Vecka 50: Snask och Slask

Ett inlägg om några av topparna och dalarna under den gångna Tofflianska veckan.

Åter igen har en vecka passerat. I morgon är det fredag. Tjolahopp! Men först kommer här ett sammandrag av den gångna veckans höjdpunkter (snask) och lågvattenmärken (slask), i den Tofflianska världen.

Snask

• Irénes fina vantar (Å så lägligt de kom! TACK!)
• Julbordet på Odinsborg (Gott och trevlig! Synd bara att somliga missunnar mig det.)
• Stephen Fry kommer ut (Riktigt bra TV-dokumentär!)
• Människor som säger tack (Jag blir glad och rörd!)
• BRA snöröjning i Uppsala! (Mycket imponerande!)
• Ett år sen min operation i morgon när kirurgen plockade ut flera tumörer ur mig. Jag lever! Tack!

Slask

• Snö – i alla dess former. (Nej, jag gillar inte snö. Det är kallt, det är halt. Ibland är det blött.)
• Mörkerkörning (Jag hatar det! Jag är rädd två gånger varje vardag.)
• Arbetsförmedlingen i Uppsala (Som gör fel och som inte svarar på mejl.)
• Intryckt post, dålig kommunikation och halvtaskigt jag (En riktigt dålig dag som har gjort att jag har svårt att sova.)
• Hon som trodde att jag var Annas mamma. (Jag är FEM (5) år äldre än Anna…)

Livet är kort.

Read Full Post »

Underhållande morgon på bilverkstan

Uppe med tuppen idag. Sov lite rackigt, men det gick ändå bra att vakna och kliva ur sängen när larmet gick på. Det slog mig igår att jag använder iPhonen som väckarklocka. Ytterligare ett argument för att köpa en egen när jag måste lämna ifrån mig statens egendom. Dessutom slog det mig igår att jag har satt mitt jobbmobilnummer på mina ansökningar och mitt privata mobilnummer på mitt CV. Inte så smart. Men vad ska jag göra? Den som vill få tag i mig får nog tag i mig ändå. Jag har för övrigt mobilsvar på min gamla mobil. Jag vill inte säga upp abonnemanget där än eftersom jag funderar på att behålla numret när jag köper en egen iPhone. Eller så tar jag ett nytt. Jag orkar inte tänka på det just nu.

Uppe med tuppen. 

I morse styrde Clark Kent* och jag kosan till bilverkstan för att han skulle få hjälp att byta till sommartofflor. Jag har tidigare om vårarna åkt till billigast möjliga ställe. Men efter två dundermisstag (en liten verkstad resp. en bekanting som skulle hjälpa mig) anlitar jag nu min vanliga bilverkstad. Det känns säkrast så. Min bekantings

ingrepp 

på Clark Kent kostade mig för övrigt inte bara pengar för för delarna h*n skulle byta utan dessutom ett antal nya delar plus arbetskostnad vid märkesverkstan. Nej, Clark Kent lämnar jag aldrig mer i händerna på nån klåpare, that’s for sure! Det värsta är att denna klåpare, vad jag vet, jobbar på… en bilverkstad. Stackars kunder!..

Men i morse åkte jag alltså till min vanliga bilverkstad. Jag var där två minuter över sju. Medelåldern var hög. Det var därför jag inte kom före sju. Som 50 år ung i detta fall har man nämligen inte en chans att komma fram då. Bättre att vänta så alla jäktade pensionärer och sega laptopmänniskor (ständigt uppkopplade) fått lämna in sina darling cars. Här kommer ett sammandrag av morgonens upplevelser:

Jag hittar en ledig clubfåtölj i verkstans fikahörna. Vid samma bord sitter en tjej och skriver frenetiskt på sin laptop, vilket jag tycker bådar gott. Jag vill sitta och läsa, nämligen. Vid ett annat bord sitter en tant (tja, hon var typ fem, sex år äldre än jag) som har megafonröst. Uppenbarligen är hon pratsugen. (Jag twittrade lite om detta, men för dig som missade mina tweets/inte finns på Twitter kommer de här med lite kommentarer:)

Tant 1 försöker konversera Tant 2. Tant 2 vill läsa tidningen o säger: Du kan inte prata så där!

Först tror jag att jag hör fel, men nej. Tant 2 vill verkligen läsa tidningen och inte prata! Till sist ger Tant 2 emellertid upp. Tant 1 är uppenbarligen megasocial och kan sina knep för att få folk att svara. Dessutom misstänker jag att hon… går på något…

Tant 1 (den pratsugna) jagar personalen o säger: Har du nåt socker, jag behöver nåt uppåttjack? Tant 2 gömmer sig i tidningen.

Nytt folk strömmar hela tiden till. Fikahörnan blir full – tills en i personalen ropar ut att bussen till stan avgår. Många reser sig, även hon med laptopen (hon sörplade när hon drack kaffe och snorade, för övrigt. Otroligt irriterande!). En man reser sig och går iväg till bussen. Vid hans bord sitter Tant 3 och läser en tidning. Vid ett annat bord sitter en kille vid en laptop. Hans mobil ringer. Han skriker högt när han pratar, så högt att Tant 1 tar en liten promenad för att kolla om det finns nån hon kan prata med som inte pratar högre än hon själv.

Tant 4 kommer in och ska slå sig ner vid samma bord som Tant 3. Hon tar platsen där mannen som rusade till bussen satt. Men attans! Hon vispar till hans kvarglömda kaffemugg! (Tanterna fick fel nummer i mina tweets, nedan har jag korrigerat)

Tant 4 vippar en kvarglömd kaffemugg. Kaffe överallt. Tant 3 hjälper till. Säger: Han fick lite brått han s satt här. Tant 4: Gubbjävel! 

Eh..? Jo, jag hör rätt! Och som du förstår har jag liiite svårt att koncentrera mig på min bok. Jag är på väg att brista ut i gapflabb, helt enkelt. En farbror, som har hållit sig lite i bakgrunden, närmar sig försiktigt mitt bord. Han och jag tittar på de två tanterna som hjälps åt att torka upp. Den ena tanten har rumpan i vädret mot vårt bord. Vi kan liksom inte låta bli att titta.

Tant 4 säger: Det var väl skit att jag skulle spilla just idag när städerskan inte är här!

Tant 3 håller med. Hon springer efter papper och tycker att det ligger jävligt många tidningar på borden… Jag är mållös över tanternas vokabulär. Fan, vad de svär!

Till sist kommer en servicekille och ropar upp Clarks reg.nummer. Han är nyskodd och klar. Jag reser mig, stoppar ner min bok och sätter på mig jackan.

Farbror vid samma bord: Nu får du äntligen lugn och ro!

Och det var ju faktiskt sant! För jag åkte till jobbet och där är det Tysta Leken. Folk på institution 2 är på konferaaaaaaans och jag  går upp på institution 1 för att ha morgonmöte.

Har du fått nån underhållning så här på tisdagsmorgonen???

*Clark Kent = min egen stålman, min lille bil

Livet är kort.

Read Full Post »

Melodifestival, QX-gala och annat på TV

Vad gör en Toffla en lördagskväll när majoriteten av familjen vill se Melodifestivalen 2013. Deltävling 2 på TV? Jo, hon sitter bredvid med sin dator, förser sig av lördagsgodis, goda ostar, kex och rödvin – samt surfar. Det var lika roligt det. Och så kan man ju lyssna med ett öra och titta med öga. Bara lite sisådär, alltså.

Man kan delta lite halvt.

Av det jag hörde och såg var denna den andra deltävlingen betydligt bättre än den första.  Det bästa var Swedish House Wives MAMMOR, det vill säga Ann-Louise Hanson, Towa Carson och Siw Malmqvist. Och så Louise Hoffsten, förstås. Denna otroligt duktiga artist som pallade med att stå på scenen trots att hon som uppenbart inte mådde bra – jävla sjukdom, hatar den! Louise Hoffsten klarade till och med av att gå till final. Och det måste ju bero på att hon är östgöte, eller hur?! Den andra finalisten tänker jag inte säga ett ord om, för då anklagas jag väl för näthat.

Förra lördagens startfält och delar av gårdagens, i ett försök att konstfullt uttrycka hur djupt dessa satte sina musikaliska spår i mig.

Gårdagens startfält var bättre än förra lördagens, men som sagt, Louise Hoffsten var den stjärna som lyste klarast. Vill du läsa mer om den andra deltävlingen föreslår jag, som sist, att du tittar in hos den här bloggaren. Han var med oss ett tag live, per mobil, för övrigt. Själv satt jag mest och spred omgivningens kommentarer på Twitter. Det handlade om allt från arslen och blöjor till Bruno Banani och seriefigurer. Högsta betyg till den underhållningen i stället, tack familjen! 

Sen blev det QX-gala 2013 på TV4. I sammandrag. Det är sånt vi icke kända homosar får nöja oss med, för vi, pöbeln, får ju aldrig några inbjudningar att bevista såna här evenemang. Nä, det får vi som sagt göra i sammandrag och från TV-sofforna. Och det var rätt OK, ska jag säga. Att följa galan från soffan. För det var väldigt, väldigt mycket Jonas Gardell. Har man sett honom en gång… så har man liksom sett honom.

Häftigt var förstås kronprinsessans framträdande – när hon visade sig var jublet enormt – trots att hon inte är homo, bi, trans eller queer. BRA gjort att komma till galan och dela ut pris, Victoria Bernadotte, 2014 års hetero???

Men… när Darin kom loss… Då kände till och med vi tanter för att dansa och bli lite wild and crazy!!!

Darin gjorde att vi kände för att bli lite wild and crazy.

Lördagskvällens Mr Selfridge spelades in på DVD-hårddisken och ska tittas på under veckan. I kväll är det premiär för en ny omgång av danska Brottet. Totalt blir det tio delar som kan avnjutas på SvT1 på söndagskvällar. Nåt att se fram emot under våren!

Livet är kort.

Read Full Post »