Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘samhällskritik’

Ett söndagsinlägg.


 

En otroligt slö dag har vi haft idag. Men såna behövs också när Fästmön lever sitt liv med högt arbetstempo, jag lever mitt med krav och plikter. Ibland saknar vi båda tid att bara få vara.

Jag läste ut en vrålspännande deckare på eftermiddagen och är väldigt glad att jag fyndade den första boken i samma serie igår för en guldpeng! Nu ska jag ta mig an en bok ur den lättsammare genren, lite feelgood åt tantsnuskhållet, tror jag, som jag lånade av mamma. Den första delen i den serien tyckte jag så här om.

Dagens Nyheters Lotta Olsson skrev igår om de 100 bästa deckarna. Det var lite kul att läsa den listan. Somligt håller jag med om, annat inte. Men det var kul att konstatera att jag har läst nummer 1 – 9, 11, 14, 15, 17 – 20, 22 – 24, 26, 27, 30, 34 – 36, 41, 43 [Maria Langs Rosor, kyssar och döden!], 44, 51, 52, 55, 56, 58, 61, 64, 67 – 69, 71, 75 – 78, 81, 82, 84, 86, 89, 91, 93, 94, 98 och 99. Det finns några kvar som jag inte har läst, alltså…

En bråkdel av mina böcker

En bråkdel av mina böcker.


Dagens mest ansträngande aktivitet
var att skrapa mammas och min Trisslott – vi turas om att köpa en varje vecka. Och kan du tänka dig, vi vann 30 kronor! Den enorma summan omsätts förstås i en ny lott den vecka det är min tur att köpa. Mamma var pratsam och på gott humör idag också, men det gör ont i dotterhjärtat när jag hör hur ensam hon är.

Anna har grunnat på en bästefåtölj hela dan. Jag tycker att hon behöver en, men frågan är hur den ska fraktas hem när vi har dåliga ryggar och axlar och en liten bil. Samtidigt måste du hålla med om att en hundring är ett riktigt fynd för en skinnfåtölj, visserligen lite sliten, men…

Ostpaj med tillbehör och ett glas vitt

Dagens förrätt blev Annas ostpaj på mandelmjöl samt gräddfil, rödlök och rom. Notera även grönsakerna på min tallrik!

Dagens middag blev det sista av gårdagens ostpaj på mandelmjöl med gräddfil, rom och rödlök. Ostpajen blev vår förrätt. Till huvudrätt lagade jag till lite hokifisk i ugnen med vitvinssås. Såsen stod emellertid Abba för. Lite körsbärstomater och gurka, sen blev vi lagom mätta. Nån bild på firren i vitvinssås blir det inte, för den såg allt annat än aptitlig ut och associationerna flög mellan köksväggarna. Men man ska inte döma en bok efter dess omslag, det var riktigt gott tyckte vi båda!

Fetzer quartz

Ett glas riktigt kall Fetzer quartz smakade gott till både ostpaj och hokifisk.

Till maten öppnade jag en flaska Fetzer Quartz, en riktigt god amerikansk chardonnay, som vi tog var sitt glas av. Härligt kall och god! Dessert blir kvällskaffe i soffa respektive bästefåtölj.

I kväll blir det Arne Dahl på TV, men inte FortitudeArne Dahl-filmerna har blivit mycket bättre, möjligen för att vissa östgötska inslag tonats ned, tack och lov. Fortitude blev jag less på ganska snart – jag begriper inte handlingen, utan tycker mest att det är en massa kufar som har samlats i Arktis. Kufar, som blir mer och mer galna.

Kufar finns det även i svenska serien Jordskott, vars sista avsnitt går i morgon kväll. Då har jag tyvärr inte möjlighet att titta, men givetvis spelar jag in! De första avsnittens likheter med Twin Peaks har planats ut. Ibland får jag associationer till Ville, Valle och Viktor. Men se Jordskott är inte bara politik och samhällskritik och miljöförstöring utan också övernaturligt och spännande (och därmed flykt från vår egentliga tillvaro, den så kallade verkligheten…).

By the way, på tisdag ska jag träffa min vän som bor i två länder. Om inte det händer saker där min närvaro önskas annorstädes.

Vad hände med DIN söndag??? Skriv och rita eller bara berätta i en kommentar, så blir jag glad!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.



Mina onsdagskvällar
fortsätter i samma stil: Jag kollar på Deckarna. Av de sex deckarförfattare som har samlats på värdshuset var det Denise Rudbergs tur att bli skärskådad i afton. Om henne vet jag typ ingenting. Jag har inte läst nån av hennes böcker.

Denise Rudberg

Om Denise Rudberg visste jag ingenting innan jag såg på programmet.


Denise Rueberg har gjort sig känd på 
en genre som inte intresserar mig så särskilt mycket: chick-lit. Jag har gett mig på några av de mest kända utländska författarna som har skrivit den typen av böcker, men det hjälper inte – jag är totalt ointresserad. Kanske är det därför jag hittills har dissat att läsa nåt av Denise Rudberg..? Den genre hon skriver nu kallar hon själv

elegant crime.

Och jag tycker nog att det låter lite… töntigt. Eller i vart fall inte som min stil. Samtidigt går det inte att komma ifrån att jag efter kvällens avslöjanden får en annan bild av Denise Rudberg. HON är nämligen inte töntig. Det visade hon redan som femtonåring när hon packade sin väska och drog – av skäl som hon ger vissa obehagliga glimtar från under programmet.

Det hon berättar om Författarförbundet får mig att pysa av ilska. Ett fack ska väl måna om medlemmar och om dem som vill gå med, inte avslå ansökningar på grund av tycke och smak?!

Om genrebytet säger Denise Rudberg att hon ville gå vidare. Hon tyckte att det blev tjatigt med chic lit och ville skriva böcker med mer samhällskritik. Då är deckare den perfekta genren.

Programmet om Denise Rudberg blev väldigt hattigt. Ett skäl till det var att Katarina Wennstam, som suttit tillsammans med Christoffer Carlsson och skrivit en kortroman där Denise Rudberg var mördare, föll ner för en trappa och skadade sig. Det blev ambulansfärd till röntgen, så Roslunds, Hellströms och Anna Janssons romanprojekt fick vi aldrig riktigt höra.

Toffelomdömet blir medel. Programmet blev för rörigt och jag hade svårt att få en bra bild av författaren.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Nästa gång är det Christoffer Carlsson som ska utredas.


Här kan du läsa vad jag tyckte om övriga författare:

Deckarna: Anna Jansson

Deckarna: Roslund och Hellström

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett TV-program om deckarförfattare i Norden.


Ett franskt program,
skulle det vara, om alla bra deckarförfattare i Norden. Och så var det en brittisk berättarröst! Nåja, intressant var det, även om inte så mycket var nytt för mig. Fästmön och jag bänkade oss och glodde på Det nordiska deckarundret på TV4.

Änglamakerskanlåt den rätte komma inDen farliga lekenHuvudjägarna
Nordiska deckarunder?


Så många nordiska deckarunder
var det väl inte, snarare svenska och norska. Författare som Stieg Larsson nämndes och andra, nu levande, fick uttala sig, till exempel Mari Jungstedt, Camilla Läckberg, John Ajvide Lindqvist med flera.

Vad är det då som skapar den här framgången i två så fredliga länder som Sverige och Norge? Någon av författarna tror bland annat att det beror på mörkret vi lever i här uppe. Att här är ganska folktomt och öde och som gjort för läskigheter.

Samhällskritik finns i nordiska deckare sen Sjöwall-Wahlöös tid. Innan dess hade deckarna mest varit parodier på amerikanska hårdkokta detektivromaner eller Agatha Christies pusseldeckare. De senare är emellertid en stor inspirationskälla för Camilla Läckberg, avslöjade hon.

Händelser som mordet på Olof Palme och hemskheterna i Oslo och på Utöya 2011 gjorde att vår oskuld försvann, konstaterades det. Och det ligger mycket i det! Vi här uppe har tidigare varit ganska skonade från sådana mord. Detta har också påverkat författarna och deras sätt att skriva deckare.

Ett intressant TV-program som inte gav så mycket nyheter, utan snarare bekräftade det jag redan visste.


Livet är kort.

Read Full Post »

Läser om en riktigt spännande teaterpremiär idag, Brev från Eric Ericson. Det är Unga Dramaten som har gjort teater av Eric Ericsons absurda brev. Brev som gått till myndigheter, företag, vänner med flera.

Man kan säga att det handlar om samhällskritik – med enkla medel och framför allt med humor. Eric Ericson har helt enkelt skrivit brev till olika instanser. Brev, där han ställer individens drömmar mot samhällets ibland rätt fyrkantiga krav på att vi ska anpassa oss. Eric Ericson har tidigare gett ut böcker med sina brev, till exempel Brev till samhället (2003), Brev till utlandet (2006) och Brev till Clara och Tyra (2009).


Eric Ericsons brev till två systrar – i bokform.

                                                                                                                                                   Regissören Ellen Lamm blev förälskad i Eric Ericsons brev redan när den första boken kom ut 2003, men det var boken Brev till Clara och Tyra som fick henne att vilja göra teater av det hela. Eric Ericson gav genast klartecken – trots att han aldrig tidigare hade gått på teater! I stället har han varit inblandad i en hel del mer eller mindre märkliga projekt som att bygga ett miljonprogram för fåglar på taket till Kulturhuset i Stockholm och 13 resor till Syrien för att dokumentera Palmyra.

Kul, spännande och mycket annorlunda, tycker jag och önskar liiite att jag var i Stockholm!

Read Full Post »