokollet vill jag dock ha fört att vi har ätit under TVÅ dagar. Det vanliga godiset vi har köpt till oss själva – jag köpte bilar, kexchoklad och mjölkchoklad – har vi inte rört. Än. Ja, vi är godisråttor, mamma och jag, jag vet.

Nu ska jag göra mitt bästa för att klå Jerry i Wordfeud och sen läsa en stund till. I morgon är det påskafton och då ska vi frossa i påskmat såsom kokt ägg, sill, ägghalvor med grejs på, lax, Jansson och färskpotatis. Knäckebröd… Goda ostar… Påsköl, snaps… Men vi ska också ta en promenad om vädret tillåter det. Neråt landet, har jag hört, är det snöoväder.

Vad händer hos dig på påskafton???


Livet är kort.

Read Full Post »

Först och främst – den utlovade bilden på Clark Kent*, så ren och fin. Idag blev han dammsugen inuti och avdammad. Kunde inte låta bli att putsa på lacken lite också. Visst glänser han?!

Ren bilGlänsande man!


Smutsiga lakan blev rena
i tvättmaskinen under tiden och hänger nu på tork. Jag har inte bäddat rent än, för jag skulle ju på en premiär: våffelfest med mitt första egna våffeljärn.

Våffeljärnet är en födelsedagspresent från mamma. Men inte kunde vi vänta med att prova det, för jag fyller ju inte år förrän om nästan en månad. Först skulle det torkas av med fuktig trasa på laggarna och sen fettas in. Det tog 100 år, tyckte jag, att värma upp det.

våffeljärn
Rött är sött.


De första två gräddningarna
skulle man inte äta och trots att mamma tyckte att vi skulle skita i det och äta ändå slängde jag de fyra första våfflorna. Just in case. Mamma hade inte tid att lägga sig i, hon glodde på Lyxfällan på TV medan jag vispade till smeten som värsta Svenske kocken och grejade och styrde på egen hand i köket.

Så här blev de första två ätbara våfflorna:

Premiärvåfflor
Inte helt perfekta, men tänk att det är de första våfflor nånsin jag gräddar. Tror jag.


Och så landade en av dem på min tallrik
och fick lite spraygrädde och svindyr hjortronsylt på sig.

Den första våfflan jag åt
Den första egna våfflan jag gjort!


Den första våfflan
följdes av fyra (!) till. Så faktiskt, på våffelmixpaketet från Tokerian, av märket Garant, stod det att det skulle bli 12 – 16 våfflor. Och det blev tolv. (Jag slängde ju fyra – små…)

Gött!

var ordet som sammanfattar den här premiären.

Har du ätit nåt gött idag???


*Clark Kent = min glänsande man


Livet är kort.

Read Full Post »

Alldeles väldigt inspirerad av dagens webinar ska jag försöka sammanfatta mina tankar kring denna föreläsning om ledarskap på distans. Hur är det liksom möjligt att ett ledarskap långt borta kan kännas… närmare..?

Webinaret började emellertid mindre bra för Eva Fors, marknadsansvarig på Microsoft. För några av oss försökte följa webinaret via Microsofts webbläsare Explorer – och hade inget ljud… Jag bytte till konkurrentens webbläsare – då fungerade allt utmärkt. Och det var tur, för när sen Eva Fors startade sin föreläsning blev det synnerligen intressant.

Att arbeta på distans blir allt vanligare. Distansarbete kan ju innebära att man jobbar hemma, men också att man jobbar i en helt annan miljö, kanske på ett kafé. Det hela bygger förstås på förtroende. Att den som är chef ser på resultaten, snarare än att klockan ska visa nånstans mellan nio och 17. På stenåldern, när jag började jobba, hade alla en fysisk arbetsplats. Man var på jobbet och jobbade. Idag är det fortfarande så att en del yrken måste utföras på en särskild arbetsplats – alla kan inte jobba på distans – men distansarbete blir allt vanligare. Det ställer andra krav än tidigare –  på både ledare och medarbetare.

Utsikt från mötesrum

En viss distans… (Utsikt från ett mötesrum på våning fyra där jag jobbar.)


Eva Fors sätt att leda en grupp
på distans känns väldigt nutid! Inledningsvis är det one-to-one med alla medarbetare och däremellan gruppmöten. Det är nämligen viktigt att träffas IRL också, menade Eva Fors och jag är den första att sekundera det! Faktum är att jag själv mer och mer i jobbet lyfter fram IRL-mötet, trots att vi har så avancerad teknik och att de flesta av oss mejlar hur mycket som helst under en arbetsdag… Men vissa saker kan man inte ta via e-post. Negativa budskap lämpar sig till exempel inte, anser Eva Fors. Samtidigt är det ju så att medarbetare ibland finns på stora avstånd, kanske till och med utomlands. Då är det inte alltid möjligt med IRL-möten.

I allt distansarbete gäller emellertid att ledningen har tydliga mål och att det är resultatet som är det viktigaste, inte vägen dit. Fysiska möten ger en bra start, men det viktiga därefter är regelbundenhet, flexibilitet, tillgänglighet och förtroende i kontakterna ledare – medarbetare. När det gäller tillgängligheten är det naturligtvis inte så att varken ledare eller medarbetare förväntas vara tillgängliga för jobb 24-7. Men det är väsentligt att tydliggöra tillgängligheten, det vill säga berätta när man är tillgänglig för telefonsamtal, chatt, mejldialog etc – och att vara det så mycket som är rimligt.

Och det som genomsyrar allt i såväl ledarskap som arbete på distans är… kommunikation. Det kan inte sägas nog många gånger!

Fasen, ju mer jag tänker på vad jag just har lyssnat till, desto mer sugen blir jag på att… jobba för Microsoft! Ja, för Eva Fors korta föreläsning utgick ju naturligtvis från hennes arbetssituation idag. Men ett tag till sitter jag här, klistrad vid min dator, knaprandes på min skrivbordslunch, funderandes över väldigt intressanta kommunikationsproblem som ska lösas på nära håll…

skrivbordslunch

Dagens skrivbordslunch.


Här kan du lyssna och kolla på webinaret i efterhand!
 
(Cirka en timma.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg:
Så här skriver DN på nätet om hen.


Idag läser jag
en massa upprörda tweets om att Gunilla Herlitz vid Dagens Nyheter förbjuder användningen av ordet hen i tidningen. Tydligen har det skrivits om det hela i Dagens Media – och där är det för tillfället omöjligt att komma in… Men… Jag läser bland annat hos den kloka Mymlan vad det hela handlar om.

Jag sammanfattar:

Gunilla Herlitz har alltså infört ett förbud på DN mot att använda ordet ”hen”. En policy, till och med. Skälet hon har angett är att det kan uppfattas som ett queerpolitiskt ställningstagande. 

Alltså, vad är problemet? Hur kan man förbjuda ord? Nyord dyker upp hela tiden just för att de är nya ord. Ska vi förbjuda det? Ska vi hindra språket från att utvecklas?

Jag tycker att hen ser snyggare ut i text än när man skriver han/hon. Jag tycker också att det är OK att använda hen om personer som själva så önskar. Vad är det som är så farligt med det lilla hen??? Är det nån som känner sig hotad?

För en gångs skull, nästan, håller jag med TTspråket, som twittrar:

Hen kan användas i nyhetstexter. A: På den intervjuades önskemål. B: På skribentens önskemål. C: När skribenten ej känner till personens kön.

På min arbetsplats, som är ett universitet, kontaktade en av doktorandern universitetets språkkoordinator för att höra hur vi ska göra när vi skriver i tjänsten. Där blev det inte alls kalla handen, även om det inte finns några exakta påbud om att hen ska införas. Däremot rekommenderades vi att börja använda hen

[…] eftersom det onekligen är praktiskt […]

Och precis så tycker jag. Hen är praktiskt. För mig är det inget

queerpolitiskt ställningstagande

att använda hen i vissa sammanhang – det vill säga de exempel som TTspråket ovan anger. Det är helt enkelt praktiskt.

Märkligt hur detta lilla ord kan göra folk så upprörda. Jag menar, tänk om folk i stället blev upprörda över viktiga saker i världen och livet såsom krig, orättvisor, självmord, rasism, homofobi, mobbning, cancerpatienter som tvingas betala för sin egen behandling och sånt…


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts