Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘samåka’

Dagen började i ljus. Inte heller var det särskilt kallt, men det blåser. Vi var båda ganska trötta i morse. Stackars Fästmön, som jobbat tre långa kvällspass på raken, fick inte sovmorgon idag. I stället samåkte vi för att hon skulle lämna prov. Jag fortsatte förstås till jobbet.

Ibland samåker vi.


Dagen har inletts
med ett stormöte och fortsatt med mejlerier hit och dit, lite webbjobb med mera. Äntligen är foldern också på väg till tryck.

Jag har ringt till den enda organisation jag skänker pengar – Läkare utan gränser – och lämnat en minnesgåva till en kär, bortgången vän. Det känns så… futtigt… Jag frågar mig själv varje dag varför jag inte ringde och undrade hur det var. Men vi har liksom alla så mycket att göra att vi glömmer bort andra. Mitt sms kom två dagar försent. Det går inte att ändra på, men det plågar mig och irriterar mig att jag, om nån, inte kunde fatta att… livet är kort… Jag kommer och tar ett sista farväl i alla fall, tillsammans med en vän. Det känns bra att just vi två gör det tillsammans.

Vidare har jag pratat med en person om möjligheten till en praktikplats för en stark och frisk ung man som behöver komma ut och jobba. Det verkar inte helt kört, men kan ta sin lilla tid.

Idag är det skrivbordslunch som gäller, för klockan 13 ska jag vara hos doktorn. Jag hoppas kunna få nånting smärtstillande för hälen. För övrigt är jag duktig vad gäller hälen, jag gör mina övningar, jag stretchar och tänjer och jag stapplar fram på två kryckor. Ja, inte inomhus hemma, dårå, men på jobbet. Det är väldigt irriterande att krycka fram på jobbet. Vattenflaskan kan jag fylla och trycka ner i jeansens bakficka, men det går ju inte med cappuccinomuggen. Så då fuskar jag och använder bara en krycka.

Till kvällen ska vi se Skyfall. Det blir till sätt och vis också till minne av min bortgångna vän eftersom jag bland annat fick ett biopresentkort av henne när jag fyllde år i april. Det är bara så ledsamt att jag inte kan berätta för henne sen efteråt vad jag tyckte om filmen! Men jag är övertygad om att hon hör och ser mer än somliga tror.

Skyfall – till minne av en kär vän.


Vi tar en bit Kinamat
före filmen, för idag blev det som sagt bara macka till lunch. Anna skulle vara fastande i morse, så hon behöver säkert nåt rejält att tugga på också. Hon låter förresten hälsa att hon är mycket upprörd för att jag glömde en av hennes karaktärer/alter egon: Hedvig. Så här får du en bonusbild:

Hedvig, strax efter att  jag hade stannat bilen för att asgarva.


Glöm inte bort att skratta, min vän! 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har skrivit ett antal gånger om min roliga Fästmö här, men jag får ändå känslan av att de flesta tror att Anna är tyst och timid. Uj, uj, uj… Hon är inte ens tyst, ska du veta. Förutom att hon fortfarande får vissa gamla dängor i huvet som hon nynnar på, har hon kommentarer om det mesta. I alla fall hemma hos mig. Hon gillar att

rätta till

saker som hon tycker sitter på sniskan eller så. Men så vet hon att jag är snäppet mer pedant. En kväll hade hon, innan hon gick och la sig, dragit upp en plastpåse ur en låda så att den stack fram retsamt – bara för att klocka hur lång tid det skulle ta innan jag var på den och stoppade ner den i lådan… Jorå, jag VAR på den, men insåg att Anna nog drev med mig (egentligen trodde jag att hon hade dragit upp påsen för att hon själv skulle komma ihåg att ta med sig bröd eller nåt…), så jag lät den vara, till hennes stora förtret.

Min älskling ÄLSKAR att störa sig på mina gardinstänger som hon tycker sticker ut för långt på sidorna. Hon har fått

rätta till 

stängerna i vardagsrummet och i sovrummet, så nu är köket det stora irritationsmomentet. Där är det inte lika lätt att rätta till eftersom man helst bör ha fruktansvärt långa aparmar  – eller vara två. Och jag vägrar ju förstås att vara behjälplig, mitt lilla sätt att retas tillbaka.

Anna brukar ofta häckla mig för att jag plockar fram rena kläder till morgondagen när jag kommer hem från jobbet. Vidare lägger jag fram ett par nya linser och laddar kaffeperkolatorn, som står på timer. Men det är jag så van vid, det har nog alla mina Xor också retat mig för. Jag tänker inte försvara mina handlingar mer än att säga att jag är som en zombie på morgnarna och då är det väldigt praktiskt att ha förberett vissa saker.

På morgnarna, ja… Vi samåker ju ibland och även om jag går upp en kvart, 20 minuter före Anna är jag alltid sist färdigt. Detta har jag lärt mig att utnyttja till min fördel nu! Genom att sega och såsa slipper jag tråkigheter som att diska och bädda – jag hinner ju helt enkelt inte. Fast det slutar i alla fall med att Anna sitter fullt påklädd på stolen i hallen och suckande väntar på mig medan jag borstar tänderna. I morse försökte jag snabba på, vilket fick till följd att jag nu måste skita på jobbet. 😳

Det är inte bara 

rätta till

som gäller för Anna, för resten. Hon hittar alltid skavanker, framför allt på mig. Det kan vara finnar eller osexiga hårstrån på fel ställen. Eller helt enkelt fläckar, bara. Anna vet att jag verkligen hatar att ha fläckar på kläderna, nåt som sitter i sen barndomen eftersom mamma blev så arg om jag fläckade ner mina kläder. I morse hittade Anna en fettfläck – iiiiiiiiiiiiiiiiiiii! – på min jackärm, påstod hon. Jag hade naturligtvis inte möjlighet att kolla ordentligt eftersom vi skulle åka och jag körde. Men det första jag gjorde när jag kom till jobbet var att kolla. Och jorå, hon hade rätt, som alltid. Fast den är ju inte så gigantiskt stor som Anna hävadade och man SKULLE kunna tro att det är tyget som skiftar i färg – i vissa lägen. Eller???

En fläck stor som en 25-öring, för oss som levde på stenåldern och som minns dessa mynt.

Read Full Post »

Morgonens tankar har fastnat på… skrattogram. Hur många är det som är pigga och glada före klockan sex på morgonen? Njae, det är inte många av oss. Själv är jag ju förstås som en lärka så dags, men får lägga band på mig så att omgivningen inte rasar. Idag var det emellertid svårt. Fästmön upptäckte igår att hon hade glömt sin blodsockermätare hemma. En blodsockermätare är en ganska användbar liten sak för en diabetiker. Gissningsleken fugerar sisådär, men klockan drog mot halv elva på kvällen när upptäckten gjordes så att åka till Himlen och hämta apparaten var inte att tänka på. När man har lågt blodsocker – och det gäller ju de flesta – kan man bli lite… tja, motsatsen till muntergök. Anna hade ju ingen möjlighet att kolla sina värden i morse. I stället upptäckte hon att hon hade tagit fel medicin igår kväll. Detta ledde INTE till några skrattkramper. Det var då jag fick syn på annonsen om skrattogram i lokalblaskan

Tänk om en sån här plingade  på hemma för att leverera ett skrattogram?


Jag föreslog Anna att jag skulle ringa
och beställa ett skrattogram. Det föll inte väl ut. Hon såg bara ännu argare ut. Nån tidningsdel, som jag lite försynt erbjöd henne, ville hon inte heller ha – för hon hade inte tid (!) att läsa den. (Vi samåkte idag.) Sen kom hon att tänka på dagens övningar och ett stort, svart moln drog över hennes ansikte. Till råga på allt tappade hon brallorna när hon hasade över köksgolvet för att stoppa undan bordstabletten. Jag skrattade då, för det såg ganska dråpligt ut och jag tyckte mig ana ett flyktigt leende även i Annas söta fejs. På väg till garaget kom jag på att jag hade hört att man inte använde deo på 1950-talet, en upplysning som jag delgav min kära bara så där. Då kunde hon inte hålla sig utan skrattade. Lite, i alla fall. Sen kom jag på att jag mådde illa och då skrattade hon helt klart och tydligt.

Jag mådde illa.


Så vem behöver ett skrattogram
när man har en rolighetsminister i familjen? Inte Anna eller jag kanske – ja för Anna kan vara fruktansvärt rolig, jag berättar inte hälften av det som sker mellan oss här på bloggen! Du kan inte ana… Men… om du beställer ett skrattogram via Clowner utan gränser kan du faktiskt göra två flugor på smällen: dels kanske nån får sig ett gott skratt, dels gör du lite gott. För Clowner utan gränser skickar clowner till barn som har drabbats av krig, sjukdom eller annat skit.

Och nej, det här inlägget fick jag inte betalt för att skriva, det kom ner på pränt av egen vilja.

Read Full Post »

Tisdag. Dagarna springer förbi. Springer är emellertid nåt jag själv inte gör. I morse var jag så yr i bollen att jag höll på att tuppa av över ratten. Det var inte alls kul även om jag naturligtvis vet att det finns en stor klunga som skulle ha klang- och jubelfest om jag körde ihjäl mig. Men så roligt ska ni inte få. Inte än i alla fall. Det ska bli intressant att se vad provresultaten på torsdag visar. Och vad som händer sen.

Min vädergadget på datorskrivbordet säger att det är soligt och klart väder i Uppsala. Det är det inte. Det är grått, som igår kväll och det kom några stänk på bilrutan på väg till jobbet. Det måtte ha regnat i natt, för det var ganska blött i gräset. Jag stod och tittade ut genom balledörren* medan jag borstade tänderna idag och såg den idoga talgoxen flyga fram och tillbaka till boet med de skrikande ungarna. Alltid hade den vuxna fågeln nåt ätbart i munnen. Tänk att familjen får plats mellan tegelstenarna i husväggen vid ballen**! Men boet och den lilla familjen är helt klart skyddade från regn, i alla fall. Jag önskar att jag kunde ta en riktig närbild på mamman eller pappan, men jag vill inte störa. När de har ungar är de så skygga. I stället får du hålla tillgodo med en bild på blött gräs.

Blött gräs.


Vad händer idag?
Tja, först ska jag arbeta, förstås. Vi har institutionsmöte idag på förmiddagen – det är ju tisdag. Hela institutionen samlas för stormöte. Och faktum är att dessa möten är välbesökta! Vidare ska jag titta på webbansvariges förslag på startsidan. S har nu gått på föräldraledighet och jag ska ta över ansvaret är det tänkt. Jag vill nog sjösätta sidan innan folk går på semester. Jag försöker också boka in ett möte med en person på den andra institutionen. En del har en… ska vi säga lite skev bild av mitt uppdrag, nämligen, och jag vill klargöra att det inte enbart handlar om att trycka på knappen Publicera (på webben).

Ett uppdrag som ska tillkomma gäller för hela huset. Jag ska bli ansvarig för informationsskärmarna i entrén. Vilken makt jag får…

Vad ska jag skriva här, månntro? Länken till min blogg? Äh, skojar lite.


I kväll kommer Fästmön till mig.
Hon tillbringar ju sin lediga dag med Elias eftersom skolan är slut, fritids har planeringsdag och pappa jobbar (det är ”pappa-vecka”). Vi jobbar ganska lika arbetstider onsdag och torsdag. Anna börjar förstås jobba redan klockan sju, så vi samåker. Det innebär att även jag är på jobbet tidigt, ofta runt klockan sju. (Anna måste vara på jobbet FÖRE sju för att klä om.) Jag gissar att vi äter tillsammans i kväll. Jag hann inte äta nånting igår innan jag åkte ut till skolavslutningen, så jordgubbstårtan blev min middag. Naturligtvis blev jag hungrig när jag kom hem, så då vräkte jag i mig det som fanns kvar i fredagsgodispåsen. Jag mår fortfarande illa… Och när jag tänker efter kanske det var dessa märkliga kostvanor som orsakade min yrsel i morse..? Eller vad tror du..? 😳


*balledörren = balkongdörren
**ballen = balkongen 

Read Full Post »

Idag blev det en tidig start på dan. Fästmön började klockan sju, så jag gick upp 5.38 eftersom vi samåker. Anna måste ju klä om också innan hon börjar jobba och därför bör hon vara på plats cirka tio minuter innan arbetsstart. Själv anlände jag till jobbet vid sjutiden. Rafsade efter passerkort och var tvungen att smygkolla min kod som är antecknad på hemligt ställe. På ett universitet är nämligen ingen på plats vid den här tiden – förutom lokalvårdarna och en och annan toffla…

Ytterligare en grå dag idag. Vi får hoppas att vädret håller sig, för i kväll är det skolavslutning för Elias. Andra klass… Om solen skiner hålls avslutningen utomhus, vid regn måste den ske inomhus – och då får varken föräldrar eller löst folk plats. Snopet, men så är det. Förra året var det fint väder och stora avslutningen skedde med sång och musik på fotbollsplanen. Sen fick vi följa med i klassrummet och eleverna, som då gick ut första klass, fick var sin medalj av fröken.

Så här såg Elias ut för ganska precis ett år sen.


Anna slutar klockan 13 idag
och åker till Himlen för att förbereda avslutningsgrabben samt kanske nåt gott till efter. Familjetraditionen är nämligen att mamma gör jordgubbstårta. Jag ska försöka hinna ut till halv sex så att jag kan skjutsa Elias och Anna till skolan. Sen får vi se hur vädret blir och om vi får vara med eller inte. Jag vill nog gärna smaka jordgubbstårta sen i kväll i alla fall, men jag får se hur det blir. Jag vill inte tränga mig på alltför mycket i familjetraditionerna. Men kanske är det annat som drar i kväll än tårta. Fotbolls-em? Äsch, jag bara skojar, inte glor jag på fotboll heller när det är skolavslutning för Elias!!! Och jordgubbstårta… Det blir nog en lång kväll och jag är troligen inte hemma förrän till läggdags. Anna stannar kvar i Himlen med Elias, som ju har sommarlov från och med i morgon – det vill säga skolan är ju slut och fritids har visst stängt och den andra föräldern, den han ska vara hos egentligen, jobbar, medan Anna har ledig dag. Det eviga pusslandet.

Idag blir det en massa småplock på jobbet och jag har redan hunnit få iväg några viktiga mejl och lagt ut lite material på en av institutionernas intranätsidor. Äntligen har rektor kommenterat de höga kostnaderna och det innebär att alla måste hjälpas åt – och att korttidsanställningar ska undvikas. Så gissningsvis blir det ingen fortsättning för mig här. Det är oroande, men jag förstår om somliga är skadeglada. Jag försöker att inte måla 👿 på väggen än. Det är emellertid svårt att låta bli eftersom jag är en planerare. I sommar kan jag inte ens planera semester, än mindre framtiden efter den 31 juli…

Read Full Post »

Tidigt i morse skuttade jag in på labbet och blev fyra rör blod fattigare. Träffade två trevliga farbröder i väntrummet som småpratade. Det var skönt, för jag hann inte bli nervös. Den ena farbrorn, Trevlige Herrn, var dessutom väldigt rolig och gillade inte galna cyklister, precis som jag. Jag fick träffa ”min” duktiga biomedicinska analytiker som aldrig har misslyckats att få blod ur mig – till skillnad från somliga i den offentlig verksamhet.

Väl ute från laboratoriet hade Trevlige Herrn och jag sällskap till parkeringen. Det visade sig att våra bilar stod parkerade bredvid varandra.

Vi kunde ju ha samåkt!

sa jag och han skrattade gott.

Det föll några snöflingor i stan, men här ute på jobbet öser regnet ner. En grå dag. Men den ska lysas upp med en thailunch tillsammans med vännen Rippe!

Nåt annat som väl lyser upp tillvaron är denna lilla målning som jag fotade. Tänk så enkelt att försköna en soprumsdörr!

En enkel målning lyser upp denna soprumsdörr. Fint!


Kära Sysslingen är upprörd
och det förstår jag. Jag överväger att stoppa min betalning av helårsprenumerationen på lokalblaskan. Nu censurerar man nämligen både honom och mig. Snälla Lisa Irenius, kom tebax till Kulturen!!! Råttorna lämnar skeppet, annars, en efter en. Och då talar jag inte bara skribenter och prenumeranter…

Dags att göra skäl för månadspengen från min arbetsgivare, den härliga som trillar in i morgon. Jag känner mig rik som ett troll redan i förväg! Dessutom kommer Fästmön i morgon på fredag, vilket glädjer mig ännu mer. Hon behöver jobba över administrativt och då passar det bättre med en fredagskväll i New Village. Det blir lugnare för Elias också att få vara kvar hos pappa en dag till. Jag hoppas att det inte blev nåt med den Lille Mannens förkylning. Vi åker till Förorten på lördag och hämtar Elias på Morgonen samt tillbringar helgen i Himlen tillsammans med grabbarna enbart. ”Våra” girls är ute på vift!..

Read Full Post »

Färdtjänsten är en tjänst som ofta får kritik. Rätt eller fel, men många användare har synpunkter på den. Och nog tycker jag att de bolag som får avtal att köra färdtjänst kanske bord träna sig i service, ibland. Min mamma, till exempel, får numera jaga taxibilen när den kommer. För den kommer inte till mammas ända av huset utan till den andra. Och när mamma väl har rollat bort till änden dit taxin kom, har den hunnit åka. Detta trots att hon varje gång exakt anger var hon står. Ska det vara så svårt, liksom?

Senast idag läste jag på Dagens Nyheters hemsida om en 88-årig kvinna som missade sin sons begravning. Skälet var att hennes stora rullstol inte gick in i färdtjänstbilen – för den kom inte ens in i hissen först eftersom lämpligt hjälpmedel för trappor inte var beställt eller fanns på plats. Se Ingemars kommentar nedan! En vecka före begravningen beställde familjen färdtjänst och berättade då om den stora rullstolen så att färdtjänsten kunde skicka lämplig bil. Men icke! Nu låg emellertid begravningskapellet endast 400 meter från kvinnans hem och man undrar om det inte var möjligt för nån/några att rulla kvinnan dit bort i rullstolen hade man fått ner rullstolen för trapporna så kunde kanske nån/några hade kunnat rulla kvinnan till kapellet. Men det kanske det inte hade varit möjligt. Rullstolar av modell större kan vara fruktansvärt tunga.


En sån här rullstol av äldre modell hade kanske inte heller fått plats i färdtjänstbilen. Bilden är lånad från den här bloggen.)

                                                                                                                                                                Här i Uppsala har det varit en hel del diskussioner och artiklar i lokalblaskan om färdtjänsten. Det har nämligen visat sig att allt färre använder sig av färdtjänsten. Skälet är enkelt: det är helt enkelt för dyrt för dem som behöver resa! Varje resa kostar här högst 150 kronor. Men betänk då att du kanske ska ta dig tillbaka också… Ingen resa kostar mindre än 40 kronor. Och ska du åka mellan Nyby, där jag bor, och Gränby, två kilometer bort där det bland annat finns ett stort köpcentrum, kostar det ungefär 100 kronor. Visst kan resenärerna tänka sig att samåka, men på den korta sträckan mellan Nyby och Gränby centrum verkar det mest opraktiskt. Om nu inte grannen har färdtjänst och ska till samma ställe, förstås.

Centerpartisten Stefan Hanna gick ut i lokalblaskan igår och utlovade sänkta färdtjänsttaxor. Fast han talade ju inte om hur, när och var. Men det han lovade var att det pågår en översyn av färdtjänsten just nu för att se om färdtjänstens avgifter kan bli mer lika avgifterna för kollektivtrafiken. En ny färdtjänsttaxa infördes 2009. Syftet var att öka samåkningen. Men det är bara 0,6 procent av resenärerna som vill samåka.

Kostnaderna för färdtjänsten i Uppsala kommun var förra året 62 miljoner. Intäkterna var nästan 70 miljoner. Detta innebar en vinst på åtta miljoner för Uppsala kommun. Är det tanken, det, att en kommun ska gå med ”vinst” på bekostnad av utsatta människor???

Read Full Post »

« Newer Posts