Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘samlag’

Ett gift inlägg med lite djup.


 

Röda bandet

World Aids Day-pin – det röda bandet.

Det skulle ha varit vi. Det skulle ha varit Fästmön och jag som gifte oss på Stora Torget här i Uppsala för nån timme sen c/o Musikhjälpen 2014. Men vi hade inte möjlighet att bjuda på auktionen. Och förresten passar det väl bättre med ett ungt heteropar med en liten pojkbebis än ett par kvinnor som levt mer än halva sina liv och den ena har tre vuxna och ett minderårigt barn? Nä, det hade inte gjort sig lika bra – även om Sarah Dawn Finer och Kärleksvisan är ”våra”.

Så stort GRATTIS till Emil och Karolina! Må ni ha ett långt och lyckligt liv tillsammans! 

Emil och Karolina betalade 26 000 kronor för att få gifta sig i glasburen och få lyssna till Sarah Dawn Finers ljuva stämma. Pengarna går till att stoppa spridningen av HIV. Det tycker jag är enormt bra! För när HIV och aids först blev känt här i västvärlden kunde man inte ens skänka pengar direkt till HIV-forskningen. Det var så skambelagt att den som ville bidra fick göra det till Cancerfonden. I dödsannonser över alla dem som avled i sjukdomen var det likadant: den som ville bidra skulle sätta in pengar till Cancerfonden – för man låtsades att den döde avlidit av cancer.

Jag köpte min World Aids Day-pin för ungefär tio år sen. Då hade det blivit bättre. Då hade man nämligen insett att andra än homosexuella män och sprutnarkomaner kunde få HIV. Ibland är det bra med fördomsfullhet – när det leder till nåt bättre. Sedan dess har det kommit bromsmediciner som är så bra att de sjuka kan leva ett ganska normalt liv – förutsatt att de äter sina mediciner, förstås. Och mediciner är ju inte gratis. Därför sällar jag mig till den kör som hyllar Musikhjälpen 2014 och alla som har jobbat med och bidragit till det hela! Ni har gjort ett fantastiskt meningsfullt arbete!

När det gäller fördomar har vi emellertid en lång väg kvar att vandra. Visserligen får även även homosexuella män numera lämna blod på våra blodcentraler. Men många blodcentraler har

sett till

att det är svårare. Homosexuella män måste nämligen vänta tolv månader efter ett samlag med en annan man innan de ens kan testas för blodgivning. Men… vad hände med alla andra som har haft sex det senaste året? Hur ska Pelle, som anser sig heterosexuell, veta att Pia, också hetero, har legat med Lasse, som ligger med både män och kvinnor? Varför får Pelle lämna blod men inte Lasse? Varför ska de homosexuella männen sorteras ut och lyda under hårdare regler än alla andra? Varför har inte alla tolv månaders väntetid i såna fall? Därför att det råder blodbrist. Och homosexuellt blod är uppenbarligen inte pålitligt.

Nä det kanske inte skulle ha varit vi heller, Anna och jag, som gifte oss i den där glasburen idag. Det kanske skulle ha varit ett bögpar. Om man ville motverka fördomar. Fast nu handlar ju Musikhjälpen inte om att motverka fördomar utan om att motverka spridningen av HIV. De 26 000 kronorna från Karolina och Emil räcker till mycket bromsmediciner. Låt oss vara tacksamma för det. 


Här kan vi alla se Karolina och Emil och lyssna på Sarah:

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.



Uppdaterat inlägg:
Lördagen den 22 november har Deckarakademin sitt höstmöte på det 25-årsjubilerande Svenska Deckarbiblioteket i Eskilstuna. Då utses vinnarna!

 

Tyskt RekviemAtt börja läsa den sista delen av en trilogi deckare är definitivt att börja i fel ände. Men nu blev det så därför att Philip Kerrs bok Tyskt rekviem är en av fem nominerade böcker av Svenska Deckarakademin till Årets bästa utländska (till svenska översatta) kriminalromanOch just av det skälet – nomineringen – hamnade den hos mig för att läsas och skrivas om (trots att en kleptoman stulit min bäste recce-penna…) Boken är utgiven av förlaget Historiska Media.

Boken har sin början 1947 i ett sönderbombat Berlin. Förre kriminalpolisen Bernie Günther försöker jobba som privatdetektiv. Det uppdrag han får handlar om att utreda mordet på en amerikansk officer i Wien. Bernie reser dit, lättad att slippa ifrån hustrun, som uppenbarligen haft en älskare eller flera. Dessvärre är Wien ingen lugn plats. Där vimlar av alla sorters spioner – tyska, ryska och amerikanska. Dessutom nalkas det kalla kriget.

Det här är en riktigt hårdkokt deckare. Den är bitvis så hårt kokt att den påminner om Bill & Ben-böckerna och Vilda Västern – med den skillnaden att detta är kvalitetslitteratur. Språket är ibland så rakt på att man nästan skär sig på dess kanter. En bok som börjar med en entré av en man som liknar en elak gammal babiankung kan nog inte vara annat än vass.

Jag slås av hur kyligt scenerna kring samlagen i boken skildras:

[…] Det var snabbt gjort, för hennes del expedierat med nästan yrkesmässig nonchalans, som om hon givit någon ett lavemang. I samma ögonblick jag var klar begav hon sig iväg till badrummet nästan utan att ens ha fått färg på kinderna och med det använda gummit i handen som om det vore en död mus hon hittat under sängen. […]

I övrigt är detta en ganska blodig historia, full av tortyr av det groteska och otäcka slaget. Eller vad sägs om en korkskruv i nåns knä? Och när huvudpersonen träffar en person han trott blivit avrättad sveper han en vodka och utbrister:

[…] Döden klär dig, Arthur. Du ser frisk ut. […]

Lite för hårdkokt för min smak, men väldigt välskriven är mitt samlade omdöme. Högt, med andra ord!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Två lönesamtal har jag haft nu (ett igår och ett idag) och inte en spänn har jag begärt eller fått. Äh, jag skojar lite. Det är sant med lönesamtalen, men när det gäller lönen är det lite svårt att veta hur det blir. Det är ju trots allt så att jag bara har anställning här året ut. Jag har i vart fall fått veta vilka intentioner som finns från två håll. Vidare har jag presenterat mitt erbjudande åt ett håll där man uppenbarligen inte riktigt kände till vad som finns att få och fråga efter. Båda samtalen var annars bra…(eh… tänk, jag höll på att skriva SAMLAG och det får ju inte jag ha förrän på måndag, sägs det!), men det blev också så att de omfattade en del jobbprat. Och, som sagt, intentioner kan man inte leva på, lika lite som man kan leva på luft.

Inte en spänn, men en guldpeng..?


För institution 1
är nu sagt att jag ska prioritera kommunikationsplanens slutversion och därefter tag tag i forskningssidorna på webben. Hela strukturen måste göras om och sidorna ska uppdateras med nya inledande texter och aktuella projekt. Frågan är om jag hinner göra detta klart före årsskiftet på 20 procents arbetstid (en dag/veckan). Bara att få in underlag kräver att man står med piskan beredd i princip hela tiden. Jag har emellertid hunnit göra en skiss och tagit fram ett lagom antal frågor som underlag till sidorna om projekten. Alltid något!

På instituton 2 är det disputation idag, men jag känner att jag inte hinner delta. Jag behöver sitta och tänka och även planera den lilla utbildning jag ska hålla i på onsdag i nästa vecka. Jag funderar på att höra om flera är intresserade så vi får ihop ett gäng om högst sex personer, det brukar vara lagom. Strax efter lunch kom en person inflygande i mitt rum, nämligen, och ville att jag på studs skulle visa hur man skapar en sida på intranätet. Och det är inte det lättaste att lära ut på två minuter…

Idag är jag så trött och mår illa, men jag hade kaffe med mig hemifrån som jag hällde i mig här tidigt i morse. I kväll blir det Fästmöns och min sista kväll tillsammans bara vi två på ett tag, så vi tänkte fira med att plocka ihop lite delikatesser till middag och kanske skölja ner med ett glas rött. Sen somnar vi väl före klockan 20 i kväll. Igår gick vi och la oss strax efter 21. Det går bara inte att hålla ögonen öppna om kvällarna! Inte när alarmet går igång kvart i sex om morgnarna.

Om jag finge önska nåt mer just nu än ett fast jobb, vore det att jag hade lite mer tid att köpa kläder. Det enda jag har gott om är jeans, men jag måste ju ha nånting under och nånting på överkroppen också. Tyvärr är jag ju ingen klädmänniska. (När det gäller utseendet lägger jag ner mest pengar på linser och frissan!) Därför blir det gissningsvis så att jag inhandlar nåt i panik – i allra sista stund… Jag har i alla fall fått sms från Anna att hon har inhandlat strumpor på jobbet åt mig idag. Strumpor är en STOR bristvara just nu. De jag har lyckats rädda från Strumpmonstret är antingen trasiga eller har uttjänt resår.

Strumpmonstret tog dess make/a!


En av ”mina” forskare
var på TV igår och pratade om ett projekt som pågår tillsammans med bland annat Tokerian. Och idag vid fikat avslöjade jag att jag kallar just den affären Tokerian i min blogg. Det kanske inte var det smartaste avslöjandet jag har gjort, men lite kul var det allt att försöka besvara allas frågor om varför. Nu hoppas jag innerligt att folk på jobbet inte letar efter min blogg eller börjar följa den, det skulle vara lite… retligt och genant. Tror jag. Jag är ju ganska frispråkig här. Och så skryter jag så mycket om mina duktiga kollegor så de kan ju råka tro att de är det de är – skitduktiga!


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för snuskigheter och kissåbajshumor!


Jag skrattar lite så här
på kvällskvisten när jag har kommit hem från min frissa M och är skitsnigg i håret. Men om jag nu inte skrattar åt min spegelbild för en gångs skull, vad skrattar jag åt då? Twitter! 

När man twittrar innebär det en viss kontakt med andra twittrare – båda såna som man följer och såna som dem man följer följer. Man kan interagera, svara, till exempel och man kan re-tweeta (”åter-twittra”) sånt som andra har skrivit.

Idag föll det sig inte bättre än att en av dem twittrade så här:

LYCKA! Insåg just att teatern vi blir bjudna på i Umeå är baserad på serier av Nina Hemmingsson m fl.

Och precis ovanför twittrade en annan person också om lycka, fast så här:

Lycka är en skalad kokt potatis när man är hungrig.

Sen fyllde h*n på med

Och ett samlag på det.

Det hela kröntes med min absoluta favorit som twittrade

Gillar att någon av mina grannar döpt sitt trådlösa nätverk till ‘bajskorv’.

Ja, jag är trött och lättroad och nu ska jag hoppa in i duschen och åtminstone tvätta rent inte min smutsiga humor, men min smutsiga kropp!

 

Read Full Post »

Den 1 december är dagens datum. Det är också den internationella aids-dagen. Den ger oss nåt att tänka på.


Röda bandet symboliserar aids sedan 1991.

                                                                                                                                                             Idag är det inte längre så att ett besked om hiv är en dödsdom. För sjukdomen kan hållas tillbaka med bromsmediciner. Men det är fortfarande så att hiv ofta inte upptäcks. Så många som en tredjedel av alla hiv-positiva i Sverige vet inte om att de är smittade.

Om hiv upptäcks i tid kan man leva nästan som vanligt med hjälp av medicinerna. Men troligen får man ett kortare liv än en frisk människa. Men trots att kunskaperna om sjukdomen har blivit bättre och att den gamla hiv-rädslan har minskat finns ändå många fördomar. Och användandet av kondom har INTE ökat.

Idag är det bara gravida och blodgivare som testas regelmässigt i Sverige. Hur det är ute i övriga världen varierar säkert.


Ett enkelt och tämligen billigt tips att slippa bli smittad av hiv är att använda kondom.

                                                                                                                                                             Hiv smittar genom samlag eller blod eller vävnad från en smittad person. Det kan dröja år innan man blir sjuk, vilket försvårar upptäckten av sjuldomen. Sjukdomen innebär att immunförsvaret är nedsatt vilket gör att man får infektioner. Dessa infektioner ger sjukdomen aids. Hiv går som sagt inte att bota, men med bromsmediciner kan man fördröja utvecklingen av sjukdomen.

I Uppsala uppmärksammas den internationella aidsdagen den 1 december så här:

  • Klockan 14 – 16 Ljusmanifestation på Stora Torget.
  • Klockan 16 – 17 Föreläsning: Fakta om hiv. Stadsbiblioteket.
  • Klockan 17 – 18 Föreläsning: Aids – en säkerhetspolitisk fråga? Stadsbiblioteket.
  • Klockan 18 – 19 Föreläsning: Att leva med hiv. Stadsbiblioteket
  • Klockan 19 – 22 Mingel med buffé på Orange.
Källa till programmet: Upsala Nya Tidning

Idag sätter jag på mig mitt röda band. Uppmärksammar du dagen och hur?

Read Full Post »